Professor Persson ,vår folkkäre kriminolog sa en gång med anledning av dödshoten mot konstnären Lars Vilks,att det finns en oerhörd sprängkraft i religionen. Det kan han nog ha så rätt i .i synnerhet när vi talar om Islam. Även nationalkänslan kan vara en känslig fråga med hög kränkningspotential.I synnerhet så här vid nationaldagstider blir man påmind om detta.En absurd debatt.
För något år sedan skrev den gamle hedersmannen och f.d. kulturministern Bengt Göransson att det var svårt att finna något i vår kultur som var genuint svenskt; det mesta har ursprungligen kommit hit från andra länder. Detta fick en av kommentatorerna i nätsajten Avpixlat att gå i taket. Kommentatorn önskade Göransson allt ont och hoppades att han skulle få ett plågsamt slut på sitt liv. Så illa kan det tydligen gå om fosterlandskärleken drivs in absurdum. Debatten blir polariserad och destruktiv.
Jag vet inte om det fortfarande finns mänskliga kulturer som levt i långa tider utan att få intryck från omvärlden .I så fall torde det röra sig om rätt outvecklade kulturer ,möjligen med stort inslag av stagnation. I bästa fall har man uppnått någon form av balans med naturen och det kan ju vara bra. I vilket fall som helst är man nog sårbara när man kommer i kontakt med andra civilisationer.
Sverige har ju i långa tider varit en integrerad del av Nordeuropa och har tidvis haft starka band med Tyskland. Som ett litet glesbefolkat land i utkanten av Europa har Sverige kommit att bli mer mottagare än givare när det handlar om kulturella impulser. När väl en kulturyttring har blivit assimilerad i svenska kulturen har den fått en lokalprägel. Sverige hade från början inget enhetligt riksspråk,utan det var en massa lokala dialekter. Dessutom är svenska språket mycket påverkat av tyskan. Detta hindrar ju inte att vi talar om ett svenskt språk.
Vår gamla svenska folkmusik har ju inte heller uppstått ur ett tomrum. Det mest kända exemplet är La Foliamelodin som spreds från Iberiska Halvön genom hela Europa på 1700-talet,och finns med i en stor del av folkmusiken. Detta hindrar ju inte att vi talar om svensk folkmusik. Den mest svenske av alla författare ,August Strindberg levde långa tider ute i Europa.Evert Taube som för många av oss är den svenska sommarens poet,har ju fått många impulser från Latinamerika och gamla franska ballader. Bellman stal mycket från Frankrike.
Sverige har länge varit ett etniskt homogent land,där de flesta inte har varit särskilt långt utan för sockengränsen. Samtidigt har vi ständigt varit öppna för impulser utifrån. Nationalstatsgränserna har dragits genom förhandlingar efter krig, och kulturgränserna har inte alltid nödvändigt följt nationalstaten. Än mer tydligt blir ju detta i länderna i Central och Östeuropa där gränserna ibland dragit rätt ogenomtänkt.
Jag vet inte om det fortfarande finns mänskliga kulturer som levt i långa tider utan att få intryck från omvärlden .I så fall torde det röra sig om rätt outvecklade kulturer ,möjligen med stort inslag av stagnation. I bästa fall har man uppnått någon form av balans med naturen och det kan ju vara bra. I vilket fall som helst är man nog sårbara när man kommer i kontakt med andra civilisationer.
Sverige har ju i långa tider varit en integrerad del av Nordeuropa och har tidvis haft starka band med Tyskland. Som ett litet glesbefolkat land i utkanten av Europa har Sverige kommit att bli mer mottagare än givare när det handlar om kulturella impulser. När väl en kulturyttring har blivit assimilerad i svenska kulturen har den fått en lokalprägel. Sverige hade från början inget enhetligt riksspråk,utan det var en massa lokala dialekter. Dessutom är svenska språket mycket påverkat av tyskan. Detta hindrar ju inte att vi talar om ett svenskt språk.
Vår gamla svenska folkmusik har ju inte heller uppstått ur ett tomrum. Det mest kända exemplet är La Foliamelodin som spreds från Iberiska Halvön genom hela Europa på 1700-talet,och finns med i en stor del av folkmusiken. Detta hindrar ju inte att vi talar om svensk folkmusik. Den mest svenske av alla författare ,August Strindberg levde långa tider ute i Europa.Evert Taube som för många av oss är den svenska sommarens poet,har ju fått många impulser från Latinamerika och gamla franska ballader. Bellman stal mycket från Frankrike.
Sverige har länge varit ett etniskt homogent land,där de flesta inte har varit särskilt långt utan för sockengränsen. Samtidigt har vi ständigt varit öppna för impulser utifrån. Nationalstatsgränserna har dragits genom förhandlingar efter krig, och kulturgränserna har inte alltid nödvändigt följt nationalstaten. Än mer tydligt blir ju detta i länderna i Central och Östeuropa där gränserna ibland dragit rätt ogenomtänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar