Om värdet av att läsa böcker.

Ulrika Knutson

                                 Ulrika Knutson får väl räknas till dom verkliga tungviktarna inom det svenska kulturetablissemanget;gästprofessor journalist författare .En lång rad akademiska examina.Det är lättare att säga vad hon inte är.Hon är i varje fall inte sjöingenjör.
                                   Följaktligen är hon en viktig röst och opinionsbildare i den allmänna debatten.Hon har åsikter om mycket. Det får hon naturligtvis ha.Problemet är att hennes åsikter väger så mycket tyngre än vad vi vanliga människors gör .
                         Varje Söndag förmiddag brukar jag avlyssna Paneldebatten SR P1:s Godmorgon Världen. Detta inslag brukar inledas med ett litet kåseri eller betraktelse av någon känd tyckare som reflekterar över den senare tidens händelser.Idag var det Ulrika Knutsons tur.Ämnet för dagen var att ett opinionsinstitut hade kommit fram till att en majoritet av befolkningen ansåg att våra medier inte tar problemen som är relaterade till invandring och mångkulturalism på allvar. Helt fel tycker Knutson. I hennes lokaltidning skrivs väldigt mycket om brottslighet som begås av s.k.ensamkommande som vistas på HBV-hem.
                                           Jag måste då vidhålla att åtminstone vad gäller rapporteringen i vår egen lokaltidning,så har vi ständigt återkommande ledarsidor som lovar att den stora flyktingvågen är det bästa som kunnat hända oss i Sverige och särskilt på landsbygden .Ytterst sällan har man reflekterat över de stora problem som kan väntas som följd av att vi inte har de resurser och den kompetens som skulle krävas för att på ett bra sätt integrera alla nyanlända. De främmande kulturerna innehåller också inslag som rimmar dåligt med vad som vi här i Skandinavien anser rätt och riktigt.
                         Man har långa helsidesreportage om somaliska ungdomar som räddar ortens fotbollslag. Man gör mysiga reportage från moskeer, utan att ställa några kritiska frågor.
                             Den senaste tiden har man haft en lång reportageserie om nynazismen i Sverige om än allt talar för att den militanta islamismen är ett större hot. Om några ljushåriga högerextremister misshandlar en svart invandrare  får det stor uppmärksamhet av politiker och media. Om ett gäng tonåringar från Afganistan gruppvåldtar en 15-årig tjej nämns inget mer än att det var ungdomar.
                               Inte förrän dom fallit får vi veta att brottslingarna ska utvisas efter avtjänat straff.

                       Få människor i detta land har läst så mycket böcker som Ulrika Knutson.Frågan är om hon blivit så mycket klokare av det.Man måste läsa en del om man ska få veta något.
                      Även skönlitteratur dvs fiction har ett värde. Man kan få nya perspektiv och sätta sig in i en annan människas liv och upplevelser.    Om man tappar kontakten med de vanliga människornas vardagsverklighet och hamnar in i någon sorts intellektuell bubbla så har ju bokläsandet blivit kontraproduktivt. DN-skribenten och författaren Lena Andersson är ju också en av våra intellektuella giganter. Ibland undrar jag om inte hon heller har hamnat lite väl långt bort från verkligheten.
        

