Tillbaka till vardagen

                                               Nu är vi åter tillbaka i den vanliga vardagslunken.EU-valet är avklarat och i hockey-VM har finnarna visat vad Sisu betyder.
                Vad beträffar EU-parlamentsvalet så gick det i stort sett som väntat. De nationalistiska och högerpopulistiska partierna fick framgångar i många länder.  
                    Det är tydligt att många gärna tar emot stora penningbidrag från de europeiska skattebetalarna,men när det gäller att ställa upp och tampas med gemensamma utmaningar ,då vill man inte vara med längre.Tala om att plocka russinen ur kakan.
                      Den pågående Brexitkatastrofen borde ju få många att tänka efter. De främsta brexitförsepråkarna Nigel Farage och Boris Jonsson borde ju vara lite självkritiska,men icke.Det är ju så klart någon annan som varit dum och tvingat Storbritannien till Brexit.
                      Att liberalerna backar så mycket att man nästan hamnar i rännstenen,kan ju tyckas beklagansvärt.I någon mening är vi ju alla liberaler.Att driva frågan om att bilda en EU-armé var ju inte så klokt. Om EU-skulle utvecklas still en militärallians har vi nog kommit rätt långt ifrån den ursprungliga tanken med europeisk integration.
                        Vad S.beträffar får man kanske vara nöjd att det inte gick sämre.Det finns nog trots allt en hel armé av gamla sympatisörer som inte kan tänka sig att lägga sin röst på ett annat parti. Men så småningom är väl dessa ute ur bilden också. Alla som fortfarande förmår tänka själva tycker nog att det är obegripligt hur man å ena sidan går ut hårt med att bekämpa rasism ,högerextremism och nationalism,samtidigt som man inte kan hantera antisemitismen i de egna leden ,i synnerhet i ungdomsförbundet . Samtidigt som man inte kan ta i Sverigedemokraterna med tång upplåter man partiets sidogrenar till islamister och hatpredikanter.
                             Man kan undra varför det inte är de vassaste knivarna som syns i partitoppen. Min teori är att de har gallrats bort på vägen och sökt sig bättre betalda jobb i näringslivet.
                       40 % a EU:s budget går till jordbruket. Det talades mycket lite om detta.Fredrik Federley utgjorde kanske ett undantag.
                      Mycket i debatterna handlade om saker där EU inte har någon beslutanderätt. Alla har kanske inte förstått att EU inte är en stat.

Ett oerhört brott

                 Det har nu avslöjats att en av toppkandidaterna till EU-parlamentet under en fest nån gång i fjol hade tagit en kvinna på brösten.Evig fördömelse förtjänar en som begått ett sådant övergrepp. Men en viss gestalt i Nya Testamentet lär ska ha sagt att :"Den som är utan skuld må kasta den första stenen".
                       Visst var det dåligt gjort,men gör man inte värre saker under alkoholens inverkan så är jag inte orolig. Å andra sidan kanske offret hade sett saken annorlunda om det varit en snygg och attraktiv karl.Då vet man inte hur det slutat.

