Gängskjutningarna har nu fått ett ansikte.

                           När jag steg upp fredagen 22/ 10 och begav mig för att slå på TV-nyheterna var min första tanke: Var har det skjutits i natt ?Jag fick genast svar på min undran. Nu var det emellertid inte de vanliga stadsdelarna Tensta eller Botkyrka utan den gentrifierade Hammarby Sjöstad.En poliskvinna sa häromdagen att om det skjöts lika mycket på Södermalm som i Tensta skulle det utlöst en regeringskris. Man kan ju fråga sig vad Nooshi Dadgostar tänker .Hon var ju beredd att fälal regeringen på grund av att Centerpartiet med Fru Lööv i Spetsen hade lagt fram ett förslag om marknadshyror ,vilket vi vetat hela tiden att hon skulle komma att göra. Man får välja sina strider brukar det heta. En av våra lokalpolitiker här i vår kommun ryckte på axlarna och sade att man inte ska måla fan på väggen,när jag tog upp frågan om de stora problem som finns i våra förorter. Med en sådan inställning är det inte säkert att man är beredd att ge frågan någon större prioritet. 

                                         Nu var det inte en anonym invandrarkille med rötter i Somalia som blivit skjuten,utan en känd "artist",om än jag inte kände till honom. Han var en i grunden vanlig svensk kille vars mor är en känd skådespelerska. Dessutom var han framångsrik inom sin konstform och torde ha tjänat en hel del pengar. Således  kan man inte skylla på fattigdom och dåliga framtidsutsikter. Däremot tycks han ha hamnat i dåligt sällskap. Jag kommer osökt att tänka på Nils Bejerots smittoteori. 

                                            Är det möjligen en urgammal krigarmentalitet som har rötter i främmande länder som slagit rot och grott i våra miljonprogramsområden,som en gång byggdes för att ge arbetarklassen bra bostäder?

                                             Redan på 1990-talet varnade etnologer som ex.vis Aje Carlbom och Maria Bäckman för framväxten av parallella samhälsstrukturer i våra mångkulturella förorter. Detta har blivit avfärdat av många politiker och debattörer. Denna fråga har man delegerat till populisthögern. Nu är vi där vi är .Trots att utrikesminister Damberg talar om att knäcka gängen och alla partier utom möjligen V och Mp tävlar nu i hårdare tag mot våldet. Nu har det gått så långt att det kommer att bli svårt att vända utvecklingen. I så fall kommer det att ta många år.och många kommer att få sätta livet till.

Lars Vilks dog till slut-

            

           Till mångas bestörtning och till andras glädje har nu den kontroversielle konstnären Lars Vilks omkommit i en bilolycka.Inte för att jag förstår mig så mycket på den s.k. konceptkonsten,men så vitt jag kan förstå handlar det om att vad som helst kan vara konst om man bara bestämmer sig för att det är det. Nog har Vilks varit till besvär för sin hemkommun ,men hus i helvete tog det när han gjorde en liten teckning föreställande Profeten Mohammed som rondellhund . Myckert kan man skämta om här i världen ,men när han gav sig på  på Islam hade han tydligen gått för långt. Det räckte inte med att många muslimer blev förbannade ,utan många hade tagit på sig uppdrget att döda honom. 

              Vad säger detta om religionen Islam kan man undra.Konstnären fick leva resten av sitt liv med livvaktsskydd för teckningens skull. 

                                      Den dödliga bilkrocken betraktas som en ren olycka av polisen,och ingenting tyder på påverkan utifrån. Man behöver dock inte vara alltför konspiratoriskst lagd för att undra hur denna tunga bil kunda göra en veritabel luftfärd och hamna på andra sidan mitträcket.

                                           En arabiskspråkig nätsajt fick stänga ner på grund av att man fått tusentals inläg i kommentarfältet där man uttrycker sin glädje över att Vilks nu dött.

                 Vad säger detta om muslimerna som grupp kan man undra.

