Hur var egentligen 1950-talet

Orbadens strand i en svunnen tid

Vissa tongivande ekonomer gör gällande att Sveriges genomsnittliga levnadsstandard på 1950-talet var jämförbar med Egyptens eller Colombias idag.För mig som växte upp på 50-talet låter det lite märkligt,eftersom vi redan då ansåg att Sverige var ett välfärdsland.
                     Allt var ju inte idyll på 50-talet heller. Det fanns barn som for illa i fosterhem och hade ingen att vända sig till. Bostadssituationen i framförallt Stockholm var alarmerande ,med en standard som få idag skulle kunna tänka sig. Löner och pensioner var generellt låga med dagens mått.
                          Det var inte alla gånger lätt att växa upp i 50-talets Sverige. Lärarna kunde vara hur jävliga och orättvisa som helst utan att man som elev hade något att sätta emot. Visserligen var det förbjudet med kroppslig aga ,men det förekom ändå.
                     Kuratorer och psykologer visste nog ingen vad det var,och ingen fick diagnoser som gav rätt till ökade resurser. 
                     De barn som kom från mer välbeställda familjer blev favoriserade av lärarna. Mobbning var något naturligt,och ingen skulle komma på tanken att begära skadestånd från kommunen.
                     Dom kläder man hade fick man bära till man vuxit ur dem. 
                       Ändå  hade vi fri skolgång för alla,fria bussresor till skolan,utan att man så noga räknade avståndet till skolan, fria skolmåltider,läkarundersökningar, barnbidrag och vaccinationer. Det fanns alltid mat på bordet hemma.
                       Brottsligheten var låg och man kunde lämna plånboken med pengar i omklädningshytten vid Orbadens badstrand. Skulle någon kommit på idén att stjäla hade det nog blivit ett oherrans liv. Man låste aldrig ytterdörren,men å andra sidan fanns det sällan något stöldbegärligt i hemmen annat än möjligtvis en gammal radio. numer går man knappast ens ner i tvättstugan utan att låsa dörren. När man fått en cykel ,vilket man inte fick så tidigt som numer ,låste man den aldrig utan man kunde lämna den i närmaste dike och visste att den låg kvar där när man kom  tillbaka.
                       Hur var det då möjligt att vi kunde ha det relativt välordnat fastän landet inte var på långa vägar så rikt som idag. Vi hade en politisk ledning som hade medborgarnas bästa för ögonen. Detta medförde att van måste ta ut relativt stor del av inkomsterna i skatt. Nu accepterade de mer välbeställda det höga skattetrycket ty man visste att det skulle i någon mening gå till saker som gagnade oss alla i slutänden. Man accepterade skatterna när man visste att de gick till att förbättra för den sämre ställda grannen.
                Det fanns en viss tillit mellan medborgarna .Alla skulle göra rätt för sig och inte utnyttja systemen om man inte var helt tvungen.
                        Nu går ekonomin på högvarv och Sverige har aldrig varit så rikt.Man har sänkt skatterna för de mest välbeställda,som ändå inte känner sig nöjda. Skolresultaten sjunker rent generellt och vi har stora befolkningsgrupper som inte ser sig höra till detta samhälle. Det finns en alltmer utbredd föreställning att inbetalda skatter i någon mening är bortkastade pengar som går till "dom där andra". Våra förorter är som svarta hål som kräver allt större resurser. Polis och välfärdstjänster är ansträngda till bristningsgränsen. Vår territorialförsvar är i stort sett nedlagt och många räknar  med att någon välvillig stormakt ska rycka in till vårt försvar om det värsta skulle hända. 
                           Den nuvarande IT-hajpen gör att Stockholmsområdet med sitt Kista,liknas vi Silicon Valley i Californien Intressant jämförelse.  Ekonomen och migrationsforskaren PaulCollier skriver i sin uppmärksammade bok Exodus(ej att förväxla med Leon Uris bok med samma namn) om just Californien . Californien är i sanning mångkulturellt,med en stor andel latinamerikaner. Samtidigt som ekonomin går på högvarv och rikedomarna samlas, blir allt fler fattiga och marginaliserade. De rikas vilja att betala skatt sjunker. Skolresultaten går neråt.Den relativt svaga socialsektorn rustas ner och istället bygger man fängelse och anställer fler poliser. Den  ömsesidiga respekten och tilltron mellan medborgarna minskar.
                 Vad ska man dra för slutsatser av detta .Jo att ekonomin går på högvarv säger egentligen inte så mycket om hur samhället fungerar. Samhället är ju inte bara Staten,utan vi alla. Om den ömsesidiga respekten och tilliten i ett samhälle vittrar sönder är vi illa ute. Då kommer det i längden att bli dyrt för oss alla.

Edsbyns Skidfabrik på 50-talet