En vecka kvar till EU-valet

                               Nu är det bara en dryg vecka tills vi ska välja våra representanter i EU-parlamentet. Om många tycker det är svårt att ta ställning i det vanliga nationella och lokala valet är det ju inte så mycket lättare att veta vad man ska tycka när det rör valet på europanivå. Den största skiljelinjen tycks vara om man ska ge mer eller mindre makt till EU-parlamentet . Alla tycks ju vara överens om att miljö och klimatfrågorna är viktiga. Migration och högerextremism diskuteras ju i alla läger utom möjligen i de nationalistiska partierna. Terrorn ska bekämpas ,men vilka som är "terrorn"när mer oklart.
                        För en del är nog saken rätt enkel;man röstar på samma parti till EU-parlamentet som man röstar i kommunvalet,om än det handlar om olika frågor.
                              Som jag ser saken så är EU-valet i högre grad ett personval. Frågan är kanske inte vilket parti parlamentsledamoten tillhör utan mer vilka frågor "hen" tänker driva där nere i Strasbourg. Som ett exempel så röstade nog många på Marit Paulsen under hennes tid som aktiv. 
                             Om man vill veta vad våra toppkandidater tänker driva för frågor i parlamentet så kan det vara ide' att se SVT:s serie Toppkandidaterna.
                                 Senast var det Centerns Fredrik Federley,SD:s Peter Lundgren och Mp:s Alice Bah Kunke som intervuades. 
                       Även om man inte delar Centerpartisten Fredrik Federleys åsikter tycker jag att han stack ut jämfört med de andra genom att vara insatt i de frågor som han tyckte var viktiga,ochhan försökte verkligen att svara på frågorna. Dessutom hade han en lugn och resonerande stil som kontrasterar mot den stil vi sett tidigare av KD:s Sara Skyttedal. Nog måste det ändå känts lite obekvämt för nyliberalen Federley att försvara EU:s jordbruksstöd och motsätta sig även små minskningar.
                            SD:s Peter Lundgren kom inte med några överraskningar.Om man har en stereotyp och kanske fördomsfull bild av hur den typiske sverigedemokraten ser ut och hur han resonerar ,lyckades Peter Lundgren med råge att leva upp till denna bild. Den sjukligt överviktige lastbilschauffören som egentligen inte gillar EU och inte känner som en europe' har som sitt främsta mål att minska EU:s makt.Visst är miljö och klimat viktigt,men klimatoron är betydligt överdriven om man ska tro Peter Lundgren.Dessutom är det länder på andra sidan jorden som är de största utsläpparna. När Lundgren säger att jorden temperatur inte ökat de sista 18 åren är han verkligen ute och cyklar.
                      Vad SD och Lundgren har i EU-parlamentet att göra kan man ju undra.
                           En som jag inte hade så stora förväntningar på var miljöpartisten Alice Bah Kunke. Ändå blev jag besviken .Om hon åtminstone hade försökt att svara på intervjuarnas frågor ,men nej .Hon gled undan hela tiden. Visst är det ett dilemma hur man ska lösa energisituationen i Europa nu när man lagt ner kärnkraften och inte har någon vattenkraft som vi har i Sverige. Att importera naturgas från Ryssland är ju inte heller någon lösning,eftersom naturgas ju också är fossilt bränsle. Bah Kunke kunde åtminstone tillstått att vi har ett dilemma. 
                        
                               Socialdemokraterna och Liberalerna har inte haft sina utfrågningar än. S. gick ut starkt med att man skulle bekämpa högerextremismen i början av valrörelsen,men nu tycks det som att man har fokuserat mer på miljön. Inte så konstigt kanske eftersom opinionsundersökningar antyder att många tycker klimat och miljö är de viktigaste frågorna. 
                         Sedan L. petat Cecilia Wikström skulle jag tro att Liberalerna har större chans än man haft i det svenska valet. 
                        I morgon är det ju Liberalerna och vänstern som utfrågas. Liberalernas Karin Karlsbro är ett oskrivet blad på gott och ont.
                                          Ibland kan man undra hur partiledningarna tänker när man utser sina toppkandidater till EU-parlamentet. Är det de vassaste knivarna i lådan eller är det dem man vill bli av med?

Kejsarens nya kläder eller?

