Ett kluvet Norge-

                                      Som väntat sände SVT ett minnesprogram om massakern på Utöya den 22/7. Det är svårt att ta till sig den sorg och förtvivlan kamrater och anhöriga måste ha känt. Så fullständigt onödigt och vansinnigt. Det var ju trots allt ungdomar och i vissa fall bara barn som drabbades.Dessa kan ju inte stå ansvariga för politiska beslut som vuxna fattat. 

                             Frågan är ju ;hur kan man gå vidare?Barnen som växte upp i koncentrationsläger måste ju leva vidare sedan ,om än upplevelserna etsat sig fast någonstans i medvetandet. 

                                    Följaktligen fick vi träffa två personer som var mycket unga när de blev drabbade av skottlossningen och nu är studenter i 20-års åldern.En viss Viljar frtån Tromsö hade fått en del av hjärnan bortskjuten samt bland annat hela axelledan söndertrasad . Han hade dock beslutat sig för att se livet från den positiva sidan och inte bli bitter. Varje dag tänker han positiva saker och han känner sig som samma person han var tidigare. Det finn ju ett problem med positivt tänkande:Verklighetn kommer ikapp till slut. Under samtalens gång vällde det emellertid fram mer och mer ilska ,och nog finns det mycket kvar att bearbeta. Det märkliga var att Viljar och många andra inte riktade sin ilska mot Gärningsmannen Breivik utan mer mot de idéer som man odlat. Breiviks mentala status tycks viss vara ett tabubelagt område när man diskuterar händelserna 22/7 -11. Åtminstone i vissa kretsar. Så är det tydligen svårt att tala om Utöya i Norge.Det blir polariserat.

                                  Bäst vore naturligtvis om denna massaker aldrig ägt rum ,men nu har den gjort det och vem vet om något liknande kan hända igen. Den gången är det kanske inte en psykiskt störd högerextremist i töntig mlitär utstyrsel.utan  någon med annan ideologi .Hatet är detsamma.

                                  Jag har lånat ÅsneSeierstads bok En Av Oss.Jag tror att hon har förmåga att tränga lite djupare i problematiken än många leadarskribenter och tidningskolumnister.

10 år sedan Utöya

                         Tiden går fort när man är pensionär.För precis  10 år sedan hade Gerd och jag gjort en biltur på ett par dagar i Uppland. Vi hade bott på ett vandrarhem som varit en herrgård.Vi hde åkt museijärnvägståg från Länna till Uppsala. Annie Jonsso(Lööf) blev vald till Centerna partiordförande.

                          Väl hemma i Söderhamn slog jag på TV:n för att höra 16:00 nyheterna från Rapport. Någon form av bombattentet hade hänt i Oslo.Flera döda. Jag ropade på Gerd som var på övervåningen att komma ner och se nyheterna. Att det var ett islamistiskt terrordåd tog jag närmast för givet. Sådana hade ju ägt rum på många platser och Nordge är ju med i Nato.Så småningom kom rapporter om att det skjöts på en ö utanför Oslo. 

                         Resten är historia skulle man kunna säga.fast de närmast drabbade får leva med minnen och saknad resten av livet, för att inte tala om dessa som berövades ett liv som nyss hade börjat.Gärningsmannen visade sig vara en helnorsk särling som odlat konspirationstankar och föresatt sig att rädda landet. Varför då ge sig på en grupp ungdomar kan man undra.

                                          Det gick lyckligtvis snabbt att identifiera och gripa gärningsmannen. En lång TV-sänd rättsprocess följde så småningom. Mycket kom att handla om huruvida gärningsmannen Breivik var psykiskt sjuk eller inte .Många som inte har ens de elementäraste kunskaper om psykiatri grälade på tidningarnas debattsidor och i sociala medier..

                                      Slutligen enades man om att Breivik inte led av en allvarlig psykisk störning i juridisk mening,utan var helt straffmyndig. 

                                        Anders Breivik får nog räkna med att sitta inlåst i överskådlig tid om än inte Norge har i formell mening livstidsstraff.

                               När jag gick min skötarutbildning för 50 år sedan fick jag  lära mig något som kallades övervärdiga idèer . En övertygelse så stark att den trotsar alla fakta-Sedan är gränsen flytande mot rena konspirationsteorier och så småningom paranoia ,dvs vanföreställningssyndrom.Gränserna är ju flytande ; personen i fråga kan ju vara helt rationell i andra sammanhang. Det där med sjuk och frisk när det gäller psykiatri är inte helt lätt.

                             Om man kan lära något av händelserna i Norge för 10 år sedan är det väl att med dagens vapenteknologi kan en ensam galning bli som en hel skyttepluton,dvs mycket farlig. I den bästa av världar skulle man kanske kunna spåra upp farliga personer i förväg. Ännu bättre vore om man kunde förhindra att människor utvecklas till asociala varelser.

                                  De som drabbades på Utöya får leva med sina ärr och och bära sinna minnen med sig,liksom de som upplevt krig.

           

Enögdheten triumferar

                        Så fick vi en regering igen ,inte en ny men nygammal. Nooshi Dadgostar och Annie Lööv valde att släppa igenom den nygamla regeringen. men inte utan villkor,villkor som tycks oförenliga för vanligt vardags förnuft. Vad Annie Lööv tycker vet vi sedan gammalt, För henne är ju den fria marknaden lösningen på alla frågor. Hennnes marknadsfundamentalism tar sig närmast religiösa proportioner.  Med Nooshi Dadgostar är det precis tvärtom. Visst är det lätt att hålla med henne om mycket,men å andra sidan har hon ju inte så många förslag på vad man ska göra åt problemen på bostadsmarknaden.. som den populist hon trots allt är.   

                      Ljusnans vikarerande ledarskribent Evelyn Schreiber skriver att det är de principfasta som segrar.Man skulle också kunna säga att det är de enögda som segrat hittills. 

Det här dramat är trots allt inte över på långa vägar. Enögda och negativa budskap har ju större genomslagskraft och går in i  hjärtat på folk som inte känner sig helt tillfreds med livet.Den enda som skulle önska ett extraval nu är som bekant Jimmie Åkesson.

                                   Vem som helst skulle i Stefan Löfvens ställe kastat in handduken för länge sedan  och utlyst ett extraval. om än det är längt ifrån säkert att det politiska läget klarnat då. Som den ärrade förhandlare han är ger han inte upp hoppet om att det ska gå att finna en lösning på en omöjlig ekvation.Tills dess går livet vidare som vanligt med en pandemi som tycks klinga av och klimatförändringar som fortskrider.