          Det största sveket är ändå att en stor del av vår kulturelit inte har gjort mycket för att uttrycka stöd åt Vilks som av allt att döma var en ovanligt snäll människa.Jag har följt hans blogg under en tid ochhan var lika mycket filosof som konstnär.

                         I stället för att fördöma de som hotat och försökt döda Vilks har man skuldbelagt honom eftersom han har kränkt muslimernas religiösa känslor. Är de så vi ska se på våld ?Ska brottsoffret skylla sig själv?

En dag som förändrade världen.

 

En dag som kom att gå till historien fastän man inte riktigt förstod det när det hände. 11/9 2001.Jag satt på buss 100 på väg från Bollnäs till Söderhamn .En skön höstdag .Jag hade min lediga tisdag efter att ha jobbat helg såvitt jag minns. I Bollnäs hade jag tittat på en liten Ford Fiesta som hade passerat bf.datum och som jag fick billigt.Man skulle åtgärda något innan jag kunde hämta ut bilen. Som ett ödets ironi satt jag i busssen och läste en tidskrift från Utrikespolitiska Institutet av Carl Johan Gardell. Den handlade om Afganistan och Usama bin Laden som levde där i skydd av Talibanerna. Det hade varit rätt tyst ifrån bin Ladens islamister en tid och vissa bedömare misstänkte att han hade något stort på gång.

         Väl hemkommen slog jag som vanligt på radion för att höra de senaste nyheterna. Man pratade om något torn som brann.Min första tanke var att det var något av Kungstornen på Kungsgatan i Stockholm som brann, men snart förstod jag hur det verkligen låg till;Ett terrorattentat mot World Trade Center i New York! Många döda. USA har ju genom åren bombat byar med napalm för demokratins skull. Nu var man själv måltavla. Vem hade kunnat tro att någon skulle kunna iscensätta ett attentat av den omfattningen i självaste New York?Det var ingen intercontinental missil som slagit ner utan två fulltankade pasagerarplan,ett självmordsdåd ! Det stod snart klart att det var Al Qaida som låg bakom,således en religiös dimension. Vår statsminister Persson sa att världen inte skulle komma att vli sig lik igen. Han förstod nog inte ens själv hur rätt han hade. Om själva attacken medförde döden för 3000 personer har "kriget mot terrorismen " lett till betydligt fler. 

                            Vem skulle kunna tro att världens starkaste mititärmakt skulle stå passiva efter en sådan utmaning. De flesta tyckte nog att det var försvarbart att gå in i Afganistan. Nu brukar ju sällan krig ge se resultat man åsyftat, och nu lagom till 20 årsminnet har man dragit sig tillbaka. Kriget i Irak 2003 hade förmodligen inte blivit av om inte 9/11 -attentatet hänt. USA drog sig så småningom tillbaka och lämnade ett land i kaos. Talibanerna har åter tagit makten i Afganistan och al Qaida är tillbaka om än bin Laden är död. 

                 Dagen efter terrorattentatet intervuades en ung gymnasist med omisskännig rinkebydialekt. Han menade att det var judarna som låg bakom 9/11 -attentatet ,som hade till syfte att misskreditera muslimerna. Många konspirationsteorier skulle följa. Det blev besvärligare att flyga på grund av alla säkerhetskontroller. Trots kraftigt ökat säkerhetstänkande har det genomförts åtskilliiga terrorattentat i Guds namn runt om i världen.

Den snåriga diagnostiken.

                              För sådär 50 år sedan var inte psykiatrisk diagnostik någon rocket-science ,om än den blev alltmer ifrågasatt av diverse filosofer och kulturrevolutionärer.För oss som genomgick mentalskötarutbildning på den tiden var det inte så svårt att se skillnaden på psykos och neuros .Sedan kom ju psykopater och andra säregna och abnorma personligheter lite som bihang. Psykopatbegreppet har emellertid varit tabubelagt många år eftersom det har en negativ klang och riskerar att stämpla människor. 

