Repoertageserie om en problematisk religion

Anna Lindman(Barsk)

Under några veckor har SVT sänt några halvtimmeslånga program under rubriken :Jag Är Muslim. Efter att ha sett några trailers innan serien började var jag ytterst tveksam till att jag skulle se programmen, Av trailrarna att döma var det rätt klart vad det skulle gå ut på: " Det går inte att prata om Islam eftersom det endast handlar om olika tolkningar. Svenskarna har en massa fördomar om Islam,och dessa beror på okunskap och att man får felaktiga föreställningar via medier.Islam är fred och harmoni,men ett litet fåtal galningar har förvanskat religionen och gör ogärningar i dess namn."
                             Att det är SVT:speciella reporter när det gäller frågor om tro och livsåskådning Anna Lindman, gör ju att åtminstone jag blir lite misstänksam. Å andra sidan ska jag ju inte ha alltför bestämd uppfattning innan jag har sett programmen. Som tur är så är varje avsnitt bara en halvtimme,så man ska ha lite tid att reflektera och assimilera vad som sägs.
                      Enligt uppgifter på nätet ska Anna Lindman haft mycket svårt att få några muslimer att ställa upp i programmet på grund av att man inte vågat. Vad är man rädda för? Andra muslimer eller dom hemska svennarna?
              Den ständigt leende och nyfikna Anna Lindman börjar få ett alltmer ansträngt leende.Man kan undra vad hon tänker.Får hon svar på sina frågor?Han hon ställt sig frågan vad vi vanliga människor i TV-soffan undrar? Har hon reflekterat över att många av oss som sett programmet redan läst en del om Islam?
                      Ett ständigt återkommande grundantagande är att vi svenskar är rädda för Islam och Muslimer på grund av att vi är okunniga. Har man belägg för detta ? Är det inte snarare så att vi blir mer negativa ju mer vi sätter oss in i frågan? Så är det åtminstone för mig. 
                       Vi får bekanta oss med en del märkliga gestalter såsom "Samir" som är avlönad av kommunen( dvs av skattebetalarna) för att gå omkring och prata med ungdomar och tala om att Islam är en fredlig religion och att IS har tolkat religionen fel.Vi har träffat den jesuslike imamen Moosa som inte kan laga te eftersom det alltid är hustrun som gör sådana saker.
                 Naturligtvis får vi lyssna på två religionsvetare varav islamologiprofessorn Fazlhashemi är mest känd. Bägge säger ungefär detsamma,dvs att religionen säger ingenting,utan allt är en fråga om tolkningar. Är detta verkligen sant?.Hur kommer det sig då att så många muslimer tycker precis samma sak i vissa frågor?
                  När man kommer in på den mest brännande frågan,nämligen den om alla våldsuppmaningar som det finns så gott om i Koranen,tar man alltid upp ett ställe där Koranen säger att den som dödar en har dödat hela mänskligheten.Däremot nämner man inte den speciella kontext som denna text förekommer i.  Alltid slingrar man sig runt och vägrar svara på frågor som är besvärande. Anna Lindman frågar hur man kan kritisera religion utan att det uppfattas som en kränkning. Religionsvetaren Hassanain medger att det kan vara en svår balansgång,men "svepande kritik"av Islam är islamofobi och bör inte tillåtas om jag förstår honom rätt.Religionskritik ska bygga på fakta och vara saklig. Nu vet vi ju att det är en fråga om tolkningar vad som är fakta och vad som är tyckande. 
                           Det som ändå gjorde starkast intryck på mig var "Sara" om har tagit initiativ till sitt eget lilla Jihad.Hon har lärt sig boxas och lär nu sina medsystrar att slåss ifall  någon skulle smyga på dem bakifrån och rycka av dem slöjan. Hon vill slippa alla som blänger och suckar när hon kommer in i rummet. Hon tycks ha en rätt bestämd uppfattning om vad folk tycker och tänker även om hon inte talat med dem .Blickarna säger allt.
                     Hon är lika mycket svensk som svennarna ,men hon kommer aldrig att vilja bli en av dom . Muslimerna kommer aldrig att bli svennifierade och äta på samma ställen som de gör. I stället är det "samhället" som ska anpassa sig till att det finns olika religioner och kulturer.Äta kakan och ha den kvar med andra ord.
                      Det är således dit vi är på väg. Ett samhälle som består av enklaver som övar självförsvar,som så småningom trappas upp. Ett Libanon i miniatyr.
                    Om syftet med programserien var att öka vår förståelse av Islam och muslimerna ,tycker jag nog att man inte nått sitt syfte.Skulle tro att allt fler blivit "islamofober nu"
        En fråga som jag hittills inte fått något bra svar på är:Hur kommer det sig att tjej i blomman av sin ungdom drar på sig ett svart skynke så man kommer att tänka på Bengt Ekerot i Det Sjunde Inseglet?

Förortsjargången har letat sig in i MUF:s kansli

Delmon Haffo

En av den förra veckans största politikerskandaler var ett faktum när det visade sig att M-politikern Delmon Haffo på You-tube hade skällt ut socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och kallat henne hora. Bakgrunden vet jag inte riktigt,men det tycker jag är mindre viktigt. Det är nog första gången jag kan påminna mig att man haft liknande tillmälen gentemot en politisk motståndare.Det skulle i så fall vara när Per Garthon bad Carl Bildt hålla truten.
                      Den garvade politikkommentatorn K.G .Bergström såg närmast chockad ut när han kommenterade det skedda i TV. Visserligen har tonen varit hård från M.U.F.-arnas sida.Men då har det varit en överlägsen jargong från bortskämda östermalmsungdomar som talat föraktfullt om "såssarna".Vi har ju sett dessa överklassungdomar som kastade pil på en bild av Olof Palme och som jublade när första ryktet spreds i staden att Palme var skjuten.Vi har ju läst Fredrik Reinfeldts bok om Det Sovande Folket,d.v.s svenskarna. 
                     Det är något kvalitativt annorlunda med detta. Att kalla kvinnor för hora är något som man närmast förknippar med de många s.k. utanförskapsområdena. Det är i vilket fall inget som som jag hört under min ungdom eller uppväxt .Hora har ju betytt en prostituerad. Att den numer är en beteckning på en modern och frigjord kvinna är något som vi importerat från Nordafrika och Mellanöstern.
                 Man får inte veta så mycket om Delmond Haffo.Han har ingen sida i Wikipedia. Det framgår att han bott hela sitt liv i Salems Kommun,en kranskommun till Stockholm och som en tid ingick i Botkyrka Kommun. Namnet antyder att han inte härstammar från Botkyrka . Att det finns en särskild jargong i dessa kranskommuner är ju ingen hemlighet. 
                               Än lär det förhoppningsvis dröja innan vi får höra riksdagsledamöter be varann dra åt helvete i TV-debatter. En sak är klar.De Nya Moderaterna har mist lite av sin överklassprägel och förortskulturen har börjat tränga undan östermalmskuluren i M.U.F-kanslierna.
                    

                 

Donald Trump och andra missnöjespolitiker.

En dag som denna är det omöjligt att undgå att göra ta en liten funderare på det senaste presidentvalet i Förenta Staterna. Efter att i veckor och månader bevittnat detta ovärdiga spektakel i  demokratins namn så inser man att demokrati inte bara är något fint och bra utan också kan vara smutsigt och ohederligt. Diktatorer världen över torde gnugga händerna i förtjusning när man sett utspelas närmast ett inbördeskrig ,fast utan vapen.
                    Att döma av den bild vi fått via medierna här hemma,torde det vara närmast otänkbart att en sådan obehaglig typ som Donald Trump skulle ens bli nominerad.
                Den ansedde debattören och författaren Göran Rosenberg har ju till och med liknat Trump vid Hitler i sin krönika i SR:s Godmorgon Världen. Nu är det ju en viss skillnad mellan Tyskland 1933 och USA 2016. En statskupp liknande den som Adolf gjorde 1934 vore rätt otänkbar i USA med sim mäktiga kongress och högsta domstol.Ändå kommer Trump att få mindre problem med kongressen än sin företrädare som hade kongressen emot sig i de flesta frågor.  
                         Hitler hade en klar linje för vad han avsåg att genomföra och till en början såg det ut att lyckas.
                Vad Donald Trump egentligen kommer att genomföra är svårare att förutsäga. Han kan omöjligen få igenom allt han sagt på valmötena.
                      Många bedömare är bekymrade över att den nye presidenten kommer att driva en mer protektionistisk linje än sina företrädare.Det skulle inte vara bra för världsekonomin. Vad man kanske glömmer är att detta är en gammal tradition i USA:s politik som bröts först när man tvingades i Andra Världskriget.
                   Helt fel vore det ju inte om USA började överge sin roll som världspolis. Dessutom anslår ju Trump en mer försonlig ton gentemot Ryssland,och det borde vara bättre än Clintons aggressiva och interventionistiska hållning.
                            Hur han ska göra slut på Syrienkriget är dock en gåta.Han kan omöjligen satt sig in i frågans komplexitet.
                  Till syvende och sidst kan man inte sluta att undra över hur ett så rikt land som USA bär på så mycket bitterhet och missnöje.Folk som arbetar ibland med dubbla jobb kan ändå inte få det att gå ihop,mycket mindre ha råd med de dyra sjukvårdsförsäkringarna.Det land som lägger ut mest pengar per capita på sjukvård har en stor grupp som saknar rätt till mer än basal sjukvård .
                 Det verkar vara tilliten som saknas .Att höja skatterna är inte ett alternativ. Då vet man inte vem som kommer i åtnjutande av offentliga förmåner. Det var ju den stora depressionen på 30-talet som gjorde det möjligt för president Roosevelt att få stöd för ett om än rudimentärt välfärdssystem. Men det kanske måste bli värre innan det kan bli bättre.
                

