Blåsigt på toppen.

Anneli Nordström

Att göra karriär utan att ha gått i skola en stor del av sitt liv är svårt idag. Även för s.k .relativt lågavlönade arbeten utan alltför hög status måste man idag ha minst studenten. Ändå finns det vissa möjligheter om man ger sig in på  den fackliga eller politiska banan. Nu är ju inte fackliga och politiska uppdrag tjänster man söker i sedvanlig ordning,utan det är förtroendeuppdrag som man får därför att andra tycker man är en lämplig representant för en yrkesgrupp eller allmänheten. Det har dock sina risker .Om man ställer fram en stege och ber någon klättra upp finns det möjlighet att dra bort stegen när som helst,och ju högre man klättrat desto ondare gör det när man faller ner. 
                    Eftersom inte ett förtroendeuppdrag är ett yrke i vanlig mening har man kanske inte så mycket att falla tillbaka på när man varit borta från sitt vanliga arbete i många år.
              Nu har det till de borgerliga ledarskribenternas stora förtjusning uppdagats att det skett en del olämpligheter i Kommunalarbetarförbundets topp .Det handlar om lyxiga middagar med lättklädda damer och tvivelaktiga lägenhetsuthyrningar.Som ordförande har Anneli Nordström det yttersta ansvaret även om det handlar om en kultur som har rötter långt tillbaka. Nu slipper våra ledarskribenter ständigt förhålla sig till bråk på flyktingförläggningar och sexuella trakasserier på offentliga platser.Man kan ju tycka att den högsta ledningen i Sveriges största fackförbund borde ha lärt av tidigare händelser att man  måste tänka sig för,och att det som de själva tycker är rimligt och rätt oskyldigt är djupt omoraliskt från andra synvinklar. Dessutom bedöms nog fackförbund med en annan måttstock är många andra organisationer.
                               Vem är då Anneli Nordström? Enligt Wikipedia är hon barnskötare till yrket ,kommer från Halmstad från början och arbetat fackligt och politiskt sedan 1974. Hon flyttade tidigt till Norrland och har varit kommunalråd i Wilhelmina och även suttit i Landstinget. På 80-talet arbetade hon centralt inom Kommunal.2001blev hon vice ordförande i Kommunal och efter 2010 förbundsordförande i Sveriges största fackförbund. 
                      Av allt att döma har hon gått från klarhet till klarhet och hons skulle inte ha nått den höga post hon hade utan att några hade tyckt att hon gjorde ett bra jobb.
                  Som bekant kan du göra 9 bra saker men om du gör bort dig den 10:e gången är det det som räknas. När nu alla slitna undersköterskor vill se hennes huvud på ett fat och lämna facket bör man kanske fråga sig om hon gjort ett bra jobb och tillgodosett medlemmarnas intressen.  Vår ledarskribent på Hela Hälsingland Lilian Sjölund kräver att Nordström genast ska avgå. Nu har väl inte LIlian Sjölund mandat att ställa sådana krav.Hon tillhör väl inte Kommunal.
                  

Överskattad bok blev en populär film.

Fredrik Backman

Någon gång i slutet av 2014 lånade jag en bok som blivit rätt uppmärksammad och fått  ett blandat mottagande av recensenterna nämligen En Man Som heter Ove av den unge Fredrik Backman. Den skulle handla om en bitter och förgrämd man i övre medelåldern som hade svårt att hänga med.
       Jag tyckte det hela verkade lite intressant eftersom det numer så mycket handlar om yngre eller mycket gamla .Det är ju mest nöjesartister och kulturmänniskor som intervjuas i våra TV-soffor,men vi vanliga trötta knegare är inte så intressanta. Boken var ju mycket lättläst ,men jag blev ändå besviken . Någon direkt igenkänningseffetkt upplevde jag inte ,men så var ju författaren inte fyllda 30 när han gav ut boken. Jag tyckte inte heller att boken var särskilt rolig .Den handlade om en man runt 60år som tyranniserade son omgivning med klagomål om det mesta .Han kände sig av allt att döma rätt misslyckad,trots att han varit en duktig arbetare .Hans hustru hade avlidit och han var mycket ensam.Det blev ju inte bättre av att han gick runt och skällde på alla.  Så långt kunde man uppleva berättelsen som rätt trovärdig. Oves granne Rune hade drabbats av en stroke och var beroende av hjälp från sin hustru som tycktes acceptera sin sjuksköterskeroll och ville inget hellre än att få ha kvar honom hemma. En tjänsteman från kommunen var mycket angelägen om att Rune skulle flyttas till ett särskilt boende, mot Runes vilja .När man vet hur svårt det är att få komma till ett särskilt boende idag så tycker jag att Backman   borde gjort lite mer research. 
                          Det kan tyckas lite snobbigt,men om jag ägnar tid och möda åt att läsa en hel bok,så vill jag att den ska ha något att säga eller åtminstone vara spännande eller rolig.  Ändå var det något som sa mig att berättelsen skulle nog bli bättre på film,och jag