Sent uppvaknande

                      Omkring år  2010 gav den italienskfödde islamism och terrorismforskaren Lorenzo Vidino ut en bok med titeln Muslim Brotherhood and The West. Där for han gällande att Muslimska Brödraskapet ar mycket aktivt i Europa och inte minst i Sverige.
                                     Hans tes är att den våldsbejakande islamismen som vi ser i form av terrordåd endast är toppen på en pyramid,eller ett isberg skulle vi nog säga. Därunder har vi en stor skara som i grunden delar de våldsbejakande islamisternas målsättning men har en annan strategi för hur man ska gå tillväga. Svårast att förhålla sig till är kanske de som genom samarbete med det etablerade samhället och dess institutioner steg för steg vill stärka sitt inflytande över samhället. Man kanske går in och de etablerade partierna ,och kommer i vissa fall ända in i riksdagen. Man har inte så mycket att tillföra egentligen for samhället i stort eftersom det i grunden och botten är det den egna religiöst/etniska gruppens intressen man vill tillgodose. Därunder har vi en stor mängd mer eller mindre passiva sympatisörer, som inte är beredda att vara aktivister men inte grunden delar islamisternas värderingar.
                                          Inte så förvånande har Lorenzo Vidino inte fått stor uppmärksamhet hjälp i Sverige ,mycket mindre har han uppmärksammade bok översatts till svenska.
                                      Efter terrorattentatet i Stockholm 7/4 påpekades ofta att det är blott en liten minoritet bland muslimerna dom delar de militantas värderingar.Icke desto mindre vill det muslimska civilsamhället en låg profil. De som brukade gå man ur huse inte hundratal och skanderade,över att en tidning publicerat bilder på Profeten var nu tysta. Mest bekymrade var man över att oskyldiga muslimer skulle bli sedda snett på.
                                          For någon vecka sedan kunde man läsa i medierna att man räknade med att det fanns 200 jihadister i Sverige. Min första tanke var att man nog får nog öka med det 10-dubbla for att få det verkliga antalet. Igår så får vi då veta att Säpo räknar med att det finns flera tusen våldsbejakande islamister i Sverige.
                                            I en TV-intervju idag på morgonen säger samordnaren mot våldsbejakande extremism Anna Carlstedt,att alla har det gemensamma att de känner ett utanförskap,och att ingen ´ lyssnar på dem.
                                              Det finns den annan gemensam nämnare också;alla är muslimer.   Anna Carlstedt säger avslutningsvis att det muslimska civilsamhället ar en god kraft i sammanhanget.
                         Tänk om det istället ar så att Det Muslimska Civilsamhället ar en del av problemet.
                     

Vilka är extremister?

Mustafa Kemal Atatürk

        En ej helt ovanlig uppfattning bland professionella opinionsbildare och experter,d.v.s. folk som borde veta bättre är att det som vi kallar islamism är något helt nytt och inte har något med religionen Islam att göra.
               Ledarskribenten Patrik Oksanen i Hela Hälsingland skriver att islam är en religion,och islamism är politisk Islam och är ett modernt påfund. 
                     Nu är det i själva verket så att Islam från begynnelsen var både religion och politiskt system i ett och samma. En perfekt totallösning på alla mänsklighetens problem och dilemman. Huvudfiguren i Nya Testamentet ,alltså ,mannen som skulle vara från Nasaret ehuru vissa arkeologer tvivlar på att det fanns en stad där på den tiden;han säger att "mitt rike är inte av denna världen".Den indiske religionsgrundaren Siddharta,mer känd som Buddha ägnade sig mer åt de djupa existentiella frågorna.
                           Profeten från Mekka ville mer .Muslimerna heliga skrift Koranen är i någon mening Islam i koncentrat.Här har vi själva essensen i den muslimska läran,oavsett om vi kallar oss Shiiter Sunni eller något annat. Här framgår med all tydlighet att det är världsherravälde man eftersträvar,om inte annat så med våld.
                      Således hann profeten inte mer än dö förrän det Islamiska Riket tog sin början under ledni ng av kalifen Abu Bakr.
                    Kalifen var inte profet ,men profetens ställföreträdare här på jorden. Snart uppstod naturligtvis stridigheter om vem som var den rättmätige kalifen. De strider som har följt genom århundradena kan närmast liknas vid rosornas krig i England på medeltiden.
                Sedan har Det Islamiska Riket,Kalifatet levt vidare i olika former genom tiderna. Naturligtvis har man i och med att man expanderat över en stor del av den gamla världen snappat upp tankar och idéer från andra kulturer. Men som Turkiets president Erdogan säger:Islam är Islam.
                                     Det Osmanska riket kan sägas vara Kalifatet i sin senaste form.I samband med nederlaget i Första Världskriget var det Osmanska Riket i Upplösning,och 1924 beslöt Mustafa Kemal Atatürk ,Turkiets president och det moderna Turkiets grundare att upplösa kalifatet och skapa en sekulär stat.
                                Så var Kalifatets saga all kan man tycka,men icke.    På samma sätt som de nazistiska idéerna levt vidare i en sorts skuggtillvaro efter Det Tredje Rikets fall ,har ide´n om den det islamiska rikets återuppståndelse levat vidare i en sorts maskrostillvaro trotsande sekulära diktaturers förföljelse.
             Den amerikanska invasionen i Irak och den arabiska våren ,med dess kaos har gett en perfekt grogrund för den islamistiska tanken att vakna till liv. 
                            Således borde ingen  blivit överraskad när Abu Bakr al Bagdadi år 2014 förklarade den Islamiska Staten grundad ,ej heller att dess idéer har fått sådant gensvar bland muslimer runt om i Världen.    
                                      "Dom är extremister som har en förvrängd tolkning av religionen" säger många .Men när är man egentligen extremist? Det som är extremt för dig och mig är det kanske inte för andra.
                            Hur som helst ;Kemal Atatürk torde vrida sig i sin grav ,när ha ser vad som håller på att hända med Turkiet och resten av mellanöstern.

