Tankar i vindskyddet vid Kvicktjärn

                             Jantelagen

             "Du ska inte tro att du blir en bättre människa för att du läser en massa". Dessa tänkvärda ord fick jag mig till livs när jag gick mentalskötarutbildning i Uppsala 1970 ,och var på praktik vid Norrtälje lasarett .Vi elever bodde i en vindsvåning på sjukhuset. En kvinnlig kurskamrat fällde dessa välmenande ord. Saken var den att jag hade blivit fascinerad av den gamla grekiska mytologin och likt större tänkare än jag insett att dessa gamla berättelser har något att säga om den mänskliga naturen.
                   Idag debatteras skolan mer än någonsin. Man är djupt oroad av de sjunkande resultaten i den svenska skolan. Det har ofta slagit mig hur kluven inställning man har i vårt samhälle,och inte minst inom  LO-kollektivet när det gäller boklig kunskap. Att läkaren eller advokaten har läst sin lagbok respektive invärtesmedicin är ju inte så  anmärkningsvärt,men när en person som befinner sig lägre ner i hierarkin , vill få en djupare förståelse för vad den sysslar med ,möts den av misstänksamhet. "Det är skillnad på teori och praktik". Man ska ju inte tro att man är något,;detta som vi känner som Jantelagen .Jantelagen är dock bara riktad mot de lägre samhällsklasserna. Överklassen har alltid kunnat skicka sina barn till segregerade skolor,där man tvärtom får lära sig att man är förmer än det vanliga kollektivet som  man föraktar. De arbetarfamiljer som kunnat skicka sina barn till högre utbildning,har gjort det med tanke på att de skulle få det bättre än de själva haft det .Kunskapen som sådan har sällan haft något egenvärde.

                           Vilken kunskap är viktig ?

          I dag råder det en upphetsad debatt om just matematikämnet som den svenska skolan tydligen har misslyckas med .Man kan ju undra om den högra matematiken är så viktig för de flesta. Vilken kunskap som är betydelsefull  har ju varierat i olika samhällen och tider. För några hundra år sedan var det latinet som var porten in i de högre akademierna. I den muslimska världen ,är det höjden av lärdom att kunna koranen utantill ,samt kunna tolka några hyllmeter hadhiter.Ej förvånande ser vi sällan några nobelpristagare i fysik från den delen av världen.  Idag är man helt besatt av matematikens betydelse,förutan vilken samhället är dömt till en långsam undergång. Som en kontrast till det eländiga tillståndet här i Sverige visade man i morse på TV:s morgonprogram hur det är i HongKong där  man förstått vikten av att plugga hårt för att få konkurrenskraftiga betyg i matematik. Man intervjuar en ung man som siktar på att påbörja medicinstudier på universitetet,och måste därför ha höga betyg i  matematik. Nu måste man ju kunna fråga sig varför just matematik är så viktigt för en som tänker bli läkare. Finns det inte många andra ämnen som har större relevans. Finns det inte risk för en undanträngningseffekt om alla fokuserar så på just maetmatik. Jag skulle påstå att för de flesta människor som inte ska syssla med naturvetenskaper eller konstruera datorer klara sig rätt långt med reguladetri och vanliga ekvationer. Det flitiga bruket av miniräknare har nog tyvärr gjort att  många idag har svårt att göra en beräkning mellan tummen och pekfingret ex vad det kommer att kosta när man plockar saker i sin korg i varuhuset. Kvantfysiken har uppfunnits för att vi ska förstå de minsta partiklarna k mikrokosmos, relativitetsteorin behövs för att vi ska kunna göra beräkningar av universum och planera rymdfärder,men för de flesta av oss klarar oss rätt bra med den klassiska newtonska fysiken. Som sjuksköterska behövde jag kunna räkna ut hur stor mängd jag behövde av en viss koncentration för att kunna ge en ordinerad dos. Detta var tillräckligt svår för många av mina kollegor med  gymnasiebakgrund. 

                  Högskolifiering och utbildningsinflation.

