Respekten för religion.

Arnulf Överland 1889-1968

Den religionskritiska debattidningen Bright har inte heller denna gång gjort mig besviken .Varje artikel har varit tänkvärd och intressant.
 Den artikel som dock berörde mig mest var Göran Rydlands översättning av den norske författarens och debattören Arnulf Överlands föredrag Kristendomen ,den tionde landsplågan som väckte stor förargelse 1933.Överland ställdes inför rätta för blasfemi men frikändes med minsta marginal av en oenig rätt.
                          Kyrkan och prästerna har i 1000 år haft någon sorts hegemoni när det gäller andliga frågor. Så snart det har rört existentiella spörsmål har de haft tolkningsföreträde.Så sent som 1951 blev det tillåtet att bekänna sig till vilken tro eller otro man vill. Därför har vi nog lite till mans en sorts nedärvd känsla av respekt så fort det handlar om religion. Vi som ej tror på en övernaturlig kraft ska vara mycket toleranta mot våra meningsmotståndare och bevisbördan läggs ju alltsomoftast på oss.
                                       Därför känns det så uppfriskande att läsa Arnulf Överlands föreläsningar . Där kan man tala om hädelse.
                               Det som jag ändå undrar över är detta att Överland var socialist,närmast kommunist såvitt jag har förstått.
      Idag har ju kyrkan och prästerna retirerat och blivit någon sorts allmän wellbeeinginrättning. Nu är det istället Islam som är på frammarsch.  Nu är det ju inte främst folk på vänsterkanten som klär av Islam dess slöja,utan de gamla revolutionärerna har blivit islamkramare. 
                        Hur förklarar man detta? Nog är det ändå så att om Överland istället  hade levt i ett muslimskt land och framfört sina föredrag i kritik mot islam ,då  hade han nog inte kommit så lindrigt undan.

Snart återgår vi till vardagen

Nu har till och  med Leif GW Persson uttalat sig om britternas beslut att lämna EU-samarbetet.Då kan det väl inte vara så mycket att tillägga.De flesta tongivande aktörer,åtminstone i politikens huvudfåra är överens om att det var olyckligt det som skedde.Man talar om allt från chock och bestörtning till besvikelse. De enda som tycks glädja sig är de ultrakonservativa och nationalisterna samt en del på vänsterkanten. 
              Jimmie Åkesson sticker inte under stol med sin skadeglädje och  hoppas på en dominoeffekt ,så att fler ska följa Storbritanniens exempel. 
                   Det är ju faktiskt människor som gjort sitt val med olika bevekelsegrunder,och man skulle kanske få någon sorts analys av varför man har valt som man valt. Det kanske inte bara räcker med att fastslå att det är lågutbildade ute i landsorten .
                       Nu är det ju inte ett tredje världskrig som brutit ut utan livet fortsätter sin gilla gång redan i morgon måndag.
                     Varför är reaktionerna så kraftiga? Hur hade det varit om Ungern eller Rumänien dragit sig ur.
                Storbritannien är ju inte vilket land som helst.Vi i Skandinavien har ju haft nära förbindelser med Britannien sedan hedenhös och har viss interkulturell förståelse.Storbritannien har ofta drivit samma frågor som Sverige i EU.
                      Det blir ju en tid av självprövning för EU.Frågan är om man har fokuserat på rätt saker. Många ute i länderna har ju upplevt att EU har varit onödigt klåfingrigt,och borde prioritera de frågor som är gemensamma och gränsöverskridande. 
                     Ska inte förnekas att EU inte har lyckats hantera alla de frågor som hamnat på dess bord.Undrar bara om det hade lyckats så mycket bättre om varje stat för sig skulle ha ställts inför allt som har med arbetslöshet ,integration ,miljö mm. Ett problem som jag ser det är att det är lite för många medlemsländer nu,Man måste ha något gemensamt kitt om det ska fungera.
                     De som haft de största fördelarna med medlemskapet är de som har varit mest ovilliga att ta på sig gemensamma kostnader. Storbritannien har varit mer givare än tagare. 
                     Nu börjar som sagt en ny vardag,och även om man inte vill tro att de sämsta scenariona kommer att slå in ,finns det stor risk för att många som haft stora förväntningar kommer att bli besvikna. Det är så dags då .Då kommer eftertankens kranka blekhet.
                   
                
                     

En sorglig dag för Storbritannien och Europa.

