Precis när jag sett SVT-Nyheters 0800-sändning och slår över till TV4 nås jag av meddelandet att det hänt något sorts terrorattentat i Bryssel.Till att börja med vet man inget om antalet skadade eller döda,,men snart uppges att åtminstone en är död.Dödssiffran har sedan successivt stigit och är nu uppe i 34 stycken om man räknar med de som föll offer i tunnelbanan.
Det är som att man inte reagerar längre med samma bestörtning.Det har blivit något man kan räkna med och tillhör nu det normala livet,om man nu kan tala om normalt liv.
Uppenbarligen har man nu utvecklat taktiken och man slänger inte bara en bomb ,utan man spränger först en bomb och fortsätter sedan med handeldvapen.
Ej förvånande är det Bryssel som nu attackeras,dvs EU:s hjärta. Mer förvånande tycker jag det är att man kunnat genomföra detta i en så genombevakad miljö som flygplatsen. Vi vanliga flygresenärer blir ju visiterade från topp till tå och får ta av skorna och livremmen. I sanning sila mygg och svälja kameler. Kan de kanske vara så att man har fel fokus när det gäller säkerhetskontroller.
Vår utrikesminister Wallström lär ska ha skrivit ett inlägg på Twitter där hon skriver att det är oacceptabelt detta som skett. Det kan man ju hålla med om ,förutom att det inte var någon särskilt kontroversiell kommentar. För övrigt har jag inte sett till M.Wallström i rutan .Desto mer har jag sett inrikesminister Ygeman och statsminister Löfvén. Terrorforskaren Bruhn har blivit flitigt anlitad.
Nu är det ju inte frågan om huruvida vi kommer att få se liknande attentat i Berlin eller Stockholm utan snarare när. Frågan är ju vad den nationella samordnaren mot radikalisering M.Sahlin har att tillföra. Var går gränsen till när religionsutövningen börjar vara ett risktecken? Vi har ju religionsfrihet. Det är ju inte i missionskyrkan man man lär sig hata. Det är ju tillåtet att konvertera till Islam,men jag skulle nog se det som en varningssignal.
Det ska bli intressant att se vad våra yrkestyckare har att säga. Allas vår Lilian Sjölund kommer nog att ta avstånd.Den politiska redaktören Patrik Oksanen har ju haft fullt upp med att varna för Ryssland ,men nu får han kanske skifta focus.
Många debattörer mer på vänsterkanten som Göran Greider och Katerin Kielos var rätt tvärsäkra i sin analys efter Breiviks dåd 2011. Ska bli intressant att se vad de gör för analys nu.
För ett par veckor sedan alldeles lagom till internationella kvinnodagen såg jag en film på Edsbyns biograf som berörde mig något. Alltid något.
Filmen handlade om suffragetterna,d.v.s. de engelska kvinnorna som stred för kvinnlig rösträtt .Stred var det rätta ordet ,ty när man inte kommit nån vart med vanliga medel blev man betydligt mer militanta och började utföra terrordåd.
Suffragettledaren Emmeline Pankhearst spelad av Merryl Streep visade upp sig vid ett tillfälle i filmen . Annars var huvudpersonen en ung arbeterska på ett tvätteri som slet ont och blivit utnyttjad redan som barn av den manlige chefen. Det visar sig att vissa av de anställda deltar i sufragettmöten och Maud som flicka heter dras med i kampen om kvinnors rättigheter och framförallt rösträtt.Hon får betala ett mycket högt pris för sitt engagemang.
Man kan ju tycka att det är obegripligt idag att kvinnor vägrades något så självklart som rösträtt.Nu får man väl också sätta saker i sitt sammanhang,och det var ju inte så länge sedan inte heller män i de lägre samhällsklasserna saknade rösträtt.
Nu kan man ju förstås undra varför en ung mor sätter allt på spel för något så abstrakt som rösträtt när hon borde ha fler mer näraliggande bekymmer .