                                Nu är saken alltmer komplicerad ,i synerhet när det gäller personlighetssstörningarna som kan te sig på många olika sätt och det finns en flora av diagnoser som har var för sig många strikta kriterier. När man möter en person som hallucuerar vilt och tror att han är Jesus är det inte så svårt ens för en lekman att konstatera att personen är sjuk.  När det gäller andra avvikande personligheter kan det vara knepigare att skilja normalt från sjukt , i synnerhet när det gäller om en brottsling ska anses rättskapabel och dömas till fängelse.

                                 Jag har nu ägnat en stund varje kväll till att läsa ett stycke ur Åsne Seierstads dokumentärroman En Av Oss som beskriver händelseförloppet före och efter terrorattentatet i Norge 2011. Som den krigskorrespondent hon är har hon gett en mycket ingående beskrivning av hur skotten har träffat och vilken verkan kulorna haft på sin väg genom kroppen. På film dör man ofta på en gång man blir träffad. 

                                    Under den efterföljande rättegången blir det en svår fråga för den psykiatriska expertisen att avgöra huruvida gärningsmannen Anders Behring Breivik är att betrakta som psykisk frisk och kan dömas till fängelse. Inte ens den främsta expertisen inom psykiatrin kan vara helt överens om vilken diagnos Anders Behring ska ha .Det är liksom ingen av alla kända diagnoser som riktigt stämmer in. Småningom landar man i att han passasr in i autismspektrumet och har svårt att tolka signaler samt har en spelad normalitet. Han skulle således ligga rätt nära allas vår Greta utan några andra jämförelser. En sak har de dock gemensamt ;de är beredda at gå mycket långt för sin övertygelses skull.    

                                   Jag tror att de flesta av oss s.a.s vanliga människor rent intuitivt upplever Anders Behring  som störd på något sätt -Redan som barn blev han observerad av de sociala myndigheterna eftersom man upplevde att något inte stod rätt till i familjen. Man ville omhänderta pojken,men barnafadern som annars var frånvarande kunde anlita en advokat som såg till att ogiltig förklara kommunens beslut.    

                           Man får ett intryck av att Anders inte riktigt passade in i något sammanhang. Han rörde sig i Hiphopkretsar och ägnade sig åt sprayburksklotter.

                           Han hade även en del kontakt med pakistanier.Så smånningom drogs han till högerextrema kretsar och gcik med i Fremsksritstpartiet .  Inte ens in de högerextrema kretsarna var han riktigt hemmastadd. Han var ingen talare och saknade helt karisma.

                          Inte förrän han hade flyttat in till mamma och stängt in sig i "fisrummet" med datorn kände han sig riktigt verklig. Här kunde han fritt odla sina storhetsidéer. 

                             Rent intuitivt upplever man nog Breivik som galen och alltmer världsfrånvänd. 

                                      När man kommer till de unga politikbroilerna i Auf kan ju kontrasten knappast vara större. Dessa trevligaoch  idealistiska   ungdomar med en ljus framtid som deltog i vattenprojekt för Kambodjas räkning och protesterade mot oljeletning i Ishavet. Däremellan ordnade man fester eller sparkade fotboll. Dessa snälla mammor som stekte tacos ,när ungdomarna träffades. Inte ens Therese Johaug hade kunna slå dessa unngdomar i norsk präktighet. Hur kunde någon komma på ide´n att mörda dessa fina ungdomar? 

                                        Att Norge inte var förberett för en så extrem händelse som utöyamorden var ju uppenbart .Allt som kunde gå fel gick fel till en början. 

                    Om Breivik lyckades med något var det väl att polarisera landet. Beroende på var man står politiskt finns det olika förklaringsmodeller .Jag för min del tycker att man inte kan bortse från Breiviks mycket speciella personlighet. Som jag ser saken hade han lika gärna kunnat konverterat till Islam och blivit en militiant islamist .Ytterligheterna kan ju ibland ligga rätt nära varann. 

