Datorn; Älskad och hatad

         När jag idag skulle gå in i Facebook, blev jag ombedd att ange lösenord .När jag gjorde så ,kom upp en rosa ruta där det stod att lösenordet inte gällde . Jag blev uppmanad att återställa lösenordet .Efter några klick,  fick jag svaret att lösenordet var gammalt. När jag fortsatte fick jag en säkerhetskod i mobilen, och småningom kunde jag åter logga in . Något lärde jag mig förmodligen även denna gång ,men det märkliga är  att jag känner mig som en nybörjare varje gång jag råkar ut för något inloggningsstrul .Jag förstår att det har med säkerheten att göra ; att ingen ska kunna obehörigen gå in och interferera i mitt facebookkonto. 
             Ändå undrar jag ibland om man någonsin kommer att få den omtalade datorvanan. Det är ju dock mer än 22 år sedan jag först kom i kontakt med dator i jobbet.

               Första gången jag kom i kontakt med IT var 1992 när vi fick en dator till vår distriktssköterskemottagning i Sandarne. Riktigt vad vi skulle ha den till var inte klart. Något sade mig ändå att det vore bäst att hänga på tåget ,eftersom vi i längden inte skulle komma undan . Min kollega klargjorde från början att hon inte var intresserad,så jag fick gärna ha apparaten i mitt rum. Vi hade ingen internetuppkoppling ,endast något skrivprogram och Paintbrush .
          Vi fick gå kurs i hur man flyttar filer hit och dit ,hur man loggar in och ut.
          Så småningom fick vi ett modem som vars kopplat till hälsocentralen .Då kunde vi själva komma in på hälsocentralens bokningssystem via en redan då ålderdomlig applikation som hette Vania.
             Så småningom lades mottagningen i Sandarne ner och vi fick flyttade in till hälsocentralen i Söderhamn
         Där fick vi nya datorer ,nu kopplade till en central server och med möjlighet att komma ut på Internet. Det var en svindlande upplevelse när man första gången kom ut på nätet. Det kändes som att en ny värld öppnade sig.  Krångel och problem uppstod ju naturligtvis hela tiden, men då fanns det alltid någon expert att rådfråga . Vi fick patientjournalen på data år 2000 har jag för mig .Efter ett år hade vi lärt och detta system. Datorer var fortfarande dyra ,men vi fick hyra en hemdator visa landstinget ,och så hade jag en dator hemma också . inget bredband förstås ,men uppringt telefonmodem dög ju bra ett tag ,när man inte var van vid annat.
           2006 fick jag hyra en ny och kraftfullare dator .Jag minns att jag satt en hel dag innan jag fick allting att fungera. Lyckligtvis var det semester så jag hade gott om tid. När det uppstod problem var det bara att ringa till Helpdesk och få anvisningar .
            När jag gick i pension Skaffade jag mig bredbandsuppkoppling ,inte en dag för tidigt ,ty det började bli segt att komma ut på nätet. När hyresavtalet med landstinget gick ut fick jag köpa loss den nu helt värdelösa datorn .
          För snart ett år sedan fick jag meddelande att Windovs XP skulle läggas ner och inte uppdateras längre. Då insåg jag att jag måste köpa en modern dator ,varefter jag köpte de laptop som jag har idag.
     Med tanke på hur många år jag har använt dessa fantastiska maskiner i min vardag så borde jag ju vara närmast en expert.
               Tänk då alla som är i min egen ålder och inte har använt datorer i jobbet. Dom borde ha en lång uppförsbacke innan IT blir ett naturligt redskap i vardagen.  Om jag skulle ge ett råd till de som trots allt vill utmana ödet, skulle det vara att inte endast titta på priset,utan även fråga vilka möjligheter man har att få hjälp . Ett är säkert ;Det kommer att bli problem ibland. 
           Det finns visserligen kurser att gå ,men alla har ju inte ett barnbarn att be om hjälp när det kör ihop sig.