Den snåriga diagnostiken.

                              För sådär 50 år sedan var inte psykiatrisk diagnostik någon rocket-science ,om än den blev alltmer ifrågasatt av diverse filosofer och kulturrevolutionärer.För oss som genomgick mentalskötarutbildning på den tiden var det inte så svårt att se skillnaden på psykos och neuros .Sedan kom ju psykopater och andra säregna och abnorma personligheter lite som bihang. Psykopatbegreppet har emellertid varit tabubelagt många år eftersom det har en negativ klang och riskerar att stämpla människor. 

                                Nu är saken alltmer komplicerad ,i synerhet när det gäller personlighetssstörningarna som kan te sig på många olika sätt och det finns en flora av diagnoser som har var för sig många strikta kriterier. När man möter en person som hallucuerar vilt och tror att han är Jesus är det inte så svårt ens för en lekman att konstatera att personen är sjuk.  När det gäller andra avvikande personligheter kan det vara knepigare att skilja normalt från sjukt , i synnerhet när det gäller om en brottsling ska anses rättskapabel och dömas till fängelse.

                                 Jag har nu ägnat en stund varje kväll till att läsa ett stycke ur Åsne Seierstads dokumentärroman En Av Oss som beskriver händelseförloppet före och efter terrorattentatet i Norge 2011. Som den krigskorrespondent hon är har hon gett en mycket ingående beskrivning av hur skotten har träffat och vilken verkan kulorna haft på sin väg genom kroppen. På film dör man ofta på en gång man blir träffad. 

                                    Under den efterföljande rättegången blir det en svår fråga för den psykiatriska expertisen att avgöra huruvida gärningsmannen Anders Behring Breivik är att betrakta som psykisk frisk och kan dömas till fängelse. Inte ens den främsta expertisen inom psykiatrin kan vara helt överens om vilken diagnos Anders Behring ska ha .Det är liksom ingen av alla kända diagnoser som riktigt stämmer in. Småningom landar man i att han passasr in i autismspektrumet och har svårt att tolka signaler samt har en spelad normalitet. Han skulle således ligga rätt nära allas vår Greta utan några andra jämförelser. En sak har de dock gemensamt ;de är beredda at gå mycket långt för sin övertygelses skull.    

                                   Jag tror att de flesta av oss s.a.s vanliga människor rent intuitivt upplever Anders Behring  som störd på något sätt -Redan som barn blev han observerad av de sociala myndigheterna eftersom man upplevde att något inte stod rätt till i familjen. Man ville omhänderta pojken,men barnafadern som annars var frånvarande kunde anlita en advokat som såg till att ogiltig förklara kommunens beslut.    

                           Man får ett intryck av att Anders inte riktigt passade in i något sammanhang. Han rörde sig i Hiphopkretsar och ägnade sig åt sprayburksklotter.

                           Han hade även en del kontakt med pakistanier.Så smånningom drogs han till högerextrema kretsar och gcik med i Fremsksritstpartiet .  Inte ens in de högerextrema kretsarna var han riktigt hemmastadd. Han var ingen talare och saknade helt karisma.

                          Inte förrän han hade flyttat in till mamma och stängt in sig i "fisrummet" med datorn kände han sig riktigt verklig. Här kunde han fritt odla sina storhetsidéer. 

                             Rent intuitivt upplever man nog Breivik som galen och alltmer världsfrånvänd. 

                                      När man kommer till de unga politikbroilerna i Auf kan ju kontrasten knappast vara större. Dessa trevligaoch  idealistiska   ungdomar med en ljus framtid som deltog i vattenprojekt för Kambodjas räkning och protesterade mot oljeletning i Ishavet. Däremellan ordnade man fester eller sparkade fotboll. Dessa snälla mammor som stekte tacos ,när ungdomarna träffades. Inte ens Therese Johaug hade kunna slå dessa unngdomar i norsk präktighet. Hur kunde någon komma på ide´n att mörda dessa fina ungdomar? 

                                        Att Norge inte var förberett för en så extrem händelse som utöyamorden var ju uppenbart .Allt som kunde gå fel gick fel till en början. 