Fula och fina medier

                 Den förre SVT-medarbetaren Erik Fichtelius sa en gång att man ska inte tro att man är journalist för att man har en dator och ett twitterkonto. Ärrade reportrar har vittnat om att detta med  faktakontroll har varit något heligt och att man har djupa diskussioner innan man beslutat sig för släppa ett reportage. 
              Det Fria Ordet har ju länge varit förbehållet journalistkåren och vi vanliga stollar har fått vara glada om  vi får in en insändare. 

Therese Johaug i Tårar.

                    Annat är det med de s.k. sociala  medierna.Där kan vem som helst sprida obekräftade rykten och ge uttryck för sina fördomar. En sorts mediavärldens avfallshög med andra ord.
                      Men hur är det då med t.ex kvällstidningarna. Är det riktiga journalister som arbetar på t.ex Expressen ,och i så fall är de så mycket bättre än de förkättrade skribenterna på sociala medier.
            Häromdagen när jag stegade in på Hemköp för att småhandla och passerade kvällstidningarnas löpsedlar ser jag en rubrik som lyder ungefär:Har Therese Johaug lurat oss alla.?

                 En fråga kan tyckas,men en mycket insinuant fråga som närmast kan liknas vid en spekulation.Många som passerar texten tar den till sig närmast subliminalt,och någonstans sätter den sig.

                    Jag brukar läsa den förkättrade nätsajten Avpixlat eftersom man där ibland får veta saker som de vanliga journalisterna glömt att skriva om . Nu är det väl ingen högklassig journalistik  och har ibland karaktären av konspirationstänkande. Man får naturligtvis läsa Avpixlat på samma sätt som man läser annat. Nu kan man fråga sig om Expressen och andra s.k. kvällstidningar egentligen är så mycket bättre.En retorisk fråga naturligtvis.

                 Beträffande Therese Johaug är det ju inte så bråttom att få veta allt.Man kan lugnt invänta utredningen.Saken har i vilket fall som helst skadat skidsporten,och i synnerhet det norska skidundret.

              Oavsett hur medvetet vållande Therese är till de positiva proverna ,så får man ju inte på hennes nivå och när man tjänar miljontals kronor inte vara så klantig och begå sådana misstag.

Wallander och medierna

                                                                        

Norrtullsskolan i Söderhamn.

       Visst är det bra att vi har journalister,ty  hur skulle vi annars få veta hur det förhåller sig med det ena och det andra i samhället  .Det kan ju röra allt möjligt såsom brister i vården,korruption inom fotbollen .banker som hjälper skattesmitare att föra över pengar till skatteparadis,kommuners dåliga affärer;ja listan kan göras lång.   Vi har sett på Uppdrag Granskning och Dokument Inifrån att reportrar ofta inte skyr några hinder för att luska fram sanningen.Därför blir jag ibland förvånad över den naivitet som våra medier ibland ger prov på på när det gäller vissa frågor.

                För inte så länge sedan såg jag ett reportage på SVT-Gävleborg som handlade om Norrtullsskolan i Söderhamn. En kvinnlig lärare berättade glatt att i hennes klass fanns det bara två elever som hade svenska som modersmål och som förstod svenska. Därutöver var många olika språk och nationaliteter representerade.För mig som inte är lärare förefaller det vara en i det närmaste omöjlig uppgift att bedriva undervisning under dessa omständigheter. Läraren i fråga försäkrade dock att det inte var några problem,utan allt var glädje och trivsel.

                  Jag skulle ha velat fråga hur det går att ha representanter för så olika etniska och religiösa grupperingar, som kanske är rivaler eller fiender i sina hemländer. Någon sådan fråga kom aldrig upp.

                   

                  För någon vecka sedan rapporterades det i Hela Hälsingland om en grov misshandel på Norrtullsskolan. En elev hade stått och hoppat på en annan medan ett gäng andra elever hetsade på honom .Några dagar senare fick vi läsa att en elev  på Norrtullsskolan hade knivhotat en annan elev.  Polisen hade blivit inkopplad i bägge fallen ,men på grund av elevernas låga ålder hade ärendet förts över till socialtjänsten.

                 En av Hela Hälsinglands källor uppger att det som hänt den sista tiden endast är toppen på ett isberg. Problemen är således mycket svåra. Man uppger att orsaken är för trånga lokaler och för få lärare.!

                         Det är naturligtvis svårt för en vanlig mediakonsument med lite sund bondförnuft att få dessa olika bilder av Norrtullsskolan att gå ihop. 

                         Ibland när jag tar del av rapporteringen i medierna känner jag mig som kriminalkommissarien i TV-deckaren som efter ett hembesök säger till sin kollega: "Någon ljuger.Jag har inga bevis,men magkänslan och det sunda förnuftet säger att här finns det mer som man inte berättar"

En dag vi inte glömmer,

11/9 2001kommer nog att alltid förbli ett datum av stor betydelse som historisk milstolpe.De flesta av oss kan nog säga vad vi gjorde den dagen.
För in egen del satt jag på bussen hem från Bollnäs där jag varit för att se på en gammal bil som jag senare köpte . Jag satt och läste en av Utrikespolitiska Institutets skrifter.Författaren heter Carl Johan Gardell och han skrev om den islamiska terrorismen. Han kom in på Usama bin Ladens al Quaida och han menade att det nog var att vänta att al Quaida skulle slå till någonstans ,eftersom man inte gjort så stort väsen av sig på länge. Vilket ödets ironi.
               När jag kom hem och slog på radion talade man om några torn som brann.Det tog en stund innan jag förstod vad det handlade om. Resten vet ju alla vid det här laget.
               Nu kan ju var och en förstå att man utmanar inte världen största militärmakt på detta sätt utan att det skulle få konsekvenser.
                 Att oskyldiga skulle få lida kunde man förstå. Att USA beslutade att gå in i Afganistan var ju logiskt med tanke på att man utgjorde en fristad åt diverse terrorister och särskilt Usama bin Laden. Att USA hade beväpnat den afganska Mujahedingerillan tidigare var ju också rätt pinsamt.
                                    Nu när vi kan se saker lite mer i backspegeln ,kan man konstatera att kriget mot terrorismen i det närmaste varit kontraproduktiv. Det är ju USA och de konservativa gulfstaterna som gjort det möjligt att bilda ISIS i Irak och flera närbesläktade jihadorganisationer. 
                    Att kriget i Irak och störtandet av Saddam H var ett stort misstag kan nog de flesta tillstå idag. Det värsta är ju att kriget sattes igång på helt falska premisser. Man hade lyssnat på dåliga rådgivare.      Hade USA varit berett att satsa åtminstone hälften så mycket för återuppbyggnad efter kriget som man satsat på rent militärt våld kanske situationen inte skulle vara så till synes utan ljus i tunneln idag.

Oemotsagd historieförvanskning.