               Idag är vi mer utbildade än någonsin ,åtminstone på pappret. Många yrken som tidigare ansågs kunna klaras utan någon särskild utbildning kräver minst gymnasium,det som tidigare kallades studentexamen .  När nu alla är högutbildade har vi fått en annan måttstock för att värdera yrkeskompetens. Vissa yrken som tidigare hade högt status och var respekterade som t.ex lärare har idag blivit andrahandsval för den som inte kommit in på önskvärd linje på Högskolan. Sjuksköterskestudenter kan mycket om omvårdnadsfilosofi och är duktiga på att skriva uppsatser,men frågan är hur rustade de är när  verkligheten kommer ikapp.
                  Så har jag drucket två koppar kaffe här i vindskyddet. Isen ligger fortfarande kvar på kvicktjärnen, fastän man  knappast skulle komma på idén att gå på den .jag har gått en runda på Vikebergsleden ._Det är rätt mycket snö fortfarande på sina ställen.Bilen har jag parkerat en bit ner på flismyravägen. Jag vågade inte köra ända fram till vändplanen,ty då hade jag nog kunnat köra fast. Så bär det av hemåt med min Ford som nu är ordentligt nerskitad. Gerd och jag ska åka till Söräng framåt kvällen och se om det kommit några blåsippor.
                Hur som helst så måste man kunna engelska idag oberoende vad man ska syssla med,ja överhuvudtaget om man vill hänga med .Mycket facklitteratur finns inte översatt till svenska. 

           

             

Tankar om Ukrainakrisen

        Ukraina har blivit ett aktuellt ämne i nyhetssändningarna på grund av den kris och konfliktsituation som blossat upp där.Det nya kalla kriget har blivit hetare. Jag får en känsla av att jag vet lite för lite om Ukraina och beger mig till biblioteket för att leta en lämplig bok i historiehyllorna.Först kan jag inte hitta någon bok om Ukraina,men till sist ser jag två oansenliga böcker i fickformat inklämda på raden om Östeuropa.
       
                     Tyskland har närmare 2 hyllmeter,Ryssland åtminstone en meter,och
Ukraina ungefär 15 mm.Det är ändå Europas näst största land med ungefär 50 miljoner invånare.Dessutom är Ukraina rätt centralt beläget i Europa.
                         De två pocketböcker jag funnit motsvarar rätt bra mina önskemål så här långt.En bok heter Den Förrådda Revolutionen som behandlar händelserna efter den Oranga Revolutionen.
Den bok som faller mig mest i smaken är ändå Kjell Albin Abrahams bok som heter kort och gott Ukraina. Det är en reportagebok som utgår från situationen här  och nu ,och med historiska tillbakablickar
         Kjell Albin Abrahamsson har varit i Ukraina "otaliga gånger",och bott många år i Polen,så han är väl förtrogen med vardagen i Östra Europa..
                 När Sovjetunionen föll för mer än 30 år sedan, hade många däribland Carl Bildt höga förväntningar på att Östeuropa och Ryssland skulle gå en utveckling mot välstånd och demokrati..Jag minns att jag en gång sa att den ryska imperialismen inte kommer att upphöra bara för att Sovjet och Kommunismen fallit.Jag förstod nästan inte själv hur rätt jag hade.
               Ukrainas historia är tragisk,liksom alla länders historia i Central och Östeuropa. Detta rika land som ibland betraktats som Europas kornbod,har upplevt de värsta svältkatastrofer i Europa i  modern tid,inte genom missväxt,utan genom Stalins kollektiviseringspolitik Man konfiskerade helt enkelt böndernas skördar och lät landsortsbefolkningen dö av svält. Hela Ukrainas landsbygd som ett stort Bergen-Belsen.
Fler ukrainare led svältdöden genom Stalins politik än Judar som mördades i Förintelsen.
   Detta är emellertid inte så allmänt känt här i Sverige. Den som varit nazist någon gång i livet kommer att få detta som en black om foten så länge han lever,men att ha varit stalintrogen kommunist är i regel inget hinder till att man får en respekterad ställning .
                Med tanke på Vladimir Putins mussoliniaktiga poseringar i TV det senaste decenniet,borde det inte komma som någon överraskning att han vill återupprätta Rysslands roll som stormakt.
      Ju mer jag försöker sätta mig in i saken,desto mer komplicerat tycks den bli. Varför skulle inte Ukraina kunna dela sig liksom Tjeckoslovakien gjorde? Ukraina är inte Tjeckoslovakien.
         Vår utrikesminister Carl Bildt har hållit hög profil i Ukrainafrågan.Man kanske ska vara tydlig i sådana här situationer.Dessutom har han gjort den del utspel på Facebook och Twitter.
        Förre diplomaten Sven Hirdman fick frågan vad han ansåg om Carl Bildts utspel på sociala medier.Han svarade då att utrikespolitik är lite för allvarligt för att behandlas på Facebook och Twitter.
        Det kanske rentav är så att utrikespolitik är för allvarligt att skötas av Carl Bildt.

