Ett partiskt inlägg

Kan man skriva om Palestinakonflikten  utan att beskyllas för att vara osaklig eller partisk. Knappast ;lika lite som det går att finna en lösning på konflikten som alla parter är beredda att acceptera. Låt oss då inte försöka att vara objektiva och opartiska . Ibland kan ju skönlitterära verk bidra till förståelse lika väl som facklitteratur med rikligt med källhänvisningar.
                Efter att jag läst ut andra delen av Karl O Knausgårds Min Kamp kände jag att det började kännas lite tungt att ta del av Karl Oves vardagsbesvär,om än det stundom var rätt intressant.
                  På Bollnäs bibliotek fann jag ett gulnat exemplar av Leon Uris bästsäljare Hadji,utgiven för mer än 30 år sedan och numer bortglömd av de flesta.
                            Författaren och diplomaten Ingmar Karlsson har sågat Uris roman rejält och menar att boken är full av öppen rasism och stereotyper om araber. Nu tar jag inte Ingmar Karlsson så allvarligt ,i synnerhet efter att han skrev sin beryktade bok Bruden är Vacker Men har Redan en Man. Den är fullproppad med osakligheter,så Karlsson ska nog inte kasta sten så länge han sitter i glashus. 
                   Det råder ingen tvekan om på vilken sida i konflikten Leon Uris befinner sig,men han har av allt att döma gjort en grundlig och ansträngande research innan han skrev boken och har rest runt och intervjuat många. 
                         Boken ifråga handlar om byledaren Hadji Ibrahim och han son Ishmael, med rötter i den gamla arabiska beduinkulturen. Man får följa Ishmael från det han föds tills han slutar sina dagar som mentalt förvirrad. Hadji Ibrahim är en respekterad ledare,för sitt folk och Ishmael är en ovanligt begåvad gosse som snart lär sig flera språk och har alla förutsättningar att bli framgångsrik. Emellertid måste de fly sin by när kriget bryter ut 1948. De arabiska ledarna förespeglar byborna att de ska få komma tillbaka så snart judarna /sionisterna är bortdrivna. Nu blir emellertid inget som man tänkt och de kommande åren blir en tillvaro på ständig flykt i en kaotisk värld där djungelns lag råder och ett människoliv inte är något värt. Hadji Ibrahim försöker på alla tänkbara sätt att skapa ett liv för sin flock.Snart nog inser han att detta med att återvända till sin by inte är att tänka på. 
               För oss som är vana att se Palestinakonflikten skildras i medierna är det ju i regel ockupationsmakten Israel som förnekar palestinierna att skapa sig en framtid.Här har man dock en annan vinkel på det hela. Arabländerna med sina rikedomar och resurser gör mycket lite för att integrera flyktingarna. Det mesta av hjälpen som kommer flyktingarna till dels kommer via FN.
                       Det hela slutar i katastrof när Nada, Ishmaels syster börjar söka sig till män som hon själv vill ha. Gamla traditioner om heder och ära gör att de som egentligen skulle stöda varann i livet blir varandras värsta fiender.    
                        Boken är skriven för över 30 år sedan ,men känns fortfarande aktuell. Kan den inte trots allt ge oss lite insikt om de problem vi nu ser här med hederskultur och obegripliga brott. 
              Kanske kan man bättre förstå varför de flesta arabisk /muslimska länder är dysfunktionella och faller i småbitar så snart diktatorn är störtad. Kanske kan man bättre förstå varför det aldrig tycks kunna bli fred i Mellanöstern. Jag kan hålla med Ingmar Karlsson att det inte är någon smickrande bild av den arabiska kulturen ,som Leon Uris förmedlar. Kanske ger han en lite väl idealiserad bild av Sionisterna och staten Israel. Detta har jag inga problem med ,eftersom motsatsen  är det vanliga.
                        Till syvende och sidst handlar det ju om enskilda människor som fått uppleva kränkningar av olika slag ,och som innerst inne bara vill leva ett normalt liv,och kunna åka buss utan att riskera att bli sliten i småbitar av en bomb eller att få sitt hus demolerat av bulldozers. Riktigt rättvist blir det aldrig.