                  När jag idag intet ont anande lyssnade på P4-extra i bilradion fick jag höra ett inslag som hade kunnat få mig att sätta i halsen. Inte så att jag inte klarar av att höra folk ha åsikter som jag inte delar.Det får man ju leva med,och naturligtvis kan jag också ha fel någon gång.
                Vad jag däremot har svårt med är när någon presenterar en förvanskad historiebeskrivning för att driva en tes. 
               När Mona Valter för en tid sedan presenterade en rad fakta om Islam ,blev hon avbruten innan hon han komma till punkt. I stället fick en s.k Islamolog komma in och säga att hon hade fel.
                  Idag var Kitimbwo Sabuni inbjuden som gäst i P4-extra. I sin egenskap av representant för Afrosvenskarnas Riksförbund ,var det ju väntat att han skulle tala om rasismen i samhället,och att man definieras efter sin hudfärg och att man är rasist även om man själv förnekar detta. På programledarens fråga hur denna rasism har uppkommit säger Sabuni att det var för ung.500 år sedan då De vita européerna började kolonisera världen .Resten känner vi ju till .Alla har vi ju fått lära oss i skolan om slavhandeln,framförallt till Amerika.Fanns det ingen rasism innan då? Hudfärgsrasismen var en rätt okänd företeelse i Europa innan den arabisk.muslimska kolonisationen spred sig över i stort sett de landområden som tidigare hade varit Romarriket. Araberna medförde svarta slavar som behandlades illa,och så fick även dom vita européerna  föreställningen att de svarta var underlägsna. 
                 De arabiska och muslimska härarna bedrev en veritabel jakt på slavar i de nordvästra delarna av Afrika ,dvs det som numera är Sudan och Sydsudan. I den muslimska världen har detta med slaveri aldrig varit problematiskt på samma sätt om det varit i den kristna världen .I t.ex Saudi-Arabien förbjöds slaveriet först nån gång på 60-talet,och finns de facto kvar fortfarande.
                    För övrigt var ju slavhandel en etablerad verksamhet i de afrikanska kungarikena långt innan européerna började lägga sig i affärerna. Som Dick Harrison så förtjänstfullt skildrat i sitt digra 4-bandsverk pågick ständiga krig mellan stammarna och man tog slavar från sina grannar. De inhemska kungarna var involverade i slavhandeln. 
                   Detta nämner Sabuni inte med en stavelse. Det är de vita européerna som står bakom allt förtryck. De svarta är oskyldiga offer. Ingen säger emot honom heller.
                   Kitimbwo Sabuni har ju gjort en del häpnadsväckande uttalanden ,som t.ex att Mehmet Kaplans avgång var orsakad av vita journalister. 
                 Man har ju rätt att tycka och tro lite vad som helst i detta samhälle,men Sabuni är ju en offentlig person som man lyssnar till och som anses vara insatt i det han talar om. Man kan ju undra varför Public Service är så snabba med att ha en "expert" i beredskap som säger emot när någon kontroversiell person uttalar sig ,och varför man låter vissa påstå vad som helst i andra fall.
               

Om avsättande av lagligt valda presidenter.

                         I februari 2014 avsattes Ukrainas lagligt valde president Viktor Janukovytj av parlamentet efter en hel del gatuoroligheter,som delvis var stödda av USA.Diverse fascistiska element bidrog också. Våra medier var rätt eniga i sin bild av vad som hände:En korrupt och odemokratisk regim hade störtats av "folket".Vad man bortsåg ifrån var att en stor del av Ukrainas befolkning inte var västorienterade utan kände större samhörighet med Ryssland,såväl språkligt som kulturellt. 
                  Livet har fortsatt.Folk är lika fattiga .Styret är lika korrupt som tidigare. Inte kan man säga att man har någon regim som representerar hela folket precis.
                  Då var det nog mer komplicerat att ta ställning när den turkiska militären försökte sig på att genomföra en statskupp häromdan. President Erdogan har ju inte gjort sig känd som någon demokrat.Presidentmakten är ju närmast ceremoniell,men ändå  har han samlat alltmer makt i sina egna händer. Turkiet är med i NATO. Turkiet har ju hållhakar på Europa när det gäller migrationsexplosionen. Turkiska regimen bryter ju systematiskt mot alla rättigheter när det gäller yttrandefrihet och demokrati. Utan turkisk hjälp skulle IS i Syrien och Irak fått svårt med leveranser av vapen och andra förnödenheter.
                  Trots allt är det aldrig acceptabelt att militären tar över det politiska  styret i ett land. Turkiet har ju varit med om detta tidigare och kanske därför fick kuppen så lite stöd folkligt. I slutändan ser det ut som att Erdogan stärkt sin makt ytterligare. Nu börjar man till och med tala om att ändra konstitutionen och tillåta dödsstraff igen.En sak är dock klar.Den dag Turkiet är medlem i EU tycks längre bort än någonsin.
                            

Så var det det härmed svenska värderingar.

Under den gångna Almedalsveckan har frågan om svenska värderingar kommit upp till diskussion och detta har ju inte uppskattats av alla. I synnerhet vissa intellektuella och debattörer på vänsterkanten anser att det överhuvud taget inte går att tala om en svensk kultur eller svenska värderingar.Det har raljerats en del kring denna fråga. V-ledaren Jonas Sjöstedt menar att det finns svensk lag och det räcker.Där finns de svenska värderingarna i ett sammandrag,ungefär som att Koranen sammanfattar den islamiska kulturen.
                  Om man drar saker till sin spets kan man få de mest bisarra resultat. I någon  mening finns det ingen svensk folkmusik ,eftersom en stor del av vår låtskatt i viss mån  är varianter på det europeiska La Folia -temat som härstammar från Portugal.
                 Man kan ju också säga att hederskulturen är svensk kultur eftersom den förekommer i Sverige och vi inte ännu lyckats komma tillrätta med den.
                      De intellektuella må slå knut på sig för att reda ut detta med svensk kultur,men för oss vanliga människor som inte fått sinnena grumlade av akademiska studier är det inte så svårt.
                  Förr brukade man säga att bildning var det som återstod när man glömt allt man läst. Man skulle ju kunna säga att kultur och värderingar är allt detta som inte lagstiftarna uttryckligen skrivit ner ,men som vi alla bär med oss sedan födsel och uppväxt,och som vi fått via våra närstående och betydelsefulla människor under hela livet. Detta är ingenting som man kan ta till sig på en veckokurs i migrationsverkets regi.
                 Så var det det där med typiskt svenska värderingar. Nu är det ju så att kulturgränser följer inte precis nationalstatsgränserna ,men man kan nog tala om en skandinavisk kultur eller rentav en nordeuropeisk kultur. Sverige var ju under många år mer eller mindre en tysk koloni och detta har ju satt sina spår i språket. Vi har ju också under 400 år blivit präglade av den lutherska kyrkan som varit statens förlängda arm. Om vi går lite längre fram i tiden så har vi präglats av bygemenskapen och det lokala självstyret,som gett en sorts lojalitet som går längre än till den egna släkten.
                   Brukssamhället finns ju också i mångas kollektiva medvetande. Föreställningen att man ska göra rätt för sig efter förmåga och att man sedan har vissa rättigheter för egen del den dag man inte längre kan leverera har gjort att det varit möjligt att bygga ett välfärdssamhälle med höga skatter,och där det varit en oskriven lag att man inte ska utnyttja systemen så länge man kan klara sig.
                         Kultur och värderingar handlar ju också om hur man tolkar koder och signaler. Därvidlag kommer man in på de aktuella händelserna med sexuella ofredanden och rena våldtäkter på festivaler.
                           Om jag vuxit upp på den fattiga landsbygden i Pakistan eller Afganistan har jag fått ett annat sätt att se på saker än om jag vuxit upp i en småstad i Sverige med Bolibompa och skolluncher. Framför allt har jag säkert fått ett helt annat sätt att förhålla mig till personer av motsatt kön. En kolumnist i en av våra kvällstidningar skrev häromdan att "män anser sig äga kvinnornas kroppar". Således finns det i generna redan från födseln att killar ser flickor som sina ägodelar.Lite märkligt med tanke på att feminister ofta gör gällande att kön är en social konstruktion. 
        Om det är som ifrågavarande kolumnist anser,så är det ju inte så mycket att göra åt .Då är det ju bara att ha könssegregerade festivaler i fortsättningen ungefär som i moske´n. Då har vi enligt mitt sätt att se kapitulerat för det mångkulturella samhället.
                    Tur att jag är så pass gammal att jag kanske inte behöver bevittna den slutgiltiga kollapsen. 
                      En sak har jag dock lärt mig under mitt snart 70-åriga liv: Man ska inte tro att folk blir så mycket klokare för att de tagit några universitetspoäng.
                              
                       

Respekten för religion.

