Johnny Soling och Orsapolskan.

Johnny Soling.

               Orsaspelmannen Johnny Soling sa en gång på en föreläsning att en levande danskultur , det är för honom Folkets Park en lördagskväll. Nu var det några decennier sedan detta utspelades, så idag kan det nog vara svårt att hitta så mycket danskultur i de flesta folkparker.
         Vad Soling ville ha sagt var med detta var ungefär att levande kultur är något som utspelas här och nu och är i ständig förändring.
        Under en stor del av 1980-talet ägnade jag mycket tid och energi åt att lära mig polskor,en sorts bygdedanser med stark lokalkaraktär,men som ska ha sitt ursprung i Polen och kom hit till Sverige via hemvändande soldater. Detta kan stämma ty jag har en gång i Krakow dansat bakmespolska med en dam därstädes,och till bådas förvåning tycktes det fungera rätt bra.
                 1800-talet tycks ha varit polskan storhetstid,inte bara i Sverige, utan  i Norge fanns en sorts danser som kallades Pols, där nog Rörospolsen är den vi svenskar känner till bäst. Av allt att döma var det vissa personligheter inom det gamla agrarsamhället som gick i spetsen för att utveckla polskan till allt större briljans. Samtidigt som vissa blev auktoriteter på området finns det forskare som menar att det förmodligen var en stor grupp människor som inte kunde dansa alls.
                Med modernitetens intåg på 1900-talet och en tilltagande urbanisering och industrialisering, kom många kulturyttringar från sockenkulturen att ersättas med en mer allmängiltig och urban kultur. I stället för de invecklade och svårdansade polskorna kom nu moderna danser ,det vi idag kallar gammeldans. Så småningom fanns ofta bara någon som bodde på ålderdomshemmet som kunde visa hur polskorna skulle dansas. Traditionen var således bruten. Nu blev polskor en sak för specialister och nördar,om ej det ordet fanns i svenskan då.
       Ett fåtal auktoriteter hade mandat att tolka hur en viss polska skulle dansas. Det fanns inte utrymme för improvisationer där. Det fanns även lokala auktoriteter ,som lärde ut polskor i föreningar runt om i riket. Problemet uppstod när man skulle dansa en viss polska med människor som hade gått kurs på annan ort. Då var det lätt hänt att man började beskylla de andra för att ha gjort en felaktig tolkning. Då börjar tankarna gå till fundamentalistiska religiösa sekter,som tycker att de själva har rätt tolkning. Bland de förnämsta av polskedanserna är Orsapolskan. Där är det väldigt viktigt att man gör rätt. Man måste dansa som de gamle har lärt ut. Enligt en av de stora auktoriteterna Ingvar Norman,hade Orsapolskan nått fulländning och kunde ej reformeras. Problemet är att levande kultur har en tendens att utvecklas och förändra så länge den utövas. Annars stelnar den i formen. Johnny Soling sa en gång att när man använder polskor som ett medel att klubba varan ni huvudet,är det bättre att inte dansa alls.
          För egen del slutade jag så småningom med polskedansen. Liksom så mycket annat var det roligt så länge det varade,men jag fick ut mer av att dansa bugg och vanlig dans i parkerna. Om man ska dra några generella lärdomar av detta är väl att man ska bli misstänksam när något har nått fulländning och inte kan reformeras. Då är fältet öppet för självutnämnda auktoriteter. Enkelspårighet och intolerans blir följden. Liv är rörelse .Stillastående är död.