 |
| Anna Lindman(Barsk) |
Under några veckor har SVT sänt några halvtimmeslånga program under rubriken :Jag Är Muslim. Efter att ha sett några trailers innan serien började var jag ytterst tveksam till att jag skulle se programmen, Av trailrarna att döma var det rätt klart vad det skulle gå ut på: " Det går inte att prata om Islam eftersom det endast handlar om olika tolkningar. Svenskarna har en massa fördomar om Islam,och dessa beror på okunskap och att man får felaktiga föreställningar via medier.Islam är fred och harmoni,men ett litet fåtal galningar har förvanskat religionen och gör ogärningar i dess namn."
Att det är SVT:speciella reporter när det gäller frågor om tro och livsåskådning Anna Lindman, gör ju att åtminstone jag blir lite misstänksam. Å andra sidan ska jag ju inte ha alltför bestämd uppfattning innan jag har sett programmen. Som tur är så är varje avsnitt bara en halvtimme,så man ska ha lite tid att reflektera och assimilera vad som sägs.
Enligt uppgifter på nätet ska Anna Lindman haft mycket svårt att få några muslimer att ställa upp i programmet på grund av att man inte vågat. Vad är man rädda för? Andra muslimer eller dom hemska svennarna?
Den ständigt leende och nyfikna Anna Lindman börjar få ett alltmer ansträngt leende.Man kan undra vad hon tänker.Får hon svar på sina frågor?Han hon ställt sig frågan vad vi vanliga människor i TV-soffan undrar? Har hon reflekterat över att många av oss som sett programmet redan läst en del om Islam?
Ett ständigt återkommande grundantagande är att vi svenskar är rädda för Islam och Muslimer på grund av att vi är okunniga. Har man belägg för detta ? Är det inte snarare så att vi blir mer negativa ju mer vi sätter oss in i frågan? Så är det åtminstone för mig.
Vi får bekanta oss med en del märkliga gestalter såsom "Samir" som är avlönad av kommunen( dvs av skattebetalarna) för att gå omkring och prata med ungdomar och tala om att Islam är en fredlig religion och att IS har tolkat religionen fel.Vi har träffat den jesuslike imamen Moosa som inte kan laga te eftersom det alltid är hustrun som gör sådana saker.
Naturligtvis får vi lyssna på två religionsvetare varav islamologiprofessorn Fazlhashemi är mest känd. Bägge säger ungefär detsamma,dvs att religionen säger ingenting,utan allt är en fråga om tolkningar. Är detta verkligen sant?.Hur kommer det sig då att så många muslimer tycker precis samma sak i vissa frågor?
När man kommer in på den mest brännande frågan,nämligen den om alla våldsuppmaningar som det finns så gott om i Koranen,tar man alltid upp ett ställe där Koranen säger att den som dödar en har dödat hela mänskligheten.Däremot nämner man inte den speciella kontext som denna text förekommer i. Alltid slingrar man sig runt och vägrar svara på frågor som är besvärande. Anna Lindman frågar hur man kan kritisera religion utan att det uppfattas som en kränkning. Religionsvetaren Hassanain medger att det kan vara en svår balansgång,men "svepande kritik"av Islam är islamofobi och bör inte tillåtas om jag förstår honom rätt.Religionskritik ska bygga på fakta och vara saklig. Nu vet vi ju att det är en fråga om tolkningar vad som är fakta och vad som är tyckande.
Det som ändå gjorde starkast intryck på mig var "Sara" om har tagit initiativ till sitt eget lilla Jihad.Hon har lärt sig boxas och lär nu sina medsystrar att slåss ifall någon skulle smyga på dem bakifrån och rycka av dem slöjan. Hon vill slippa alla som blänger och suckar när hon kommer in i rummet. Hon tycks ha en rätt bestämd uppfattning om vad folk tycker och tänker även om hon inte talat med dem .Blickarna säger allt.
Hon är lika mycket svensk som svennarna ,men hon kommer aldrig att vilja bli en av dom . Muslimerna kommer aldrig att bli svennifierade och äta på samma ställen som de gör. I stället är det "samhället" som ska anpassa sig till att det finns olika religioner och kulturer.Äta kakan och ha den kvar med andra ord.
Det är således dit vi är på väg. Ett samhälle som består av enklaver som övar självförsvar,som så småningom trappas upp. Ett Libanon i miniatyr.
Om syftet med programserien var att öka vår förståelse av Islam och muslimerna ,tycker jag nog att man inte nått sitt syfte.Skulle tro att allt fler blivit "islamofober nu"
En fråga som jag hittills inte fått något bra svar på är:Hur kommer det sig att tjej i blomman av sin ungdom drar på sig ett svart skynke så man kommer att tänka på Bengt Ekerot i Det Sjunde Inseglet?
 |
| Delmon Haffo |
En av den förra veckans största politikerskandaler var ett faktum när det visade sig att M-politikern Delmon Haffo på You-tube hade skällt ut socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och kallat henne hora. Bakgrunden vet jag inte riktigt,men det tycker jag är mindre viktigt. Det är nog första gången jag kan påminna mig att man haft liknande tillmälen gentemot en politisk motståndare.Det skulle i så fall vara när Per Garthon bad Carl Bildt hålla truten.