Arnulf Överland 1889-1968

Den religionskritiska debattidningen Bright har inte heller denna gång gjort mig besviken .Varje artikel har varit tänkvärd och intressant.
 Den artikel som dock berörde mig mest var Göran Rydlands översättning av den norske författarens och debattören Arnulf Överlands föredrag Kristendomen ,den tionde landsplågan som väckte stor förargelse 1933.Överland ställdes inför rätta för blasfemi men frikändes med minsta marginal av en oenig rätt.
                          Kyrkan och prästerna har i 1000 år haft någon sorts hegemoni när det gäller andliga frågor. Så snart det har rört existentiella spörsmål har de haft tolkningsföreträde.Så sent som 1951 blev det tillåtet att bekänna sig till vilken tro eller otro man vill. Därför har vi nog lite till mans en sorts nedärvd känsla av respekt så fort det handlar om religion. Vi som ej tror på en övernaturlig kraft ska vara mycket toleranta mot våra meningsmotståndare och bevisbördan läggs ju alltsomoftast på oss.
                                       Därför känns det så uppfriskande att läsa Arnulf Överlands föreläsningar . Där kan man tala om hädelse.
                               Det som jag ändå undrar över är detta att Överland var socialist,närmast kommunist såvitt jag har förstått.
      Idag har ju kyrkan och prästerna retirerat och blivit någon sorts allmän wellbeeinginrättning. Nu är det istället Islam som är på frammarsch.  Nu är det ju inte främst folk på vänsterkanten som klär av Islam dess slöja,utan de gamla revolutionärerna har blivit islamkramare. 
                        Hur förklarar man detta? Nog är det ändå så att om Överland istället  hade levt i ett muslimskt land och framfört sina föredrag i kritik mot islam ,då  hade han nog inte kommit så lindrigt undan.

Snart återgår vi till vardagen

Nu har till och  med Leif GW Persson uttalat sig om britternas beslut att lämna EU-samarbetet.Då kan det väl inte vara så mycket att tillägga.De flesta tongivande aktörer,åtminstone i politikens huvudfåra är överens om att det var olyckligt det som skedde.Man talar om allt från chock och bestörtning till besvikelse. De enda som tycks glädja sig är de ultrakonservativa och nationalisterna samt en del på vänsterkanten. 
              Jimmie Åkesson sticker inte under stol med sin skadeglädje och  hoppas på en dominoeffekt ,så att fler ska följa Storbritanniens exempel. 
                   Det är ju faktiskt människor som gjort sitt val med olika bevekelsegrunder,och man skulle kanske få någon sorts analys av varför man har valt som man valt. Det kanske inte bara räcker med att fastslå att det är lågutbildade ute i landsorten .
                       Nu är det ju inte ett tredje världskrig som brutit ut utan livet fortsätter sin gilla gång redan i morgon måndag.
                     Varför är reaktionerna så kraftiga? Hur hade det varit om Ungern eller Rumänien dragit sig ur.
                Storbritannien är ju inte vilket land som helst.Vi i Skandinavien har ju haft nära förbindelser med Britannien sedan hedenhös och har viss interkulturell förståelse.Storbritannien har ofta drivit samma frågor som Sverige i EU.
                      Det blir ju en tid av självprövning för EU.Frågan är om man har fokuserat på rätt saker. Många ute i länderna har ju upplevt att EU har varit onödigt klåfingrigt,och borde prioritera de frågor som är gemensamma och gränsöverskridande. 
                     Ska inte förnekas att EU inte har lyckats hantera alla de frågor som hamnat på dess bord.Undrar bara om det hade lyckats så mycket bättre om varje stat för sig skulle ha ställts inför allt som har med arbetslöshet ,integration ,miljö mm. Ett problem som jag ser det är att det är lite för många medlemsländer nu,Man måste ha något gemensamt kitt om det ska fungera.
                     De som haft de största fördelarna med medlemskapet är de som har varit mest ovilliga att ta på sig gemensamma kostnader. Storbritannien har varit mer givare än tagare. 
                     Nu börjar som sagt en ny vardag,och även om man inte vill tro att de sämsta scenariona kommer att slå in ,finns det stor risk för att många som haft stora förväntningar kommer att bli besvikna. Det är så dags då .Då kommer eftertankens kranka blekhet.
                   
                
                     

En sorglig dag för Storbritannien och Europa.

                           Nu gick det som många av oss egentligen inte trodde i Brexitvalet. En sorglig dag tycker jag. Man måste fråga sig hur det var möjligt .Förstår inte folk sitt eget bästa?
                        Såvitt jag kan förstå från mitt landsortsperspektiv handlade det kanske inte så mycket om EU egentligen utan om inrikespolitiska frågor. Man har av allt att döma ej fört en politik som gagnar "de vanliga människorna" .London har blivit ett skatteparadis för fastighetsspekulanter. Så har vi naturligtvis migrationspolitiken. Snart kommer nog många att inse att det inte är så enkelt. EU finns där vare sig vi vill eller inte och det måste vi förhålla oss till

Terrordåd eller hatbrott;Det är frågan

Efter den senaste masskjutningen i USA,har politiker och journalister fått ett problem:Vad ska man sätta för etikett på detta då ,hatbrott ,terrordåd eller något annat?För de närmast drabbade torde det inte spela så stor roll,men de två orden har olika konnotationer om än de skulle innebära samma sak.
                         I samband med utöjamassakern  uppstod samma problem .I någon mening var det en signal om var man stod politiskt vilket ord man använde. 
                   Debattörer med mer vänsterstämpel som Göran Greider ,menade att Breivik var en psykiskt frisk person som frivilligt hade anslutit sig till ett islamofobt och extremhögerinriktat nätverk .Andra menade att han var en störd ensling som hade infekterats av konspirationsteorier.
                         Sanningen är ju att dessa två aspekter sammanfaller ofta. Terroristen är ju en mening en soldat i ett krig.Terrorn är en stridstaktik som syftar till att sprida kaos och skräck i samhället,för att få samhället att kollapsa. Hatbrottslingen känner ett oresonligt hat till en viss sorts människor och vill döda.  Bombkastaren i Tel-Aviv skulle nog inte göra sin gärning om han inte hatade judar.
                       Efter  Bering Breiviks dåd 2011 var det ju flera islamiska terrororganisationer som tog åt sig "äran"
                  Det är inte så konstigt som det låter,ty nog påminner de ej så lite om varann ,de militanta islamisterna och nynazisterna.
                 Den amerikanske universitetsprofessorn George Michael varnade för 10 år sedan om att han tyckte sig se en konvergens mellan extremhögern och den våldsbejakande islamismen. Trots att de betraktar varandra som fiender har de mycket gemensamt:Judehatet ,hatet mot de homosexuella , våldsromatik,och hat mot den liberala demokratin.
                    George Michael har inte blivit så mycket uppmärksammad i Sverige.
                       För övrigt har ju Islam och nazismen visat sig kunna trivas tillsammans. Många avdankade SS-officerare levde ett gott liv som konsulter och rådgivare i arabvärlden efter Andra Världskriget. Den mest ökände är kanske den österrikiske SS-översten Otto von Skortzeny,som sägs ha befriat Mussolini.ur hans fångenskap.
                    Vad är det som driver en ung man att göra ett så vansinnigt dåd,och själv gå mot en säker död? Det verkar ju vara rätt komplicerat. Mördaren Omar Mateen var tydligen psykiskt instabil och drömde om att mörda.Han var ju också troende muslim och hade en religion som stipulerar dödsstraff för homosexualitet.För att krångla till det ytterligare hade han ofta besökt gayklubben där  han senare begick sitt dåd. Det är nog så att dom mest inbitna homofoberna har problem med sin egen identitet.
             Sedan kan man ju undra hur en ensam person kan döda så många. Den moderna vapen teknologin medger ju en enorm eldkraft,och i USA är det lätt att få tag i vapen.
                

Zlatan Ibrahimovic,en förebild för unga män?

För något år sedan blev det ett visst rabalder när den självtänkande journalisten Yrsa Stenius ifrågasatte om fotbollshjälten Ibrahimovic verkligen var en  bra förebild för de unga männen. Att ifrågasätta Zlatan är ju ungefär som att ifrågasätta Astrid Lindgren eller Evert Taube. Då måste man ha bra på fötterna. För mig kvarstår dock frågan efter att jag såg den utmärkt gripande dokumentären om Zlatan på bio i vintras.
                    Frågan aktualiserades häromdagen när jag råkade ögna förbi ledarsidan på Hela Hälsingland. Sedan man tog bort möjligheten att kommentera i Hela Hälsingland bryr jag mig inte så mycket  om vad som står på ledarsidan. Jag föredrar Johan Westerholms ledarsida. Nu tycks de ordinarie skribenterna fått ledigt och den del nya namn dyker upp .Ej sällan unga kaxiga tjejer.
                         En ung dam vid namn Tove Mellgren hade reflekterat över hur man kan få de unga männen att läsa läxorna .Det är ju känt att killarna ofta släpar efter tjejerna vad beträffar skolresultatet. 

                           Det är ju inget nytt att det i vissa ungdomskulturer inte är särskilt coolt att sitta hemma och läsa läxor .Så var det också på min tid. Det är ju inte plugghästen som får kyssa de vackra flickorna .  För den skull tror jag inte att läsintresset skulle vara så mycket högre hos flickor .Jag vill minnas att redan när jag gick i skolan för mer än 50 år sedan var det tjejerna som oroade sig för "skrivningen på torsdag".Vi killar pratade aldrig om sådant.Å andra sidan läste tjejerna mest för att de skulle få bra betyg på proven. Vi killar läste nog lika mycket ,men sådant som vi tyckte var intressant. Efter provet hade många glömt vad de läst innan.

