För 30 år sedan var det lördag. Jag var på dans på Ljusne Folkets Hus. Under pausen gick jag ut för att svalka mig och få lite luft.Det regnade den kvällen vill jag minnas. Jag blev lite bekant med en tjej från Bollnäs,men det blev inte så mycket mer.Normalt skulle denna kväll vara glömd,men nu råkade det hända saker några hundra mil söderut,som gör att denna kväll kommer att bli ihågkommen i framtiden.Det var ju då det stora kärnreaktorhaveriet i Ukraina ägde rum.
Det var inte förrän någon gång fram på måndan vi fick klart för oss vad som hade hänt.Resten är historia som man brukar säga
Så här vid en tillbakablick kan man konstatera att samhället och myndigheterna var tagna på sängen. Det var ju svårt att värdera vilken inverkan händelsen skulle ha på vår hälsa. Man får komma ihåg att kärnkraftdebatten var rätt polariserad ,med överdrifter åt alla håll.För egen del var jag relativt välvilligt inställd och var mer orolig över de fossila bränslena som spädde på växthuseffekten Detta var inte alls så uppmärksammat i medierna då som det är i dag.
Det som hände visar ju att alla är rätt dumma och bortkomna när det uppstår en situation som vi inte förutsett.Vi hade nog beredskap för en kärnreaktorolycka här hemma.,men nu inträffade den över 250 mil bort.
Det händer saker ,som Margret Thatcher sa en gång. I början på 80-talet kom ju som vi minns något som ingen kunnat förutse, nämligen HIV och AIDS. Till en början visste ju ingen vad det egentligen var för något,vilket gav fritt utrymme för spekulationer. Idag när vi i många avseenden har facit i hand och dessutom har tillgång till vissa bromsmediciner ska man nog inte vara alltför efterklok.Jag tycker nog att vi agerade rätt rationellt.
Det uppstår ju hela tiden saker som vi inte förutsett.
Idag har vi ju massinvandringen från den muslimska världen som lett till den s.k. flyktingkrisen. Det var ju inte så svårt att förutspå att vi en dag skulle komma till en punkt där vi inte längre har bostäder,där välfärdstjänsterna är ansträngda till bristningsgränsen samtidigt som det ena området efter det andra av statens åtaganden är underfinansierade. Det har ju hela tiden varit svårt att diskutera vilka olika scenarion vi står inför på grund av vissa tankeförbud.Den som lever får se,men som vanligt är det väl vi vanliga skattebetalare och pensinärer som får stå för notan.
Vad beträffar kärnkraften lutar jag alltmer åt att det inte är en hållbar lösning för våra framtida energibehov. I så fall måste man komma fram till en helt annan teknik. Uranbrytningen är förenad med stora miljöproblem ,Avfallsfrågan är inte löst. För att uppnå tillräcklig stor säkerhet måste man ha säkerhetssystem som skulle vara så komplicerade att det inte vore ekonomiskt försvarbart.
Jag hoppas att man fortsättningsvis kommer att utveckla de förnyelsebara energikällorna till allt större effektivitet.Även vindkraft mm.har ju sina problem,men något måste det ju få kosta om vi ska leva i ett modernt samhälle,med en allt större b´världsbefolkning.
Vi i Sverige har aldrig tidigare varit så välutbildade. De flesta ungdomar tar studenten .Vi lever i ett kunskapssamhälle ,vad man nu kan mena med det. Det talas mycket om kompetens hit och dit. Alla vill ha ett bra CV. Detta ord hade jag nog aldrig hört innan millennieskiftet om än det funnits utomlands. Mitt i all denna kompetens undrar jag ibland vart den gamla hederliga klokheten tog vägen. Det är kanske inte helt lätt att definiera klokheten ,men man kan kanske ge exempel:
Bakteriologiprofessor Agnes Vold som blivit intervjuad i TV några gånger sa vid ett tillfälle att den lärde specialisten är lika dum som alla andra så fort han/hon lämnar sitt laboratorium eller vad et nu är.Agnes Vold är verkligen en klok människa. Jag har träffat så många duktiga läkare och andra högutbildade som varit helt korkade så fort man rör sig utanför deras professionella gebiet. Ändå har vi ju ständigt dessa kändisprofessorer som ständigt uttalar sig i media om saker som de inte vet så mycket om .
