Är etnicitet och hudfärg samma sak?

                                    Moderaterna har under veckan föreslagit att man ska utreda huruvida det finns ett samband mellan etnicitet och viss form av brottslighet. I min värld är det rimligt att man försöker ta reda på fakta i en fråga där det finns olika uppfattningar. Således finns det inget ämnesområde som borde vara undantaget för kunskapssökande. Justitieminister Morgan Johansson säger genast ifrån att brottslighet inte har med hudfärg att göra Vem f-n har pratat om hudfärg. Morgan J må  ha vilken uppfattning han vill,men det var ett ovanligt dåligt argument för att komma från en så uppsatt person.
                          Vad beträffar själva sakfrågan är det väl allt annat än orimligt att viss brottslighet korresponderar med viss etnisk tillhörighet. Frågan om rätt och fel ,vad som är ett brott eller inte är ju inte något universellt. Det som är o.k . här hemma kan vara belagt med dödsstraff i Iran.
                          När det gäller brottslighet som rör den sexuella sfären torde det vara förvirrande för en ung person som är uppväxt i MENA länderna att förstå sig på det svenska samhället. Tänk att komma från ett land där kvinnorna lindar in sig i svart tyg och iland inte ens vågar visa ögonen  eftersom det vedertagna grundantagandet är att männen styrs av en helt okontrollerbar sexualdrift och att det är kvinnans ansvar att inte utmana den. Att då komma till denna översexualiserade mediavärld med Paradise Hotel och andra dejtingprogram,samt se dessa mycket lättklädda sångartister i utmanande poser på scenen måste vara en osannolik upplevelse. För oss som är vana att förhålla oss till detta må vara en sak,men inte ens för många infödingar tycks det vara lätt att förstå var gränsen går. För dessa som kommer från länder där sharialagen är överordnad alla andra lagar, måste intrycket  vara att här är allt tillåtet. I den muslimska världen är ju allt dessutom reglerat i detalj. Här är det ju svårare att förstå vad som är rätt och fel.
                            Vad man har för hudfärg har ju inte med saken att göra,men om man verkligen vill komma tillrätta med viss brottslighet är det väl ändå rimligt att man skaffar sig kunskap om den sociokulturella kontexten. Vi lever ju i ett mångkulturellt samhälle, och den gamla kartan gäller kanske inte alltid som terrängen ser ut idag.
                             

Ingen ände på avslöjandena.

                        Den nu pågående Mettoo-kampanjen tycks ha öppnat dammluckorna för saker som många har vetat ,andra har anat eller förstått men få har pratat öppet om. Det förekommer sextrakasserier i mediabranschen och i kulturens högborgar, alltså de institutioner som fått symbolisera den politiska korrektheten mer än andra .Varje morgon har vi sett någon media eller kulturpersonlighet uttala sig mot rasism och kvinnoförtryck. Alla har sagt sig vara feminister. 
                                 Nu har till och med en kvinnlig programledare på SR blivit anklagad. Man vill inte säga vem  ,men man har berättat tillräckligt för att man inte ska behöva vara någon Einstein för att förstå vem det är. Om inte annat kommer man ju att märka när en viss programledare inte inte längre hörs i sitt vanliga program.
                            Nu utbrister alla feminister att så där är det ju på alla arbetsplatser. Det är dom manliga hierarkierna som är orsaken.Det kan finnas ett litet korn av sanning i detta,men jag tror nog att vissa typer av arbetsplatser är överrepresenterade,i synnerhet där som arbete och privatliv går in i vartannat.
                   Jag har arbetat med kvinnor i större delen av mitt vuxna liv. Nog har jag blivit anklagad för både det ena och det andra,men ingen ska dock kunna beslå mig med att jag har gjort otillbördiga närmanden på mina kollegor. Dom har väl helt enkelt inte bjudit in till detta,och dessutom har man haft annat att tänka på ,inte minst hur man ska hinna allt under den tid man har till förfogande.
                           I min värld skulle det behövas betydligt mindre för att bli uppkallad till chefen för ett allvarligt samtal. De som varit i högre rang än jag har nog kunnat ta sig större friheter,men även där har toleransnivån varit låg.
                                Den nu framlidna skådespelaren Kim Anderzon berättade på jag tror det var stjärnorna på slottet om hur härligt livet var på 70-talet. Den sexuella lössläpptheten var stor,och det var alla med på. Sickan Carlsson har berättat om att det förekom sexuella trakasserier på Filmstaden där hon arbetade på 40-talet, så nog finns detta i teaterkulturen.
                              Som så ofta här i livet är det väl även där som stjärnorna har kunnat ta sig friheter som inte var andra förunnat.
                            Nu är det ju också så att många unga killar är hämmade och osäkra i kontakten med det motsatta könet ,vilket vi har kunnat se exempel på i många datingprogram på TV. Vi är ju i mycket kulturella djur och det finns ju ingen given modell för hur vi närmar oss personer av motsatt kön. Många tjejer förväntar sig nog också fortfarande att det är killen som ska ta första steget. Det är ju ofta de som är lite fräcka som får kyssa de vackra flickorna,och nu kanske de vackra flickorna får förbli okyssta istället.

SVT::s nya storsatsning

Som pensionär har man gott om tid att följa alla TV:serier utan att behöva tänka på att man ska upp på morgonen därpå.De bästa serierna går ju i regel rätt sent och slutar framåt midnatt.
Nu har emellertid SVT gjort sin största satsning någonsin,på bästa sändningstid dessutom.En familjekrönika som sträcker sig från fredsdagen i Maj 1945 till våra dagar, dvs. i stort sett min egen tid här på jorden.
                         En given succé kan  man tänka.Vem minns inte Lars Molins Tre Kärlekar? Det var med rätt stora förväntningar jag satte mig framför TV:n för ett par veckor sedan.
                                Det hela börjar med fredsfirandet på Kungsgatan i Stockholm 8:e Maj 1945.Mitt i kaoset möts två ungdomar öga mot öga och det säger klick. Sedan är historien igång.
                        Att det verkar påkostat så det förslår är ju inte tu tal om .Några av våra bästa skådespelare deltar.
                             Ändå känner jag en lätt besvikelse.Vi har ju sett så många serier som behandlar hur samhället var tidigare,såsom Fröken Frimans Krig och Tre Kärlekar. Man har dammat av alla redan kända klichéer .Det är den monstruöse köksmästaren som vi sett på film tidigare med Kjell Bergkvist. Matriarken och satkärringen spelad av Suzanne Reuter. Kärleken med förhinder på grund av att ungdomarna kommer från olika samhällsklasser.Naturligtvis blir flickan med barn,och vi får stifta bekantskap med den tidens abortlagstiftning. Källarmästarn som visar sig vara homofil i smyg i en tid då homosexualitet är betraktat som en sjukdom om inte olaglig. En överlevare från nazisternas koncentrationsläger möts av fördomar och oförståelse.
           Restaurangmiljön är ju som klippt och skuren för att illustrera klassamhällets orättvisor.Nazistsympatisörerna som visar sig ha satsat på fel häst.
                         Listan kan nog göras längre beträffande slitna Klichéer , men det är kanske för tidigt att sätta betyg på denna produktion .Problemet är att allt verkar så förutsebart .Det är väl inte en alltför vild gissning att den duktige kocken Calle så småningom kommer att bli en framgångsrik köksmästare eller restaurangägare,en Tore Wretman. Vi får väl se.