Den garvade politikkommentatorn K.G .Bergström såg närmast chockad ut när han kommenterade det skedda i TV. Visserligen har tonen varit hård från M.U.F.-arnas sida.Men då har det varit en överlägsen jargong från bortskämda östermalmsungdomar som talat föraktfullt om "såssarna".Vi har ju sett dessa överklassungdomar som kastade pil på en bild av Olof Palme och som jublade när första ryktet spreds i staden att Palme var skjuten.Vi har ju läst Fredrik Reinfeldts bok om Det Sovande Folket,d.v.s svenskarna.
Det är något kvalitativt annorlunda med detta. Att kalla kvinnor för hora är något som man närmast förknippar med de många s.k. utanförskapsområdena. Det är i vilket fall inget som som jag hört under min ungdom eller uppväxt .Hora har ju betytt en prostituerad. Att den numer är en beteckning på en modern och frigjord kvinna är något som vi importerat från Nordafrika och Mellanöstern.
Man får inte veta så mycket om Delmond Haffo.Han har ingen sida i Wikipedia. Det framgår att han bott hela sitt liv i Salems Kommun,en kranskommun till Stockholm och som en tid ingick i Botkyrka Kommun. Namnet antyder att han inte härstammar från Botkyrka . Att det finns en särskild jargong i dessa kranskommuner är ju ingen hemlighet.
Än lär det förhoppningsvis dröja innan vi får höra riksdagsledamöter be varann dra åt helvete i TV-debatter. En sak är klar.De Nya Moderaterna har mist lite av sin överklassprägel och förortskulturen har börjat tränga undan östermalmskuluren i M.U.F-kanslierna.
En dag som denna är det omöjligt att undgå att göra ta en liten funderare på det senaste presidentvalet i Förenta Staterna. Efter att i veckor och månader bevittnat detta ovärdiga spektakel i demokratins namn så inser man att demokrati inte bara är något fint och bra utan också kan vara smutsigt och ohederligt. Diktatorer världen över torde gnugga händerna i förtjusning när man sett utspelas närmast ett inbördeskrig ,fast utan vapen.
Att döma av den bild vi fått via medierna här hemma,torde det vara närmast otänkbart att en sådan obehaglig typ som Donald Trump skulle ens bli nominerad.
Den ansedde debattören och författaren Göran Rosenberg har ju till och med liknat Trump vid Hitler i sin krönika i SR:s Godmorgon Världen. Nu är det ju en viss skillnad mellan Tyskland 1933 och USA 2016. En statskupp liknande den som Adolf gjorde 1934 vore rätt otänkbar i USA med sim mäktiga kongress och högsta domstol.Ändå kommer Trump att få mindre problem med kongressen än sin företrädare som hade kongressen emot sig i de flesta frågor.
Hitler hade en klar linje för vad han avsåg att genomföra och till en början såg det ut att lyckas.
Vad Donald Trump egentligen kommer att genomföra är svårare att förutsäga. Han kan omöjligen få igenom allt han sagt på valmötena.
Många bedömare är bekymrade över att den nye presidenten kommer att driva en mer protektionistisk linje än sina företrädare.Det skulle inte vara bra för världsekonomin. Vad man kanske glömmer är att detta är en gammal tradition i USA:s politik som bröts först när man tvingades i Andra Världskriget.
Helt fel vore det ju inte om USA började överge sin roll som världspolis. Dessutom anslår ju Trump en mer försonlig ton gentemot Ryssland,och det borde vara bättre än Clintons aggressiva och interventionistiska hållning.
Hur han ska göra slut på Syrienkriget är dock en gåta.Han kan omöjligen satt sig in i frågans komplexitet.
Till syvende och sidst kan man inte sluta att undra över hur ett så rikt land som USA bär på så mycket bitterhet och missnöje.Folk som arbetar ibland med dubbla jobb kan ändå inte få det att gå ihop,mycket mindre ha råd med de dyra sjukvårdsförsäkringarna.Det land som lägger ut mest pengar per capita på sjukvård har en stor grupp som saknar rätt till mer än basal sjukvård .
Det verkar vara tilliten som saknas .Att höja skatterna är inte ett alternativ. Då vet man inte vem som kommer i åtnjutande av offentliga förmåner. Det var ju den stora depressionen på 30-talet som gjorde det möjligt för president Roosevelt att få stöd för ett om än rudimentärt välfärdssystem. Men det kanske måste bli värre innan det kan bli bättre.