                                              Jag har i i stort sett hela mitt vuxna liv arbetat i en starkt kvinnodominerad miljö,bland relativt välutbildade damer. Jag kan inte påminna mig att mina kvinnliga kollegor har varit särskilt intellektuellt lagda. Tvärtom ,jag har ofta mött en viss skepsis mot "sådant som står i böcker" .I regel har det handlat om deckare av typ Liza Marklund eller Camilla Läckberg.
              Annat har det blivit när det handlat om att läsa in ett poäng i något ämne som kan ge någon hundralapp med i lön.
                       Vad har nu detta med Zlatan att göra. Jo Tove Mellgren tycker att man ska ha honom som gott exempel på hur långt man kan gå med disciplin och målmedvetet arbete.Det är således inte bara talang som räknas. 
                    Då tycker jag nog Zlatan är ett illa valt exempel .Zlatan är väl ett bra exempel på hur man kan bete sig rätt illa och missköta sig men ändå bli rik och berömd bara man har en unik talang. Det är väl snarare så att det finns en risk att ungdomar hoppas på att bli en ny Zlatan och därför försummar skolgången och istället tillbringar all tid på fotbollsplanen.Det är trots allt inte ens en på tusen som kan räkna med att en komma i närheten av Ibrahimovic framgång. 
                       Det normala är nog att man jobbar och står i men förblir en medelmåtta. Man kanske inte ens får något jobb trots att man gjort sitt bästa. 
                          Vad hade Lars Lerin varit utan sin exceptionella begåvning.? Förmodligen en nedsupen ungkarl som man tyckt synd om .Leif GW hade nog legat risigt till också.Tänk om Grisfesten hade blivit refuserad och han hade blivit tvungen att gå till arbetsförmedlingen.
                        Tänk om jag kunde få miljoner för de teckningar och målningar jag  har liggande i lådor och som blir osålda när jag ställer ut på någon amatörutställning.Tänk om jag vore en känd person då skulle jag ha 1000-tals följare på min blogg även om jag inte hade så mycket att säga.
                        Så länge jag kan minnas har folk sagt att om jag vore ung idag skulle jag plugga mer och på så sätt kunnat bli framgångsrik. Det är nog klokt att sköta sina studier,men idag är det inte garanti för något. Den som tror att han ska bli en ny Zlatan bör nog se upp.Verkligheten kommer ikapp fortare än man tror.
                

Den problematiska ramadanmånaden

Nu sammanfaller åter muslimernas heliga ramadanmånad med midsommartiden och då uppstår som många gånger tidigare detta dilemma som består i att solen är uppe nästan hela dygnet på våra nordliga breddgrader och muslimerna endast får tillgodose sina världsliga behov under den tid solen är nere. Som var och en kan förstå kan detta äventyra liv och hälsa. 
    Av allt att döma kände inte profeten till hur det förhåller sig med midnattssolen,eller också hade han ingen tanke på att hans anhängare skulle leta sig ända upp till denna avkrok av världen.
                   I ett TV-inslag ser vi hur bekymrade de muslimer är som vistas i trakterna runt polcirkeln.Man har ingen riktig lösning på detta och väntar förgäves på att det ska komma en fatwa från någon framstående lärd man. 
               Nu är det ju inte första gången man ställs inför detta problem,så man skulle ju kunna tro att  muslimerna skulle haft tid på sig .Om man kör fast på en så banal sak ,hur ska det då inte vara om det kommer till betydligt med komplicerade saker.
                  Islamologen Fazlhashemi i Umeå brukar ju ofta poängtera hur öppet Islam är för tolkningar. Det tycks inte stämma .Det är ju endast ett fåtal som är betrodda att tolka vad profeten sagt.
               Nu är det ju lätt att dra på munnen när man ser TV-inslaget,men det ska man nog inte göra.För de troende muslimerna är det här blodigt allvar,och med tanke på hur idiosynkratiskt lättkränkta muslimer är när det rör något om deras religion gör man klokast i att inte dra på munnen.
                  Camilla Grepe skriver i en kommentar att här går gränsen för vad vi kan stå till tjänst med .Annars har vi ju varit snabba att gå muslimerna till mötes i deras krav på särlösningar.Jordens rörelser runt solen kan det svenska samhället inte göra så mycket åt. Det kanske inte är meningen att profetens folk ska leva på dessa breddgrader.Vad säger Mohammed Fazlhashemi.

Ett dilemma för migrationsverket

Migrationsverket har fått berättigad kritik för att man inte kunnat skydda sina kvinnliga boende på asylförläggningarna .Närmast är det vissa anläggningar i Åretrakten samt Trängslet i Dalarna som blivit granskade i media. 
För mig kom ju inte detta som någon stor överraskning .Vi har ju alla sett dessa återkommande solskensreportage i våra lokala TV-sändningar och tidningar ,där unga män som av utseendet att döma kommer från Nord eller Östafrika . De spelar fotboll och har i många fall räddat ett lag i gärdsgårdsserien från att helt tyna bort. Man understryker om och om igen vilken vikt sporten har för integrationen.Jag kan ju misstänka att en och annan klubbkassör ser en chans att få lite extra stödpengar från staten för sin verksamhet.
                 Frågan som aldrig ställs är ju ,men var är alla tjejer? Det är tydligen inte så många tjejer som killar bland migranterna, men det kan ju inte vara hela orsaken.  Nu har vi fått en del av svaret. Dom vågar inte gå utanför sina rum eftersom man ofta blir utsatt för gliringar och trakasserier av killarna . I regel någon sorts sexuell anspelning och även regelrätta våldtäkter ska har begåtts.
               För mig var det hela rätt väntat och hade man brytt sig om att lyssna på dem som arbetar inom Migrationsverket skulle man nog få veta ett och annat som inte tidningarna så gärna velat skriva om . Vi får ett stort inflöde av unga vinddrivna unga män som inte har fått vänja sig vid att ha jämnåriga kvinnor i sin närhet och umgås på ett naturligt och vardagligt sätt. Man kommer ifrån en kultur där det är ett underförstått grundantagande att män har en sexualdrift som är helt okontrollerbar och det därför är kvinnans ansvar att inte väcka driften. Det inträffar naturligtvis i helsvenska miljöer saker som inte borde ha hänt,men då är det i regel fråga om fester ,där de flesta inblandade varit påverkade av alkohol eller annat. I vanliga vardagliga miljöer är det nog mer ovanligt enligt min erfarenhet att det sker sexuella trakasserier och övergrepp. Det finns ju en mängd situationer där tjejer och killar vistas tillsammans ,allt från konfirmandläger till fjällstugor och campingar. 
                    I asylförläggningarna är det tydligen vardag att tjejerna utsätts för inviter och trakasserier.
                      Nu kan man ju tänka sig att man från migrationsverket skulle varit medvetna om detta potentiella problem redan från början och vidtagit åtgärder för att redan från början separera de olika könen,i varje fall de tjejer som inte haft någon form av manligt beskydd. Vad hade reaktionen då blivit i det politiskt korrekta Sverige.Vad skulle debattörer och politiker sagt?
            Det är verkligen ett dilemma.Hur Migrationsverket än agerar i denna fråga kan man nog räkna med att få kritik. Det går inte att vara alla till lags.
                