                    Om Breivik lyckades med något var det väl att polarisera landet. Beroende på var man står politiskt finns det olika förklaringsmodeller .Jag för min del tycker att man inte kan bortse från Breiviks mycket speciella personlighet. Som jag ser saken hade han lika gärna kunnat konverterat till Islam och blivit en militiant islamist .Ytterligheterna kan ju ibland ligga rätt nära varann. 

                                          Så var det ju det där med diagnosen. Det finns många onormala personligheter ,men inte alla kan passa in i de diagnostiska systemen. 

                          Adolf Hitler var ju i någon mening en galning som trodde att han skulle skapa ett tusensårsrike och skyllde alla Tysklands olyckor på judarna. Trots att mågna lärda psykologer och läkare har diskuterat hans fall har man inte kunnat enas om någon konklusiv diagnos på honom.

     

                                   

Tillbaka till ruta 1?

                                      Nu har det gått drygt en vecka sedan det var klart att Talibanerna hade intagit Afganistans huvudstad Kabul efter att USA och NATO dragit sig tillbaka.Vi som varit med lite längre kommer osökt att tänka på "Vietnamiseringen" när USA började dra sig tillbaka från Vietnam.

              De flesta åsiktsnissarna på våra kvällstidningar och andra medier har nu sagt sitt.Man talar om att det här är ett i raden av USA-s alla misslyckanden. Man kan undra om inte det stora misstaget var att överhuvudtaget ingripa militärt. Lätt att säga nu . Saken var ju den att Usama bin Ladin på goda grunder misstänktes för att gömma sig i Talibanernas Afganistan i skydd av  bergen.De flesta tyckte det var rimligt att USA slog tillbaka efter terrorattcken mot World Trade Center 2001. Syftet var ju främst att likvidera Usama bin Ladin. Detta gjorde man ju redan 2011 fastän han då bodde i En komfortabel villa i Abbottabad i Pakistan.

                     Såvitt jag förstått var det aldrig USA-s och NATO-s syfte att förvandla Afganistan till en modern demokrati av västtyp. Nu har man varit i Afganistan i snart 20 år . Ett tusental amerikanska och andra soldater från NATO har fått sätta livet till .Även Sverige har fått sig en släng av sleven.Fem svenskar har dödats och flera skadats.

              Inte utan att jag  är benägen att instämma i President Bidens retoriska fråga: Nu har vi varit i Afganistan i 20 år .Hur länge till ska vi fortsätta med det? 10 år -20 år eller för all framtid. Nu har USA utbildat och utrustat en arme som är nästan dubbelt så stor som talibenarmen.Man har flygvapen. Åndå tycks man inte vara beredd att försvara sitt land och sin regim .Man tycker kanske att det går på ett ut.

                            Världens starkaste militärmakt har inte lyckats besegra en obskyr fundamentalistarme som gömt sig i bergen och ute på landsbygden . Utan ett rätt stort stöd från befolkningen skulle det knappast varit möjligt. Pakistan har av allt att döma utgjort en säker reträttplats. NATO och isafstyrkorna har förmodliigen inte betraktats som befriare ,utan som en ockupationsarmé.

             President Ashraf Ghani har flytt i en helikopter lastad med pengar. Tala om att lämna Afganistan i sticket.

                   Under de 20 år NATO har kontrollerat dlar av Afganinstan har man av allt att döma byggt upp ett välfärdssystem ,med skolor och sjukvård,allt för biståndspengar. Nu kommer mycket bistånd att försvinna. Kina ,Iran och andra diktaturer kommer att söka investeringsmöjligheter i Afganinstan. Man håller som bääst på att evakuera folk som kan riskera förföljelse. Det finns även Afganer som har permanent uppehållstilltånd i Sverige. Vad de ska i Afganistan att göra när man flytt därifrån kan man undra.

                  Om man kan lära något av debeclet i Afganistan är det väl att det är lätt att sätta igång ett krig;betydligt svårare att avsluta det.Men det visste vi väl redan.