Minnesord över Hasse Alfredsson.

Hasse och Martin Ljug i Guben i Låddan.

Häromveckan nåddes vi av meddelandet att Janne "Loffe" Carlsson lämnat detta liv.I förrgår var det Hasse Alfredsson tur.Nu faller dom undan en efter en av det gamla gardet underhållare.
Hasse Alfredsson är dock värd ett extra omnämnande.Ehuru  jag aldrig träffat honom personligen går han som en röd tråd genom det samhälle  jag levt i .Han är något av folkhemmets ikon. På samma sätt som Evert Taube och Astrid Lindgren är svåra att tänka bort när det gäller bilden av Sverige så är Alfredsson förknippat med välfärdssamhället,och moderniteten.
 Vi har nog alla vår egen bild av Hasse.För egen del är det Guben i Låddan,Robert Lind i Kramfors och I Huvet på En Gammal Gubbe.Ändå är det kanske främst tillsammans med parhästen Tage Danielsson de flesta av oss minns honom.Tage har ju varit borta i många år nu och han hade kanske en mer intellektuell och samhällskritisk framtoning.
                   När man idag ser vissa av Hasse-å-Tages produktioner känn det lite mossigt 70-tal. Det är väl så att underhållarna avspeglar sin tid,och nu är det andra frågor som är på tapeten.Det kanske är tur för Hasse att han slipper vara med.
                      Hur som helst har han skänkt oss många glada skratt och förmodligen förlängt livet för många,om än med en allvarlig underton.De flesta av oss lämnar detta liv tämligen obermärkt,men vi kommer nog att minnas Hasse länge än.

Hatet från Mellanöstern

                        Den jihadistiska terrorismen har nu blivit en del av vår vardag om någon inte förstått detta.Detta var ju inte direkt oväntat,om man får tro experterna,ty Kalifatet,dvs den återuppståndna Islamiska Staten är ju ny alltmer tillbakaträngd på hemmaplan,dvs i Syrien och Irak. Islamiska Staten lever dock vidare om än i något annan skepnad och med en annan strategi. Således var det väntat att man skulle attackera huvudfienden dvs."Väst".USA blir ju lite svårare eftersom man har en stor ocean att korsa först. Dessutom torde Donald Trumps politik göra det svårare för jihadister att följa med strömmen.
                             TV:s grånade utrikeskorrespondent Rolf Porseryd är hemma i Sverige igen och gästade Nyhetsmorgon i morse.Det var inte oväntat de senaste dagarnas attentat mot civila i Katalanien och i går i Finland som var på tapeten,
              Att Spanien är särskilt drabbat har ju sin förklaring. Det är relativt lätt att ta sig från Marocko till Spanien. Spanien har ju dessutom enklaver i Marocko.Det är lätt för en helig krigare att följa migrantströmmarna .Det står ju inte stämplat i pannan vem som är potentiell terrorist.Till yttermera visso har ju Iberiska halvön varit muslimsk för ungefär 1000 år sedan och det är ju varje rättroendes plikt att återerövra förlorad muslimsk jord.
                                  Hatet mot "Väst" i allmänhet och mot USA i synnerhet är ju starkt i Mellanöstern säger Porseryd.
                          Det kan ju ha sin naturliga förklaring att inte "Väst" är så väl sett i Mena-länderna,men då kan man ju undra varför man är så angelägna om att komma in i detta paradis som heter Europa. Nu finns det ju många andra länder som har en historia av kolonialt förtryck och som har all anledning att misstro de gamla kolonialmakterna. Där är ju inte hatet så utbrett som i Mena-länderna. Det är något som man uppenbarligen inte vill beröra när man talar om Mellanöstern. Varför detta hat? Om det inte är "Väst" man hatar så är det judar shiamuslimer eller orientaliska kristna. 
                           Varför är ungdomar uppväxta här i Sverige och som fått ta del av alla förmåner såsom fri skolundervisning skolluncher och hälsovård beredda att lämna allt för att ansluta sig till det heliga kriget? Jag låter frågan bli hängande i luften ett tag.Åsne Seierstad med sin senaste bok Två Systrar tycks vara något på spåret,men jag har inte läst den än.
                        


                              

Reflektioner efter Almedaslsveckan

Nu har det gått några dagar sedan årets upplaga av Almedalsveckan packade ihop och förpassades till historien. Alla intryck som surrade i huvudet när  jag nyss kommit hem till min vanliga pensionärslunk har nu lagt sig,och innan  allt förträngts till det undermedvetnas skuggtillvaro ska jag passa på att göra några reflektioner.

      Det minst intressanta på Almedalsveckan är ju det som får störst medial uppmärksamhet,nämligen partiledartalen.I någon mening vet vi ju redan vad partiledarna tycker,så de flesta är nog lite nyfikna på om det kommer någon överraskning. 
                              Det ligger i sakens natur att partiledartalen har karaktären av monologer där det är intressantare vad man inte säger än vad man faktiskt säger. 
                            Gemensamt för flera talare i år är att man utgår från sig själv,och det ger ju som bekant en känsla av trovärdighet.
                           Först ut i år Var major Björklund från Liberalerna. 
     Han utgick från sig själv som kommit från enkla förhållanden och kunnat göra karriär i detta fantastiska land. Sedan övergick talet i ett generalangrepp på Socialdemokraterna med sitt kollektivistiska förtryck som hindrade människornas initiativförmåga.Det gick ju inte ihop riktigt. Att dessutom major Björklund vill att vi ska gå med i NATO gör att Liberalerna inte kan bli ett alternativ för mig åtminstone.
                             