                           Nu gick det som många av oss egentligen inte trodde i Brexitvalet. En sorglig dag tycker jag. Man måste fråga sig hur det var möjligt .Förstår inte folk sitt eget bästa?
                        Såvitt jag kan förstå från mitt landsortsperspektiv handlade det kanske inte så mycket om EU egentligen utan om inrikespolitiska frågor. Man har av allt att döma ej fört en politik som gagnar "de vanliga människorna" .London har blivit ett skatteparadis för fastighetsspekulanter. Så har vi naturligtvis migrationspolitiken. Snart kommer nog många att inse att det inte är så enkelt. EU finns där vare sig vi vill eller inte och det måste vi förhålla oss till

Terrordåd eller hatbrott;Det är frågan

Efter den senaste masskjutningen i USA,har politiker och journalister fått ett problem:Vad ska man sätta för etikett på detta då ,hatbrott ,terrordåd eller något annat?För de närmast drabbade torde det inte spela så stor roll,men de två orden har olika konnotationer om än de skulle innebära samma sak.
                         I samband med utöjamassakern  uppstod samma problem .I någon mening var det en signal om var man stod politiskt vilket ord man använde. 
                   Debattörer med mer vänsterstämpel som Göran Greider ,menade att Breivik var en psykiskt frisk person som frivilligt hade anslutit sig till ett islamofobt och extremhögerinriktat nätverk .Andra menade att han var en störd ensling som hade infekterats av konspirationsteorier.
                         Sanningen är ju att dessa två aspekter sammanfaller ofta. Terroristen är ju en mening en soldat i ett krig.Terrorn är en stridstaktik som syftar till att sprida kaos och skräck i samhället,för att få samhället att kollapsa. Hatbrottslingen känner ett oresonligt hat till en viss sorts människor och vill döda.  Bombkastaren i Tel-Aviv skulle nog inte göra sin gärning om han inte hatade judar.
                       Efter  Bering Breiviks dåd 2011 var det ju flera islamiska terrororganisationer som tog åt sig "äran"
                  Det är inte så konstigt som det låter,ty nog påminner de ej så lite om varann ,de militanta islamisterna och nynazisterna.
                 Den amerikanske universitetsprofessorn George Michael varnade för 10 år sedan om att han tyckte sig se en konvergens mellan extremhögern och den våldsbejakande islamismen. Trots att de betraktar varandra som fiender har de mycket gemensamt:Judehatet ,hatet mot de homosexuella , våldsromatik,och hat mot den liberala demokratin.
                    George Michael har inte blivit så mycket uppmärksammad i Sverige.
                       För övrigt har ju Islam och nazismen visat sig kunna trivas tillsammans. Många avdankade SS-officerare levde ett gott liv som konsulter och rådgivare i arabvärlden efter Andra Världskriget. Den mest ökände är kanske den österrikiske SS-översten Otto von Skortzeny,som sägs ha befriat Mussolini.ur hans fångenskap.
                    Vad är det som driver en ung man att göra ett så vansinnigt dåd,och själv gå mot en säker död? Det verkar ju vara rätt komplicerat. Mördaren Omar Mateen var tydligen psykiskt instabil och drömde om att mörda.Han var ju också troende muslim och hade en religion som stipulerar dödsstraff för homosexualitet.För att krångla till det ytterligare hade han ofta besökt gayklubben där  han senare begick sitt dåd. Det är nog så att dom mest inbitna homofoberna har problem med sin egen identitet.
             Sedan kan man ju undra hur en ensam person kan döda så många. Den moderna vapen teknologin medger ju en enorm eldkraft,och i USA är det lätt att få tag i vapen.
                

Zlatan Ibrahimovic,en förebild för unga män?

För något år sedan blev det ett visst rabalder när den självtänkande journalisten Yrsa Stenius ifrågasatte om fotbollshjälten Ibrahimovic verkligen var en  bra förebild för de unga männen. Att ifrågasätta Zlatan är ju ungefär som att ifrågasätta Astrid Lindgren eller Evert Taube. Då måste man ha bra på fötterna. För mig kvarstår dock frågan efter att jag såg den utmärkt gripande dokumentären om Zlatan på bio i vintras.
                    Frågan aktualiserades häromdagen när jag råkade ögna förbi ledarsidan på Hela Hälsingland. Sedan man tog bort möjligheten att kommentera i Hela Hälsingland bryr jag mig inte så mycket  om vad som står på ledarsidan. Jag föredrar Johan Westerholms ledarsida. Nu tycks de ordinarie skribenterna fått ledigt och den del nya namn dyker upp .Ej sällan unga kaxiga tjejer.
                         En ung dam vid namn Tove Mellgren hade reflekterat över hur man kan få de unga männen att läsa läxorna .Det är ju känt att killarna ofta släpar efter tjejerna vad beträffar skolresultatet. 

