Är etnicitet och hudfärg samma sak?

                                    Moderaterna har under veckan föreslagit att man ska utreda huruvida det finns ett samband mellan etnicitet och viss form av brottslighet. I min värld är det rimligt att man försöker ta reda på fakta i en fråga där det finns olika uppfattningar. Således finns det inget ämnesområde som borde vara undantaget för kunskapssökande. Justitieminister Morgan Johansson säger genast ifrån att brottslighet inte har med hudfärg att göra Vem f-n har pratat om hudfärg. Morgan J må  ha vilken uppfattning han vill,men det var ett ovanligt dåligt argument för att komma från en så uppsatt person.
                          Vad beträffar själva sakfrågan är det väl allt annat än orimligt att viss brottslighet korresponderar med viss etnisk tillhörighet. Frågan om rätt och fel ,vad som är ett brott eller inte är ju inte något universellt. Det som är o.k . här hemma kan vara belagt med dödsstraff i Iran.
                          När det gäller brottslighet som rör den sexuella sfären torde det vara förvirrande för en ung person som är uppväxt i MENA länderna att förstå sig på det svenska samhället. Tänk att komma från ett land där kvinnorna lindar in sig i svart tyg och iland inte ens vågar visa ögonen  eftersom det vedertagna grundantagandet är att männen styrs av en helt okontrollerbar sexualdrift och att det är kvinnans ansvar att inte utmana den. Att då komma till denna översexualiserade mediavärld med Paradise Hotel och andra dejtingprogram,samt se dessa mycket lättklädda sångartister i utmanande poser på scenen måste vara en osannolik upplevelse. För oss som är vana att förhålla oss till detta må vara en sak,men inte ens för många infödingar tycks det vara lätt att förstå var gränsen går. För dessa som kommer från länder där sharialagen är överordnad alla andra lagar, måste intrycket  vara att här är allt tillåtet. I den muslimska världen är ju allt dessutom reglerat i detalj. Här är det ju svårare att förstå vad som är rätt och fel.
                            Vad man har för hudfärg har ju inte med saken att göra,men om man verkligen vill komma tillrätta med viss brottslighet är det väl ändå rimligt att man skaffar sig kunskap om den sociokulturella kontexten. Vi lever ju i ett mångkulturellt samhälle, och den gamla kartan gäller kanske inte alltid som terrängen ser ut idag.
                             

Ingen ände på avslöjandena.

                        Den nu pågående Mettoo-kampanjen tycks ha öppnat dammluckorna för saker som många har vetat ,andra har anat eller förstått men få har pratat öppet om. Det förekommer sextrakasserier i mediabranschen och i kulturens högborgar, alltså de institutioner som fått symbolisera den politiska korrektheten mer än andra .Varje morgon har vi sett någon media eller kulturpersonlighet uttala sig mot rasism och kvinnoförtryck. Alla har sagt sig vara feminister. 
                                 Nu har till och med en kvinnlig programledare på SR blivit anklagad. Man vill inte säga vem  ,men man har berättat tillräckligt för att man inte ska behöva vara någon Einstein för att förstå vem det är. Om inte annat kommer man ju att märka när en viss programledare inte inte längre hörs i sitt vanliga program.
                            Nu utbrister alla feminister att så där är det ju på alla arbetsplatser. Det är dom manliga hierarkierna som är orsaken.Det kan finnas ett litet korn av sanning i detta,men jag tror nog att vissa typer av arbetsplatser är överrepresenterade,i synnerhet där som arbete och privatliv går in i vartannat.
                   Jag har arbetat med kvinnor i större delen av mitt vuxna liv. Nog har jag blivit anklagad för både det ena och det andra,men ingen ska dock kunna beslå mig med att jag har gjort otillbördiga närmanden på mina kollegor. Dom har väl helt enkelt inte bjudit in till detta,och dessutom har man haft annat att tänka på ,inte minst hur man ska hinna allt under den tid man har till förfogande.
                           I min värld skulle det behövas betydligt mindre för att bli uppkallad till chefen för ett allvarligt samtal. De som varit i högre rang än jag har nog kunnat ta sig större friheter,men även där har toleransnivån varit låg.
                                Den nu framlidna skådespelaren Kim Anderzon berättade på jag tror det var stjärnorna på slottet om hur härligt livet var på 70-talet. Den sexuella lössläpptheten var stor,och det var alla med på. Sickan Carlsson har berättat om att det förekom sexuella trakasserier på Filmstaden där hon arbetade på 40-talet, så nog finns detta i teaterkulturen.
                              Som så ofta här i livet är det väl även där som stjärnorna har kunnat ta sig friheter som inte var andra förunnat.
                            Nu är det ju också så att många unga killar är hämmade och osäkra i kontakten med det motsatta könet ,vilket vi har kunnat se exempel på i många datingprogram på TV. Vi är ju i mycket kulturella djur och det finns ju ingen given modell för hur vi närmar oss personer av motsatt kön. Många tjejer förväntar sig nog också fortfarande att det är killen som ska ta första steget. Det är ju ofta de som är lite fräcka som får kyssa de vackra flickorna,och nu kanske de vackra flickorna får förbli okyssta istället.