Om omnipotenta ledare.

 Enligt klassisk psykoanalytisk teori har det lilla barnet under en period av sin uppväxt en känsla av omnipotens,d.v.s allsmäktighet; man kan och vet allt och förväntar sig att det man tänker också ska inträffa,d.v.s. ett magiskt tänkande. När vuxna människor uppvisar ett sådant beteende är det tecken på någon defekt i personlighetsutvecklingen, alltså en pensonlighetsstörning. När en sådan störning förekommer hos en person med makt och inflytande kan det vara rent farligt. Positivt tänkande utan någon realitetsprövning kan vara förödande.

                               Vi såg i Berlin år 1945 hur den store ledaren först  när granaterna kreverade över Rikskansliets bunker insåg att loppet var kört.Inte ens då kunde han tillstå att han gjort något fel.Det var andra som svikit och förrått honom. 2003 i Bagdad gjorde en viss Bob sig världskänd med att i det längsta förneka att man skulle bli besegrade av USA.

                                 USA:s president Trump som från början bestämt att det fanns bara ett möjligt resultat av presidentvalet 2020 ,kan uppenbarligen inte föreställa sig att han kan bli besegrad med mindre än att något fel har begåtts. Han som i hela sitt yrkesliv ägnat sig åt rättstvister och processande tror att han med hjälp av advokater ska fortsätta att behålla makten även i fortsättningen.

                        Under min tid på en viss avdelning på Säters Sjukhus där jag tjänstgjorde en tid 1966 träffade jag  många  rättshaverister och psykopater. Man skulle kunna säga att jag känner igen typen rent instinktivt.Sådana människor har kanske alltid funnits och kommer alltid att finnas .De bör dock inte få alltför mycket makt,ty då kan det gå illa. Då är dårhuset en bättre plats.

                                           

Demokratins dilemma

                                    Tre veckor kvar till presidentvalet i USA och allt kan hända. Oktober månad är inte över än och än kan vi få se fler oktobersurprises. Än har vi endast kunnat avnjuta en enda duell mellan president Trump och utmanaren Joe Biden. Ett ovärdigt spektakel .Är det någon av dessa gaggiga gubbar som ska styra världens öde framgent?

                        De autoritära ledarna i världens diktaturer må gnugga händerna i förtjusning.Nu ser man svart på vitt att demokrati i västerländsk modell är detsamma som kaos och apspel.Mr Biden är ju ett kapitel för sig,men det som ändå är märkligt är att det finns människor som önskar att västvärldens mäktigaste politiker ska vara en gubbe som intellektuellt och känslomässigt står på en 14-årings nivå.

                                     Nu kommer någon att invända att the Donald ändå har gjort en del bra saker. Så sa man i Tyskland också på 30-talet:"Der Führer hat doch mansch gut getan"

                     Det må så vara att hjulen snurrar för fullt och många jobbar,men vad gör det med samhället när det högsta statsöverhuvudet ständigt beter sig illa och liknar mest en ouppfostrad tonåring som mobbar sina skolkamrater och hånar de som inte hft samma tur i livet? Den parlamentariska demokratin är förmodligen det bästa styrelseskick vi hittills uppfunnit,men då har vi medborgare också ett ansvar när vi väljer våra företrädare.

                                 

Sista ordet sagt eller?

            Då skulle vi få ett definitivt avslut av den detektivhistoria som tog sin början en februarikväll för drygt 34 år sedan.De som investerat en stor del av sin tid och dessutom satsat pengar för att lösa vår största mordgåta skulle få packa ihop. Av alla mer eller mindre märkliga teorier som florerat under åren kan ju på sin höjd en vara riktig.

                     Det läckte ut några dagar tidigare att chefsåklagare Petersson hade fått mordvapnet identifierat,och förmodligen trodde han det själv också.Vilket antiklimax när det framkom att de funna kulorna var så demolerade att de inte kunde knytas till något speciellt vapen.

                      Naturligtvis blev besvikelsen stor bland alla sensationslystna kvällstidningsskribenter.

                  Att Petersson dessutom pekade ut en huvudmisstänkt som dessutom var avliden sedan länge gav ju tidningsskribenterna blodvittring. Polisprofessorn emeritus Leif GW var inte nådig,men han har ju aldrig behövt hålla i en mordutredning utan har alltid kunna stå på läktaren och vetat bäst.