Det är naturligtvis så att en människa som studerat ett visst ämne i flera decennier vet mer om detta än vad vi andra gör,och det är klokt att lyssna på vad de har att säga. Det är ju ingen garanti. I vissa ämnen kan man som t.ex ekonomi kan man misstänka att men har en viss agenda bakom sin forskning. Ingen är ju helt värderingsfri.
Om man inte har långa studier och erfarenheter av ett ämne så räcker det med att vara känd,t.ex skådespelare eller sångartist. Då kan man uttala sig i allehanda frågor vare sig man vet något eller inte. Så har vi ju dessa ledarskribenter som har till yrke att ha en åsikt o m allting. Vissa kan vara seriösa men många har en förutbestämd tolkningsram för allting så man vet från början vad de ska säga. Praktexemplet är kanske Helle Klein. I söndags deltog hon i Godmorgon Världens paneldebatt. Naturligt nog kom man att diskutera de senaste turerna i Miljöpartiet.
Det är ju känt genom forskning både här hemma och utomlands att Muslimska Brödraskapet har en långsiktig strategi för hur man ska islamisera Europa och resten av världen.Det finns även dokumenterat i protokoll. Även OIC dvs .Islamiska Världsförbundet har sådan agenda.
Därför finns det goda skäl att tro att de skandaler vi nu har sett i miljöpartiet handlar till en del om att man är infiltrerade av islamister. Det viftar Helle Klein bort som konspirationsteorier. Det är ju naturligtvis precis vad man kan vänta sig att hon ska säga. Problemet är att Helle Klein är en sorts auktoritet,som får rikliga tillfällen att uttala sig i medierna även i frågor där hon uppenbarligen är okunnig eller gör stort motstånd mot fakta.
Av våra politiker har Miljöpartiets Åsa Romson en särställning. Ingen annan partiledare har på decennier haft en akademisk doktorsgrad. Hon borde vara höjden av kompetens .Ändå säger hon den ena pinsamheten efter den andra.Visst kan man ibland bli missförstådd och rentav säga saker som man inte menar,men jag är så pass mycket freudian att jag tror att dessa felsägningar kanske är ett uttryck för vad man verkligen menar.,
Det som är mest pinsamt i sammanhanget är att MP:s självbild som det annorlunda partiet ,med en mer utvecklad demokrati har fått sig en allvarlig törn. Nu ställer de två språkrören sina platser till förfogande ifall att det finns någon annan som är mer lämplig. För min del tror jag att det inte ser så mycket bättre ut på gräsrotsnivå heller. Gävlepolitikern Anders Schröder som nu sitter i riksdagen har väl svenskt rekord i flummighet.
När man intervjuar MP-företrädare ute i landet så tillstår man att man haft en jobbig resa,men någon egentlig självkritik märker man inte av. En patient som så fullständigt saknar sjukdomsinsikt torde ha dålig prognos.
Nu har medierna placerat Miljöpartiet i strålkastarljuset och lyft fram saker som nog varit kända i de s.k. "hatmedia" men som de etablerade journalisterna inte velat ta i tidigare. Det finns goda skäl för misstanken att våra medier har behandlat MP mer välvilligt än andra partier ,vad det nu kan bero på.Nu har snart det mesta sagts,men vad jag ändå undrar är varför så oproportionerligt stort antal islamister och andra stollar finns representerade i detta parti. Är det så att man i Det Muslimska Civilsamhället är speciellt engagerade i miljöfrågorna. Det stämmer i så fall dåligt med den inställning som är den vanliga i den muslimska subkulturen, nämligen Inshallah ,dvs det som sker det sker bara Gud vill.