Greta på besök hos Skavlan

SD ledaren Jimmie Åkesson har en fördel som inte alla har.Han kan säga vad han innerst inne tänker och vad förmodligen många andra tänker också:Den där Greta Thunberg ,borde hon inte gå i skolan istället för att resa runt i världen och skaka hand med Påven och uppträda i TV.Jimmie Åkesson räknas ju redan till de förtappade och behöver inte riskera sin karriär om han råkar tänka högt. Att Greta har blivit föreslagen till Nobels Fredspris känns i sanning magstarkt. Härom året fick som bekant den pakistanska flickan Malala nämnda pris. Hon hade bokstavligen fått betala ett högt pris med livet som insats i sin kamp för att flickor ska ha rätt att utbilda sig och gå i skola. Greta kan använda sin rätt att gå i skola i utpressningssyfte. Greta agerar utifrån en priviligerad position.
                     I någon mening känns det som att Greta slår in öppna dörrar. Idag är väl en överväldigande majoritet av värdens upplysta människor överens om att drastiska åtgärder behövs för att hejda den pågående miljöförstöringen av vår planet. En liten kapitalstark elit hävdar fortfarande att det endast är en konspirationsteori av vänsterliberala att växthuseffekten existerar och att de pågående klimatförändringarna är orsakade av mänsklig aktivitet.
       Vi skulle kunna göra en lång uppräkning av omständigheter som ger oss anledning att känna oro. Vi har plasten i haven ,utfiskning,utarmning av jordarna ,utdöendet av arter i en tidigare sällan sedd fart. Däremot är det få som vill säga att Jorden är överbefolkad även om mycket tyder på det. I alla fall om resurserna ska räcka så alla får ett bra liv utan hunger och sjukdomar.
               Man har länge skrattat åt "domedagsprofeten" Georg Borgström som har varit död länge nu. Han menade redan för 50 år sedan att jordens resurser var tänjda till bristningsgränsen. Den politiskt korrekta uppfattningen har ju varit att både mat och annat räcker,det är bara en fråga omfördelning.
                  Den nu avlidne Hans Rosling har blivit närmast helgonförklarad här han driver tesen att allt bara blir bättre. Det gäller ibland att kunna ha fler tankar i huvudet samtidigt.
                      Det lär inte finnas någon quick fix för våra svåra globala utmaningar. Vi kan ju betänka vilket ramaskri det blir om bensinpriset höjs några ören. Hur ska vi kunna fasa ut användningen av fossilier om alla tycks tro att det inte kommer att kosta något. 
                             Det är naturligtvis inte så att Greta Thunberg har fel,men nog bör ändå en 16-åring gå ut skolan med goda betyg först .Det kommer en vardag också,och vad ska Greta göra sedan när hon har sagt samma sak tillräckligt många gånger?
               

Hämnd utan slut.

                        Den 15/3 utfördes ett blodigt attentat i Christchurch på Nya Zeeland mot två moskéer där man just förrättade sin fredagsbön.Runt 50 personer dödades och många skadades. Attentatsmannen uppgav att det hela var en hämnd för attentatet på Drottninggatan i Stockholm i April 2017 . Det väckte givetvis djupaste bestörtning runt om i världen och statsöverhuvuden uttryckte sina fördömanden. Å andra sidan har vi sett liknande attentat i länder som Pakistan,Mali och Afganistan ,  så det närmast blivit vardagsmat, om än det varit jihadister som hållt i kalashnikoven eller kastat bomben.Sorgen är förmodligen lika svår för de drabbade .Omvärldens reaktioner blir emellertid olika beroende på under vilken flagg terrordådet utförs. 
            Efter attentatet i Christchurch  hölls böner i alla moskèer i Sverige och man såg det hela som ännu ett bevis på att Islam var under attack från "väst" och "islamofobin"
                          För ungefär 10 dagar sedan,närmare bestämt på påskafton inträffade ett självmordsdåd mot två kyrkor i närheten av Colombo på Sri Lanka. Ungefär 250 personer dödades. Till en början var man osäker på ven som låg bakom,men så småningom kom det fram att en lokal jihadistgrupp med stöd av IS var de skyldiga. Snart kunde man gripa 24 personer som misstänkta för inblandning.Så småningom var man uppe i 60. Det som ändå är lite märkligt att bland våra terrorexperter som vi ofta ser i TV var det närmast en överraskning att det fanns en så aktiv jihadistgrupp på Sri Lanka. Man blev i det närmaste tagna på sängen. 
               Från det muslimska civilsamhället här hemma har det inte hörts många reaktioner .Framförallt är man orolig för att det ska bli hämndaktioner mot muslimer.Dessa har dock hittills lyst med sin frånvaro. 
                             

Islam eller demokrati eller både och ,det är frågan.