                           Det är ju inget nytt att det i vissa ungdomskulturer inte är särskilt coolt att sitta hemma och läsa läxor .Så var det också på min tid. Det är ju inte plugghästen som får kyssa de vackra flickorna .  För den skull tror jag inte att läsintresset skulle vara så mycket högre hos flickor .Jag vill minnas att redan när jag gick i skolan för mer än 50 år sedan var det tjejerna som oroade sig för "skrivningen på torsdag".Vi killar pratade aldrig om sådant.Å andra sidan läste tjejerna mest för att de skulle få bra betyg på proven. Vi killar läste nog lika mycket ,men sådant som vi tyckte var intressant. Efter provet hade många glömt vad de läst innan.

                                              Jag har i i stort sett hela mitt vuxna liv arbetat i en starkt kvinnodominerad miljö,bland relativt välutbildade damer. Jag kan inte påminna mig att mina kvinnliga kollegor har varit särskilt intellektuellt lagda. Tvärtom ,jag har ofta mött en viss skepsis mot "sådant som står i böcker" .I regel har det handlat om deckare av typ Liza Marklund eller Camilla Läckberg.
              Annat har det blivit när det handlat om att läsa in ett poäng i något ämne som kan ge någon hundralapp med i lön.
                       Vad har nu detta med Zlatan att göra. Jo Tove Mellgren tycker att man ska ha honom som gott exempel på hur långt man kan gå med disciplin och målmedvetet arbete.Det är således inte bara talang som räknas. 
                    Då tycker jag nog Zlatan är ett illa valt exempel .Zlatan är väl ett bra exempel på hur man kan bete sig rätt illa och missköta sig men ändå bli rik och berömd bara man har en unik talang. Det är väl snarare så att det finns en risk att ungdomar hoppas på att bli en ny Zlatan och därför försummar skolgången och istället tillbringar all tid på fotbollsplanen.Det är trots allt inte ens en på tusen som kan räkna med att en komma i närheten av Ibrahimovic framgång. 
                       Det normala är nog att man jobbar och står i men förblir en medelmåtta. Man kanske inte ens får något jobb trots att man gjort sitt bästa. 
                          Vad hade Lars Lerin varit utan sin exceptionella begåvning.? Förmodligen en nedsupen ungkarl som man tyckt synd om .Leif GW hade nog legat risigt till också.Tänk om Grisfesten hade blivit refuserad och han hade blivit tvungen att gå till arbetsförmedlingen.
                        Tänk om jag kunde få miljoner för de teckningar och målningar jag  har liggande i lådor och som blir osålda när jag ställer ut på någon amatörutställning.Tänk om jag vore en känd person då skulle jag ha 1000-tals följare på min blogg även om jag inte hade så mycket att säga.
                        Så länge jag kan minnas har folk sagt att om jag vore ung idag skulle jag plugga mer och på så sätt kunnat bli framgångsrik. Det är nog klokt att sköta sina studier,men idag är det inte garanti för något. Den som tror att han ska bli en ny Zlatan bör nog se upp.Verkligheten kommer ikapp fortare än man tror.
                

