Minnesord över Hasse Alfredsson.

Hasse och Martin Ljug i Guben i Låddan.

Häromveckan nåddes vi av meddelandet att Janne "Loffe" Carlsson lämnat detta liv.I förrgår var det Hasse Alfredsson tur.Nu faller dom undan en efter en av det gamla gardet underhållare.
Hasse Alfredsson är dock värd ett extra omnämnande.Ehuru  jag aldrig träffat honom personligen går han som en röd tråd genom det samhälle  jag levt i .Han är något av folkhemmets ikon. På samma sätt som Evert Taube och Astrid Lindgren är svåra att tänka bort när det gäller bilden av Sverige så är Alfredsson förknippat med välfärdssamhället,och moderniteten.
 Vi har nog alla vår egen bild av Hasse.För egen del är det Guben i Låddan,Robert Lind i Kramfors och I Huvet på En Gammal Gubbe.Ändå är det kanske främst tillsammans med parhästen Tage Danielsson de flesta av oss minns honom.Tage har ju varit borta i många år nu och han hade kanske en mer intellektuell och samhällskritisk framtoning.
                   När man idag ser vissa av Hasse-å-Tages produktioner känn det lite mossigt 70-tal. Det är väl så att underhållarna avspeglar sin tid,och nu är det andra frågor som är på tapeten.Det kanske är tur för Hasse att han slipper vara med.
                      Hur som helst har han skänkt oss många glada skratt och förmodligen förlängt livet för många,om än med en allvarlig underton.De flesta av oss lämnar detta liv tämligen obermärkt,men vi kommer nog att minnas Hasse länge än.