Halvvägs in i Nato

                         Plötsligt hände det som länge var otänkbart ;Sverige har ansökt om medlemsskap i Atlantpakten Nato.200 år av alliansfrihet är nu historia. Å andra sidan kan man ju fråga sig hur nära samarbete med västalliansen man kan ha utan att vara medlem. Vi har ju kommit allt närmare USA och dess allierade .Förvånansvärt lite debatt har det varit i synnerhet om man jämför med vad som var i samband med vårt inträde i EU. 

                        Det har ju visat sig inte vara helt enkelt. En regiaonal stormakt med en auktoritär ledare som knappt kan stava till mänskliga rättigheter och yttrandefrihet har gjort allt för att pressa Sverige till eftergifter och få oss att ändra grundlagen. Det är över 50 år sedan det blev tillåte att häda. Det var under Olof Palmes tid som partiledare i SAP. Då hade vi inte någon tanke på att vi skulle ha en högljudd minoritet här i landet som ser koranen som överordnat landets lag. Inte förstod vi att muslimerna som grupp är oerhört lättkränkte.Undrar vad Palme hade tänkt idag om han levat.Tur för honom kanske att han slatt vara med.

                              Turkiets president Erdogan har gjort allt vad han kunnat för att sätta Sverige på plats. Nu ser det ut som att vi kommer att bli invalda i Nato-alliansen. Helt klart är det dock inte. I annat fall är det ju inte så bråttom. Vår mäktige granne i öster verkar vara alltför upptagen av att kuva Ukraina, vilket tycks bli svårare än de hade räknat  med.Ett isolerat angrepp mot Sverige från Rysslands sida förefaller i nuläget ej särskilt sannolikt.

                          Om det skulle inträffa en större stormaktskonflikt tror jag inte det spelar så stor roll vilka vi är allierade med. Man kommer säkert att i möjligaste må utnyttja Sveriges territorium .Gotland är ju som bekant ett osänkbart hangarfartyg. 

                              Nu tycks det vara helt oproblematskt att vara allierade med USA.Vi får inte glömma att Nato har en problematisk historia där man ex. stött diktaturen i Grekland. USA bombade i Vietnam en gång i tiden och man hjälpte general Pinochet med kuppen i Chile för 50 år sedan. Hur blir det om D.Trump återfår makt i USA?

                                              Det finns en from förhoppning om att ett natomedlemsskap skulle innebära att vi genast får hjälp av vå storebror i Väster om vi blir angripna. Faktum kvarstår ; i första hand får varje land ansvara för för sitt eget territorium. Nu är väl tanke den att natomedlemsskapet ska vara avskräskande ,så att inge ens kommer på idén att anfalla Sverige. I Vilket fall som helst torde det vara ett katastrofalt nederlag för president Putin att han har pressat Sverige rakt i armarna på hans huvudfiende.

                          

Läsvärt om ett svårt ämne

 För 30 år sedan när Sovjetunionen var historia, var det många som trodde att Ryssland nu skulle bli en demokrati och ett normalt land som man kunde samarbeta och göra affärer med .Många var imponerade över att unionen kunde upplösas på helt fredlig väg utan att ett skott avlossades. För egen del var jag inte fullt så naiv. Ryska impeietanken försvann inte bara för att kommunistpartiet  förlorade greppet.Att Ryssland skulle förvandlas så snabbt var ju inte realistiskt . Det satt ju kvar samma gubbar i säkerhetstjänten och i militären. Sovjet fanns ju kvar fastän utan kommunism.

                     Precis som Tyskland för 100 år sedan inte hade någon demokratisk tradition att falla tillbaka på var människorna i Ryssland impregnerade med föreställningar om det hotfulla Väst. 

När så småningom V.Putin kom till makten började det stå klart för allt fler att Ryssland var inne ppå en mycket dålig väg. Många blev bestörta när Putin sade att Sovjetunionens upplösning var historiens största geopolitiska katastrof .Från rysk synvilkel hade han ju rätt .Man kan förstå att man såg med viss oro att man nu hade Nato in på knutarna, Bufferstaterna var nu Natomedlemmar. Ukraina var problematiskt,Man hade i viss mån samma problem som Ryssland med korruption och oligarker. Landet var splittrat med en  östsida där många betraktade sig som etniska ryssar, medan de flesta ville orientera sig mot Europa och EU. Ändå kan man inte säga att den ryska minoriteten blivit förtryckt.

                                     Resten är historia som man brukar säga. Hur som helst är Ukraina en suverän stat som har rätt att fatta sina egna beslut .

                                         Att Ryssland skulle vara berett att invadera sitt grannland var nog mer än vi hade velat tro. Vi glömmer så lätt nu när det gått en tid att Europas ledare åkte i skytteltrafik till Kreml för att försöka få Putin att ta sitt förnuft tillfånga. Inga hot om sanktioner hade någon effekt. Med samma logik som USA en gång tillämpade när man vill hindra kommunismens utbredning i Asien.Putins Ryslland berett att satsa allt på ett kort för att inte Östeuropa och kanske så småningom Ryssland ska bli ett demokratiskt land.

                                   Nu har ju som bekant hittillss ingenting blivit som Putin hade tänkt sig.Det är för sent att bara dra sig tillbaka och låtsas om att inget hänt. 

                                                Vi har haft många experter och analytiker i TV:rutan under det gångna året .Mycket har vi fått veta men det mesta har vi nog inte lärt os än. Om man vill få en kunnig  och dessutom lättläst sammanfattning om det ryska hotet vill jag rekommendera Oscar Jonssons nyutkomna bok  Hotet Från Ryssland. Jonnson är doktor i krigsvetenskap  och har studerat rysk mititörstrategi och säkerhetspolitik i hela sit yrkesliv. Boken innehåller i stort sett det som alla bör känna till för att ha en realistisk uppfattning om vad Ryssland betyder för oss i Sverige.

                                    

Ingen undgår sitt öde.

                                  Ingen undgår någonsin sitt Waterloo sjöng Tosse Bark för rätt många år sedan.Tosse Bark är nog bortglömd av de flesta idag ,men nog nog låg det något i hans schlager från 1959 . Många stora män i historien har fått ett snöpligt slut om än de till en början framstod som halvgudar. Der grösste feldherr aller zeiten Adolf  H. får på något sätt utgöra prototypen för härskaren som gapade efter för  mycket och vägrade att se verkligheten. Jag såg en dokumentär härom kvällen om President Nasser ,som skulle göra  Egypten till ett rikt land och en regional stormakt .Han sågs som en frälsare och var omåttligt populär. Så småningom kom verkligheten ikapp .Han blev en alltmer hänsynslös diktator och när han förlorat Junikriget mot Israel 1967 var det inte så mycket kvar av hans gudomlighet. Kejsare Wiklhelm II drog till Nederländerna med svansen mellan benen 1918 och dog där så småningom.

                               Listan kan göras lång . Vad är det för öde som väntar den nye tsaren Vladimir Vladimirovitj Putin? Nog har han blivit rätt gammal under det sista året. När vi såg några filmsnuttar där han besöker resterna av Mariupol härförleden slog det mig att han nu är långt ifrån den virile tarzanfigur som rider barbacka med cowboyhatt på huvudet. Han har blivit en gubbe. Nog är han bra sminkad  när han gör sina framträdanden i TV. Inte ens president Putin ko9mmer att undgå sitt öde. Synd bara att så många kommer att få sina liv förstörda eller dö innan tsar Vladimir kastat in handduken. Vad som kommer efter honoim kan vi inte veta,men i slutändan kommer ryska folket att bli de stora förlorana.