Hur var egentligen 1950-talet

Orbadens strand i en svunnen tid

Vissa tongivande ekonomer gör gällande att Sveriges genomsnittliga levnadsstandard på 1950-talet var jämförbar med Egyptens eller Colombias idag.För mig som växte upp på 50-talet låter det lite märkligt,eftersom vi redan då ansåg att Sverige var ett välfärdsland.
                     Allt var ju inte idyll på 50-talet heller. Det fanns barn som for illa i fosterhem och hade ingen att vända sig till. Bostadssituationen i framförallt Stockholm var alarmerande ,med en standard som få idag skulle kunna tänka sig. Löner och pensioner var generellt låga med dagens mått.
                          Det var inte alla gånger lätt att växa upp i 50-talets Sverige. Lärarna kunde vara hur jävliga och orättvisa som helst utan att man som elev hade något att sätta emot. Visserligen var det förbjudet med kroppslig aga ,men det förekom ändå.
                     Kuratorer och psykologer visste nog ingen vad det var,och ingen fick diagnoser som gav rätt till ökade resurser. 
                     De barn som kom från mer välbeställda familjer blev favoriserade av lärarna. Mobbning var något naturligt,och ingen skulle komma på tanken att begära skadestånd från kommunen.
                     Dom kläder man hade fick man bära till man vuxit ur dem. 
                       Ändå  hade vi fri skolgång för alla,fria bussresor till skolan,utan att man så noga räknade avståndet till skolan, fria skolmåltider,läkarundersökningar, barnbidrag och vaccinationer. Det fanns alltid mat på bordet hemma.
                       Brottsligheten var låg och man kunde lämna plånboken med pengar i omklädningshytten vid Orbadens badstrand. Skulle någon kommit på idén att stjäla hade det nog blivit ett oherrans liv. Man låste aldrig ytterdörren,men å andra sidan fanns det sällan något stöldbegärligt i hemmen annat än möjligtvis en gammal radio. numer går man knappast ens ner i tvättstugan utan att låsa dörren. När man fått en cykel ,vilket man inte fick så tidigt som numer ,låste man den aldrig utan man kunde lämna den i närmaste dike och visste att den låg kvar där när man kom  tillbaka.
                       Hur var det då möjligt att vi kunde ha det relativt välordnat fastän landet inte var på långa vägar så rikt som idag. Vi hade en politisk ledning som hade medborgarnas bästa för ögonen. Detta medförde att van måste ta ut relativt stor del av inkomsterna i skatt. Nu accepterade de mer välbeställda det höga skattetrycket ty man visste att det skulle i någon mening gå till saker som gagnade oss alla i slutänden. Man accepterade skatterna när man visste att de gick till att förbättra för den sämre ställda grannen.
                Det fanns en viss tillit mellan medborgarna .Alla skulle göra rätt för sig och inte utnyttja systemen om man inte var helt tvungen.
                        Nu går ekonomin på högvarv och Sverige har aldrig varit så rikt.Man har sänkt skatterna för de mest välbeställda,som ändå inte känner sig nöjda. Skolresultaten sjunker rent generellt och vi har stora befolkningsgrupper som inte ser sig höra till detta samhälle. Det finns en alltmer utbredd föreställning att inbetalda skatter i någon mening är bortkastade pengar som går till "dom där andra". Våra förorter är som svarta hål som kräver allt större resurser. Polis och välfärdstjänster är ansträngda till bristningsgränsen. Vår territorialförsvar är i stort sett nedlagt och många räknar  med att någon välvillig stormakt ska rycka in till vårt försvar om det värsta skulle hända. 
                           Den nuvarande IT-hajpen gör att Stockholmsområdet med sitt Kista,liknas vi Silicon Valley i Californien Intressant jämförelse.  Ekonomen och migrationsforskaren PaulCollier skriver i sin uppmärksammade bok Exodus(ej att förväxla med Leon Uris bok med samma namn) om just Californien . Californien är i sanning mångkulturellt,med en stor andel latinamerikaner. Samtidigt som ekonomin går på högvarv och rikedomarna samlas, blir allt fler fattiga och marginaliserade. De rikas vilja att betala skatt sjunker. Skolresultaten går neråt.Den relativt svaga socialsektorn rustas ner och istället bygger man fängelse och anställer fler poliser. Den  ömsesidiga respekten och tilltron mellan medborgarna minskar.
                 Vad ska man dra för slutsatser av detta .Jo att ekonomin går på högvarv säger egentligen inte så mycket om hur samhället fungerar. Samhället är ju inte bara Staten,utan vi alla. Om den ömsesidiga respekten och tilliten i ett samhälle vittrar sönder är vi illa ute. Då kommer det i längden att bli dyrt för oss alla.

Edsbyns Skidfabrik på 50-talet

                           
                       

Moment 22 i förortsdjungeln

På söndagskvällen sjönk jag ner i TV-soffan för att ta del av Agendas partiledardebatt.Förväntningarna var väl inte alltför stora,men jag tyckte det skulle vara lite intressant att se hur Miljöpartiets nyvalda språkrör Isabella Lövin tog sig ut i debattens hetluft.  Den som hade väntat sig en ny och frisk fläkt torde ha blivit lite besviken.   Förutom att hon gav ett allmänt lite trött och tilltufsat intryck,sa hon ungefär vad man kunde vänta sig av ett språkrör för miljöpartiet ,fast lite kryddat med moralkakor riktade mot dem som hade en annan uppfattning. Plötsligt blev jag så oerhört trött att jag inte förmådde mig hålla mig vaken,men vaknade till lite när det tycktes vara någon slags ordväxling mellan Jimmie Åkesson och L-ledaren Jan Björklund. Emellertid var ju den första timmen av debatten snart slut och jag valde att tillbringa resten av kvällen med att se på Mamma Mia med Merril Streep samt ta en Whisky. Tyvärr blev det strömavbrott just när filmen skulle ta slut så jag fick aldrig se upplösningen. Gerd och jag har ju sett musikalen i London för många år sedan så det var kanske inte så stor förlust.
                            Nu har verkligheten börjat komma ikapp den politiska eliten och man har börjat inse detta som man länge försökt att sopa under mattan ,nämligen att vi har stora problem i våra förorter med stor diaspora från andra länder och främmande kulturer. 
                       I ett avsnitt i SVT:s agenda häromveckan får vi följa en polispatrull i en av våra förorter där det är gängen som bestämmer,och samhället tycks vara på väg att kapitulera.Vi får se hur en gängledare rakt framför TV-kamerorna står och provocerar och slänger ur sig oförskämdheter mot en polis som tydligen bestämt sig för att inte låta sig provoceras. För en vanlig medborgare skulle det vara naturligt att man grep mannen omedelbart ,ty missfirmelse av polis har väl aldrig varit accepterat. Frågan är vad polismannen ska göra i ett sånt här fall. Om han är vänlig och försöker ha en dialog uppfattar gängen det som svaghet och mesighet. Om han i stället skulle göra ett gripande av bråkstaken ,skulle det kunna utlösa ett upplopp som slutade med brända bilar och stenkastning.
                                 Nu har politikerna insett att situationen är oacceptabel. Man talar om fler poliser och hårdare straff .Man talar också om att staten måste tillföra mer resurser. Varifrån ska man ta dessa resurser kan man fråga. Läget är ju ansträngt på alla håll .
                   Om vi skulle få hårdare straff, vad hjälper det när det blir svårt att lagföra någon som skurit sönder däck eller kastat sten på ambulansen.Vem vill ställa upp och vittna mot sin kusin. Vad hjälper fler poliser när man vänder sig till "de sina" när man utsatts för brott? Situationen i våra förorter liknar alltmer en moment-22 situation.

Om utsatta områden.