Den problematiska ramadanmånaden

Nu sammanfaller åter muslimernas heliga ramadanmånad med midsommartiden och då uppstår som många gånger tidigare detta dilemma som består i att solen är uppe nästan hela dygnet på våra nordliga breddgrader och muslimerna endast får tillgodose sina världsliga behov under den tid solen är nere. Som var och en kan förstå kan detta äventyra liv och hälsa. 
    Av allt att döma kände inte profeten till hur det förhåller sig med midnattssolen,eller också hade han ingen tanke på att hans anhängare skulle leta sig ända upp till denna avkrok av världen.
                   I ett TV-inslag ser vi hur bekymrade de muslimer är som vistas i trakterna runt polcirkeln.Man har ingen riktig lösning på detta och väntar förgäves på att det ska komma en fatwa från någon framstående lärd man. 
               Nu är det ju inte första gången man ställs inför detta problem,så man skulle ju kunna tro att  muslimerna skulle haft tid på sig .Om man kör fast på en så banal sak ,hur ska det då inte vara om det kommer till betydligt med komplicerade saker.
                  Islamologen Fazlhashemi i Umeå brukar ju ofta poängtera hur öppet Islam är för tolkningar. Det tycks inte stämma .Det är ju endast ett fåtal som är betrodda att tolka vad profeten sagt.
               Nu är det ju lätt att dra på munnen när man ser TV-inslaget,men det ska man nog inte göra.För de troende muslimerna är det här blodigt allvar,och med tanke på hur idiosynkratiskt lättkränkta muslimer är när det rör något om deras religion gör man klokast i att inte dra på munnen.
                  Camilla Grepe skriver i en kommentar att här går gränsen för vad vi kan stå till tjänst med .Annars har vi ju varit snabba att gå muslimerna till mötes i deras krav på särlösningar.Jordens rörelser runt solen kan det svenska samhället inte göra så mycket åt. Det kanske inte är meningen att profetens folk ska leva på dessa breddgrader.Vad säger Mohammed Fazlhashemi.

Ett dilemma för migrationsverket

Migrationsverket har fått berättigad kritik för att man inte kunnat skydda sina kvinnliga boende på asylförläggningarna .Närmast är det vissa anläggningar i Åretrakten samt Trängslet i Dalarna som blivit granskade i media. 
För mig kom ju inte detta som någon stor överraskning .Vi har ju alla sett dessa återkommande solskensreportage i våra lokala TV-sändningar och tidningar ,där unga män som av utseendet att döma kommer från Nord eller Östafrika . De spelar fotboll och har i många fall räddat ett lag i gärdsgårdsserien från att helt tyna bort. Man understryker om och om igen vilken vikt sporten har för integrationen.Jag kan ju misstänka att en och annan klubbkassör ser en chans att få lite extra stödpengar från staten för sin verksamhet.
                 Frågan som aldrig ställs är ju ,men var är alla tjejer? Det är tydligen inte så många tjejer som killar bland migranterna, men det kan ju inte vara hela orsaken.  Nu har vi fått en del av svaret. Dom vågar inte gå utanför sina rum eftersom man ofta blir utsatt för gliringar och trakasserier av killarna . I regel någon sorts sexuell anspelning och även regelrätta våldtäkter ska har begåtts.
               För mig var det hela rätt väntat och hade man brytt sig om att lyssna på dem som arbetar inom Migrationsverket skulle man nog få veta ett och annat som inte tidningarna så gärna velat skriva om . Vi får ett stort inflöde av unga vinddrivna unga män som inte har fått vänja sig vid att ha jämnåriga kvinnor i sin närhet och umgås på ett naturligt och vardagligt sätt. Man kommer ifrån en kultur där det är ett underförstått grundantagande att män har en sexualdrift som är helt okontrollerbar och det därför är kvinnans ansvar att inte väcka driften. Det inträffar naturligtvis i helsvenska miljöer saker som inte borde ha hänt,men då är det i regel fråga om fester ,där de flesta inblandade varit påverkade av alkohol eller annat. I vanliga vardagliga miljöer är det nog mer ovanligt enligt min erfarenhet att det sker sexuella trakasserier och övergrepp. Det finns ju en mängd situationer där tjejer och killar vistas tillsammans ,allt från konfirmandläger till fjällstugor och campingar. 
                    I asylförläggningarna är det tydligen vardag att tjejerna utsätts för inviter och trakasserier.
                      Nu kan man ju tänka sig att man från migrationsverket skulle varit medvetna om detta potentiella problem redan från början och vidtagit åtgärder för att redan från början separera de olika könen,i varje fall de tjejer som inte haft någon form av manligt beskydd. Vad hade reaktionen då blivit i det politiskt korrekta Sverige.Vad skulle debattörer och politiker sagt?
            Det är verkligen ett dilemma.Hur Migrationsverket än agerar i denna fråga kan man nog räkna med att få kritik. Det går inte att vara alla till lags.
                