                I juridikens värld lägger man stor vikt vid tekniska bevis,och det är kanske bra,i synnerhet när det handlar om brott med högt straffvärde.

                      Hur gör man då om det finns omständigheter som pekar i en riktning och det inte finns några realistiska alternativ?

                        Åklagare Petersson hade förmodligen fått kritik om han hade sagt att han hade en rätt klar bild av hur det hela gått till,men inte kunnat gripa någon eftersom alla inblandade var döda. 

                     Problemet som jag ser det är att det finna tillräckligt många omständigheter som tillsammans är tillräckliga för att fastslå att den s.k. Skandiamannen i högsta grad har något med saken att göra,men varje indicium för sig utgör inget konklusivt bevis.En skicklig advokat skulle således kunna smula sönder bevisningen. Att den misstänkte av naturliga skäl inte går att förhöra ytterligare gör ju inte saken lättare.

                 Således har våra frågor inte fått något slutgiltigt svar. 

                 En fråga som skulle vara intressant att få svar på är vad Christer Pettersson hade för sig på platsen när det hände. Om han inte var inblandad borde han väl ändå sett något av intresse.

                     Frågorna är fler än svaren.Fältet är fritt fram för konspirationsteorier.1:a pris tar väl ändå teorin om att Palme skulle blivit fraktad till ett slott i Frankrike där han dött i Aids.

                   Jag väntar bara på att någon funnit bevis för att Statsministern i själva verket for till månen i en rymdraket.

                        

Dag 1 efterkrigstiden

                           9:e Maj 1945 började det som vi sedermera kallar efterkrigstiden.Mission accomplished. De nazister och SS-män som inte dödats eller tillfångatagits gick under jorden,och spreds för vinden.En del fortsatte att leva som om inget hänt.Andra tog sin tillflykt till tyskvänliga länder i Sydamerika eller i Francos Spanien.En del SS-officerare togs emot med öppna armar i  arabvärlden där de blev rådgivare åt regimerna i Syrien och Egypten i deras förberedelser för att tillintetgöra den unga staten Israel. 
                         Otto Skorzeny lär ska ha tjänstgjort som rådgivare ẗ president Nasser. Andra bytte identitet och konverterade till Islam.
                                      Det som är anmärkningsvärt för oss som lever idag är hur snabbt trots allt livet återgick till en vardag.
                 Många stora städer låg i ruiner.Snart hade man emellertid röjt upp gatorna.Spårvagnarna gick igen och folk for till sina arbeten.Man byggde åter upp sina städer sten för sten.
                De krig och konflikter vi ser idag tycks aldrig vilja ta slut. Så fort ockupationsmakten drar sig tillbaka börjar olika etniska och religiösa grupper att bekriga varann.
                             Tills slut får folk nog och söker sig till den förhatliga västvärlden,men det är en annan historia.
                    

75 år har gått

Idag är det75 år sedan amiral Dönitz skrev under Tredje Rikets kapitulation.,Kriget fortsatte som bekant ett tag till Stilla Havet.Först när Enola Gay fällt atombomben över Hiroshima,var Japans öde beseglat.Vi sänder en tanke till alla de som dog eller fick sina liv förstörda under denna mörka tid.

75 år har gått

75-års åminnelse

                      I går på Valborgsmäss vid 15:30-tiden var det rätt så exakt 75 år sedan Tredje Rikets Führer und Reichskansler A.Hitler förpassade en kula genom huvudet och i princip satte punkt för tusenårssriket som inte blev så mycket mer än 12 år.
                             Naturligtvis var det bäddat för konspirationsteorier och vilda spekulationer om vad som hänt.I samband med kapitulationen lär en ubåtskapten ha tagit sin ubåt och begett sig över Atlanten till Sydamerika,varvid han även ska ha medfört Führern.
                               Förutom en rad samstämmiga vittnen som närvarade vid Hitlers självmord, är det nu bevisat att delar av det som återstod av Ledaren svårt brännskadade kropp, är i säkert förvar i GARF:s ,det ryska statsarkivets förvar.  
                        Ändå kommer nog ännu många som inte har annat att göra att söka efter Hitler på andra ställen.