Hanna Gabdan

Går det att förena religionen Islam med ett modernt sekulärt samhälle .Vissa religionsvetare anser att det inte bör finnas någon motsättning. Andra menar att det finns en grundläggande konflikt alldenstund Islam inte är riktigt som andra religioner,utan även ett politiskt ,juridiskt och till och med ett medicinskt system som tränger in i vardagens alla vrår. Detta är en uppfattning som i någon mening delas av såväl islamister som islams kritiker. Islamisterna har ju som bekant som mål att låta religionen(Islam naturligtvis) få en större plats i samhälle och politik.Det finns våldsbejakande islamister och det finns de som vill gå fredligt tillväga. Bäggedera har dock samma målsättning,nämligen att Islam ska inta en dominerande roll i samhället,och på så sätt ska man uppnå rättvisa och harmoni.
                            För ungefär 4 år sedan dvs 2015 slog det ner som en bomb när den irakiskfödda grundskolläraren Hanna Gabdan gav ut en bok benämnd Min Jihad där hon kritiserar den kultur som råder i våra förorter,med moralpoliser och hederskultur. Som född och uppvuxen i Saddam Husseins sekulära diktatur var hon van vid att religionen var något av en privatsak. Som troende muslim om än tillhörande den shiitiska grenen var hon van vid att umgås över religionsgränserna. Hon hade väntat sig ett fritt ock öppet klimat här i den svenska demokratin ,men istället möttes hon av något helt annat. Hon blev kölhalad på längden och  och tvären ,blev kallad både rasist och islamofob.Man menade att hon helt enkelt inte var någon riktig muslim. Onkel Tom och husblatte har man sagt. Dom etablerade islamkritikerna kritiserade henne istället för att ge en allt för glättad bild av Islam.
                           Nu måste man ju naturligtvis inte hålla med Hanna Gabdan om allt. Förlaget fick ju återkalla en upplaga eftersom den innehöll något faktafel.
                                  Ändå tycker jag att Hanna Gabdans bok är mycket viktig och dessutom välskriven. Den borde vara obligatorisk läsning för alla kommunalpolitiker som förr eller senare kommer att ställas inför frågor som är relaterade till den stora kolonisationen från MENA-länderna.
                             Man får göra en odysse' genom det muslimska civilsamhället och möta ett parallellsamhälle som många av oss inte har någon uppfattning om och många inte vill höra talas om.
               Hanna Gabdan är på jakt efter en liberal och frihetlig Islam.Hon får verkligen leta. Många som kommit hit från Mellanöstern blir chockade när dom finner att den svensk förorten mer påminner om Saudiarabien. Det finns ju muslimer som inte önskar högre än att få bli en del av det svenska samhället.Andra är ointresserade av religion. Det finns imamer som vill att muslimer ska acceptera de lagar och sedvänjor som råder i det land där de vistas. Dessa håller emellertid en låg profil. De som säger sig representera muslimerna i kontakter med svenska samhället är islamister som tycker att svenska samhället istället ska anpassa sig. 
Svenska staten betalar ut stora belopp till organisationer som SUM -Sveriges Unga Muslimer med flera.Det förekommer rekrytering till att ansluta sig till jihadgrupper i Syrien i moskeérna.
                      Det har hänt en del sedan Hanna Gabdan gav ut sin bok,och jag skulle välkomna en uppdatering.
                         Det är för mig en gåta hur Hanna Gabdans bok kan vara så kontroversiell. Det är ju inga extrema påståenden hon gör.Skulle tro att många har synpunkter utan att ens ha läst boken.
             En slutsats men med säkerhet kan dra är att det är något sjukt med debattklimatet i Sverige idag.
                          

Livsval med konsekvenser.

