Tjernobylolyckan 30 år

För 30 år sedan var det lördag. Jag var på dans på Ljusne Folkets Hus. Under pausen gick jag ut för att svalka mig och få lite luft.Det regnade den kvällen vill jag minnas. Jag blev lite bekant med en tjej från Bollnäs,men det blev inte så mycket mer.Normalt skulle denna kväll vara glömd,men nu råkade det hända saker några hundra mil söderut,som gör att denna kväll kommer att bli ihågkommen i framtiden.Det var ju då det stora kärnreaktorhaveriet i Ukraina ägde rum. 
                       Det var inte förrän någon gång fram på måndan vi fick klart för oss vad som hade hänt.Resten är historia som man brukar säga
                      Så här vid en tillbakablick kan man konstatera att samhället och myndigheterna var tagna på sängen. Det var ju svårt att värdera vilken inverkan händelsen skulle ha på vår hälsa. Man får komma ihåg att kärnkraftdebatten var rätt polariserad ,med överdrifter åt alla håll.För egen del var jag relativt välvilligt inställd och var mer orolig över de fossila bränslena som spädde på växthuseffekten Detta var inte alls så uppmärksammat i medierna då som det är i dag. 
                           Det som hände visar ju att alla är rätt dumma och bortkomna när det uppstår en situation som vi inte förutsett.Vi hade  nog beredskap för en kärnreaktorolycka här hemma.,men nu inträffade den över 250 mil bort. 
                          Det händer saker ,som Margret Thatcher sa en gång. I början på 80-talet kom ju som vi minns något som ingen kunnat förutse, nämligen HIV och AIDS. Till en början visste ju ingen vad det egentligen var för något,vilket gav fritt utrymme för spekulationer. Idag när vi i många avseenden har facit i hand och dessutom har tillgång till vissa bromsmediciner ska man nog inte vara alltför efterklok.Jag tycker nog att vi agerade rätt rationellt.
                Det uppstår ju hela tiden saker som vi inte förutsett.
              Idag har vi ju massinvandringen från den muslimska världen som lett till den s.k. flyktingkrisen. Det var ju inte så svårt att förutspå att vi en dag skulle komma till en punkt där vi inte längre  har bostäder,där välfärdstjänsterna är ansträngda till bristningsgränsen samtidigt som det ena området efter det andra av statens åtaganden är underfinansierade. Det har ju hela tiden varit svårt att diskutera vilka olika scenarion vi står inför på grund av vissa tankeförbud.Den som lever får se,men som vanligt är det väl vi vanliga skattebetalare och pensinärer som får stå för notan. 
              Vad beträffar kärnkraften lutar jag alltmer åt att det inte är en hållbar lösning för våra framtida energibehov. I så fall måste man komma fram till en helt annan teknik. Uranbrytningen är förenad  med stora miljöproblem ,Avfallsfrågan är inte löst. För att uppnå tillräcklig stor säkerhet måste man ha säkerhetssystem som skulle vara så komplicerade att det inte vore ekonomiskt försvarbart.
                      Jag hoppas att man fortsättningsvis kommer att utveckla de förnyelsebara energikällorna till allt större effektivitet.Även vindkraft mm.har ju sina problem,men något måste det ju få kosta om vi ska leva i ett modernt samhälle,med en allt större b´världsbefolkning.