                         

Tankar på Nationaldagen

London Bridge.

Våra hälsingetidningar har nyligen haft en stor artikelserie om nynazismen i Sverige förr och nu. Vid 1:a majtalet för en tid sedan uppehölls sig talarna mycket vid högerextremisternas frammarsch i samhället både här i Sverige och i övriga Europa.I förbigående nämnde man också terrorn som slagit till här i landet varvid man åsyftade Drottninggatan i Stockholm den 7/4,som jag inte behöver förklara närmare. Idag har lokaltidningen en ledarsida i helsidesformat, där Patrik Oksanen, Hela Hälsinglands redaktör med specialitet säkerhetspolitik skriver om hotet från Rysslands president Putin.
                               På nätsajten Avpixlat skriver Joakim Mårtensson att "var i helvete finns dessa nazister som det talas så mycket om"? Han har rest runt i hela världen utan att stöta på någon. 
                                 Ärligt talat har jag aldrig stött på en riktig nazist även om jag nog måste tillstå att de finns på riktigt.Jag känner i varje fall ingen ,och har under mitt 70-åriga liv aldrig lärt känna någon övertygad nazist.
                  I den mån dessa existerar i vårt samhälle tycks de inte göra något stort väsen av sig ,och efter vad vi vet om det som hände under 12 år i Tyskland lär de löpa stor risk att bli stigmatiserade och utfrusna ur de flesta gemenskaper. Nu lär det finnas grupperingar i framförallt Dalarna,men frågan är ju hur stort hot de egentligen är.Jag tvivlar på att det finns grogrund för att skapa ett nytt Tredje Rike.
                               Huruvida Putins Ryssland verkligen utgör ett hot mot vårt land är lite svårt att veta. Logiken säger att det inte skulle ligga i Rysslands intresse att hota oss militärt om inte vi dessförinnan vidtar åtgärder som skulle tvinga dem till motåtgärder. Ett stort glesbefolkat land med en åldrande och krympande befolkning kan knappast ha något intresse av att vidga sitt territorium. 
                      Så var det det där med terrorn .Vilka är terrorn egentligen? Vilka är dessa som man har så svårt att nämna vid namn? Man talar om våldsbejakande extremism. Vad är då extremism? Det är ju ändå så att det som är extremt för en är dagens sanning för en annan.
                          Jag minns  att efter terrorattacken mot Tvillingtornen i New York 2001, uttalade sig många i medierna. Bland annat intervjuade man en ung gymnasist med en omisskännlig förortsbrytning. Han var övertygad om att attacken hade iscensatts av "Judarna för att kunna ge skulden på muslimerna"
                   Det är så man kan sätta i halsen för mindre.En extrem synpunkt skulle jag vilja säga,men i hans sociala sammanhang var det förmodligen en helt normal ståndpunkt. Denne unge man torde vara en bit upp i 30-års åldern idag och har kanske egna barn.
                            Man har kanske en föreställning att litteratur och film i någon mening reflekterar det samhälle vi lever i . I TV-seriernas spännande värld handlar det ju ofta om korruption och ruttenhet i samhället. Ej sällan är det poliser som befinner sig på gränsen till det olagliga. När svåra brott begås är det personer högt uppsatta i samhället som är motorn.
                              Så var det det därmed terrorn.I TV-seriernas värld är det i regel någon hemlig högergrupp som tänker döda statsministern och stjälpa demokratin över ända.
                                Nu har vi under det senaste året haft en hel rad grova våldsdåd som riktar sig inte i första  hand mot staten och demokratin ,utan mot människorna i Väst och den sekulära livsstil som är naturlig för oss. För oss verkar det vara barbari,men de tycker nog själva att de har gjort en välgärning. Kunde Gud utplåna Sodom och Gomorra på grund av att man där hade lagt sig till med en alltför lössläppt livsstil är det väl inte så konstigt om man vill hjälpa Gud på traven i detta degenererade samhälle.
                        Det kan ju tyckas märkligt att man söker skydd i ett samhälle som man tycker så illa om .Vore det inte bättre att man istället flyttade till ett land där Guds lag råder.
                           När får vi se en TV-serie om hur Säpo avvärjer ett islamistiskt terrordåd?