                           Joyce Carol Oates är en författare som har den sällsynta egenskapen att det är svårt att lägga ifrån sig hennes skapelse när man väl kommit igång med den. Vad mig anbelangar skulle hon gärna få nobelpriset i litteratur,men det kommer nog inte att hända,ty en sån som har något  att berätta och samtidigt kan göra det på ett medryckande sätt så att även vanliga människor kan ta det till sig kan väl aldrig få nobelpriset.
                           Jag har gett mig i kast med en av hennes tegelstenar som på svenska heter Dödgrävarens Dotter.
                                    Den fattiga föräldralösa tonårstjejen Rebecca som inte fått något slutbetyg från skolan arbetar svart som hotellstäderska sedan ett par år. Hon har stor misstro mot människorna och världen och har inte träffat någon kille som fallit i smaken.
                                  Plötsligt av en händelse träffar hon en man som visserligen dubbelt så gammal och har ett dunkelt förflutet,väcker en passion av en grad som hon inte tidigare varit med om .Man kan säga att hon blir besatt och inte kan tänka på annat. Trots att flera av hennes mer erfarna väninnor höjer ett varningens finger har hon bestämt sig och innan  vi vet ordet av har hon blivit gift och förlorat sin oskuld.
                             Det blir ej förvånande ett stormigt äktenskap. Mannen visar sig vara våldsbenägen och är dessutom tämligen alkoholiserad; en riktig skitstövel skulle nog jag säga.
                  Det är ju ändå så att de livsval vi gör i tonåren kommer att ha konsekvenser högt upp i åren, för att inte säga hela livet på gott och ont.
                       Säga vad man vill om Rebeccas val av äkta man ,men hur som helst har ju ingen tvingat henne och hon har ju älskat honom och vill inte ha något annan. Så är det när passionen slår till.
                               Nu finns det också de som av släkt och föräldrar tvingas att gifta sig med någon som de aldrig sett och framför allt inte känner något för. Framför allt tjejer,men även killar som sett fram emot en utbildning och som kanske redan fattat tycke för någon ,blir plötsligt tvungna att åka till ett land i mellanöstern och bli gift helt mot sin egen vilja. Sedan följer ett helvete med dagliga våldtäkter och misshandel. Någon reell möjlighet att bryta sig ur finns inte. Det skulle kunna innebära en dödsdom som släkten skulle verkställa.
                       Det som ändå gör mig mest upprörd är att alla de som skulle kunna ge stöd och trygghet och vara till  hjälp sviker och låtsas som ingenting. Lärare skolsköterskor ,socialsekreterare tycks inte fatta något.Kanske vill man inte förstå. Vi lever ju i ett mångkulturellt samhälle och då ska man ju inte ha synpunkter på andra  kulturer.
                          Den senaste veckan har man talat mycket om sångerskan Josefin Nilsson i samband med att det gått en teater om hennes liv. Då har man även tagit upp det förtryck hon utsattes för av sin dåvarande sambo. Alla viktiga personligheter såsom kulturministern och diverse kändisar har uttryckt sin bestörtning,
                           Journalisten Galaxia Wallin ha nyligen kommit ut med en bok om hedersförtrycket som fått namnet Fånge i Hederns Famn. Den har fått en viss uppmärksamhet på SVT-forum,men annars har inte många kommenterat den. 
                                      Kunskapen är av allt att döma mycket dålig inte minst ute i våra kommuner. Man tycks tro att hedersproblematiken finns på andra platser.
                                    Galaxia Wallins bok borde vara obligatorisk läsning för kommunpolitiker som rycker på axlarna och säger att man inte ska måla fan på väggen.Likaså personal i socialatjänst ,på skolor och inom hälsovården borde läsa Galaxia Wallins bok.

Det förflutna kommer ikapp.