Näst på tur var C-ledaren Annie Lööf.Något som övergår mitt förstånd är att hon kan vara så populär. För mig är hon snarast obehaglig med sin aggressiva framtoning.
               Annie Lööf är ju som bekant den duktiga flickan ,plugghästen som gått ut alla kurser med högsta betyg och gjort en spikrak karriär. Därför känns det lite krystat när hon tar på sig agitatorns roll och går till storms över klassorättvisorna i vårt nyliberala samhälle. Allt är naturligtvis Socialdemokraternas fel. Det finns ett allvarligt trovärdighetsproblem i Annie Lööf. Allt låter regisserat och uttänkt.      Annat är det med Sara Muhammed och Amineh Kakabaveh. När dom är förbannade kommer det ur djupt upplevda erfarenheter. 
                  Tyvärr deltog inte Stefan Löfvén i år utan finansminister Andersson fick representera S-partiet. Magdalena Andersson har vissa likheter med Annie Lööf så till vida att hon har varit den duktiga flíckan som alltid läst sina läxor. Hon sticker inte under stol med att hon är akademiker och försöker inte verka folkligare än hon är.Därför känns hon mer genuin och trovärdig. Hon höll ett tal som imponerade till och med på hennes motståndare.
                            Ebba Busch Thor från KD gick på som en kulspruta och lämnade inget över för eftertanke. Så kan man kanske prata ikull sina anhängare,men man vinner knappast något val.
                          Det som kanske överraskade många var SD-ledaren Jimmie Åkesson. Om man hade väntat sig att ha skulle tala om invandringen så blev man nog lite förvånad. Såvitt jag minns nämnde han inte invandringendringen utan fokuserade helt på vården. Det var nog inte så fel tänkt ,ty vad SD anser om invandringen vet vi ju redan. 
                    Vad hade då Åkesson att föreslå för förbättringar i vården? Jo alla skulle kunna få möta samma läkare varje gång man uppsöker vården. Det är ju ingen ny fråga. Redan på 70-talet drev folkpartiet(L) den frågan. om det vore så enkelt som det låter sig sägas hade den saken varit löst för 40 år sedan. .Folkpartiet fick  igenom sin husläkarreform under den borgerliga regeringen på 90-talet,den som sedan utmynnade i familjeläkarsystemet som slog sönder det teamarbete vi hade haft runt patienten. Numera är det ju inte bara läkare utan en  massa andra resurspersoner inom vården.
 Dessutom ska varje patient ha en patientansvarig läkare,dvs en sk PAL. Åkesson måtte ha missat vad som hänt i sjukvården de sista 40 åren. Det var väl ändå ett bra försök att visa att SD  har ambitioner på andra områden än det som rör migration och integration,men jag blir inte imponerad. 
                         Jag höll på att glömma Jonas Sjöstedt och Anna Kinberg Batra. De gjorde då ett blekt intryck åtminstone på mig.
                Det var många intressanta debatter och seminarier i Visby,men mycket drunknade i allmänna larmet. 
                    Varje år kommer diskussionen upp om inte Almedalen har spelat ut sin roll. För min del får man gärna ta bort all lobbying för diverse företagsintressen. Veckan snackis var väl ändå NMR. Ska NMR med en ideologi som ligger mycket nära nazisternas få en plats,då kanske vi få se Hells Angels där nästa år eller kanske IS eller Muslimska Brödraskapet.  Då kan vi nog ställa in helt.Olof Palme torde vrida sig i sin grav.
                     
                                

Om värdet av att läsa böcker.

Ulrika Knutson

                                 Ulrika Knutson får väl räknas till dom verkliga tungviktarna inom det svenska kulturetablissemanget;gästprofessor journalist författare .En lång rad akademiska examina.Det är lättare att säga vad hon inte är.Hon är i varje fall inte sjöingenjör.
                                   Följaktligen är hon en viktig röst och opinionsbildare i den allmänna debatten.Hon har åsikter om mycket. Det får hon naturligtvis ha.Problemet är att hennes åsikter väger så mycket tyngre än vad vi vanliga människors gör .
                         Varje Söndag förmiddag brukar jag avlyssna Paneldebatten SR P1:s Godmorgon Världen. Detta inslag brukar inledas med ett litet kåseri eller betraktelse av någon känd tyckare som reflekterar över den senare tidens händelser.Idag var det Ulrika Knutsons tur.Ämnet för dagen var att ett opinionsinstitut hade kommit fram till att en majoritet av befolkningen ansåg att våra medier inte tar problemen som är relaterade till invandring och mångkulturalism på allvar. Helt fel tycker Knutson. I hennes lokaltidning skrivs väldigt mycket om brottslighet som begås av s.k.ensamkommande som vistas på HBV-hem.
                                           Jag måste då vidhålla att åtminstone vad gäller rapporteringen i vår egen lokaltidning,så har vi ständigt återkommande ledarsidor som lovar att den stora flyktingvågen är det bästa som kunnat hända oss i Sverige och särskilt på landsbygden .Ytterst sällan har man reflekterat över de stora problem som kan väntas som följd av att vi inte har de resurser och den kompetens som skulle krävas för att på ett bra sätt integrera alla nyanlända. De främmande kulturerna innehåller också inslag som rimmar dåligt med vad som vi här i Skandinavien anser rätt och riktigt.
                         Man har långa helsidesreportage om somaliska ungdomar som räddar ortens fotbollslag. Man gör mysiga reportage från moskeer, utan att ställa några kritiska frågor.
                             Den senaste tiden har man haft en lång reportageserie om nynazismen i Sverige om än allt talar för att den militanta islamismen är ett större hot. Om några ljushåriga högerextremister misshandlar en svart invandrare  får det stor uppmärksamhet av politiker och media. Om ett gäng tonåringar från Afganistan gruppvåldtar en 15-årig tjej nämns inget mer än att det var ungdomar.
                               Inte förrän dom fallit får vi veta att brottslingarna ska utvisas efter avtjänat straff.

                       Få människor i detta land har läst så mycket böcker som Ulrika Knutson.Frågan är om hon blivit så mycket klokare av det.Man måste läsa en del om man ska få veta något.
                      Även skönlitteratur dvs fiction har ett värde. Man kan få nya perspektiv och sätta sig in i en annan människas liv och upplevelser.    Om man tappar kontakten med de vanliga människornas vardagsverklighet och hamnar in i någon sorts intellektuell bubbla så har ju bokläsandet blivit kontraproduktivt. DN-skribenten och författaren Lena Andersson är ju också en av våra intellektuella giganter. Ibland undrar jag om inte hon heller har hamnat lite väl långt bort från verkligheten.
        