Hur var egentligen 1950-talet

Orbadens strand i en svunnen tid

Vissa tongivande ekonomer gör gällande att Sveriges genomsnittliga levnadsstandard på 1950-talet var jämförbar med Egyptens eller Colombias idag.För mig som växte upp på 50-talet låter det lite märkligt,eftersom vi redan då ansåg att Sverige var ett välfärdsland.
                     Allt var ju inte idyll på 50-talet heller. Det fanns barn som for illa i fosterhem och hade ingen att vända sig till. Bostadssituationen i framförallt Stockholm var alarmerande ,med en standard som få idag skulle kunna tänka sig. Löner och pensioner var generellt låga med dagens mått.
                          Det var inte alla gånger lätt att växa upp i 50-talets Sverige. Lärarna kunde vara hur jävliga och orättvisa som helst utan att man som elev hade något att sätta emot. Visserligen var det förbjudet med kroppslig aga ,men det förekom ändå.
                     Kuratorer och psykologer visste nog ingen vad det var,och ingen fick diagnoser som gav rätt till ökade resurser. 
                     De barn som kom från mer välbeställda familjer blev favoriserade av lärarna. Mobbning var något naturligt,och ingen skulle komma på tanken att begära skadestånd från kommunen.
                     Dom kläder man hade fick man bära till man vuxit ur dem. 
                       Ändå  hade vi fri skolgång för alla,fria bussresor till skolan,utan att man så noga räknade avståndet till skolan, fria skolmåltider,läkarundersökningar, barnbidrag och vaccinationer. Det fanns alltid mat på bordet hemma.
                       Brottsligheten var låg och man kunde lämna plånboken med pengar i omklädningshytten vid Orbadens badstrand. Skulle någon kommit på idén att stjäla hade det nog blivit ett oherrans liv. Man låste aldrig ytterdörren,men å andra sidan fanns det sällan något stöldbegärligt i hemmen annat än möjligtvis en gammal radio. numer går man knappast ens ner i tvättstugan utan att låsa dörren. När man fått en cykel ,vilket man inte fick så tidigt som numer ,låste man den aldrig utan man kunde lämna den i närmaste dike och visste att den låg kvar där när man kom  tillbaka.
                       Hur var det då möjligt att vi kunde ha det relativt välordnat fastän landet inte var på långa vägar så rikt som idag. Vi hade en politisk ledning som hade medborgarnas bästa för ögonen. Detta medförde att van måste ta ut relativt stor del av inkomsterna i skatt. Nu accepterade de mer välbeställda det höga skattetrycket ty man visste att det skulle i någon mening gå till saker som gagnade oss alla i slutänden. Man accepterade skatterna när man visste att de gick till att förbättra för den sämre ställda grannen.
                Det fanns en viss tillit mellan medborgarna .Alla skulle göra rätt för sig och inte utnyttja systemen om man inte var helt tvungen.
                        Nu går ekonomin på högvarv och Sverige har aldrig varit så rikt.Man har sänkt skatterna för de mest välbeställda,som ändå inte känner sig nöjda. Skolresultaten sjunker rent generellt och vi har stora befolkningsgrupper som inte ser sig höra till detta samhälle. Det finns en alltmer utbredd föreställning att inbetalda skatter i någon mening är bortkastade pengar som går till "dom där andra". Våra förorter är som svarta hål som kräver allt större resurser. Polis och välfärdstjänster är ansträngda till bristningsgränsen. Vår territorialförsvar är i stort sett nedlagt och många räknar  med att någon välvillig stormakt ska rycka in till vårt försvar om det värsta skulle hända. 
                           Den nuvarande IT-hajpen gör att Stockholmsområdet med sitt Kista,liknas vi Silicon Valley i Californien Intressant jämförelse.  Ekonomen och migrationsforskaren PaulCollier skriver i sin uppmärksammade bok Exodus(ej att förväxla med Leon Uris bok med samma namn) om just Californien . Californien är i sanning mångkulturellt,med en stor andel latinamerikaner. Samtidigt som ekonomin går på högvarv och rikedomarna samlas, blir allt fler fattiga och marginaliserade. De rikas vilja att betala skatt sjunker. Skolresultaten går neråt.Den relativt svaga socialsektorn rustas ner och istället bygger man fängelse och anställer fler poliser. Den  ömsesidiga respekten och tilltron mellan medborgarna minskar.
                 Vad ska man dra för slutsatser av detta .Jo att ekonomin går på högvarv säger egentligen inte så mycket om hur samhället fungerar. Samhället är ju inte bara Staten,utan vi alla. Om den ömsesidiga respekten och tilliten i ett samhälle vittrar sönder är vi illa ute. Då kommer det i längden att bli dyrt för oss alla.

Edsbyns Skidfabrik på 50-talet