Datorn; Älskad och hatad

         När jag idag skulle gå in i Facebook, blev jag ombedd att ange lösenord .När jag gjorde så ,kom upp en rosa ruta där det stod att lösenordet inte gällde . Jag blev uppmanad att återställa lösenordet .Efter några klick,  fick jag svaret att lösenordet var gammalt. När jag fortsatte fick jag en säkerhetskod i mobilen, och småningom kunde jag åter logga in . Något lärde jag mig förmodligen även denna gång ,men det märkliga är  att jag känner mig som en nybörjare varje gång jag råkar ut för något inloggningsstrul .Jag förstår att det har med säkerheten att göra ; att ingen ska kunna obehörigen gå in och interferera i mitt facebookkonto. 
             Ändå undrar jag ibland om man någonsin kommer att få den omtalade datorvanan. Det är ju dock mer än 22 år sedan jag först kom i kontakt med dator i jobbet.

               Första gången jag kom i kontakt med IT var 1992 när vi fick en dator till vår distriktssköterskemottagning i Sandarne. Riktigt vad vi skulle ha den till var inte klart. Något sade mig ändå att det vore bäst att hänga på tåget ,eftersom vi i längden inte skulle komma undan . Min kollega klargjorde från början att hon inte var intresserad,så jag fick gärna ha apparaten i mitt rum. Vi hade ingen internetuppkoppling ,endast något skrivprogram och Paintbrush .
          Vi fick gå kurs i hur man flyttar filer hit och dit ,hur man loggar in och ut.
          Så småningom fick vi ett modem som vars kopplat till hälsocentralen .Då kunde vi själva komma in på hälsocentralens bokningssystem via en redan då ålderdomlig applikation som hette Vania.
             Så småningom lades mottagningen i Sandarne ner och vi fick flyttade in till hälsocentralen i Söderhamn
         Där fick vi nya datorer ,nu kopplade till en central server och med möjlighet att komma ut på Internet. Det var en svindlande upplevelse när man första gången kom ut på nätet. Det kändes som att en ny värld öppnade sig.  Krångel och problem uppstod ju naturligtvis hela tiden, men då fanns det alltid någon expert att rådfråga . Vi fick patientjournalen på data år 2000 har jag för mig .Efter ett år hade vi lärt och detta system. Datorer var fortfarande dyra ,men vi fick hyra en hemdator visa landstinget ,och så hade jag en dator hemma också . inget bredband förstås ,men uppringt telefonmodem dög ju bra ett tag ,när man inte var van vid annat.
           2006 fick jag hyra en ny och kraftfullare dator .Jag minns att jag satt en hel dag innan jag fick allting att fungera. Lyckligtvis var det semester så jag hade gott om tid. När det uppstod problem var det bara att ringa till Helpdesk och få anvisningar .
            När jag gick i pension Skaffade jag mig bredbandsuppkoppling ,inte en dag för tidigt ,ty det började bli segt att komma ut på nätet. När hyresavtalet med landstinget gick ut fick jag köpa loss den nu helt värdelösa datorn .
          För snart ett år sedan fick jag meddelande att Windovs XP skulle läggas ner och inte uppdateras längre. Då insåg jag att jag måste köpa en modern dator ,varefter jag köpte de laptop som jag har idag.
     Med tanke på hur många år jag har använt dessa fantastiska maskiner i min vardag så borde jag ju vara närmast en expert.
               Tänk då alla som är i min egen ålder och inte har använt datorer i jobbet. Dom borde ha en lång uppförsbacke innan IT blir ett naturligt redskap i vardagen.  Om jag skulle ge ett råd till de som trots allt vill utmana ödet, skulle det vara att inte endast titta på priset,utan även fråga vilka möjligheter man har att få hjälp . Ett är säkert ;Det kommer att bli problem ibland. 
           Det finns visserligen kurser att gå ,men alla har ju inte ett barnbarn att be om hjälp när det kör ihop sig. 

Varning för X-trafik

            Jag tillhör den krympande skara som sätter en ära i att göra rätt för mig som samhällsmedborgare ,och hellre går hungrig en vecka än att inte betala en räkning i tid. I dagens IT-samhälle behöver man ju inte ha så mycket bestyr med de löpande räkningarna såvida man vet att det finns pengar på kontot. Nu har man ju ofta autogiro. För min del har det fungerat bra ,både när det gäller försäkringar, amorteringar på lånen ,hyra och tidningsprenumeration ända tills jag fick seniorkort genom X-trafik. Under många år har jag pendlat mellan Söderhamn och Edsbyn på grund av min privata situation. Därför blev det bra när jag fyllt 65 och kunde nyttja X-trafiks seniorkort. Genom att ha autogiro skulle jag inte behöva bry mig så mycket om räkningar,utan litade på att det drogs månadsvis,vilket tycktes fungera åtminstone till en början. Vid ett tillfälle blev jag uppmanad att på nytt lämna in uppgift om mitt bankkontonummer .Det var tydligen något administrativt strul, men det var ju inget större problem
            I februari i år fick jag ett skarpt formulerat kravbrev från X-trafik,med hot om inkasso om jag inte betalade in månadens avgift. Jag blev något irriterad av formuleringen i brevet som antydde att det var jag som gjort något fel.Det visade sig att man av mig okänd anledning inte lyckats dra månadsavgiften till seniorkortet. Efter att jag betalt in beloppet och än en gång gett X-trafik uppgift om mitt bankkontonummer trodde jag saken var utagerad.
           Döm om min bestörtning är jag häromdan fick ett skarpt formulerat brev där det stod att jag "trots påminnelser inte reglerat skulden". Vilka då påminnelser? undrar jag. Det verkar som att jag med avsikt underlåtit att betala. Någon påminnelse har jag dessutom aldrig fått.
           Om en leverantör inte lyckas dra överenskommet belopp från mitt konto ,trots att jag har pengar avsatta,är det ju en sak som står utom min kontroll. Då borde man på ett normalt civiliserat sätt kunna ta kontakt med mig och inte skriva brev i hotfull ton till en intet ont anande pensionär.
                  X-trafiks policy är uppenbarligen att om det uppstår problem så beror det bara på kunden. Jag känner obehag när jag ser X-trafiks logga på bussen. Trots allt tal om att vi idag är kunder, så har vi inte så mycket att sätta emot när det gäller.