Sent uppvaknande

                      Omkring år  2010 gav den italienskfödde islamism och terrorismforskaren Lorenzo Vidino ut en bok med titeln Muslim Brotherhood and The West. Där for han gällande att Muslimska Brödraskapet ar mycket aktivt i Europa och inte minst i Sverige.
                                     Hans tes är att den våldsbejakande islamismen som vi ser i form av terrordåd endast är toppen på en pyramid,eller ett isberg skulle vi nog säga. Därunder har vi en stor skara som i grunden delar de våldsbejakande islamisternas målsättning men har en annan strategi för hur man ska gå tillväga. Svårast att förhålla sig till är kanske de som genom samarbete med det etablerade samhället och dess institutioner steg för steg vill stärka sitt inflytande över samhället. Man kanske går in och de etablerade partierna ,och kommer i vissa fall ända in i riksdagen. Man har inte så mycket att tillföra egentligen for samhället i stort eftersom det i grunden och botten är det den egna religiöst/etniska gruppens intressen man vill tillgodose. Därunder har vi en stor mängd mer eller mindre passiva sympatisörer, som inte är beredda att vara aktivister men inte grunden delar islamisternas värderingar.
                                          Inte så förvånande har Lorenzo Vidino inte fått stor uppmärksamhet hjälp i Sverige ,mycket mindre har han uppmärksammade bok översatts till svenska.
                                      Efter terrorattentatet i Stockholm 7/4 påpekades ofta att det är blott en liten minoritet bland muslimerna dom delar de militantas värderingar.Icke desto mindre vill det muslimska civilsamhället en låg profil. De som brukade gå man ur huse inte hundratal och skanderade,över att en tidning publicerat bilder på Profeten var nu tysta. Mest bekymrade var man över att oskyldiga muslimer skulle bli sedda snett på.
                                          For någon vecka sedan kunde man läsa i medierna att man räknade med att det fanns 200 jihadister i Sverige. Min första tanke var att man nog får nog öka med det 10-dubbla for att få det verkliga antalet. Igår så får vi då veta att Säpo räknar med att det finns flera tusen våldsbejakande islamister i Sverige.
                                            I en TV-intervju idag på morgonen säger samordnaren mot våldsbejakande extremism Anna Carlstedt,att alla har det gemensamma att de känner ett utanförskap,och att ingen ´ lyssnar på dem.
                                              Det finns den annan gemensam nämnare också;alla är muslimer.   Anna Carlstedt säger avslutningsvis att det muslimska civilsamhället ar en god kraft i sammanhanget.
                         Tänk om det istället ar så att Det Muslimska Civilsamhället ar en del av problemet.
                     

Vilka är extremister?

Mustafa Kemal Atatürk

        En ej helt ovanlig uppfattning bland professionella opinionsbildare och experter,d.v.s. folk som borde veta bättre är att det som vi kallar islamism är något helt nytt och inte har något med religionen Islam att göra.
               Ledarskribenten Patrik Oksanen i Hela Hälsingland skriver att islam är en religion,och islamism är politisk Islam och är ett modernt påfund. 
                     Nu är det i själva verket så att Islam från begynnelsen var både religion och politiskt system i ett och samma. En perfekt totallösning på alla mänsklighetens problem och dilemman. Huvudfiguren i Nya Testamentet ,alltså ,mannen som skulle vara från Nasaret ehuru vissa arkeologer tvivlar på att det fanns en stad där på den tiden;han säger att "mitt rike är inte av denna världen".Den indiske religionsgrundaren Siddharta,mer känd som Buddha ägnade sig mer åt de djupa existentiella frågorna.
                           Profeten från Mekka ville mer .Muslimerna heliga skrift Koranen är i någon mening Islam i koncentrat.Här har vi själva essensen i den muslimska läran,oavsett om vi kallar oss Shiiter Sunni eller något annat. Här framgår med all tydlighet att det är världsherravälde man eftersträvar,om inte annat så med våld.
                      Således hann profeten inte mer än dö förrän det Islamiska Riket tog sin början under ledni ng av kalifen Abu Bakr.
                    Kalifen var inte profet ,men profetens ställföreträdare här på jorden. Snart uppstod naturligtvis stridigheter om vem som var den rättmätige kalifen. De strider som har följt genom århundradena kan närmast liknas vid rosornas krig i England på medeltiden.
                Sedan har Det Islamiska Riket,Kalifatet levt vidare i olika former genom tiderna. Naturligtvis har man i och med att man expanderat över en stor del av den gamla världen snappat upp tankar och idéer från andra kulturer. Men som Turkiets president Erdogan säger:Islam är Islam.
                                     Det Osmanska riket kan sägas vara Kalifatet i sin senaste form.I samband med nederlaget i Första Världskriget var det Osmanska Riket i Upplösning,och 1924 beslöt Mustafa Kemal Atatürk ,Turkiets president och det moderna Turkiets grundare att upplösa kalifatet och skapa en sekulär stat.
                                Så var Kalifatets saga all kan man tycka,men icke.    På samma sätt som de nazistiska idéerna levt vidare i en sorts skuggtillvaro efter Det Tredje Rikets fall ,har ide´n om den det islamiska rikets återuppståndelse levat vidare i en sorts maskrostillvaro trotsande sekulära diktaturers förföljelse.
             Den amerikanska invasionen i Irak och den arabiska våren ,med dess kaos har gett en perfekt grogrund för den islamistiska tanken att vakna till liv. 
                            Således borde ingen  blivit överraskad när Abu Bakr al Bagdadi år 2014 förklarade den Islamiska Staten grundad ,ej heller att dess idéer har fått sådant gensvar bland muslimer runt om i Världen.    
                                      "Dom är extremister som har en förvrängd tolkning av religionen" säger många .Men när är man egentligen extremist? Det som är extremt för dig och mig är det kanske inte för andra.
                            Hur som helst ;Kemal Atatürk torde vrida sig i sin grav ,när ha ser vad som håller på att hända med Turkiet och resten av mellanöstern.

                         

Tankar på Nationaldagen

London Bridge.