                          Det brukar inte bekomma mig mycket om kändisar avlider ,helst som jag inte känner dem personligen,utan de på sin höjd är en sorts symbol för en tid i mitt liv. Alla ska ju dö en dag och våra nöjesartister är ju bara människor av kött och blod i likhet med oss alla. 
                         Ändå tyckte jag det kändes sorgligt när jag genom bilradion fick meddelandet om att sångerskan och skådespelerskan Josefin Nilsson hade dött för nästan exakt 3 år sedan .Jag satt i bilen på väg hem från den sista bandymatchen mot Bollnäs den säsongen. Josefin Nilsson var så fin och sjöng så bra att det var svårt att ta till sig att hon nu var död. Så småningom fick vi via kvällspressen veta att hon hade haft svåra psykiska problem och drogproblem. Det är mycket man inte vet om våra kändisar.
                         Nu i kölvattnet av #metoo-kampanjen har det kommit fram att hon på -90-talet var sambo med en känd skådespelare som förtryckte henne och misshandlade henne och på så sätt bidrog till hennes alltför tidiga död. Man rentav antyder att han orsakade hennes död-
                För närvarande är den anklagade regissören och skådespelaren  sambo med en annan känd skådespelerska och hur de har det i det privata vet jag inget om.
                             Med tanke på hur grov och långvarig misshandeln hade varit tycker jag nog att mannen ifråga kom lidrigt undan med villkorlig dom i slutändan.
                                     Nu har hela denna förfärliga historia fått en oerhörd uppmärksamhet i medierna även om misshandeln skedde för 20 år sedan.
                                     Det lär ska vara svårt att bryta sig loss ur ett destruktivt förhållande sägs det, annars kan man inte förstå varför hon inte körde honom på porten efter första slaget. Det lär inte funnits någon släkt som stått beredd att mörda henne om hon separerat.
                              Hur som helst måste ju Josefin Nilsson älskat sin  man .Visste hon då verkligen inte om att han hade visat våldstendenser? Det är ju märkligt ;svensk skådespelareliten är ju ändå en rätt snäv krets där man får förmoda att alla känner alla.
                      Det finns en bok på engelska av Susan Forward och Joan  Torres som heter Men Who Hate Women and the Womwn Who Love Them,......
                           Jag har inte läst boken ännu,men den behandlar det märkliga fenomenet att så många kvinnor dras till skitstövlar och översittare,medan de snälla killarna är luft. Det kanske ligger i kvinnans DNA att vilja blanda sina gener med den mest dominante och starke hannen.Män är djur sa feministen Ireen von Wachenfeldt en gång. Nog så sant ,men då måste man komma ihåg att kvinnor också är djur. Hur ska man förklara att brutala mördare får så många äktenskapsanbud om än de sitter i fängelse.
                            Jag skulle tro att det funnits oändligt många snälla och trevliga killar som skulle gjort allt för att göra Josefin Nilsson lycklig. Det hjälps inte om inte attraktionen finns där. Det är i regel så att det är dom värsta skitstövlarna  som får kyssa de vackra flickorna.
                            Det finns olika kretsar i Helvetet som bekant. I skuggan av mediauppmärksamheten kring Josefin Nilsson liv och död har författaren och journalisten Galaxia Wallin nyligen gett ut en bok om hedersförtrycket: Fånge i Hederns Famn. Den borde vara något att bita i för alla feminister som upprörs över att någon manlig bekant betett sig tölpaktigt  på en fest för 10 år sedan.
                    Till och med en så pass avtrubbad person som jag tycker det är en skakande läsning,men mer om detta senare.
                            
                        

Sverige har åter en regering

                           Efter fem sorger och tio bedrövelser fick Sverige till slut en regering. Dom som i föraktfulla ordalag har talat om sandlåda och uttryckt frustration är glada idag får vi hoppas,men det tror jag knappast. Den aktuella regeringsbildningen hade inte varit möjlig om alla hade hållit fast vid sina tidigare löften.
                         Jimmy Åkesson har kanske en poäng när han säger att vi nu har två stora block; Ett högerkonservativt block och ett vänsterliberalt. Vänstern finns ju där ,men måste nog växa på sig rätt mycket för att bli någon  verklig maktfaktor. Dom är ju det enda vänsteralternativet för tillfället.
                   Annie Lööf hotar med att fälla regeringen om den inte agerar utifrån Januariöverenskommelsen. V:s Jonas Sjöstedt hotar med att fälla regeringen om man fullföljer samarbetet. Ser således ut som en omöjlig sits för statsminister Löfven.
                      Dom enda som skulle bli riktigt glada om regeringen faller är nog Sverigedemokraterna.
                    Det har fällts många hårda och bittra ord idag. Det som ses som en framgång av somliga är en katastrof för andra.
                            Det tar nog lite tid innan alla inblandade hunnit vänja sig vid att det politiska landskapet kanske aldrig blir vad det varit.Sverige är ett land bland många andra.
                   Det fattas inte utmaningar för de nya makthavarna. Hur väl man lyckas möta dessa är avgörande för hur det ska gå i framtida val. Vilka partier finns kvar om 4 år? Sveriges befolkning har ökat snabbt de sista åren.Vi har nu runt 10 miljoner invånare och en välfärdssektor som är anpassad efter 8-9 miljoner. 
                              Kommer man i längden att kunna isolera partier som motsvarar 25% av valmanskåren. Om man nu inte kan ta sverigedemokrater och vänsterpartister med tång,hur ska man då förhålla sig till alla islamister som vill flytta fram sina positioner i det offentliga livet och även inom våra politiska partier?
                   Det går inte bara att rycka på axlarna och säga att man inte ska måla fan på väggen. Verkligheten har en obehaglig tendens att komma ikapp. 