Vad är det för problem med mångfald?

"Vi vill vara integrerade i samhället,men vi vill inte bli som svenskarna.Vi vill behålla vår kultur." Så uttryckte sig en representant för ett av Sveriges minoritetsfolk i TV för några år sedan.  Den rysk-svenske konståkaren Alexander Majorov svarade på en fråga om huruvida han betraktade sig som rysk eller svensk ,att han såg sig som svensk,eftersom han levt större delen av sitt liv i Sverige, och gått i skola och hade de flesta av sina vänner här. Eftersom han är född i Ryssland av ryska föräldrar, talar han flytande ryska.

En a v våra partiledare fick en intervjufråga i TV om vad det var för problem med mångfald.Mångfald är ju ett ord som har positiva konnotationer för det mesta.Omväxling är trevligt.Mångfald för tankarna till stort utbud.Tänk vad tråkigt om alla hade samma kläder och frisyr,eller samma åsikter.Så trevligt att vi har en massa annan sorts mat idag än vi hade på -50:talet. Sverige som är ett litet land i Europas periferi har varit mer mottagare än givare när det gäller kulturellt inflytande.Till och med vår folkmusik har blivit starkt influerad av La Folia -temat från Iberiska halvön. Med tanke på att Sverige under en tid hade tagit emot stor arbetskraftsinvandring  från Södra Europa och under -70:talet ökande mängd flyktingar fån Sydamerikas diktaturer.uppstod en diskussion bland politikerna om alla nyanlända på bästa sätt skulle komma in i det svenska samhället. Tidigare hade man knappast problematiserat detta med integration i samhället och integrationspolitiken var ännu inte uppfunnen. Man fick arbete och bostad ;sedan var det upp till en själv att gilla läget och efter bästa förmåga finna sig tillrätta .Det var säkert inte så lätt alla gånger,och många har nog ofta känt en stark längtan hem,om än de lyckats rätt bra i det nya landet. Den s.k andra generationen som levt hela sitt liv i Sverige,har i regel träffat en partner bland de infödda och man har varit assimilerade i samhället,vilket inte hindrat den att var medvetna om sina rötter och i viss utsträckning har man kunnat behålla en del av sina gamla mattraditioner och man kanske tillhör någon katolsk  församling.
               Någon gång på -70:talet tycks ide´n om det multikulturella samhället ha kommit på agendan i maktens boningar. Man skulle kunna leva här i Sverige,men behålla kulturen från sitt hemland d.v.s. åtnjuta de förmåner som det onekligen medför att leva i detta välfärdsland,men behålla normerna från andra kulturer som i vissa fall går på tvärs mot de normer vi har i  Sverige. i samhällen där man inte har någon välfärdsstat är man helt beroende av släkten eller klanen.Detta har givetvis sitt pris,men har anor sedan urminnes tider. Här i vårt välfärdsland kan man således äta kakan och ha den kvar.
           Ett särskilt kapitel kan man ägna de som kommer ifrån den muslimska världen,vilket har blivit rätt många de sista decennierna.
                             SR:s Studio 1 hade i går ett reportage om händelserna i veckoslutet då deltagare i en feministisk demonstration attackerades av vad som av allt att döma var nazister. Man intervjuar en ung man som tidigare varit nazist hur det kom sig att han som var en tänkande människa kunde anamma en våldsideologi. Dessutom intervjuas Christer Mattsson som är expert på högerextremism .Han får också frågan vad som gör att unga går till extremistgrupper .Det behöver  av allt att döma inte vara så att man har haft en besvärlig uppväxt och problem av olika slag. Det räcker att föräldrar eller andra betydelsefulla människor i en omgivning haft en viss sorts åsikter och värderingar för att det ska kännas naturligt att ha en detsamma.Det är ju inte konstigare än att en som vuxit upp i ett brukssamhälle i Bergslagen eller Norrland ofta blivit socialdemokrater. De flesta man kände utom skolläraren var socialdemokrater. Åsikter och värderingar är något som man anammar i samspel med sin nära omgivning.under uppväxten .Det kan ju också vara så att händelser man upplevt blir avgörande för hur man anser att världen och människorna är beskaffade.
                      I Oktober 2013 gick ett program i SVT:s serie Korrespondenterna ,där man  behandlade frågan om den stora mängden vapen som finns runt om i världen,särskilt i lände där det varit krig.I vissa länder som ex. USA har det ju blivit ett uttryck för deras frihetskult att man ska ha rätt att bära vapen.
                        I Beirut finns oerhörda mängder vapen efter kriget .Alla äger ett vapen .Man beväpnar sig för att försvara sig mot grannarna.Människor med annan religion betraktas som fiender.Den shiamuslimske vapenhandlaren säljer vapen bara till shiamuslimer;inte till kristna eller sunnimuslimer. Här framtonar ett samhälle som är Mellanöstern i koncentrerad form.Här är det uppenbarligen upp till var och en att skydda sig själv och de sina .Tilliten till staten och civilsamhället tycks obefintlig. Lojaliteten är knuten till den egna familjen och släkten. Journalisten och författaren Nathan Shachar som numera bor i Jerusalem,har också skildrat livet i Mellanöstern. Bland palestinaaraberna är det helt normal att man lär barnen att judarna härstammar från svinen. Vad har nu detta med det mångkulturella samhället att göra?.