Våra hälsingetidningar har nyligen haft en stor artikelserie om nynazismen i Sverige förr och nu. Vid 1:a majtalet för en tid sedan uppehölls sig talarna mycket vid högerextremisternas frammarsch i samhället både här i Sverige och i övriga Europa.I förbigående nämnde man också terrorn som slagit till här i landet varvid man åsyftade Drottninggatan i Stockholm den 7/4,som jag inte behöver förklara närmare. Idag har lokaltidningen en ledarsida i helsidesformat, där Patrik Oksanen, Hela Hälsinglands redaktör med specialitet säkerhetspolitik skriver om hotet från Rysslands president Putin.
                               På nätsajten Avpixlat skriver Joakim Mårtensson att "var i helvete finns dessa nazister som det talas så mycket om"? Han har rest runt i hela världen utan att stöta på någon. 
                                 Ärligt talat har jag aldrig stött på en riktig nazist även om jag nog måste tillstå att de finns på riktigt.Jag känner i varje fall ingen ,och har under mitt 70-åriga liv aldrig lärt känna någon övertygad nazist.
                  I den mån dessa existerar i vårt samhälle tycks de inte göra något stort väsen av sig ,och efter vad vi vet om det som hände under 12 år i Tyskland lär de löpa stor risk att bli stigmatiserade och utfrusna ur de flesta gemenskaper. Nu lär det finnas grupperingar i framförallt Dalarna,men frågan är ju hur stort hot de egentligen är.Jag tvivlar på att det finns grogrund för att skapa ett nytt Tredje Rike.
                               Huruvida Putins Ryssland verkligen utgör ett hot mot vårt land är lite svårt att veta. Logiken säger att det inte skulle ligga i Rysslands intresse att hota oss militärt om inte vi dessförinnan vidtar åtgärder som skulle tvinga dem till motåtgärder. Ett stort glesbefolkat land med en åldrande och krympande befolkning kan knappast ha något intresse av att vidga sitt territorium. 
                      Så var det det där med terrorn .Vilka är terrorn egentligen? Vilka är dessa som man har så svårt att nämna vid namn? Man talar om våldsbejakande extremism. Vad är då extremism? Det är ju ändå så att det som är extremt för en är dagens sanning för en annan.
                          Jag minns  att efter terrorattacken mot Tvillingtornen i New York 2001, uttalade sig många i medierna. Bland annat intervjuade man en ung gymnasist med en omisskännlig förortsbrytning. Han var övertygad om att attacken hade iscensatts av "Judarna för att kunna ge skulden på muslimerna"
                   Det är så man kan sätta i halsen för mindre.En extrem synpunkt skulle jag vilja säga,men i hans sociala sammanhang var det förmodligen en helt normal ståndpunkt. Denne unge man torde vara en bit upp i 30-års åldern idag och har kanske egna barn.
                            Man har kanske en föreställning att litteratur och film i någon mening reflekterar det samhälle vi lever i . I TV-seriernas spännande värld handlar det ju ofta om korruption och ruttenhet i samhället. Ej sällan är det poliser som befinner sig på gränsen till det olagliga. När svåra brott begås är det personer högt uppsatta i samhället som är motorn.
                              Så var det det därmed terrorn.I TV-seriernas värld är det i regel någon hemlig högergrupp som tänker döda statsministern och stjälpa demokratin över ända.
                                Nu har vi under det senaste året haft en hel rad grova våldsdåd som riktar sig inte i första  hand mot staten och demokratin ,utan mot människorna i Väst och den sekulära livsstil som är naturlig för oss. För oss verkar det vara barbari,men de tycker nog själva att de har gjort en välgärning. Kunde Gud utplåna Sodom och Gomorra på grund av att man där hade lagt sig till med en alltför lössläppt livsstil är det väl inte så konstigt om man vill hjälpa Gud på traven i detta degenererade samhälle.
                        Det kan ju tyckas märkligt att man söker skydd i ett samhälle som man tycker så illa om .Vore det inte bättre att man istället flyttade till ett land där Guds lag råder.
                           När får vi se en TV-serie om hur Säpo avvärjer ett islamistiskt terrordåd?

Ännu en dag som vi kommer att minnas.

                        Fredag 7/4 2017 kommer med säkerhet att bli en dag som vi kommer att återvända till många gånger framöver. Det kommer att skrivas böcker och göras analyser.Kanske rentav några kommer att få sin världsbild eller rentav sin självbild förändrad.
                     Det var dramatiskt  nog redan på  morgonen när jag såg nyhetssändningarna på TV och fick  veta att President Trump i USA hade beordrat ett missilanfall mot ett flygfält i Syrien;59 st. Tomahawkrobotar. Mot bakgrund av att Assadregimen någon dag dessförinnan hade genomfört ett anfall med giftgasen sarin mot helt oskyldiga civila,kan man ha en viss förståelse för Trumpregimens agerande,men ändå tycker jag att det är minst sagt problematiskt.
                      Att Assadregimen är kapabel att tillgripa kemiska stridsmedel mot civila,visste vi ju redan tidigare,men det har uppenbarligen inte bekymrat Donald Trump. Han har ju endast varit fokuserad på att utplåna IS, Jag kan inte påminna mig en gång som han sagt sig vilja störta Bashar al.Assad. Dessutom har Trump flera gånger försäkrat att det är slut på USA:s roll som världspolis. Man kommer att prioritera sina egna problem. 
                 Hans agerande häromdagen visar återigen på Donald Trumps totala oförutsägbarhet. Många menar att han inte riktigt förstått vilken komplicerad fråga Syrien är. Jag är benägen att ansluta mig till den uppfattningen. Hade saken varit så enkel som "the Donald " tycks tro hade syrienkonflikten varit löst för länge sedan.
                       Nu hann det som bekant hända saker som överskuggade USA: s krig,och dessutom på nära håll.
                  Gerd och jag hade varit till Söderhamn och just satt oss i bussen på väg hem .På en bänk på andra sidan bussen  satt en ung man med korkskruvslockar och pratade och skrattade på ett afrikanskt språk som jag inte förstår.Jag uppfattade dock att det var något om Stockholm. Snart fick Gerd ett SMS från sin son o Uppl.Väsby som upplyste om att det skett något slags terrorattentat i Stockholm.Varför den unge mannen skrattade kan man ju undra över,men han kanske inte trodde det var sant.
                  När jag öppnade nyhetsapparna på min smartphone strömmade rapporterna in.Dessutom fick jag ett meddelande på Messenger från Gerds sondotter Malin att hon var i säkerhet.Hon skulle annars ha varit i Stockholm efter vad jag kunde förstå.
               Alla som följt medierna har nog redan fått höra det mesta som sagts ifråga om den händelse som vi nog i det längsta hade trott vi skulle slippa vara med om.

                                  Vem är Terrorn egentligen?

                      Under Svenska Försvarets storhetstid rådde ju inget tvivel om vilken fiende vi skulle försvara oss emot om det värsta hände. Vi tänkte oss en kuppartad invasion med landstigningsbåtar och pansar understött av attackflyg.  Vilka som skulle angripa oss var det ju knappast någon som ifrågasatte även om det inte alltid sades rent ut. 

                    Vår statsminister betygar att Svenska Folket aldrig kommer att ge vika för Terrorn,och liknande hörs från olika håll. Vi ska fortsätta att leva vårt liv och det ska inte terroristerna få ändra på .Frågan kvarstår dock:Vem är Terrorn ,med andra ord vem är det som vill oss illa och vad har vi gjort dom för ont som är så hatade?Vi svenskar  har väl alltid varit solidariska mot de förtryckta folken,vi har öppnat våra hjärtan och gränser för att ge trygghet åt dom som lider.

                        Terror är ju en sorts stridstaktik och man kan väl inte bekämpa en stridstaktik om man inte tagit reda på vem fienden är och vad denne har för strategisk målsättning med sitt handlande.
                        En annan fråga som man bör ställa sig det är gränsdragningen mellan militärens och polisens kompetensområde.
                      Ett dåd liknande det som hände på Drottninggatan 7/4 ,ska det betraktas som en krigshandling eller som ett "vanligt" brott?.
                       Efter Ådalshändelserna 1931 när militären dödade 5 obeväpnade demonstranter och helt oskyldiga åskådare har detta med gränsdragning mellan militären och polisen varit knivskarp. Hur ska nu staten förhålla sig till gärningar som visserligen sker inom landets gränser, riktar sig mot hela samhället och har karaktär av krigshandling? Det blir många frågor att ta ställning till i framtiden .När terrängen ändrar karaktär kanske kartan måste ritas om.

                               Kan häxprocesserna förklaras med rädsla och fördomar?

                           I går var Gerd och jag till Ovanåker och bevistade en liten minnesceremoni över de kvinnor som enligt sägnen och viss dokumentation ska har blivit halshuggna och brända på bål intill Häxmyrstjärn inte så långt från Ovanåkers Kyrka 8/4 1672

                     Ceremonin ingick i ett projekt som fängelsemuseét i Gävle har ordnat för att uppmärksamma olika avrättningsplatser i vårt län. Vi fick höra ett litet tal där man påminde om att även i dessa dagar kan man i många länder bli anklagad för trolldom och häxeri .Prästen Lena Wängmark höll en liten predikan där hon påminde om att även i dag finns utpekanden av människor och grupper grundat på rädsla ,okunskap och fördomar.Må så vara men man ska då inte glömma att häxprocesserna skulle knappast ägt rum om man inte hade haft stöd i Bibeln, Den Heliga Skrift.

                          Under 1600-talet var det Mose Lag som låg till grund för rättskipningen i Sverige och det upphörde inte helt förrän närmare 1900-talet.  Sekulariseringen medförde att rättstänkandet med tiden blev alltmer grundat humanism och upplysning. Detta vill prästerna inte så gärna tillstå.

Minnesbålet vid Häxtjärn.

                            

                        

                         

                           

Det stora svarta hålet.

TV 4:s dokumentär om livet på Järvafältet i går kväll har väckt en befogad bestörtning hos många ,inte minst hos våra högsta beslutsfattare.Det går ju inte att vara oberörd när man ser hur det offentliga rummet har helt tagits över av någon sorts islammaffia,som tagit på sitt ansvar att bevara den arabmuslimska kulturen fastän man har flyttat till de otrognas land för generationer sedan.

Det som ändå gör mig frustrerad och rätt så förbannad är att vi har vetat detta i många år.Etnologparet Aje Carlbom och Maria Bäckman  för att ta ett exempel har bedrivit forskning i våra förorter och var och en som inte varit helt förblindad har kunnat befara att vi skulle få se en utveckling liknande den vi ser nu å¨t.ex Järvafältet. De flesta medier och toppolitiker har avfärdat varningssignalerna .Man har helt enkelt inte velat driva samma frågor som Sverigedemokraterna har drivit.Den ökända vänsterfeministen Kristina Wicksell har på ledarplats i Hälsingetidningarna framfört åsikten att vi inte ska diskutera hedersproblematiken eftersom det skulle spela Sverigedemokraterna i händerna.

                      Nu tycks det åtminstone ha blivit ett uppvaknande även på ministernivå. Äldrevårds och jämställdhetsminister Åsa Regnér  försäkrar att man ska tillföra mer resurser i form av poliser och socialarbetare. Mer av samma med andra ord.

                       Poliser kan ju inte göra så mycket om man inte misstänker något direkt lagbrott. Dom förhärdade moralpoliserna lär inte bli imponerade av vad några svennar tycker.Dom har ju profeten på sin sida och det väger tyngre. En L-riksdagsman sa att det är ju en liten minoritet ,kanske 2% som regerar över övriga 98 %.Kan vi vara så säkra på det?. är det inte snarare så att dessa unga män som härskar över det offentliga rummet endast är toppen på ett isberg. 

                  Så var det detta med hundar.Reportern i TV-programmet säger att i vissa tolkningar av islam är hunden ett orent djur .Varför måste man inflika detta med tolkningar.Det är ju ändå den helt dominerande uppfattningen i Islamisk lag att hunden är oren och det finns detaljerade beskrivningar i hadhiterna hur man ska förfara om man ändå råkat röra en hund. Enligt Islamguiden är hunden endast tillåten för att vakta huset och man ska inte bli för nära den.

                        Som alltid när det gäller Islam är det som att försöka ta i en het potatis.

                      Frågan är hur vi ska kunna vända utvecklingen i våra "utsatthetsområden" när det fått gå så här långt.

                     Det blir väl att fortsätta pumpa in resurser i det svarta hålet.

                    Det kommer inte att bli lätt för samhället att ta tillbaka den förlorade marken.Det land om en gång blivit muslimskt kan ju aldrig återgå till de otrogna.

                                Man kan åtminstone börja med att dra in anslagen till de muslimska föreningarna som är grogrunden för de lokala jihadisterna . Om man inte kan förbjuda religiösa friskolor,kan man ju i alla fall dra in bidragen till dem. Alla dessa män i arbetsför ålder som driver om kring på torget och sitter på kaféerna ,vem försörjer dom? Det är förmodligen vi skattebetalare som på detta sätt får betala vår Jizya till de rättrogna.

                            Det kommer inte att bli någon enkel sak,men en ska är säker;vi kommer att få slakta åtskilliga heliga kor om vi någonsin ska återta kontrollen av det som en gång var Sverige.

                     Vi kanske till och med får lov att ifrågasätta drömmen om det mångkulturella samhället.

                         

Skid-VM över för den här gången

                                  Skidfesten som många sett fram emot är nu över och det återstår 2 helger i Världscupen såvitt jag kan se.
                             Pamela Andersson i SVT:s sportpanel var nog lite tidigt ute med att såga det hela och tala om fiasko för Sveriges del. Nu  har ju Pamela sagt ett och annat som gör att jag ifrågasätter om hon är rätt person att sitta i TV-studion och uttala sig i olika frågor.
                      Visst var det snopet och retfullt när Kalla fick stavbrott just när hon var på väg att (kanske) klå Marit Björgen. Viss var det en liten besvikelse när Hellner hade gjort ett utmärkt lopp,men krafterna inte räckte när det slutliga rycket kom. Kanske börjar åren ta ut sin rätt.
                           Det är ju i stort sett samma åkare som slåss om medaljerna som i Vancover 2010. Var är den nya generationen?
                Ebba Andersson och Jens Burman är lovande,men det behövs fler för att Sverige ska kunna ställa upp med ett starkt lag i OS nästa år. Calle och Stina kan ju när det gäller,men det gäller jun också att vara i form.Det räcker inte med att man har tränat många timmar och känner sig pigg.För att slåss om medaljer med hela världseliten mot sig behövs det lite till.
                         Det finns säkert dolda talanger ute i obygden,men vem vill satsa all tid och slit som krävs för att vara med i svenska skidlandslaget? I Norge har man en friluftskultur ,som gör att man går på tur året om .
                      Vasaloppsreportern Britta Zakari hade kanske en poäng ,med att det var väldigt mycket vita män i vasaloppsspåret.
              Vi svenskar har ett grundmurat intresse av längdskidor sedan barndomen. De s.k. nya svenskarna har knappast detta. Det är dåligt med stockholmare som deltar i skid-VM.De flesta kommer från landsorten,som blir alltmer glesbebyggd,och befolkas av äldre.
                     Vi får väl ändå hoppas att det blir en och annan medalj i Holmenkollen eller Quebec.

Som en spegelbild

                           Efter att ha sett gårdagskvällens Dox-program i TV2 kan jag konstatera att de sevärda programmen går så sent så de som till äventyrs måste upp och och jobba har svårt att se dem .För en pensionär är ju detta inget problem.
                  I  går kväll sändes en israelisk dokumentär om de judiska bosättarna på den ockuperade Västbanken. Man ger en kort historiskt bakgrund till situationen där 6-dagarskriget 1967 har har en central betydelse. Då blev Israel betydligt större än det hade varit om man hållt sig till FN:s delningsplan från 1947.
                     När religiösa föreställningar blir överordnade den politiska verkligheten väger överenskommelser och avtal lätt.
       De judiska bosättarna på Västbanken anser sig ha rätt till landet,oavsett att det bott andra människor där i tusen år eller mer. Man har fått löfte genom Bibeln.
                        Inte utan att man kan tycka att de judiska fundamentalisterna är som en spegelbild av sin muslimska motsvarighet.
                       Det finns dock en skillnad ;när de judiska extremisterna för anspråk på ett land som sträcker sig mellanMedelhavet och Eufrat, gör deras muslimska motsvarigheter anspråk på världsherravälde.

Äntligen skid-VM

I fjol var det varken skid-VM eller vinter-OS,och tur var väl det. Större delen av den svenska skideliten led ju av en veritabel formsvacka. Charlotte Kalla lyckades inte motsvara förväntningarna,knappast någon annan heller.Calle Halvarsson var i stort sett sjuk hela säsongen,och Hellner var inte heller i bästa form. På slutet av säsongen började medierna uppmärksamma en glad ung tjej från Sollefteå,som skulle bli räddningen i framtiden,Ebba Andersson. Ebba hade emellertid problem med ett knä och måste opereras. 
                      Nu är det ny säsong och skidlandslaget verkar vara i lite bättre form än i fjol. Charlotte K. har efter en knackig inledning nu visat att hon är tillbaka i sin gamla form om inte bättre.Den stora stjärnan är nog ändå Stina Nilsson ,som är den som på allvar kan utmana norskorna. Förväntningarna på henne var enorma inför sprinten igår,men inget lopp är avslutat förrän man passerat mål. Ett litet misstag under bråkdelen av en sekund kan förstöra alltihop.
                     På herrsidan ser det fortfarande inte riktigt lovande ut.Hellner verkar vara tillbaka på banan,och Calle H. är inte sjuk.Ändå är det något med Calle som inte verkar riktigt bra.
                      Märkligt med dessa elitidrottare att de är så ofta sjuka. Det kanske inte främjar hälsan att pressa sig till det allra yttersta. Problem med luftrören verkar vara mer regel än undantag.
    Kan det möjligen vara så att man tar smärtstillande och inflammationshämmande ,som sänker motståndskraften mot infektioner. En tanke bara.
                          Idag är det nordisk kombination,och så vitt jag kan se är ingen svensk närvarande. Märkligt att inte backhoppning är inne i Sverige,en tjusig sport ,och såvitt jag kan se mindre riskabel är utförsåkning.
                          I morgon är det skiatlon,och då ska våra vitklädda hjältar på nytt visa vad de går för. Nu ska Ebba Andersson för första gången representera Sverige i ett senior-VM.Hon har ju visat stor talang på junior-VM,men det är ju spel i en annan division att utmana den absoluta världseliten. Vi håller tummarna för henne och hoppas att knäna håller.
                              Idag är det som sagt nordisk kombination,och med ingen deltagare från Sverige så bryr jag mig inte om att titta.
När det gäller sport är fortfarande nationalstaten eller statsnationen en viktig referens för oss. Än har ingen kommit på idén att bilda ett EU lag i skidor såvitt jag vet.
                             Ikväll är det emellertid första matchen i bandyns slutspel för Edsbyns räkning. 
                        

Denna paradoxernas man!

                       Det är rätt spännande  i dessa dagar att slå på TV:n på morgonen och se vad som tilldragit sig i världen medan man sovit. "Vad har han hittat på ,mannen over there",dvs Förenta Staternas president. Ingen kan väl ha undgått hans utspel i veckohelgen om vad som hände i fredags i Sverige. Tydligen syftade han på ett TV:inslag i Fox News där man beskrev situationen i Sverige och våra s.k. utsatta områden.I vanlig ordning var nog inslaget lite vinklat,men så gör ju media.Det borde väl D.Trump vara medveten om. Märkligt då att Trump som annars anklagar alla media för att bara ljuga ,nu plötsligt köper mediauppgifter helt kritiklöst.
                            Vi kan ju inte förneka att det finns problem i vissa förorter till främst de stora städerna,men nu även på mindre orter. Dessa problem har ju någon form av koppling till den stora invandringen från framför allt MENA-länderna.Om inte så är det ju idèn om det mångkulturella samhället som fått sig en ordentlig baksmälla. 
                                Donald Trump gick ju till val under parollen America First,så varför har ha då sådana bestyr över Sverige. Det är ju lätt för honom att peka finger åt Europa.Han har ju en hel ocean som skiljer hans land från MENA-länderna. Vad beträffar invandringen till USA från Mexico går det inte riktigt att jämföra,eftersom det fanns mexicaner i många stater som nu är USA långt innan de blev erövrade av USA.
                          Med tanke på de enorma problem som det mångkulturella USA står inför borde den nytillträdde presidenten ägna lite mer tankemöda på hur det ser ut i hans eget land. Hur ska han ta itu med de stora budgetunderskotten och de stora spänningar som finns mellan rik och fattig och mellan centrum och periferi?Vad ska han göra åt våldet och kriminaliteten?Ingen annan västdemokrati har så stor del av befolkningen satta i fängelse.
                         Kan det månne vara så att den nytillträdde presidenten tillämpar samma strategi som diktatorer och envåldshärskare brukar göra för att slippa ta itu med de egna problemen. Han använder ett annat land som projektionsyta,dessutom ett land som han nog inte vet så mycket om.

Om elefanten i rummet

Belinda Ohlsson programledare SVT

Torsdagen den 16/2 visade SVT åter ett program i serien Opinion Live.Detta är den nyare versionen av det program som kallades debatt,vilket var i det närmaste outhärdligt att se eftersom alla skrek i munnen på varann.Kvällens tema var bland andra våldet i Malmö.Kom ihåg att vi bara detta år haft 13  skottlossningar i Malmö,medan man i det näraliggande Köpenhamn inte haft en enda. Lägg till detta att bruk av vapen inte har någon tradition i Sverige och har betraktats som något exceptionellt. I början av det förra seklet var det nog vanligare,men då var också superiet betydligt svårare än idag.
                          Det var med en viss tvekan jag beslöt att se programmet ,eftersom jag misstänkte att det skulle vara intressantare att höra vad som inte sas än vad som sas. Tyvärr blev mina värsta farhågor besannade,ty jag blev inte ett dugg klokare,trots att man bjudit in en rad av personer som alla anses ha något att säga i frågan: En polis en kommunpolitiker från Malmö.Två ungdomar som fick representera ungdomarna i "de utsatta" områdena,Baharaeh Andersson som fick representera mödrarna,och sist men inte minst Lars Åberg som nyligen gett ut boken Framtidsstaden som är kritisk till den förda politiken i Malmö,och anser att vi fått de nuvarande problemen genom att politikerna i flera decennier ignorerat problemen och trott att det är mediabilden som är problemet.
                       TV4:as kriminalexpert Hasse Aro var också där och menade att man skulle införa en nollvision mot småkriminalitet liknande den man införde i New York,varvid även annan grövre kriminalitet minskade kraftigt. Detta var för övrigt det enda mer konkreta förslag som togs upp,och ingen tycktes intresserad av att diskutera det närmare.
                   De två ungdomarna som bodde i det "utsatta"området menade att problemen berodde på arbetslöshet och att man inte  hade nånstans att ta vägen.Man kan ju fråga varför de inte flyttade till en plats där behovet av arbetskraft var större.Dessutom har ju ingen hindrat dem att gå i skolan och skaffa sig ett yrke. 
            Fattigdom och känsla av utanförskap är ju ingen  förklaring till varför man väljer att tillgripa vapen mot sina medmänniskor. 
                          Polisen och Kommunalpolitikern Hade ingenting att säga förutom att det inte finns några enkla lösningar.Baharaeh Andersson var något på spåren när hon sa att det skulle vara möjligt att vittna anonymt eftersom många är för rädda att vittna.Man kan ju fråga hur det kommer sig att man till och med kan fälla medlemmar ur kriminella MC-gäng genom  att folk har civilkurage och vittnar trots att det inte är riskfritt. Är det inte snarare så att man inte vill gå svennarnas ärenden. Till och med författaren Lars Åberg fick inte tillfälle att säga vad vi vet idag,nämligen att 1/4 av Malmös budget utgörs av kommunalt utjämningsstöd,trots att Malmö har en ungdomlig befolkning och anses vara en dynamisk region.
                                Även om mina förhoppningar var små blev jag ändå besviken efter att ha sett programmet.
                             Etikdocenten och religionsvetaren Ann Heberlein har skrivit en artikel på Ledarsidorna.se i samma ämne .Denna rekommenderas på det varmaste.
                         

Vem ska man göra affärer med?

Bild från SVT

Ska svenska företag göra affärer med länder som inte är demokratier i västerländsk mening och inte respekterar mänskliga rättigheter?Spontant skulle man vilja svara nej på den frågan,men vid närmare eftertanke skulle det inte bli så många länder att göra affärer med utanför EU.
                       Nu har delar av svenska regeringen begett sig till Iran på ett officiellt besök och har deltagare från näringslivet. 
                Det har utbrutit ett visst rabalder om att vår handelsminister Ann Linde har uppträtt i slöja vid besöket ,av den enkla anledningen att det är lag i Iran. Vad hade hon då för alternativ om syftet var att förbättra handelsförbindelserna. Hon hade förmodligen inte blivit fängslad,men stämningen hade blivit dålig om hon kommit utan huvudbonad.. Frågan är vad man vunnit. L-ledaren Björklund sparar inte på krutet när det gäller att kritisera. "Slöjan är en symbol för kvinnoförtryck " säger han ,och vem kan ge honom annat än rätt.
                    Vad svarar då Ann Linde? Jo;"Jan Björklund spelar bara på främlingsfientlighet och rasism". Jag måste tillstå att jag blir lite besviken på denna kvinna som ger ett intelligent intryck.Har hon inte annat att komma med än dessa gamla floskler?
                    Frågan är ju inte helt enkel.Skulle vi förbjuda kvinnliga delegater från Iran att ha slöja vid statsbesök i Sverige.Skillnaden är ju att Sverige inte är en diktatur.
                        Sveriges statsminister kommer pliktskyldigast att ta upp frågan om mänskliga rättigheter och kvinnans situation i Iran.Underförstått är ju detta en kritik av Islam.Frågan är ju om Statsminister Löfven har detta klart för sig.
                             De styrande i Teheran skiter nog högtidligen i våra mänskliga rättigheter. Så länge man lyder Guds lag kan man inte ha fel,och då väger lagar skapade av människor rätt lätt.
                       Iran är ju inte vanlig diktatur ,utan en teokrati.Dessutom är man regionens ledande stormakt nu när Irak och Syrien faller samman i kaos.En diktator kan man avsätta,men Gud kan man inte avsätta.För de styrande mullorna i Iran väger nog en svensk statsministers ord tämligen lätt.
        

Vem minns Olle Möller?

Olle Möller vid utgivningen av sin  bok Jag Är Oskyldig
Källa Wikipedia

                 Nu har det gått några veckor sedan det brutala mordet på 16-årige Ahmed Obaid ,och medierna har fått annat att skriva om.Jag tänker ibland på ett mord som begicks för snart 60år sedan,nämligen mordet på 34-åriga Rut Lind i ett skogsparti utanför Örebro. 
                Terränglöparen Olle Möller blev så småningom fälld för mordet mot sitt nekande.Bevisningen byggde helt på vittnesmål och indicier.Än idag finns många som uttrycker tvivel om Möllers skuld,och han vidhöll ända in i det sista att  han var oskyldig.Vad har nu detta med det aktuella mordet i Malmö att göra? Om jag inte minns fel stod vittnena i kö för att berätta att man sett Olle Möller i situationer som kunde kopplas till händelsen,om än hustrun bedyrade att han omöjligen kunde befunnit sig på platsen. Visst är det märkligt att så många kunde ha sett något. Nu är det inte Möller eventuella oskuld jag ska diskutera.
                      Det som är anmärkningsvärt i fallet M.Obaid är att mordet skedde på en busshållplats och borde bevittnats av en massa olika människor,inte minst de som satt i bussen.
                          Så vitt jag kan förstå borde mordet på Ahmed Obaid vara en enkel sak för polisen och polisens väntrum borde vara fullproppat med människor som står beredda att vittna. Hur det är med den saken vet jag inte. En sak är klar ;Malmö 2017 är inte Örebro 1959.