Liten tuva kan stjälpa stort lass.

                          Jonas Sjöstedt och hans Vänsterparti har nu gjort klart att man inte kan släppa igenom den föreslagna Löfvenregeringen som det är skrivet för närvarande. Några kan tycka det är märkligt att ett så pass litet parti kan ha någon slags vetorätt. Vid närmare eftertanke är det ju inte mer än rimligt.Den föreslagna S-MP-L-C -koalitionen är ju beroende av V:s stöd. Det är ju inget nytt .Många S.regeringar har under åren varit beroende av ett om än passivt stöd av vänstern för att få majoritet. Däremot har man ju inte tidigare så explicit skrivit att V. inte ska få något som helst inflytande. Kan man då förvänta sig stöd från V.? Vanligt vardagsförnuft säger ju att det är rätt mycket begärt.
                        Annie Lööf ska ju känna sig väldigt nöjd.Med tanke på att hon leder ett 8% .parti har hon ju fått igenom rätt mycket.Om regeringsbildningen nu skulle gå i stöpet så är det ju Annie Lööfs förtjänst. Någon bra schackspelare skulle hon knappast bli.Hon har vunnit många pyrrhussegrar. Konsekvenserna har inte blivit riktigt det hon tänkt sig. Hennes främsta bedrift är väl ändå att hon lyckats spräcka alliansen trots hennes bedyranden tidigare. Skulle regeringsbildningen misslyckas är en gång blir det nog ett extraval,och då kommer säkert Jimmie Åkesson att vädra morgonluft,tvärt emot vad Annie Lööf tänkt sig. Då borde Annie Lööfs dagar som partiledare vara historia ,om det finns någon rim och reson i politiken.

Järnladyn fick ge sig,till en del.

                      Vi som en gång läste Barna Hedenhös minns nog att det inte var helt enkelt när Sverige skulle få sin första regering. Inte heller i våra dagar är saken helt enkel.Det har vi fått erfara under den gångna hösten. Nu tyder mycket på att vi kanske får en ny regering till veckan,såvida inte V. föredrar en regering ledd av Ulf Kristoffersson och stödd på SD.
                         Alla har fått ge och ta under de gångna förhandlingarna. Ingen kan ju känna sig helt nöjd. C-drottningen Annie Lööf skulle kanske vara glad med tanke på att regeringspolitiken innehåller en hel del nyliberala inslag såsom marknadshyror och ökad arbetskraftsinvandring. Ändå är det nog hon som mer än någon annan fått bita i det sura äpplet. Hon gick ju in i förhandlingarna med föresatsen att det skulle bli en alliansregering ledd av Ulf Kristersson. Lööf har ju lidit av någon sorts allergi mot socialdemokrater. Nog borde det svida när hon som hade som huvudmål att hålla ihop alliansen nu kommer att gå till historien som den som punkterade densamma. Alliansen har ju varit död en tid,men nu är det dags för en stilig statsbegravning.
                     Ute på de politiska ytterkanterna är man mäkta förbannade. Surkarten Rosanna Dina Marca är surare än någonsin.Sara Skyttedal från KD har ju till och med talat om en quislingregering. Hon har ju inte precis gjort sig känd för sansade och genomtänkta yttranden. Man kan ju undra om det är sådana som ska representera Sverige i EU.-parlamentet.
                    Om det har varit svårt att få till en regering ,så är det nog ingenting mot vad det kommer att bli att få den att fungera i praktiken.En regering ska ju i någon mening tala med en röst åtminstone utåt. Redan nu finns antydningar om djup inre misstro.Annie Lööf tycks vara inställd på att agera som någon sorts opposition. Inom respektive parti tycks ju splittringen vara stor också.
                      Vår politiska redaktör i Hela Hälsingland Lilian Sjölund hyser en förhoppning om att migrationsfrågan nu ska vara borta från dagordningen. Så skrev Daniel Suhunen för några år sedan i Tiden också. Det är väl snarare så att frågan kommer att få ny aktualitet om man åter börjar genomföra en generös migrationspolitik.
                           Då är det ju åter de som är längst ner i näringskedjan som får konkurrera om de billiga hyresrätterna. De välbeställda klarar sig ju alltid.
                                Av allt att döma så är Alliansen historia nu och därmed blockpolitiken. Stefan Löfven får nog betrakta sig som vinnare åtminstone i denna rond. Allas vår Marcus Oscarsson blev sannspådd,ty det var ju detta han förutspådde före Jul.
                            

