Det läckte ut några dagar tidigare att chefsåklagare Petersson hade fått mordvapnet identifierat,och förmodligen trodde han det själv också.Vilket antiklimax när det framkom att de funna kulorna var så demolerade att de inte kunde knytas till något speciellt vapen.
Naturligtvis blev besvikelsen stor bland alla sensationslystna kvällstidningsskribenter.
Att Petersson dessutom pekade ut en huvudmisstänkt som dessutom var avliden sedan länge gav ju tidningsskribenterna blodvittring. Polisprofessorn emeritus Leif GW var inte nådig,men han har ju aldrig behövt hålla i en mordutredning utan har alltid kunna stå på läktaren och vetat bäst.
I juridikens värld lägger man stor vikt vid tekniska bevis,och det är kanske bra,i synnerhet när det handlar om brott med högt straffvärde.
Hur gör man då om det finns omständigheter som pekar i en riktning och det inte finns några realistiska alternativ?
Åklagare Petersson hade förmodligen fått kritik om han hade sagt att han hade en rätt klar bild av hur det hela gått till,men inte kunnat gripa någon eftersom alla inblandade var döda.
Problemet som jag ser det är att det finna tillräckligt många omständigheter som tillsammans är tillräckliga för att fastslå att den s.k. Skandiamannen i högsta grad har något med saken att göra,men varje indicium för sig utgör inget konklusivt bevis.En skicklig advokat skulle således kunna smula sönder bevisningen. Att den misstänkte av naturliga skäl inte går att förhöra ytterligare gör ju inte saken lättare.
Således har våra frågor inte fått något slutgiltigt svar.
En fråga som skulle vara intressant att få svar på är vad Christer Pettersson hade för sig på platsen när det hände. Om han inte var inblandad borde han väl ändå sett något av intresse.
Frågorna är fler än svaren.Fältet är fritt fram för konspirationsteorier.1:a pris tar väl ändå teorin om att Palme skulle blivit fraktad till ett slott i Frankrike där han dött i Aids.
Jag väntar bara på att någon funnit bevis för att Statsministern i själva verket for till månen i en rymdraket.