Man behöver inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att misstänka att det är andra motiv än miljöengagemang som fått så många Islamister och andra muslimer att gå till just MP.
Miljöfrågorna tillhör ju mänsklighetens ödesfrågor,så varför har detta parti lockat till sig så många stollar.Häromdan hörde vi ju Per Garthon säga att kritiken mot Mehmet Kaplan var en sionistisk konspiration.Kommentarer överflödiga.
Lite synd tycker jag nog ändå om alla dessa som har engagerat sig i detta parti på grund av ett genuint miljöintresse. Allt detta vi sett de senaste dagarna är ett svek mot dem.
Nu har då äntligen Mehmet Kaplan avgått så jag kan sova lite bättre på nätterna.
Igår vid lunchtid kunde vi daglediga bevittna ett märkligt spektakel på TV. Vår statsminister tillkännagav att bostadsminister Kaplan begärt entledigande . Först inledde statsministern med att förklara f.d .bostadsminister Kaplans alla kvaliteter och företräden samt därefter berättade att han beviljat Kaplans entledigande .Orsaken var den diskussion som hade uppstått i medierna och som hindrade Kaplan att sköta sitt jobb på ett trovärdigt sätt. Inte ett ord av kritik.Sedan dök till allas förvåning Kaplan själv upp och förklarade att han alltid varit en demokrat och humanist,samt alltid bekämpat rasism ,islamofobi och antisemitism. Orsaken till att han nu avgick var den kritik som drabbat honom och som i stora delar var felaktig! Inte med ett ord han tillstod att den uppkomna situationen berodde på honom själv.
Har någon någon gång hört någon säga att han älskar våld och extremism. Till och med Adolf Hitler lär vid något tillfälle ha sagt att han älskar fred.
Plötsligt är hela den samlade pressen överens om att Kaplan har gått över alla gränser och gjort sig helt omöjlig som minister. Endast några miljöpartister och den narraktige Per Garthon tycks anse att det var fel att avsätta Kaplan.
Det märkliga är ju att allt det som lagts Mehmet Kaplan till last har ju varit känt sedan flera år om än främst i sociala medier.
Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson säger idag i morgonsoffan att Kaplan länge har varit utsatt för en islamofob hatkampanj på nätet. Är det kanske därför som ingen av de vanliga tidningarna eller TV vågat ta i saken.
Från "det muslimska civilsamhället" kommer ej oväntat kritik. Rashid Musa som är ordförande i Sveriges Unga Muslimer SUM, anser att muslimer är diskriminerade i samhället,och att Kaplanaffären visar att det är mycket svårt för någon från "det muslimska civilsamhället att få plats i politikens finrum. Där har han nog en poäng. De tankar och värderingar som är helt okontroversiella i det muslimska civilsamhället tycks ofta inte höra hemma i politikens finrum och är således inte rumsrena.
Detta sätter ju fingret på frågan om de troende muslimernas integration i samhället. Det är ju inte bara i politiken som det kan bli problem med människor som har kraftigt avvikande värderingar är vad som vi anser vara självklara. Hur känns det att vara sjuksköterska med judiska påbrå och arbeta under en läkare som hatar judar. Är Mehmet Kaplan integrerad för att han kommit upp sig i detta samhälle. Hur är det med lojaliteten mot det svenska samhället hos alla de etnonationella enklaver som finns överallt idag och som vi skattebetalare stöder?
 |
| Mehmet Kaplan |
Efter det uppmärksammade talet på Sergels Torg där dåvarande vice ordföranden för Turkiska Riksförbundet Barbaros Leylani höll ett tal som förmodligen skulle lett till ett omedelbart polisingripande om det hållits på svenska och riktats mot judar ,romer ,eller muslimer, har vi åter fått aktualiserat problemet med etniska och /eller religiösa enklaver mitt i vårt svenska folkhem ,som dessutom har stöd av oss skattebetalare. Någom kanske minns för något år sedan när Omar Mustafa talade om Det Muslimska Civilsamhället,i samband med att det uppdagades att han var aktiv i en förening som bjöd in hatpredikanter.
