Om att läsa mellan raderna

Araby

          Detta med att kasta sten mot sin fiende tycks gå som en röd tråd genom den arabisk-muslimska historien ,från profetens stenkastning mot Djävulen som återupprepas vid vallfärden till Mekka och tillämpas när man ska avrätta kvinnor som haft sex utanför äktenskapet. Stenkastning kommer igen i palestinaarabernas kamp mot Israel,och missnöjesyttringar i våra svenska förorter.

                     Idag kan man läsa på SVT-text om våldsamma upplopp i Växjö.Barn och vuxna har angripit poliser med stenkastning.Det verkar lite märkligt att dessa storstadsfenomen nu letat sig in i våra fridfulla småstäder,som man förknippar med Åsa-Nisse. Man får inte veta något om vilka som ligger bakom upploppen .Det är uppenbarligen inte Hells-Angels eller djurgårdssupportrar,ty då skulle man nog fått veta detta. Lite sökande på nätet ger vid handen att upploppen ägt rum i stadsdelen Araby med stora sociala problem och en hög andel invandrare. Denna stadsdel har redan tidigare utmärkt sig. 

                    Någon analys om vad upploppen handlar om lär vi inte få genom medierna,men det informationsvacuum som uppstår ger ju fritt utrymme för spekulationer.

Om vådan av att lova för mycket.

               Visst kan man undra varför så många människor som valt att fly kaoset och misären i Mellanöstern väljer just Sverige av alla länder ,d.v.s ett land långt hemifrån och som man egentligen inte vet så mycket om,och som har ett språk och en kultur som i mycket skiljer sig från den man är van vid .En liten förklaring får jag när jag läst Per Björklunds antologi om Syrien . Som slutkapitel har DN journalisten Niklas Orrhenius skrivit ett sammandrag av sin artikelserie i DN som han gett namnet Drömmen Om Sverige. 
                 Bland flyktingströmmarna södra Europa träffar han människor som fått en mycket positiv bild av Sverige genom bekanta .Sverige är ett humanistiskt land som inte haft krig på flera hundra år.
                         År 2013 beslutade Migrationsverket att alla syrier som sökte asyl skulle beviljas permanent uppehållstillstånd.Ryktet spred sig snabbt över Arabvärldens och Mellanösterns medier. Sverige beskrevs som ett asylparadis i hela Arabvärlden. Journalisten Orrhenius blev tvungen att bita sig i läppen ibland när det lät för bra att vara sant . Ändå ville han inte säga något,ty man vill ju inte beröva människorna hoppet.
                     Inte undra på då att så många har satsat allt på ett kort för att kunna erbjuda sina barn en bättre framtid än de har möjlighet till i sitt hemland.
             Frågan är ju vad det är för framtid vi har att erbjuda i detta land med arbetslöshet och bostadsbrist ,samt offentliga välfärdstjänster som nu är tänjda till bristningsgränsen. Om man dessutom blir bussad till någon friluftsanläggning långt ute i skogen ,eller kanske till och med får bo i ett stort militärtält ,så kan man vänta sig att besvikelsen blir stor. Dessutom får man kanske vänta åratal tills man får fast  bostad eller jobb,om man nu någonsin får ett jobb vill säga.
                       Ingen tackar en för att man lovar det eller det.Det är förmågan att hålla sina löften som räknas. Visst är det så ibland att man inte alltid lyckas infria de förväntningar man anser sig ha rätt att ställa på oss,men i det här fallet har det ju varit möjligt att förutse den situation vi befinner oss i.
                 

Karl-Oskar och Kristina hade ingen parabolantenn

Mot Karlshamn fvb till Amerika.

        Vilhelm Mobergs epos om Oskar och Kristina från Dufvemåla ingår på något sätt i alla svenskars kollektiva medvetande. Har man inte läst böckerna har man förmodligen sett Jan Troells filmer eller Benny Anderssons musical. Nu går musikalen på Cirkus i Stockholm fastän med en annan  uppsättning än tidigare.
                    Den senaste operauppsättningen av Dufvemåla har ju fått en viss uppmärksamhet i medierna och man drar gärna fram paralleller med nutiden och i dessa dagar med massflykt tvärs över Europa vill man påminna oss om att det fanns tider då även vi i vårt lugna Sverige fann det för gott att lämna allt och söka sig en ny framtid på en annan kontinent. Nu tycker jag ändå det är problematiskt att dra paralleller med det som händer nu och det som hände för 150 år sedan. Det är så mycket som är annorlunda.
               Sverige var inte i krig för 150 år sedan .Närmare bestämt hade inte främmande trupp varit på Sveriges kärnland sedan slaget vid Stångebro 1598.Att en fransk general hade lagt landet under sig är en annan sak. Det fanns olika skäl till att man beslöt att dra: De magra jordarna kunde inte föda en ökande befolkning. Religiöst förtryck ,och rentav äventyrslystnad .Det fanns till synes oändliga marker att kolonisera efter att man dessförinnan hade fördrivit eller rentav utrotat urbefolkningen och förpassat dem till reservat.
              Oskar och Kristin fick köpa sin  mark rätt så "cheap",men man fick bygga upp allt från början med yxa såg och spade. De som inte var duktiga arbetare gick det nog dåligt för. Dessutom skulle man nog ha den del tur och kunna försvara sig.
                Framför allt fick man  gilla läget även om hemlängtan sved i bröstet många gånger. Man fick svära trohetsed till Amerikas Förenta Stater. I regel fick man  aldrig möjlighet att resa hem mer .Det fanns inga paraboler så man kunde avskärma sig från sitt nya land och leva kvar i det gamla hemlandet. 
                   Visst blir det lite problematiskt att jämföra nutidens migrantströmmar med de som var för 100 år sedan. 
               Än märkligare blir det när man börjar se likheter mellan det som hände i Europa på 1930-talet och det som händer nu. Skillnaderna är mer påfallande än likheterna. Det blir ju också väldigt konstigt när musiker och andra "kulturpersonligheter" ska uttala sig om dagens politik .Bäst att dom håller sig till det dom är bäst på.