Snart återgår vi till vardagen

Nu har till och  med Leif GW Persson uttalat sig om britternas beslut att lämna EU-samarbetet.Då kan det väl inte vara så mycket att tillägga.De flesta tongivande aktörer,åtminstone i politikens huvudfåra är överens om att det var olyckligt det som skedde.Man talar om allt från chock och bestörtning till besvikelse. De enda som tycks glädja sig är de ultrakonservativa och nationalisterna samt en del på vänsterkanten. 
              Jimmie Åkesson sticker inte under stol med sin skadeglädje och  hoppas på en dominoeffekt ,så att fler ska följa Storbritanniens exempel. 
                   Det är ju faktiskt människor som gjort sitt val med olika bevekelsegrunder,och man skulle kanske få någon sorts analys av varför man har valt som man valt. Det kanske inte bara räcker med att fastslå att det är lågutbildade ute i landsorten .
                       Nu är det ju inte ett tredje världskrig som brutit ut utan livet fortsätter sin gilla gång redan i morgon måndag.
                     Varför är reaktionerna så kraftiga? Hur hade det varit om Ungern eller Rumänien dragit sig ur.
                Storbritannien är ju inte vilket land som helst.Vi i Skandinavien har ju haft nära förbindelser med Britannien sedan hedenhös och har viss interkulturell förståelse.Storbritannien har ofta drivit samma frågor som Sverige i EU.
                      Det blir ju en tid av självprövning för EU.Frågan är om man har fokuserat på rätt saker. Många ute i länderna har ju upplevt att EU har varit onödigt klåfingrigt,och borde prioritera de frågor som är gemensamma och gränsöverskridande. 
                     Ska inte förnekas att EU inte har lyckats hantera alla de frågor som hamnat på dess bord.Undrar bara om det hade lyckats så mycket bättre om varje stat för sig skulle ha ställts inför allt som har med arbetslöshet ,integration ,miljö mm. Ett problem som jag ser det är att det är lite för många medlemsländer nu,Man måste ha något gemensamt kitt om det ska fungera.
                     De som haft de största fördelarna med medlemskapet är de som har varit mest ovilliga att ta på sig gemensamma kostnader. Storbritannien har varit mer givare än tagare. 
                     Nu börjar som sagt en ny vardag,och även om man inte vill tro att de sämsta scenariona kommer att slå in ,finns det stor risk för att många som haft stora förväntningar kommer att bli besvikna. Det är så dags då .Då kommer eftertankens kranka blekhet.