När de nu visar sig att vår bostadsminister Kaplan varit på fest tillsammans med ökända islamister och högerextremister ,talar han likaledes om Det Turkiska Civilsamhället. Vi har alltså ett eget samhälle på sidan om det officiella ,en enklav som har sina egna regler och inte delar de värderingar som är grundläggande i vårt moderna liberala samhälle.
Desto mer problematiskt blir det när representanter för dessa enklaver kommer in i den svenska politiken på högsta nivå. Det är uppenbart att inom det turkiska civilsamhället kan man inom skål och vägg säga saker som skulle vara åtalbart om det sades offentligt. Nu går det inte i längden att hålla saker hemliga i en förening. Förr eller senare läcker det ut.
Mehmet Kaplan har varit ifrågasatt länge. Man kan undra på vilka meriter han fått sin välavlönade och ansvarsfulla post. Är det möjligen bara för att fylla någon sorts mångfaldskvot. Mest känt är kanske han yttrande under almedalsveckan att det inte var någon större skillnad att värva sig till IS än de svenskar son stred frivilligt i Finska Vinterkriget.
Förre S-riksdagsmannen Nalin Pekgul har länge ifrågasatt att Kaplan har en dold agenda ,och att han är en islamist. Hon är nog mer insatt i detta än jag,och man får nog tro henne.
Lorenzo Vidino ,säkerhetsexpert som är knuten till Harwarduniversitetet skriver i sin bok om det nya Muslimska Brödraskapet i Väst att det ett större problem än dessa jihadister som skjuter och spränger bomber. är smygjihadisterna som samverkar med och har stöd från myndigheter i de länder där de verkar. De gör karriär inom politiken ,men har ofta inte så mycket att tillföra egentligen utan deras mål är att representeras in etniska och religiösa grupp för att steg för steg påverka samhället i för dem önskvärd riktning.
Mest ökänd är nog kanske Abdirisak Waberi ,som såvitt jag vet fortfarande är riksdagsman för Moderaterna.
Under de senaste åren har ministrar fått avgå för mindre än vad nu läggs Mehmet Kaplan till last,och som jag ser det borde det vara ohållbart i längden att han får sitta kvar.
För övrigt tar jag för givet att Barbaros Leylani kommer att ställas inför rätta i vederbörlig ordning. Folk har blivit åtalade för hets mot folkgrupp av mindre anledningar än han hattal.
 |
| Svenske Osama |
Läser på kvällstidningarna löpsedlar att den svenske jihadisten Osama är gripen i Bryssel för inblandning i terrordåd. Nu börjar vi bli vana att Svenskar utmärker sig runtom i världen .
Jag har kanske aldrig gjort så stor sak av min nationstillhörighet,i likhet med många andra svenskar. Det är ju så eftersom Sverige sedan sekler har varit en stabil nationalstat,och vi inte haft krig på länge. Å andra sidan har jag inte heller skämts över att vara svensk.Sverige har för mig varit det bästa landet att leva i. Nu känns det inte så självklart längre.
Nu är Sveriges goda rykte naggat i kanten. Kanske inte i första hand för att vi har en utrikesminister som ibland är lite för rakt på sak i relationerna till andra länder.