               En etnolog skrev en gång att kultur är farligt.Kultur kan vara farligt.Kultur är bland annat alla våra föreställningar om rätt och fel,och hur vi ser på våra grannar.Ide´och  lärdomshistorikern Sven-Erik Liedman har skrivit en utmärkt bok om den mänskliga kunskapen som han kallat Det Stora Äventyret. Där citerar han Marx som menar att kulturen  är människans andra natur,d.v.s allt som inte är biologi.Som bekant är vi människor idag i allt väsentligt lika som stenåldersmänniskan. Ändå skulle de flesta av oss få svårt att klara oss i stenålderssamhället.Likadant skulle en stenåldersmänniska få problem i vår moderna värld.
                             En vanlig klyscha idag är den om alla människors lika värde. Om man är anhängare av den principen får man problem när man konfronteras med klan och hederskulturen ,ty där är det stor skillnad mellan de som tillhör och inte tillhör den egna klanen .För en rättrogen muslim är det skillnad på muslimer och otrogna .Du  har specifika rättigheter och förmåner,men även skyldigheter när du är medborgare i en statsnation.
                Etnologen Maria Bäckman har i sin avhandling Miljonsvennar ,beskrivit det sociala livet i en av våra storstadsförorter. Hon träffar där tonårskillar som bott  hela sitt liv i Sverige ,men knappt varit utanför den egna förorten . Man föraktar Sverige och de mesiga svennetöntarna .Man skulle inte kunna tänka sig att leva ute i majoritetssamhället bland svennar. Alla svennars är dessutom rasister .Det vet man bara. Man talar en svenska som är nästan obegriplig för utomstående. De kvarvarande svenska tjejerna färgar håret mörkt för att undgå de föraktfulla blickarna från de mer moraliskt högtstående invandrarkvinnorna. Man lever i en värld av skrönor från hemlandet,och ska man någonsin lämna förorten så blir det att flytta till ett annat land.
                    I Malmö och Göteborg har vi sett skottlossningar och rena mord en utsträckning som vi inte är vana vid här i Sverige. Olika experter uttalar sig och man talar om utsatta områden och att våldet är ett uttryck för att man befinner sig i en socialt utsatt position.  Jag skulle tro att många inom sig tänker att det har med kulturella faktorer att göra ,men det vill ingen säga. Särskilt tydligt blir det när polisen ska utreda brotten. det visar sig att ingen är beredd att vittna om än med säkerhet ett flertal vet vem som gjort brottet. Detta beror framför allt på att man inte känner lojalitet  med samhället. Man föredrar att lösa problemen inom familjen. Om man kommer från en miljö,där våld och vapen tillhör vardagen,är  det mer sannolikt att  man tillgriper våld i en problematisk situation.