Gottsunda utanför Uppsala

I samband med den senaste regeringsombildningen fick Miljöpartiets Peter Eriksson den stora äran att bli bostadsminister. Han kommer nog att få en hel del att fundera på.Många av de problem som nu tornar upp sig i samhället är i någon mening relaterade till boende. Vi har ju länge haft en överhettad bostadsmarknad i de stora städerna, där man fått vara beredd att punga ut med miljonbelopp för att få en bostadsrätt. Likaså har hyrorna skjutit i höjden om man inte vill bo i något av de nedslitna områdena i stadens utkanter.
                      Även ute i landsorten har det nu blivit fleråriga köer till hyresrätter som för tankarna till situationen för 50 år sedan.
                       För inte så många år sedan hade vi ju problem med alltför många outhyrda lägenheter ute i landsorten.
                         Att det behöver byggas bostäder i en rask takt,det är nog de flesta överens om ,men hur vi ska få bostäder som även pensionärer och lågavlönade ska ha råd att bo i det verkar vara svårare att lösa.
                     Nu är det ju knappast någon hemlighet längre att den aktuella bostadsbristen i hög grad är kopplad till det stora inflödet av migranter åtminstone om vi ser till tätorterna utanför Stockholm.
                   Så har vi ju alla de problem som hör ihop med s.k. utsatta områden som tycks öka i antal runtom i Sverige. Utsatta för vad ? kan man kanske undra.
                    Bygga bostäder går kanske an,men vi ska inte göra om de misstag som gjordes i det s.k. miljonprogrammet.Vad var det då för fel på miljonprogrammet annat än att det var en ofta rätt tråkig arkitektur?Nu tror jag före min del inte att det är byggnaderna som sådana som avgör om ett område är "utsatt" eller inte ,utan snarare vilka människor som bor där. Etnologen Åke Daun skrev en intressant bok om Skärholmen på 70-talet. Vad jag minns bäst av den boken var att många som flyttat till Skärholmen inte tänkt bo där för all framtid utan hade för avsikt att skaffa sig en egen villa när man fått ekonomiska möjligheter. 
                 Jag minns min egen bostadskarriär efter att jag flyttat hemifrån föräldrahemmet.  När jag arbetade som skötare på Ulleråker utanför Uppsala bodde jag i en barack jämte en hop vinddrivna ungdomar som ännu inte funnit sin plats i samhället. Vi vasr ju i någon mening inte integrerade utan levde i vår egen lilla barackvärld som påminde lite om hur det är att leva på ett fartyg. 
      Så småningom efter att jag gjort militärtjänst flyttade jag ut på stan och hyrde ett inneboenderum hos en ung familj.
                När de lämnade staden och flyttade till en mindre ort, fick jag en liten 1-rumslägenhet med ett litet kokskåp med en kokplatta. Dusch fanns inte. Där bodde jag närmare ett år om jag inte minns fel.
                           Till slut fick jag möjlighet att flytta in i en riktig lägenhet med ett litet kök och dusch.En etta visserligen men den dittills bästa bostad jag haft. Man hade börjat bygga ett nytt hyreshusområde i Gottsunda utanför Uppsala.
                              Många av oss som hade haft provisoriska lösningar på vårt bostadsproblem fick nu möjlighet att flytta i i en modern lägenhet,där det luktade nybyggt. Plötsligt va man en riktig samhällsmedborgare.  Någon service att tala om fanns det inte ännu,förutom en konsumbutik. Det gjorde ju inte så mycket eftersom bussarna till staden gick tätt.
                                    Jag upplevde inte då att det var ett problemområde. Jag kände många som bodde där. Det var nära till naturen och jag brukade vandra i Hågadalen eller springa på en löpslinga. Med tiden kom det vissa signaler om att det flyttade in en del människor med sociala problem i dessa nybyggda områden och att de som fick möjlighet byggde villa i något område utanför stan.
                       När jag var klar med min distriktssköterskeutbildning 1979 sökte jag en tjänst i Sandarne utanför Söderhamn,och flyttade in i en lägenhet i ett hyreshusområde i själva staden .Nu hade jag uppgraderat till en 2-rummare,och där trivdes jag också rätt bra.Så småningom flyttade det in familjer som förde ett förfärligt oväsen på nätterna ,och jag blev också utsatt för skadegörelse och stölder från min bil. Eftersom det inte gick att få hyresgäster avlägsnade så länge som de betalade sin hyra ,beslutade jag att flytta och köpa ett litet hus.  Min ekonomiska situation gjorde att jag fick nöja mig med ett  hus som var rätt nedslitet,men dög åt mig.
                     Nu när jag är pensionär har jag efter många försök lyckats sälja mitt hus och bor nu i Alfta i en lägenhet som rätt mycket liknar den jag hade i Söderhamn en gång. I Edsbyn hade det plötsligt blivit slut på lediga lägenheter,fast det något år tidigare funnits ett stort utbud. Jag hade kanske tur ändå,ty här bor det mest pensionärer och folk jag känner .
                       Under de år som gått sedan jag lämnade Uppsala och Gottsunda har det av allt att döma hänt saker där som gör att jag är glad att jag kom därifrån. Visserligen finns nu ett centrum med hälsocentraler och badhus. Men Gottsunda har blivit ett av dessa "utsatta" områden med en mångkulturell befolkning varav många lever på försörjningsstöd. Bråk och bilbränder är en ovanliga.Gottsunda har blivit ett av dessa ökända utanförskapsområden. Det är ju inte byggnadernas fel utan det är do människor som lever och bor där som skapar själva miljön.

         

Chock och bestörtning på distriktssköterskemottagningen.

               När min sambo häromdagen röjde i ett skåp fanns där ett gammalt ,lätt gulnat exemplar av Söderhamns-Kuriren från September 2006. På framsidan var en stor rubrik."Chock och bestörtning p distriktssköterskemottagningen" . Man skulle ta bort flera tjänster från distriktssköterskemottagningen .För oss som redan tyckte att vi hade genom gått en lång rad neddragningar utan att få färre arbetsuppgifter kom detta som en mycket ovälkommen överraskning. Tidigare hade det talats mycket om att man skulle satsa på primärvård och hemsjukvård. 
               Nu hade man av allt att döma tänkt om och satsade mer på sjukhusen istället.
                  På en helsida i tidningen syns en stor bild på undertecknad som var 10 år yngre. Jag var facklig representant på vår arbetsplats och fick således representera oss distriktssköterskor gentemot lokalpressen.
                Jag vill minnas att vissa av mina kollegor satt och grät.Detta är ju socialt acceptabelt om man är kvinna.Skulle jag satt mig ner och gråtit skulle det väckt ett visst löje är  jag säker på. Inte desto mindre blev det allt svårare att förstå hur vi skulle hinna med alla åligganden  när vi blev färre.Det var ju aldrig något tal om att vi skulle sänka ambitionsnivån. Man talade ju ibland om att vi skulle prioritera ,men det vet vi ju alla att prioritera betyder ju också att välja bort något. Det var ju inte så lätt. Vi hade ju en omgivning,inte minst bland våra partners i kommunen ,som blivit vana vid att vi kom och såg till att dom kunde ha ryggen fri om något oväntat skulle inträffa. Värst av alla var nog ändå kollegorna på sjukvårdsrådgivningen som inte kunde acceptera att vi redan hade dagen fulltecknad. 
                   Många av mina kollegor gick i väggen under denna tid. För egen del var jag ju sådan att jag försökte gilla läget så gott det gick,om än det blev allt vanligare att jag vaknade tidigare än jag skulle och funderade på hur jag skulle lägga upp dagen för att hinna med allt som stod på bokningslistan.I vilket fall som helst fick det ju inte inträffa något oväntat.
                          Fyra år senare blev vi som hade börjat komma till åren erbjudna att ta avtalspension vilket för mig innebar att jag gick ett år tidigare än som var meningen från början. Jag var inte sen att tacka ja till erbjudandet och det har jag aldrig ångrat.
                         Idag när det skrivs och debatteras livligt i lokalpressen om ambulansens jouravtal,slår det mig att vi på distriktssköterskemottagningen aldrig fick så mycket sympatiyttringar från allmänhet och media som vad ambulanspersonalen får idag. Oss var det tydligen lättare att trampa på.

Ett partiskt inlägg

Kan man skriva om Palestinakonflikten  utan att beskyllas för att vara osaklig eller partisk. Knappast ;lika lite som det går att finna en lösning på konflikten som alla parter är beredda att acceptera. Låt oss då inte försöka att vara objektiva och opartiska . Ibland kan ju skönlitterära verk bidra till förståelse lika väl som facklitteratur med rikligt med källhänvisningar.
                Efter att jag läst ut andra delen av Karl O Knausgårds Min Kamp kände jag att det började kännas lite tungt att ta del av Karl Oves vardagsbesvär,om än det stundom var rätt intressant.
                  På Bollnäs bibliotek fann jag ett gulnat exemplar av Leon Uris bästsäljare Hadji,utgiven för mer än 30 år sedan och numer bortglömd av de flesta.
                            Författaren och diplomaten Ingmar Karlsson har sågat Uris roman rejält och menar att boken är full av öppen rasism och stereotyper om araber. Nu tar jag inte Ingmar Karlsson så allvarligt ,i synnerhet efter att han skrev sin beryktade bok Bruden är Vacker Men har Redan en Man. Den är fullproppad med osakligheter,så Karlsson ska nog inte kasta sten så länge han sitter i glashus. 
                   Det råder ingen tvekan om på vilken sida i konflikten Leon Uris befinner sig,men han har av allt att döma gjort en grundlig och ansträngande research innan han skrev boken och har rest runt och intervjuat många. 
                         Boken ifråga handlar om byledaren Hadji Ibrahim och han son Ishmael, med rötter i den gamla arabiska beduinkulturen. Man får följa Ishmael från det han föds tills han slutar sina dagar som mentalt förvirrad. Hadji Ibrahim är en respekterad ledare,för sitt folk och Ishmael är en ovanligt begåvad gosse som snart lär sig flera språk och har alla förutsättningar att bli framgångsrik. Emellertid måste de fly sin by när kriget bryter ut 1948. De arabiska ledarna förespeglar byborna att de ska få komma tillbaka så snart judarna /sionisterna är bortdrivna. Nu blir emellertid inget som man tänkt och de kommande åren blir en tillvaro på ständig flykt i en kaotisk värld där djungelns lag råder och ett människoliv inte är något värt. Hadji Ibrahim försöker på alla tänkbara sätt att skapa ett liv för sin flock.Snart nog inser han att detta med att återvända till sin by inte är att tänka på. 
               För oss som är vana att se Palestinakonflikten skildras i medierna är det ju i regel ockupationsmakten Israel som förnekar palestinierna att skapa sig en framtid.Här har man dock en annan vinkel på det hela. Arabländerna med sina rikedomar och resurser gör mycket lite för att integrera flyktingarna. Det mesta av hjälpen som kommer flyktingarna till dels kommer via FN.
                       Det hela slutar i katastrof när Nada, Ishmaels syster börjar söka sig till män som hon själv vill ha. Gamla traditioner om heder och ära gör att de som egentligen skulle stöda varann i livet blir varandras värsta fiender.    
                        Boken är skriven för över 30 år sedan ,men känns fortfarande aktuell. Kan den inte trots allt ge oss lite insikt om de problem vi nu ser här med hederskultur och obegripliga brott. 
              Kanske kan man bättre förstå varför de flesta arabisk /muslimska länder är dysfunktionella och faller i småbitar så snart diktatorn är störtad. Kanske kan man bättre förstå varför det aldrig tycks kunna bli fred i Mellanöstern. Jag kan hålla med Ingmar Karlsson att det inte är någon smickrande bild av den arabiska kulturen ,som Leon Uris förmedlar. Kanske ger han en lite väl idealiserad bild av Sionisterna och staten Israel. Detta har jag inga problem med ,eftersom motsatsen  är det vanliga.
                        Till syvende och sidst handlar det ju om enskilda människor som fått uppleva kränkningar av olika slag ,och som innerst inne bara vill leva ett normalt liv,och kunna åka buss utan att riskera att bli sliten i småbitar av en bomb eller att få sitt hus demolerat av bulldozers. Riktigt rättvist blir det aldrig.