Det är ju känt att Sverige står för en ej obetydlig del av rekryteringen til IS och andra liknande jihadorganinsationer. Det går ju rykten runt om i världen att hedersvåld tillhör den svenska kulturtraditionen .Dessutom varnas numera judar för att resa till vissa städer framförallt till Malmö, på grund av den tilltagande antisemitismen i Sverige. Numer vill man knappast tala om att man är svensk.
 |
| Karl O Arnstberg |
Redan som ung sjuksköterska fick jag ett visst intresse för etnologi och sociologi. Det som fascinerade mig var studiet av en social verklighet som utspelade sig lite bakom kulisserna och de vedertagna mediaklichéerna . I och med Åke Dauns avhandling om Skärholmen insåg jag att etnologi inte bara handlade om det gamla bondesamhället utan lika gärna kunde behandla en förort till Stockholm. Kultur är ju inte bara mat,kläder och musik.Det är ju också alla föreställningar om livet och verkligheten vi får oss förmedlade från det vi är helt små.
Etnologiprofessorn Karl Olov Arnstberg har ju skrivit en del om den svenska mentaliteten och bland annat tagit upp vår ängslighet att vara fördomsfulla och bryta mot den politiska korrektheten.
Det som ändå kom att bli en vattendelare i hans akademiska liv var när han skrev sin avhandling om Svenskar och Zigenare. Det normala när romer och andra zigenarfolk skildras i litteratur och medier är att det handlat om hur diskriminerade och förtryckta de varit av svenska staten och civilsamhället,samt alla rasistiska fördomar de blivit utsatta för. I Arnstberg bok handlar det istället om vilka konsekvenser det fick för människorna i ett förortsområde när myndigheterna någon gång i slutet av 60-talet beslöt att reservera lägenheter för zigenare.
Boken som gavs ut någon gång i mitten av 1990-talet slog ner som en bomb. Det var något helt annat än vad vi är vana att läsa om i ex.Katarina Taikons böcker.
Enligt Arnstbergs egen beskrivning blev han i det närmaste utfrusen på sin arbetsplats.
När han sedermera har skrivit kritiska skildringar av invandringspolitiken i Sverige har han närmast blivit persona non grata i de finare salongerna och han blir aldrig inbjuden att hålla föredrag .Hans artiklar blir inte införda i några tidningar.
I stället har han tillsammans med journalisten Gunnar Sandelin utgivit två böcker som heter Invandring och Mörkläggning som beskriver hur vårt samhälle och våra medier påp alla sätt försöker mörklägga de stora problem som är förknippade med invandringen från den muslimska världen samt problemet för muslimer att finna sig tillrätta i vårt samhälle.
Hans böcker har efter vad jag förstått gått åt som smör. Dessutom har Arnstberg även gett ut en ny bok om romerna i Sverige.
Sedan något år har Arnstberg tillsammans med Gunnar Sandelin en blogg som heter Invandring och Mörkläggning.Den bloggen beskriver i stort sett det som finns att läsa i hans böcker och jag brukar regelbundet följa den bloggen.
Ibland kan jag känna en viss trötthet när jag läser bloggen .Det tillkommer egentligen inte så mycket som vi inte redan vet utan som jag upplever det hela handlar det alltmer om Arnstbergs bitterhet över att han aldrig tycks få någon upprättelse om än verkligheten nu alltmer kommer ikapp och det visar sig att han nog har haft rätt i mycket.
Livet är orättvist och många av oss får kanske aldrig det erkännande som vi vore värda. Ändå är Arnstberg en rikskänd person. Han finns att läsa om på Wikpedia. Hans böcker har av allt att döma sålt bra. Dessutom har han till skillnad från många andra kunnat ägna sig åt ett yrke som borde varit intressant och förmodligen inte tjänat så dåligt heller. Många läser och delar hans blogg. Vi vanliga pensionärer väger rätt lätt och vi får vara glada om vi ibland får en insändare införd. Våra bloggar är det nog bara de närmast sörjande som läser,även om vi kanske också har något att säga om livet.
Vem vill bli en förgrämd gammal gubbe. Vi 40-talister börjar nu se våra led glesna alltmer och man får inte grotta ner sig alltför mycket i allt som är fel och orättvist.
Jag skulle inte bli förvånad om KO Arnstberg kommer att bli omvärderad i framtiden och kanske få en postum upprättelse.Den som lever får se.