                                          Så var det ju det där med diagnosen. Det finns många onormala personligheter ,men inte alla kan passa in i de diagnostiska systemen. 

                          Adolf Hitler var ju i någon mening en galning som trodde att han skulle skapa ett tusensårsrike och skyllde alla Tysklands olyckor på judarna. Trots att mågna lärda psykologer och läkare har diskuterat hans fall har man inte kunnat enas om någon konklusiv diagnos på honom.

     

                                   

Tillbaka till ruta 1?

                                      Nu har det gått drygt en vecka sedan det var klart att Talibanerna hade intagit Afganistans huvudstad Kabul efter att USA och NATO dragit sig tillbaka.Vi som varit med lite längre kommer osökt att tänka på "Vietnamiseringen" när USA började dra sig tillbaka från Vietnam.

              De flesta åsiktsnissarna på våra kvällstidningar och andra medier har nu sagt sitt.Man talar om att det här är ett i raden av USA-s alla misslyckanden. Man kan undra om inte det stora misstaget var att överhuvudtaget ingripa militärt. Lätt att säga nu . Saken var ju den att Usama bin Ladin på goda grunder misstänktes för att gömma sig i Talibanernas Afganistan i skydd av  bergen.De flesta tyckte det var rimligt att USA slog tillbaka efter terrorattcken mot World Trade Center 2001. Syftet var ju främst att likvidera Usama bin Ladin. Detta gjorde man ju redan 2011 fastän han då bodde i En komfortabel villa i Abbottabad i Pakistan.

                     Såvitt jag förstått var det aldrig USA-s och NATO-s syfte att förvandla Afganistan till en modern demokrati av västtyp. Nu har man varit i Afganistan i snart 20 år . Ett tusental amerikanska och andra soldater från NATO har fått sätta livet till .Även Sverige har fått sig en släng av sleven.Fem svenskar har dödats och flera skadats.

              Inte utan att jag  är benägen att instämma i President Bidens retoriska fråga: Nu har vi varit i Afganistan i 20 år .Hur länge till ska vi fortsätta med det? 10 år -20 år eller för all framtid. Nu har USA utbildat och utrustat en arme som är nästan dubbelt så stor som talibenarmen.Man har flygvapen. Åndå tycks man inte vara beredd att försvara sitt land och sin regim .Man tycker kanske att det går på ett ut.

                            Världens starkaste militärmakt har inte lyckats besegra en obskyr fundamentalistarme som gömt sig i bergen och ute på landsbygden . Utan ett rätt stort stöd från befolkningen skulle det knappast varit möjligt. Pakistan har av allt att döma utgjort en säker reträttplats. NATO och isafstyrkorna har förmodliigen inte betraktats som befriare ,utan som en ockupationsarmé.

             President Ashraf Ghani har flytt i en helikopter lastad med pengar. Tala om att lämna Afganistan i sticket.

                   Under de 20 år NATO har kontrollerat dlar av Afganinstan har man av allt att döma byggt upp ett välfärdssystem ,med skolor och sjukvård,allt för biståndspengar. Nu kommer mycket bistånd att försvinna. Kina ,Iran och andra diktaturer kommer att söka investeringsmöjligheter i Afganinstan. Man håller som bääst på att evakuera folk som kan riskera förföljelse. Det finns även Afganer som har permanent uppehållstilltånd i Sverige. Vad de ska i Afganistan att göra när man flytt därifrån kan man undra.

                  Om man kan lära något av debeclet i Afganistan är det väl att det är lätt att sätta igång ett krig;betydligt svårare att avsluta det.Men det visste vi väl redan.

Ett kluvet Norge-

                                      Som väntat sände SVT ett minnesprogram om massakern på Utöya den 22/7. Det är svårt att ta till sig den sorg och förtvivlan kamrater och anhöriga måste ha känt. Så fullständigt onödigt och vansinnigt. Det var ju trots allt ungdomar och i vissa fall bara barn som drabbades.Dessa kan ju inte stå ansvariga för politiska beslut som vuxna fattat. 