                        

Tjernobylolyckan 30 år

För 30 år sedan var det lördag. Jag var på dans på Ljusne Folkets Hus. Under pausen gick jag ut för att svalka mig och få lite luft.Det regnade den kvällen vill jag minnas. Jag blev lite bekant med en tjej från Bollnäs,men det blev inte så mycket mer.Normalt skulle denna kväll vara glömd,men nu råkade det hända saker några hundra mil söderut,som gör att denna kväll kommer att bli ihågkommen i framtiden.Det var ju då det stora kärnreaktorhaveriet i Ukraina ägde rum. 
                       Det var inte förrän någon gång fram på måndan vi fick klart för oss vad som hade hänt.Resten är historia som man brukar säga
                      Så här vid en tillbakablick kan man konstatera att samhället och myndigheterna var tagna på sängen. Det var ju svårt att värdera vilken inverkan händelsen skulle ha på vår hälsa. Man får komma ihåg att kärnkraftdebatten var rätt polariserad ,med överdrifter åt alla håll.För egen del var jag relativt välvilligt inställd och var mer orolig över de fossila bränslena som spädde på växthuseffekten Detta var inte alls så uppmärksammat i medierna då som det är i dag. 
                           Det som hände visar ju att alla är rätt dumma och bortkomna när det uppstår en situation som vi inte förutsett.Vi hade  nog beredskap för en kärnreaktorolycka här hemma.,men nu inträffade den över 250 mil bort. 
                          Det händer saker ,som Margret Thatcher sa en gång. I början på 80-talet kom ju som vi minns något som ingen kunnat förutse, nämligen HIV och AIDS. Till en början visste ju ingen vad det egentligen var för något,vilket gav fritt utrymme för spekulationer. Idag när vi i många avseenden har facit i hand och dessutom har tillgång till vissa bromsmediciner ska man nog inte vara alltför efterklok.Jag tycker nog att vi agerade rätt rationellt.
                Det uppstår ju hela tiden saker som vi inte förutsett.
              Idag har vi ju massinvandringen från den muslimska världen som lett till den s.k. flyktingkrisen. Det var ju inte så svårt att förutspå att vi en dag skulle komma till en punkt där vi inte längre  har bostäder,där välfärdstjänsterna är ansträngda till bristningsgränsen samtidigt som det ena området efter det andra av statens åtaganden är underfinansierade. Det har ju hela tiden varit svårt att diskutera vilka olika scenarion vi står inför på grund av vissa tankeförbud.Den som lever får se,men som vanligt är det väl vi vanliga skattebetalare och pensinärer som får stå för notan. 
              Vad beträffar kärnkraften lutar jag alltmer åt att det inte är en hållbar lösning för våra framtida energibehov. I så fall måste man komma fram till en helt annan teknik. Uranbrytningen är förenad  med stora miljöproblem ,Avfallsfrågan är inte löst. För att uppnå tillräcklig stor säkerhet måste man ha säkerhetssystem som skulle vara så komplicerade att det inte vore ekonomiskt försvarbart.
                      Jag hoppas att man fortsättningsvis kommer att utveckla de förnyelsebara energikällorna till allt större effektivitet.Även vindkraft mm.har ju sina problem,men något måste det ju få kosta om vi ska leva i ett modernt samhälle,med en allt större b´världsbefolkning.

Klokheten är en sällsynt gäst.

                      Vi i Sverige  har aldrig tidigare varit så välutbildade. De flesta ungdomar tar studenten .Vi lever i ett kunskapssamhälle ,vad man nu kan mena med det. Det talas mycket om kompetens hit och dit. Alla vill ha ett bra CV. Detta ord hade jag nog aldrig hört innan millennieskiftet om än det funnits utomlands. Mitt i all denna kompetens undrar jag ibland vart den gamla hederliga klokheten tog vägen. Det är kanske inte helt lätt att definiera klokheten ,men man kan kanske ge exempel:   
              Bakteriologiprofessor Agnes Vold som blivit intervjuad i TV några gånger sa vid ett tillfälle att den lärde specialisten är lika dum som alla andra så fort han/hon lämnar sitt laboratorium eller vad et nu är.Agnes Vold är verkligen en klok människa. Jag har träffat så många duktiga läkare och andra högutbildade som varit helt korkade så fort man rör sig utanför deras professionella gebiet. Ändå har vi ju ständigt dessa kändisprofessorer som ständigt uttalar sig i media om saker som de inte vet så mycket om .
                 Det är naturligtvis så att en människa som studerat ett visst ämne i flera decennier vet mer om detta än vad vi andra gör,och det är klokt att lyssna på vad de har att säga. Det är ju ingen garanti. I vissa ämnen kan man som t.ex ekonomi kan man misstänka att men har en viss agenda bakom sin forskning. Ingen är ju helt värderingsfri.
                    Om man inte har långa studier och erfarenheter av ett ämne så räcker det med att vara känd,t.ex skådespelare eller sångartist. Då kan man uttala sig i allehanda frågor vare sig man vet något eller inte. Så har vi ju dessa ledarskribenter som har till yrke att ha en åsikt o m allting. Vissa kan vara seriösa men många har en förutbestämd tolkningsram för allting så man vet från början vad de ska säga. Praktexemplet är kanske Helle Klein. I söndags deltog hon i Godmorgon Världens paneldebatt. Naturligt nog kom man att diskutera de senaste turerna i Miljöpartiet. 
              Det är ju känt genom forskning  både här hemma och utomlands att Muslimska Brödraskapet har en långsiktig strategi  för hur man ska islamisera Europa och resten av världen.Det finns även dokumenterat i protokoll. Även OIC dvs .Islamiska Världsförbundet har sådan agenda. 
                         Därför finns det goda skäl att tro att de skandaler vi nu har sett i miljöpartiet handlar till en del om att man är infiltrerade av islamister. Det viftar Helle Klein bort som konspirationsteorier. Det är ju naturligtvis precis vad man kan vänta sig att hon ska säga. Problemet är att Helle Klein är en sorts auktoritet,som får rikliga tillfällen att uttala sig i medierna även i frågor där hon uppenbarligen är okunnig eller gör stort motstånd mot fakta.
                         Av våra politiker har Miljöpartiets Åsa Romson en särställning. Ingen annan partiledare har på decennier haft en akademisk doktorsgrad. Hon borde vara höjden av kompetens .Ändå säger hon den ena pinsamheten efter den andra.Visst kan man ibland bli missförstådd och rentav säga saker som man inte menar,men jag är så pass mycket freudian att jag tror att dessa felsägningar kanske är ett uttryck för vad man verkligen menar.,
            Det som är mest pinsamt i sammanhanget är att MP:s självbild som det annorlunda partiet ,med en mer utvecklad demokrati har fått sig en allvarlig törn. Nu ställer de två språkrören sina platser till förfogande ifall att det finns någon annan som är mer lämplig. För min del tror jag att det inte ser så mycket bättre ut på gräsrotsnivå heller. Gävlepolitikern Anders Schröder som nu sitter i riksdagen har väl svenskt rekord i flummighet. 
              När man intervjuar MP-företrädare ute i landet så tillstår man att man haft en jobbig resa,men någon egentlig självkritik märker man inte av. En patient som så fullständigt saknar sjukdomsinsikt torde ha dålig prognos.