                   Ett mångkulturellt samhälle är ett samhälle fyllt av spänningar och motsättningar,stora sociala skillnader ,ett samhälle som alltmer slits itu. Klan och hederskultur var måhända ändamålsenliga i ett samhälle och under förutsättningar som var helt annorlunda än vårt moderna eller postmoderna samhälle. Klankulturen är inte kompatibel med vårt sätt att leva idag.Ett samhälle med insprängda öar av helt andra normer och värderingar,blir som ett konglomerat  med mycket spänningar och misstro.
                       

Tankar om sporten.

      Det är nu över 80 år sedan Ivar Lo Johansson gav ut sin pamflett Jag Tvivlar På idrotten.
Den väckte ett enorm rabalder på sin tid,som hade han kränkt något heligt.
        I dessa OS-tider då vi ömsom jublat åt skrällsegrar och blivit besvikna över uteblivna framgångar,är det med lite blandade känslor jag återgår till det mer normala vardagslivet.
     Bandyn är över för Edsbyns del den här säsongen.På Söndag går Vasaloppet om det inte blir för varmt.
Vi har haft ett utbud av sport i TV,som gjort att man kunnat sitta i stort sett hela dagarna framför TV-n om man velat hänga med och inte haft viktigare saker att göra..När man samtidigt vet att bara omkr. 2% av Sveriges befolkning ägnar sig åt regelbunden motion,kan man tänka att det är ett omvänt förhållande mellan mängden TV-sport och egen motion.
                                                 Sportens janusansikte.
             
          Jag har ju aldrig varit någon sportnörd,så därför kan jag ha en viss distans till det hela.,även om jag också kan få en glädjekick när Edsbyn slår in det avgörande målet strax före avblåsningen av matchen,eller när Johan Ohlsson gör ,ja just en Johan Ohlsson.
     Vasaloppssöndagen är en folkfest som jag inte vill vara utan även om jag aldrig vare sig deltagit eller varit åskådare på plats.
             Sporten ger en sorts guldkant och  skänker spänning i en annars rätt händelselös vardag.
     Det finns emellertid en baksida.För varje seger finns en förlorare.Utförsåkaren som tränat i månader och år inför ett speciellt event och tänker toppa sin karriär ,kan på bråkdelen av en sekund försätta en chans som kanske aldrig kommer tillbaka..Detta att pressa kroppen till det yttersta så att det tar flera månader att"läka ihop".Tjejen som måste spy efter målgången.Tänk på alla som lägger ner stor del  av sin tid på hårdträning och ändå aldrig når dit hon tänkt sig.Skidskytten som haft framgångar,men nu hela tiden sviker förväntningarna och får betyget ej godkänt av "experterna på TV 3 och SVT.Ja den som sig i leken ger får kanske leken tåla.
                  Nu ska man kanske inte tycka alltför synd om elitidrottarna ,ty är det inte så här för de flesta av oss.Man jobbar och sliter och gör sitt bästa i tron att det så småningom ska leda till någon form av framgång;kanske intressantare arbetsuppgifter och högre lön.
       Då ska man kanske tänka på de arbetare som byggt den enorma OS-arenan i Ryssland ,och som fått åka hem utan lön eller blivit misshandlade av polisen när de bara krävt sin rättmätiga lön.
                                             
                                          Sport och hälsa.