Vad som inte framkommer i filmen är att Emmeline Pankhearst ansåg att det var bildade kvinnor i medelklassen som skulle ha rösträtt .Först när hennes dotter Sylvia P. kom med i kampen blev det aktuellt att även arbetarklassens kvinnor skulle få rösträtt. Vad som inte heller framkom av filmen var att så snart första världskriget bröt ut upphörde kampen för rösträtt och man fokuserade på att få männen att gå ut i kriget . "Den tyska faran " var viktigare än kvinnokampen
Man kan ju undra vad dessa kvinnosakskämpar skulle säga idag om de fick se de välbetalda professorerna i genusvetenskap som talar om patriarkala strukturer,och inte kan se skillnad på de orättvisor som fortfarande finns och kvinnornas situation i Talibanernas Afganistan,våra feminister som inte anser att man ska diskutera hedersproblematiken eftersom man kan spela
Sverigedemokraterna i händerna
Under många år har har jag lyssnat på Godmorgon Världen i SR-P1. Då får man en rätt bra sammanfattning av vad som varit aktuella frågor under den gångna veckan. Framförallt brukar jag lyssna på paneldebatten som börjar 0945 och håller på en kvart. Några av våra mest kända debattörer och ledarskribenten tycker till om aktuella frågor. Åsikterna varierar naturligtvis utifrån vilken politisk ideologi man företräder. Idag är det ju främst tre frågor som dominerar:flyktingkrisen ,bostadsbristen och regeringens problem.
Om man utgår ifrån att mediernas rapportering i någon mening avspeglar någon sorts verklighet,skulle man kunna tro att det vi ser idag av folkvandringar in i EU samt EU:s och nationalstaternas oförmåga att hantera situationen skulle uppstått som en blixt från klar himmel.I själva verket har det länge gått att förutsäga den situation vi nu ser .Av någon anledning har det varit i det närmaste omöjligt att uttrycka farhågor om att vi snart nått en gräns för vad vi kan hantera åtminstone om vi ska kunna ge alla tak över huvud och en anständig försörjning. Hur vi sedan ska integrera människor som i grunden inte är bekväma med de normer som råder här är ju ännu ej möjligt att problematisera. Det är ju bara en tidsfråga innan även detta kommer att bli en fråga som kräver svar.
Således uppstod sistlidna söndag en debatt om hur välfärdssystemet ska klara av att hålla en standard som vi i Sverige tycker är rimlig. Vår svenska folkhemsmodell bygger ju på att man arbetar och betalar en relativt hög skatt under sina produktiva år. I gengäld står det offentliga som garant för att man har en viss trygghet om man blir gammal eller sjuk. Om nu det kommer en alltmer ökande ström av människor från världens alla hörn som ska åtnjuta de förmåner som välfärdsstaten tillhandahåller kommer man till en gräns där systemen är överbelastade.
Tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund säger i Godmorgon Världen att den Svenska modellen som vi vant oss vid de senaste 30 åren kanske måste överges och man får börja tänka i andra banor .Vad hon menar med det mer konkret kan man ju undra.Emellertid anser hon att asylrätten är helig och kan inte ifrågasättas. Det uttrycks alltmer bekymmer om att idén med den fria rörligheten nu är starkt hotad.
Jag skulle inte bli helt överraskad om man en dag även kommer att börja ifrågasätta hela asyllagstiftningen. Rätten till asyl kom ju i en tid där människor i någon mening hade kommit på kant med regimen i sitt hemland och hade säkerhetstjänsten i hälarna. Nu när stater kollapsar och en stor del av befolkningen lämnar det sjunkande skeppet eftersom man inte ser någon framtid i sina dysfunktionella samhällen har vi fått en situation som nog inte asyllagstiftarna hade tänkt sig från början. Bara detta att kunna skilja agnarna från vetet och sända tillbaka de som inte har legala asylskäl tycks vara en omöjlig uppgift.
Ska man tro den gamle vänsterextremisten Robert Aschberg eller debattören Göran Greider finns det inga problem.Sveriges ekonomi går som tåget och vi har aldrig varit så rika. Man kana förstås undra vad tillväxt och BNP-siffror har för förankring i verkligheten.