                      

Public Service under attack.

                    Från och med Januari i år betalar vi inte längre någon tv-avgift till Radiotjänst i Kiruna utan alla skattskyldiga får en publik-serviceavgift inbakad i skatten.Man kan ju ha olika synpunkter på det rimliga i att alla betalar till Public-Service ,vare sig man utnyttjar tjänsterna eller inte.Å andra sidan är det inte heller rimligt med tidigare ordning,helst som det nu finns dataskärmar som mer liknar platt-tv mottagare,och vems om helst kan fritt ta del av allt utbud utan att betala något alls.I slutändan kanske det inte finns något alternativ till nuvarande lösning på finansieringen av Public-Service.
                        Nu har det emellertid väckt mycket ilskna reaktioner främst bland folk på den politiska högerkanten. Man talar om tvångsanslutning . Etikdocenten Ann Heberlein levererar en veritabel bredsida med anledning av miniserien som gick i julas med namnet tre systrar. Julkalkon kallar hon den. Jag är beredd att hålla med, men finns det då inte mycket som är bra in Public-Serviceutbudet
                       En beräkning mellan tummen och pekfingret ger vid handen att jag kommer att betala ungefär 100 kr i månaden i avgift. För detta får jag tillgång till 4 reklamfria radiokanaler,samt 4-5 tv-kanaler samt landets alla lokaltv-kanaler .Jag får nyhetsuppdateringar hela dygnet. 
                                Det finns en hel del man kan vara kritisk till när det gäller SVT:s förmåga att leva upp till kraven om saklighet och opartiskhet. När det gäller problem som är associerade med den historiskt sett stora invandringen har man deltagit i den allmänna mörkläggningen. Vissa av de bästa programledarna har valt att bli frilancare med egna radiopoddar,på grund av att man känt sig kringskurna i sitt arbete och inte fått belysa frågor som ansetts känsliga.Grävande reportrar har blivit rasiststämplade och fått sluta.
                     Nu ska man kanske inte bara stirra sig blind på de problem som faktiskt finns utan också tillstå att det finns så mycket som är bra och som knappast skulle få utrymme i en mer marknadsstyrd kanal.
                            Om vi nu inte skulle ha  skattefinansierad Public-Service media ,vad skulle vi då ha istället? När det blev tillåtet med reklamfinansierad TV i Sverige var det många som såg fram emot en ökad mångfald och rikedom i utbudet. Vad fick vi? Jo en massa matlagningstävlingar ,spökjakter ,dejtingprogram och naturligtvis sport och åter sport.
                        De mest sevärda programmen finns trots allt i de vanliga Publik-servicemedia.
                            Det vore ju inte fel om produktionschefer och liknande inom de vanliga medierna ibland tog till sig lite av den kritik som finns istället för att bara slå sig för bröstet med sin opartiskhet och saklighet.Den dag alla tycker att allt är bra är det nog något som är riktigt fel.