Överskattad bok blev en populär film.

Fredrik Backman

Någon gång i slutet av 2014 lånade jag en bok som blivit rätt uppmärksammad och fått  ett blandat mottagande av recensenterna nämligen En Man Som heter Ove av den unge Fredrik Backman. Den skulle handla om en bitter och förgrämd man i övre medelåldern som hade svårt att hänga med.
       Jag tyckte det hela verkade lite intressant eftersom det numer så mycket handlar om yngre eller mycket gamla .Det är ju mest nöjesartister och kulturmänniskor som intervjuas i våra TV-soffor,men vi vanliga trötta knegare är inte så intressanta. Boken var ju mycket lättläst ,men jag blev ändå besviken . Någon direkt igenkänningseffetkt upplevde jag inte ,men så var ju författaren inte fyllda 30 när han gav ut boken. Jag tyckte inte heller att boken var särskilt rolig .Den handlade om en man runt 60år som tyranniserade son omgivning med klagomål om det mesta .Han kände sig av allt att döma rätt misslyckad,trots att han varit en duktig arbetare .Hans hustru hade avlidit och han var mycket ensam.Det blev ju inte bättre av att han gick runt och skällde på alla.  Så långt kunde man uppleva berättelsen som rätt trovärdig. Oves granne Rune hade drabbats av en stroke och var beroende av hjälp från sin hustru som tycktes acceptera sin sjuksköterskeroll och ville inget hellre än att få ha kvar honom hemma. En tjänsteman från kommunen var mycket angelägen om att Rune skulle flyttas till ett särskilt boende, mot Runes vilja .När man vet hur svårt det är att få komma till ett särskilt boende idag så tycker jag att Backman   borde gjort lite mer research. 
                          Det kan tyckas lite snobbigt,men om jag ägnar tid och möda åt att läsa en hel bok,så vill jag att den ska ha något att säga eller åtminstone vara spännande eller rolig.  Ändå var det något som sa mig att berättelsen skulle nog bli bättre på film,och jag

skulle inte bli förvånad om den kom upp på biograferna om något år. Som så ofta spådde jag rätt även här.
                           Strax före Jul i fjol gick den för fulla hus på alla biografer,och Edsbyns Röda kvarn fick sätta upp flera extraföreställningar .Den folkkäre Rolf Lassgård var ju som klippt och skuren för huvudrollen som Ove. Tillsammans med Zozan Akgun som grannfrun  blev det en bra skådespelarprestation.
               Ändå kände jag mig totalt oberörd av filmen.Vad jag inte kan begripa varför Ove blivit så bitter. De flesta av oss får väl genomgå sorger och orättvisor. Men en sak var bra .Det är aldrig fel att Edsbyns  utmärkta biograf är bokad till sista platsen några kvällar. Desto större chans att vi får ha kvar vår biograf,så vi kan se allt från Casablanka och Barnen Från Frostmofjället till Trollflöjten från Metropolitan i New York.
                En författare som jag tycker är värd mödan att läsa är Karl-Ove Knausgård. Vilken mästare att genom att ta med små oväsentliga detaljer kan få triviala händelser att kännas levande och verkliga. Ska man läsa Knausgård måste man nog ha gott om tid och det har ju de flesta inte.