onsdag 4 juni 2014

Ljuger Åkesson ?


Tidigare i vår hade SVT en intervjuserie där  en psykoterapeut intervjuade våra partiledare.Tanken var nog att man skulle komma lite bakom den vanliga politikerfasaden och förstå lite mer hur de hade blivit den de blivit.Jag såg inte alla program,men Jonas Sjöstedt fick  mig att somna. Han var oerhört förutsägbar,och allt  han sa och tänkte tycktes följa en politisk mall.När SD-ledaren Jimmie Åkesson hade blivit intervjuad  blev det ett visst rabalder. Ja redan innan intervjun beskylldes han för att tala osanning,och han fick även komma till SVT 1:s debattprogram och försvara sig.
                             Vad är det då Åkesson sagt som betraktas som lögn? Han uppger sig ha växt upp med en ensamstående mor i ett höghusområde i Sölvesborg .Han har fått lära sig av sin mor och andra viktiga personer,även i skolan att man ska vara snäll mot sina medmänniskor,så är de snälla också. Nu flyttar det in barn från andra länder ,och det blir konflikter. Barn som av allt att döma fått lära sig andra saker.Eftersom Lille Jimmie är en blyg och rätt stillsam gosse , går han hem till mamma hellre än att ta en konflikt där han förmodligen skulle dra kortaste strået. Det är tydligen detta man anser vara lögn. Jag har tidigare i denna blogg skrivit om mina skolminnen från 50-talet. Förmodligen skulle många som gick i skolan där samtidigt inte känna igen sig,av den enkla anledningen att vi upplever olika saker och blundar för andra saker. Jag tror att i synnerhet mina lärare skulle förneka att jag ger en rättvisande beskrivning,om nu någon till äventyrs fortfarande är i livet. Nu har jag inte varit i Sölvesborg vid den tid Åkesson växte upp,så jag kan inte ha någon bestämd uppfattning. Jag har dock fått lära mig i mitt arbete med människor  att utgångspunkten är att människor försöker ge en sann bild av vad man varit med om ,även om minnet inte är helt att lita på. Frågan är om det är rimligt och trovärdigt det han säger. 
    Det är nog idag inte någon kontroversiell åsikt att det är genom våra upplevelser i uppväxtåren vi bildar oss vår uppfattning om hur världen är beskaffad. Vi lär oss också att generalisera,ty annars skulle verkligheten bli helt ogripbar. Vi lär oss skilja på gott och ont främst genom våra närstående,och får även en uppfattning om hur vi ska bete oss som medmänniskor. Vi lär oss också genom erfarenheter att läsa av vår omgivning och lära oss skilja på vän och fiende,något som evolutionshistoriskt varit nödvändigt för att inte råka i olycka.
               Barn som växer upp i miljöer där våld och vapen tillhör vardagen får en helt annan inställning till våld än vad som lärs ut på svenska dagis och lågstadieklasser. Barn som växer upp i hederskulturer får lära sig att det viktigaste är att sätta sig i respekt. Främlingar och människor ned annan religion är fiender. Barn och ungdomar som vuxit upp med hederskultur kommer ju inte att bli annorlunda för att de passerar gränsen till Sverige.De kommer förmodligen också att tycka att dessa svennar är oerhört mesiga.
              Jimmie kommer så småningom till gymnasiet. Han går med i MUF,men när det börjar dra ihop sig till folkomröstning om vårt medlemsskap i EU vill han inte vara med längre utan vänder sig då till Sverigedemokraterna.
                   För oss som har varit med lite längre har ju namnet Sverigedemokraterna en obehaglig klang .Vi förknippar detta partinamn med fascisten och antisemiten Per Engdahl,som visserligen tonade ner sin antisemitism och beundran för Hitler när Andra Världskriget var  slut. Det verkar ju lite märkligt att en begåvad och politiskt medveten gymnasist som Jimmie Åkesson skulle vara okunnig om vad namnet Sverigedemokraterna har för implikationer.Sverigedemokraterna är ju det enda parti som förstått vilka utmaningar och problem som finns i förvandlingen till ett mångkulturellt samhälle. Sverigedemokraterna är också det enda parti som förstått det islamistiska hotet. Annars är det ju mycket stolligheter .Partiets historiska rötter kommer nog länge att finnas som en skugga. Men å andra sidan ; 1953 skrev den unge kommunisten C H Hermansson ett hyllningstal till folkmördaren Stalin. Detta hindrade inte att han så småningom  blev en folkkär partiledare i VPK,och även uppskattad av sina politiska motståndare.
               
                           
          

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar