Livsval med konsekvenser.

                           Joyce Carol Oates är en författare som har den sällsynta egenskapen att det är svårt att lägga ifrån sig hennes skapelse när man väl kommit igång med den. Vad mig anbelangar skulle hon gärna få nobelpriset i litteratur,men det kommer nog inte att hända,ty en sån som har något  att berätta och samtidigt kan göra det på ett medryckande sätt så att även vanliga människor kan ta det till sig kan väl aldrig få nobelpriset.
                           Jag har gett mig i kast med en av hennes tegelstenar som på svenska heter Dödgrävarens Dotter.
                                    Den fattiga föräldralösa tonårstjejen Rebecca som inte fått något slutbetyg från skolan arbetar svart som hotellstäderska sedan ett par år. Hon har stor misstro mot människorna och världen och har inte träffat någon kille som fallit i smaken.
                                  Plötsligt av en händelse träffar hon en man som visserligen dubbelt så gammal och har ett dunkelt förflutet,väcker en passion av en grad som hon inte tidigare varit med om .Man kan säga att hon blir besatt och inte kan tänka på annat. Trots att flera av hennes mer erfarna väninnor höjer ett varningens finger har hon bestämt sig och innan  vi vet ordet av har hon blivit gift och förlorat sin oskuld.
                             Det blir ej förvånande ett stormigt äktenskap. Mannen visar sig vara våldsbenägen och är dessutom tämligen alkoholiserad; en riktig skitstövel skulle nog jag säga.
                  Det är ju ändå så att de livsval vi gör i tonåren kommer att ha konsekvenser högt upp i åren, för att inte säga hela livet på gott och ont.
                       Säga vad man vill om Rebeccas val av äkta man ,men hur som helst har ju ingen tvingat henne och hon har ju älskat honom och vill inte ha något annan. Så är det när passionen slår till.
                               Nu finns det också de som av släkt och föräldrar tvingas att gifta sig med någon som de aldrig sett och framför allt inte känner något för. Framför allt tjejer,men även killar som sett fram emot en utbildning och som kanske redan fattat tycke för någon ,blir plötsligt tvungna att åka till ett land i mellanöstern och bli gift helt mot sin egen vilja. Sedan följer ett helvete med dagliga våldtäkter och misshandel. Någon reell möjlighet att bryta sig ur finns inte. Det skulle kunna innebära en dödsdom som släkten skulle verkställa.
                       Det som ändå gör mig mest upprörd är att alla de som skulle kunna ge stöd och trygghet och vara till  hjälp sviker och låtsas som ingenting. Lärare skolsköterskor ,socialsekreterare tycks inte fatta något.Kanske vill man inte förstå. Vi lever ju i ett mångkulturellt samhälle och då ska man ju inte ha synpunkter på andra  kulturer.
                          Den senaste veckan har man talat mycket om sångerskan Josefin Nilsson i samband med att det gått en teater om hennes liv. Då har man även tagit upp det förtryck hon utsattes för av sin dåvarande sambo. Alla viktiga personligheter såsom kulturministern och diverse kändisar har uttryckt sin bestörtning,
                           Journalisten Galaxia Wallin ha nyligen kommit ut med en bok om hedersförtrycket som fått namnet Fånge i Hederns Famn. Den har fått en viss uppmärksamhet på SVT-forum,men annars har inte många kommenterat den. 
                                      Kunskapen är av allt att döma mycket dålig inte minst ute i våra kommuner. Man tycks tro att hedersproblematiken finns på andra platser.
                                    Galaxia Wallins bok borde vara obligatorisk läsning för kommunpolitiker som rycker på axlarna och säger att man inte ska måla fan på väggen.Likaså personal i socialatjänst ,på skolor och inom hälsovården borde läsa Galaxia Wallins bok.