Nu har emellertid SVT gjort sin största satsning någonsin,på bästa sändningstid dessutom.En familjekrönika som sträcker sig från fredsdagen i Maj 1945 till våra dagar, dvs. i stort sett min egen tid här på jorden.
En given succé kan man tänka.Vem minns inte Lars Molins Tre Kärlekar? Det var med rätt stora förväntningar jag satte mig framför TV:n för ett par veckor sedan.
Det hela börjar med fredsfirandet på Kungsgatan i Stockholm 8:e Maj 1945.Mitt i kaoset möts två ungdomar öga mot öga och det säger klick. Sedan är historien igång.
Att det verkar påkostat så det förslår är ju inte tu tal om .Några av våra bästa skådespelare deltar.
Ändå känner jag en lätt besvikelse.Vi har ju sett så många serier som behandlar hur samhället var tidigare,såsom Fröken Frimans Krig och Tre Kärlekar. Man har dammat av alla redan kända klichéer .Det är den monstruöse köksmästaren som vi sett på film tidigare med Kjell Bergkvist. Matriarken och satkärringen spelad av Suzanne Reuter. Kärleken med förhinder på grund av att ungdomarna kommer från olika samhällsklasser.Naturligtvis blir flickan med barn,och vi får stifta bekantskap med den tidens abortlagstiftning. Källarmästarn som visar sig vara homofil i smyg i en tid då homosexualitet är betraktat som en sjukdom om inte olaglig. En överlevare från nazisternas koncentrationsläger möts av fördomar och oförståelse.
Restaurangmiljön är ju som klippt och skuren för att illustrera klassamhällets orättvisor.Nazistsympatisörerna som visar sig ha satsat på fel häst.
Listan kan nog göras längre beträffande slitna Klichéer , men det är kanske för tidigt att sätta betyg på denna produktion .Problemet är att allt verkar så förutsebart .Det är väl inte en alltför vild gissning att den duktige kocken Calle så småningom kommer att bli en framgångsrik köksmästare eller restaurangägare,en Tore Wretman. Vi får väl se.