                             Frågan är ju ;hur kan man gå vidare?Barnen som växte upp i koncentrationsläger måste ju leva vidare sedan ,om än upplevelserna etsat sig fast någonstans i medvetandet. 

                                    Följaktligen fick vi träffa två personer som var mycket unga när de blev drabbade av skottlossningen och nu är studenter i 20-års åldern.En viss Viljar frtån Tromsö hade fått en del av hjärnan bortskjuten samt bland annat hela axelledan söndertrasad . Han hade dock beslutat sig för att se livet från den positiva sidan och inte bli bitter. Varje dag tänker han positiva saker och han känner sig som samma person han var tidigare. Det finn ju ett problem med positivt tänkande:Verklighetn kommer ikapp till slut. Under samtalens gång vällde det emellertid fram mer och mer ilska ,och nog finns det mycket kvar att bearbeta. Det märkliga var att Viljar och många andra inte riktade sin ilska mot Gärningsmannen Breivik utan mer mot de idéer som man odlat. Breiviks mentala status tycks viss vara ett tabubelagt område när man diskuterar händelserna 22/7 -11. Åtminstone i vissa kretsar. Så är det tydligen svårt att tala om Utöya i Norge.Det blir polariserat.

                                  Bäst vore naturligtvis om denna massaker aldrig ägt rum ,men nu har den gjort det och vem vet om något liknande kan hända igen. Den gången är det kanske inte en psykiskt störd högerextremist i töntig mlitär utstyrsel.utan  någon med annan ideologi .Hatet är detsamma.

                                  Jag har lånat ÅsneSeierstads bok En Av Oss.Jag tror att hon har förmåga att tränga lite djupare i problematiken än många leadarskribenter och tidningskolumnister.

10 år sedan Utöya

                         Tiden går fort när man är pensionär.För precis  10 år sedan hade Gerd och jag gjort en biltur på ett par dagar i Uppland. Vi hade bott på ett vandrarhem som varit en herrgård.Vi hde åkt museijärnvägståg från Länna till Uppsala. Annie Jonsso(Lööf) blev vald till Centerna partiordförande.

                          Väl hemma i Söderhamn slog jag på TV:n för att höra 16:00 nyheterna från Rapport. Någon form av bombattentet hade hänt i Oslo.Flera döda. Jag ropade på Gerd som var på övervåningen att komma ner och se nyheterna. Att det var ett islamistiskt terrordåd tog jag närmast för givet. Sådana hade ju ägt rum på många platser och Nordge är ju med i Nato.Så småningom kom rapporter om att det skjöts på en ö utanför Oslo. 

                         Resten är historia skulle man kunna säga.fast de närmast drabbade får leva med minnen och saknad resten av livet, för att inte tala om dessa som berövades ett liv som nyss hade börjat.Gärningsmannen visade sig vara en helnorsk särling som odlat konspirationstankar och föresatt sig att rädda landet. Varför då ge sig på en grupp ungdomar kan man undra.

                                          Det gick lyckligtvis snabbt att identifiera och gripa gärningsmannen. En lång TV-sänd rättsprocess följde så småningom. Mycket kom att handla om huruvida gärningsmannen Breivik var psykiskt sjuk eller inte .Många som inte har ens de elementäraste kunskaper om psykiatri grälade på tidningarnas debattsidor och i sociala medier..

                                      Slutligen enades man om att Breivik inte led av en allvarlig psykisk störning i juridisk mening,utan var helt straffmyndig. 

                                        Anders Breivik får nog räkna med att sitta inlåst i överskådlig tid om än inte Norge har i formell mening livstidsstraff.

                               När jag gick min skötarutbildning för 50 år sedan fick jag  lära mig något som kallades övervärdiga idèer . En övertygelse så stark att den trotsar alla fakta-Sedan är gränsen flytande mot rena konspirationsteorier och så småningom paranoia ,dvs vanföreställningssyndrom.Gränserna är ju flytande ; personen i fråga kan ju vara helt rationell i andra sammanhang. Det där med sjuk och frisk när det gäller psykiatri är inte helt lätt.

