Skilda världar
När jag gick i 5:e och 6:e klassen i folkskolan hade vi en klasslärare som nog får betraktas som en rätt bra pedagog,åtminstone jämfört med de andra lärarna på skolan. Han torde ha haft ett stort intresse för historia,och om jag inte blivit felunderrättad började han läsa historia på universitetet efter sin pensionering. Mina favoritlektioner var dock när han var på dåligt humör och läxade upp oss alla på grund av bristande ordning ute på skolgården och vårt allmänt dåliga uppförande. Dom timmarna kunde man slappna av och behövde inte lyssna så noga.
Dessutom kunde han använda hela lektionstimmar till att upplysa oss om kommunismens alla fasor,det eländiga livet bakom järnridån,ofriheten och de allmänt dåliga livsvillkor. Säkert välgrundat .Han brukade avsluta sina utläggningar med att påminna om att trots detta fanns människor här i vår bygd som var kommunister. Detta var ju inte helt bekvämt för mig att höra ,ty mina föräldrar var kommunister. Det hade varit som om en skolelev från en muslimsk familj idag skulle sitta hela lektionstimmar och bli upplyst om Islams sanna natur. det hade inte blivit populärt.
Trots att andra världskriget och nazisttiden låg så nära tidsmässigt hörde jag aldrig någonsin att han nämnde ett ord om Hitlertyskland och alla dess ogärningar. Tyskland beskrevs enbart i positiva ordalag;det var Det Tyska Undret efter kriget . Det var tyskarnas tekniska skicklighet och höga kulturnivå.
Nu var det ingen större skada skedd för min del,eftersom jag fick lära mig desto mer om nazismen i föräldrahemmet. Så snart jag kunde läsa ,läste jag en bok som hette Hitlerrikets Storhet och Fall.Den var rikligt illustrerad med bilder från de olika dödslägren. Jag försökte trösta mig med att det här måste ha varit mycket länge sedan,men min mor upplyste att det var nutid. Jag hade svårt att förstå bilderna på första uppslaget med en mustaschprydd man som gjorde mycket underliga gester.
Småningom köpte vi en till bok som jag har kvar ännu ,ehuru den är mycket sliten ;Hakkorsets Gissel av lord Russes of Liverpool. Den boken är den redogörelse för nazismens förbrytelser,mord på civila dödsläger och krigsförbrytelser. Den boken gjorde starkt intryck på mig,och jag lovade mig själv att jag alltid skulle bekämpa nazismen om jag kom i kontakt med den.
I skolan fick vi dock aldrig lära något om nazismen såvitt jag kan minnas.Begreppet Förintelsen uppstod först 1978 efter en filmserie med det namnet. .När TV :n kom fick man dock se svartvita dokumentärer om Hitlertiden,vilken avslutades med Aldrig Mer. Dessutom hände det att man visade dokumentärer som till mina föräldrars stora förtret gav en kritisk vinkel av Stalins Sovjet.
Resten är som man brukar säga historia. 60-talet kom och Vietnamkriget, studentprotester och vänstervåg.Överklassens och medelklassens barn blev nu vänstrare än vänster. Jag får tillstå att mina sympatier låg åt vänsterkanten,men att jag blev alltmer tveksam till att det var revolution vi ville ha.Trots allt så hade vi det ganska bra i Sverige. Jag tog ut lite semester in februari ett år i slutet av 60-talet och läste marxistisk litteratur .När jag dessutom hade läst Milovan Djilas Den Nya Klassen förstod jag att jag aldrig skulle kunna bli kommunist. Nu blev man ju stämplad som kommunist ändå om man var kritisk till USA:s krig i Vietnam,men det är ju en annan historia.
Man kan ju undra om vår magister i folkskolan var högerextremist. Idag skulle han förmodligen få den stämpeln,men han var nog en rätt vanlig borgerlig lärare,som förmodligen röstade på högerpartiet som sedan fick namnet Moderaterna och Nya Moderaterna.
Alla studenter som var så vänster och tillhörde KFML är nu allt från bankekonomer till läkare och gymnasielärare. En del har tilloch med blivit berömda deckarförfattare.