skulle inte bli förvånad om den kom upp på biograferna om något år. Som så ofta spådde jag rätt även här.
                           Strax före Jul i fjol gick den för fulla hus på alla biografer,och Edsbyns Röda kvarn fick sätta upp flera extraföreställningar .Den folkkäre Rolf Lassgård var ju som klippt och skuren för huvudrollen som Ove. Tillsammans med Zozan Akgun som grannfrun  blev det en bra skådespelarprestation.
               Ändå kände jag mig totalt oberörd av filmen.Vad jag inte kan begripa varför Ove blivit så bitter. De flesta av oss får väl genomgå sorger och orättvisor. Men en sak var bra .Det är aldrig fel att Edsbyns  utmärkta biograf är bokad till sista platsen några kvällar. Desto större chans att vi får ha kvar vår biograf,så vi kan se allt från Casablanka och Barnen Från Frostmofjället till Trollflöjten från Metropolitan i New York.
                En författare som jag tycker är värd mödan att läsa är Karl-Ove Knausgård. Vilken mästare att genom att ta med små oväsentliga detaljer kan få triviala händelser att kännas levande och verkliga. Ska man läsa Knausgård måste man nog ha gott om tid och det har ju de flesta inte.

                 












                    
              
               

Gammal konflikt inom Fredens Religion har åter blossat upp.

Nimr al Nimr

Något som jag tror de flesta människor här i Sverige inte har  så mycket kännedom om är detta med Shia och Sunni inom Islam. Man tänker kanske att det har något med hur man läser de heliga skrifterna ,och gör teologiska tolkningar i likhet med vår gamla konflikt mellan Påvens kyrka och de reformerade kyrkorna . Nu har Shia -Sunnikonflikten fått ny aktualitet i och  med att den sunnitiska monarkin Saudi-Arabien låtit halshugga den mest namnkunniga ledaren av den shiitiska minoriteten vid namn Nimr al Nimr. 
       Det har ju sedan länge rått spänt förhållande mellan Det stora shiadominerade Iran och de sunnitiska diktaturerna runt Gulfen.
             Att avrättningen av en framstående shialedare skulle väcka stor vrede borde ju inte förvåna någon,och en redan infekterad relation mellan länderna kan nu bli utomordentligt farlig.
          Vad handlar det hela om?kanske någon undrar . När profeten insjuknade och avled tämligen oväntat var det ej helt klart vilken som skulle efterträda honom .Efter Profeten skulle det inte finnas någon mer profet utan hans efterträdare skulle vara kompetent att rätt tolka vad Profeten hade sagt och menat. På så sätt skulle man kunna undvika de lärostrider som kännetecknade den första kristna tiden. 
              Muhammeds svärfar abu Bakr var den som fick uppdraget att vara kalif, dvs Profetens ställföreträdare som både var härskare över den Islamiska staten och andlig ledare.Emellertid ansåg en mindre grupp att det egentligen var Profetens svärson Ali som var den rättmätiga efterträdaren.Dessa kallar vi shia-muslimer.Således uppstod redan från början ett inbördeskrig inom Fredens Religion. De flesta Kalifer och Imamer ,som de shiitiska ledarna kallades slutade sina dagar genom mord.
         Trots att över 1800 år har gått har man inte lyckats bilägga denna konflikt. Vårt eget 30-åriga krig är ju inget i jämförelse.Någon Nathan Söderblom finns inte inom Islam och skulle ha finnas blev han nog korsfäst.
                  När SVT vill ha en expertkommentar till den uppkomna situationen i Gulfregionen tillkallar man inte som kan tyckas rimligt en sakkunnig i Mellanösterns historia och politik,utan man tillkallar professorn i islamisk teologi Mohammad Fazlhashemi  att göra en  kommentar .Tydligen är det här inte en vanlig politisk konflikt,utan något annat. Islam är inte en vanlig religion utan också ett politiskt system. 
                   Riksislamologen Jan Järpe tycks ha gått i pension,men då kommer professor Fazlhashemi i stället. Vem skulle våga sätta sig upp mot en professor? Dom vet ju allting så mycket bättre än oss andra.