Donald Trump och andra missnöjespolitiker.

En dag som denna är det omöjligt att undgå att göra ta en liten funderare på det senaste presidentvalet i Förenta Staterna. Efter att i veckor och månader bevittnat detta ovärdiga spektakel i  demokratins namn så inser man att demokrati inte bara är något fint och bra utan också kan vara smutsigt och ohederligt. Diktatorer världen över torde gnugga händerna i förtjusning när man sett utspelas närmast ett inbördeskrig ,fast utan vapen.
                    Att döma av den bild vi fått via medierna här hemma,torde det vara närmast otänkbart att en sådan obehaglig typ som Donald Trump skulle ens bli nominerad.
                Den ansedde debattören och författaren Göran Rosenberg har ju till och med liknat Trump vid Hitler i sin krönika i SR:s Godmorgon Världen. Nu är det ju en viss skillnad mellan Tyskland 1933 och USA 2016. En statskupp liknande den som Adolf gjorde 1934 vore rätt otänkbar i USA med sim mäktiga kongress och högsta domstol.Ändå kommer Trump att få mindre problem med kongressen än sin företrädare som hade kongressen emot sig i de flesta frågor.  
                         Hitler hade en klar linje för vad han avsåg att genomföra och till en början såg det ut att lyckas.
                Vad Donald Trump egentligen kommer att genomföra är svårare att förutsäga. Han kan omöjligen få igenom allt han sagt på valmötena.
                      Många bedömare är bekymrade över att den nye presidenten kommer att driva en mer protektionistisk linje än sina företrädare.Det skulle inte vara bra för världsekonomin. Vad man kanske glömmer är att detta är en gammal tradition i USA:s politik som bröts först när man tvingades i Andra Världskriget.
                   Helt fel vore det ju inte om USA började överge sin roll som världspolis. Dessutom anslår ju Trump en mer försonlig ton gentemot Ryssland,och det borde vara bättre än Clintons aggressiva och interventionistiska hållning.
                            Hur han ska göra slut på Syrienkriget är dock en gåta.Han kan omöjligen satt sig in i frågans komplexitet.
                  Till syvende och sidst kan man inte sluta att undra över hur ett så rikt land som USA bär på så mycket bitterhet och missnöje.Folk som arbetar ibland med dubbla jobb kan ändå inte få det att gå ihop,mycket mindre ha råd med de dyra sjukvårdsförsäkringarna.Det land som lägger ut mest pengar per capita på sjukvård har en stor grupp som saknar rätt till mer än basal sjukvård .
                 Det verkar vara tilliten som saknas .Att höja skatterna är inte ett alternativ. Då vet man inte vem som kommer i åtnjutande av offentliga förmåner. Det var ju den stora depressionen på 30-talet som gjorde det möjligt för president Roosevelt att få stöd för ett om än rudimentärt välfärdssystem. Men det kanske måste bli värre innan det kan bli bättre.