                             Om man kan lära något av händelserna i Norge för 10 år sedan är det väl att med dagens vapenteknologi kan en ensam galning bli som en hel skyttepluton,dvs mycket farlig. I den bästa av världar skulle man kanske kunna spåra upp farliga personer i förväg. Ännu bättre vore om man kunde förhindra att människor utvecklas till asociala varelser.

                                  De som drabbades på Utöya får leva med sina ärr och och bära sinna minnen med sig,liksom de som upplevt krig.

           

Enögdheten triumferar

                        Så fick vi en regering igen ,inte en ny men nygammal. Nooshi Dadgostar och Annie Lööv valde att släppa igenom den nygamla regeringen. men inte utan villkor,villkor som tycks oförenliga för vanligt vardags förnuft. Vad Annie Lööv tycker vet vi sedan gammalt, För henne är ju den fria marknaden lösningen på alla frågor. Hennnes marknadsfundamentalism tar sig närmast religiösa proportioner.  Med Nooshi Dadgostar är det precis tvärtom. Visst är det lätt att hålla med henne om mycket,men å andra sidan har hon ju inte så många förslag på vad man ska göra åt problemen på bostadsmarknaden.. som den populist hon trots allt är.   

                      Ljusnans vikarerande ledarskribent Evelyn Schreiber skriver att det är de principfasta som segrar.Man skulle också kunna säga att det är de enögda som segrat hittills. 

Det här dramat är trots allt inte över på långa vägar. Enögda och negativa budskap har ju större genomslagskraft och går in i  hjärtat på folk som inte känner sig helt tillfreds med livet.Den enda som skulle önska ett extraval nu är som bekant Jimmie Åkesson.

                                   Vem som helst skulle i Stefan Löfvens ställe kastat in handduken för länge sedan  och utlyst ett extraval. om än det är längt ifrån säkert att det politiska läget klarnat då. Som den ärrade förhandlare han är ger han inte upp hoppet om att det ska gå att finna en lösning på en omöjlig ekvation.Tills dess går livet vidare som vanligt med en pandemi som tycks klinga av och klimatförändringar som fortskrider. 

Midsommarkrisen 80 år

                     En händelse som fått förvånansvärt lite uppmärksamhet i våra medier är Midsommarkrisen 1941 som nu i helgen haft 80-årsminne.Kanske har den aktuella regeringskrisen och pandemin känts viktigare.

                       Saken var den att Hitlertyskland hade anfallit Sovjetunionen på bred front 22/6.Finland ville ta tillbaka de områden som man förlorat i Vinterkriget,och det fanns säkert de som hade mer långtgående planer. Som man inte skulle klara detta på egen hand och inte kunde räkna sig annan hjälp slog man ihop sina stridskrafter med Nazityskland. Tyskland ville transitera en stridsklar division genom Sverige till Finland,vilket ju skulle innebära ett brott mot Sveriges neutralitet. Samlingsregeringen under ledning av Per A. Hansson var splittrade i frågan .Framför allt på högersidan ville man tillmötesgå tyskarna för att på så sätt hjälpa Finland. Resten är historia som man säger. och vad den ene och den andre verkligen sagt eller menat får vi kanske aldrig veta. Mycket har diskuterats huruvida Kungen V-Gurra verkligen hotat med att abdikera om Tysklands krav inte tillmötesgicks ,Något sådant uttalande frfån Kungen finns emellertid inte dokumenterat.

                                Allt sedan krigsslutet har historiker ockh andra tyckare stött och blött det moraliskt förkastliga i att tillåta tyska trupptransporter genom Sverige. Nu när vi sitter med facit i hand kan man tycka att Sverige inte var så dåligt rustat som det ibland sägs.Det hade kostat mer än det hade smakat att angripa Sverige.Dessutom hade man kunnat transportera Division Engelbrekt på fartyg över Östersjön. Nu när man har facit i hand vet vi att Tysklands angrepp på Sovjetunionen var början på den stora undergången för tusensårsriket. 