                     Vi som struttar fram i motionsspåret hellre än bra kan ibland känna en skräckblandad fascination över dessa till synes urstarka tjejer och killar som skejtar fram i 30 km/h.
Själv skulle man inte ens komma i närheten några sekunder hur man än tränade.
          Desto märkligare då att t.ex våra skidhjältar inte tycks ha så bra hälsa.De dras ju med månadslånga förkylningar med feber,och magproblem tycks vara vanliga.För oss som nästan aldrig ä sjuka är det lite anmärkningsvärt. De kanske har högre krav än vi andra på hur formen ska vara,men det är nog också så att man tar ut sig  till sista  droppen,och har inga resurser att motstå angrepp av virus och bakterier.
                Så detta med skador.I vilken annan verksamhet skulle man acceptera att råka ut för dessa avslitna korsband och fotfrakturer,som vi ser bland vintersportarna?
                 När man ser bandyspelarna kollidera i hög fart och glida på magen utefter isen kan man förundra sig över att de inte gör illa sig mer.I slutet av säsongen är det närmast normalt att en hel del ådragit sig blessyrer och skavanker..Till detta kommer de skador som spelarna tillfogar varann avsiktligt eller inte i stridens hetta.
                               
                           Sport och aggressivitet.
        För många av oss som arbetat i s.k. kontaktyrken,vare sig det rör sig om service istörsta allmänhet eller vård och omsorg,har erfarit att det är närmast tabubelagt att visa ilska.Har man någon gång sagt ett sanningens ord till någon kan man räkna med att bli  kallad till ett personligt samtal med chefen.
                 Att slå till någon ,vem det än vara månde ,och man kan riskera att bli ställd inför domstol.I sportens värld råder dock andra normer.
                 "Det är mycket känslor nu",säger Pelle Fosshaug,när bandyspelarna ryker ihop ute på planen..En match utan aggressivitet räknas som en avslagen tillställning .Ändå har jag sett bandymatcher med mycket fart och fläkt utan att man har behövt mer än att ge varann små tjuvnyp när   inte domaren ser på.
               När en av de stora bandyprofilerna måttar ett slag med klubban mot huvudet på sin antagonist har man passerat gränsen till det kriminella.
                  Ändå är det väl i ishockey som det är ett tumult på planen för det mesta.
               Är det möjligen så att vi kanaliserar känslor som vi inte kan få utlopp för i det vanliga livet på sportarena vare sig vi står på läktaren eller deltar som aktiva..
                           En dag tar det slut.
              En dag är idrottskarriären över ,över och har man då inte valt rätt sport,måste man hitta en försörjning.De flesta bandyspelare  har nog ett annat yrke,men vad gör bandyproffset,när hans stjärna börjar dala.Alla kan ju inte bli expertkommentatorer i TV.Dessutom är det inte säkert att de egenskaper som får en människa att satsa stenhårt på sin idrottskarriär och träna sin kropp till bristningsgänsen ,är just de egenskaper som uppskattas i arbetslivet.
                          Ivar Lo Johansson var ju inte negativ till idrott som sådan,utan han ansåg att den fick orimligt stort utrymme ,och trängde ut andra verksamheter som t.ex kultur.Man kan undra vad Ivar Lo hade sagt om han levat idag. Han pamflett från 1931 har fortfarande sin aktualitet,som förtjänar en  omläsning.Den finns säkert magasinerad på de flesta kommunbibliotek.