                                Det visste inte Per Albin ,Christian Günther och dom andra. Norrmännen har inte varit nådiga i sin kritik av Sverige. Mycket har skrivits om dessa dramatiska dagar där Sveriges Regering ställdes inför den kanske svåraste utmaningen i modern tid. Samlingsregeringen hade inte så många dagar på sig att ta ställning.

Nooshi Dagostar får ökat förtroende-

                    Efter att ha utlöst en midsommarkris som kanske kommer att bli historisk om än inte i nivå med den kris som samlingsregeringen genomlevde 1941 har nu V-ledaren Nooshi Dagostar stigit några pinnhål i Folkets förtroende. Med ett veritabelt alexanderhugg tycks hon nu ha åstadkommit vad ingen vågat sig på under drygt 2 år. Jonas Sjöstedt hotade ju med att fälla regeringen,men han har ju dragit sig tillbaka, och är förvånansvärt tyst nu .Han kanske redan har flyttat till Vietnam. Handlingskraft är något som inponerar på många .Eftertänksamhet smäller inte lika högt. "Bra att någon rör om i grytan" är en typisk kommentar.   Nu rycker ett extraval allt närmare och även många statsvetare tycker att det kanske behövs för att lösa upp de knutar som finns. Det förutsätter naturligtvis att det blivit en tydlig förändring i opinionsläget. Vi kanske reentav får en regering som Noosho Dagostar aldrig kunnat tänka sig,och då blir frågan om markandshyror i nyproduktion en bagatell. Många tycker nog att den senaste veckan har varit intressant och uppfriskande,men ett är säkert; det kommer en vardag så småningom och verkligheten kommer ikapp. Då blir det svårt att backa bandet-

Statsvetarnas julafton.

                 Under 1 1/2 års tid har man inte kunnat slå på radion eller TV:n utan att något handlar om PANDEMIN.  Nästan dagligen har vi kunnat höra experter av olika slag ,virologer ,epidemiologer ,överläkare på intensivvård och historiker förklara för oss fåkunniga hur det hänger ihop och vad vi kan vänta oss. 

                              Nu har alla dessa experter fått konkurrens av en anna sorts experter:Statsvetarna och de politiska kommentatorerna.Pandemin har kommit i skugan av en annan kris: REGERINGSKRISEN. En viss skillnad är det ändå.När det gäller politiska frågor står det ju var och en fritt att tycka vad man vill vare sig man vet något eller inte .Så fungerar nun en gång vår parlamentariska demokrati. Det blåser nog upp till storm på Twitter och liknande sociala medier. Twitter är ju de grälsjukas plattform så det vill jag nog undvika. Vad våra ledarskribenter haer att säga är ju lätt att räkan ut på förhand om man läst deras spalter tidigare. Bolibompastatsvetaren Marcus Oscarsson pratar ju så fort att man inte hinner texta.Inte vet jag heller om jag blir så mycket klokare av hans show. Tacka vet jag Jenny Madestam eller Katarina Barrling.

                             Som vanligt kommer Annie Lööw lindrigt undan .Det är Nooshi Dagostar som får bära en stor del av ansvaret för den situation som uppkommit-

                                     En sak som det skrivs och pratas mycket lite om är vårt proportionella valsystem som vi haft i ungefär 100 år. Detta system fungerar bra när vi har två jämnstora block. När vi som nu har tre block och 8 partier kan det bli komplicerat .Det såg vi ju 2018- Alternativet vore majoritetsval i enmansvalkretsar. Nu var det ju Högern som fick igenom det nuvarande systemet på grund av att annars Socialdemokraterna skulle få all makt. Förr eller senare får man börja diskutera värt parlamentariska system. Annars blir man tvungen att vara beredd att samverka utifrån valresultatet och det  kanske inte blir helt lätt.