"Vi vill vara integrerade i samhället,men vi vill inte bli som svenskarna.Vi vill behålla vår kultur." Så uttryckte sig en representant för ett av Sveriges minoritetsfolk i TV för några år sedan. Den rysk-svenske konståkaren Alexander Majorov svarade på en fråga om huruvida han betraktade sig som rysk eller svensk ,att han såg sig som svensk,eftersom han levt större delen av sitt liv i Sverige, och gått i skola och hade de flesta av sina vänner här. Eftersom han är född i Ryssland av ryska föräldrar, talar han flytande ryska.En a v våra partiledare fick en intervjufråga i TV om vad det var för problem med mångfald.Mångfald är ju ett ord som har positiva konnotationer för det mesta.Omväxling är trevligt.Mångfald för tankarna till stort utbud.Tänk vad tråkigt om alla hade samma kläder och frisyr,eller samma åsikter.Så trevligt att vi har en massa annan sorts mat idag än vi hade på -50:talet. Sverige som är ett litet land i Europas periferi har varit mer mottagare än givare när det gäller kulturellt inflytande.Till och med vår folkmusik har blivit starkt influerad av La Folia -temat från Iberiska halvön. Med tanke på att Sverige under en tid hade tagit emot stor arbetskraftsinvandring från Södra Europa och under -70:talet ökande mängd flyktingar fån Sydamerikas diktaturer.uppstod en diskussion bland politikerna om alla nyanlända på bästa sätt skulle komma in i det svenska samhället. Tidigare hade man knappast problematiserat detta med integration i samhället och integrationspolitiken var ännu inte uppfunnen. Man fick arbete och bostad ;sedan var det upp till en själv att gilla läget och efter bästa förmåga finna sig tillrätta .Det var säkert inte så lätt alla gånger,och många har nog ofta känt en stark längtan hem,om än de lyckats rätt bra i det nya landet. Den s.k andra generationen som levt hela sitt liv i Sverige,har i regel träffat en partner bland de infödda och man har varit assimilerade i samhället,vilket inte hindrat den att var medvetna om sina rötter och i viss utsträckning har man kunnat behålla en del av sina gamla mattraditioner och man kanske tillhör någon katolsk församling.
Någon gång på -70:talet tycks ide´n om det multikulturella samhället ha kommit på agendan i maktens boningar. Man skulle kunna leva här i Sverige,men behålla kulturen från sitt hemland d.v.s. åtnjuta de förmåner som det onekligen medför att leva i detta välfärdsland,men behålla normerna från andra kulturer som i vissa fall går på tvärs mot de normer vi har i Sverige. i samhällen där man inte har någon välfärdsstat är man helt beroende av släkten eller klanen.Detta har givetvis sitt pris,men har anor sedan urminnes tider. Här i vårt välfärdsland kan man således äta kakan och ha den kvar.
Ett särskilt kapitel kan man ägna de som kommer ifrån den muslimska världen,vilket har blivit rätt många de sista decennierna.
SR:s Studio 1 hade i går ett reportage om händelserna i veckoslutet då deltagare i en feministisk demonstration attackerades av vad som av allt att döma var nazister. Man intervjuar en ung man som tidigare varit nazist hur det kom sig att han som var en tänkande människa kunde anamma en våldsideologi. Dessutom intervjuas Christer Mattsson som är expert på högerextremism .Han får också frågan vad som gör att unga går till extremistgrupper .Det behöver av allt att döma inte vara så att man har haft en besvärlig uppväxt och problem av olika slag. Det räcker att föräldrar eller andra betydelsefulla människor i en omgivning haft en viss sorts åsikter och värderingar för att det ska kännas naturligt att ha en detsamma.Det är ju inte konstigare än att en som vuxit upp i ett brukssamhälle i Bergslagen eller Norrland ofta blivit socialdemokrater. De flesta man kände utom skolläraren var socialdemokrater. Åsikter och värderingar är något som man anammar i samspel med sin nära omgivning.under uppväxten .Det kan ju också vara så att händelser man upplevt blir avgörande för hur man anser att världen och människorna är beskaffade.
I Oktober 2013 gick ett program i SVT:s serie Korrespondenterna ,där man behandlade frågan om den stora mängden vapen som finns runt om i världen,särskilt i lände där det varit krig.I vissa länder som ex. USA har det ju blivit ett uttryck för deras frihetskult att man ska ha rätt att bära vapen.
I Beirut finns oerhörda mängder vapen efter kriget .Alla äger ett vapen .Man beväpnar sig för att försvara sig mot grannarna.Människor med annan religion betraktas som fiender.Den shiamuslimske vapenhandlaren säljer vapen bara till shiamuslimer;inte till kristna eller sunnimuslimer. Här framtonar ett samhälle som är Mellanöstern i koncentrerad form.Här är det uppenbarligen upp till var och en att skydda sig själv och de sina .Tilliten till staten och civilsamhället tycks obefintlig. Lojaliteten är knuten till den egna familjen och släkten. Journalisten och författaren Nathan Shachar som numera bor i Jerusalem,har också skildrat livet i Mellanöstern. Bland palestinaaraberna är det helt normal att man lär barnen att judarna härstammar från svinen. Vad har nu detta med det mångkulturella samhället att göra?.
En etnolog skrev en gång att kultur är farligt.Kultur kan vara farligt.Kultur är bland annat alla våra föreställningar om rätt och fel,och hur vi ser på våra grannar.Ide´och lärdomshistorikern Sven-Erik Liedman har skrivit en utmärkt bok om den mänskliga kunskapen som han kallat Det Stora Äventyret. Där citerar han Marx som menar att kulturen är människans andra natur,d.v.s allt som inte är biologi.Som bekant är vi människor idag i allt väsentligt lika som stenåldersmänniskan. Ändå skulle de flesta av oss få svårt att klara oss i stenålderssamhället.Likadant skulle en stenåldersmänniska få problem i vår moderna värld.
En vanlig klyscha idag är den om alla människors lika värde. Om man är anhängare av den principen får man problem när man konfronteras med klan och hederskulturen ,ty där är det stor skillnad mellan de som tillhör och inte tillhör den egna klanen .För en rättrogen muslim är det skillnad på muslimer och otrogna .Du har specifika rättigheter och förmåner,men även skyldigheter när du är medborgare i en statsnation.
Etnologen Maria Bäckman har i sin avhandling Miljonsvennar ,beskrivit det sociala livet i en av våra storstadsförorter. Hon träffar där tonårskillar som bott hela sitt liv i Sverige ,men knappt varit utanför den egna förorten . Man föraktar Sverige och de mesiga svennetöntarna .Man skulle inte kunna tänka sig att leva ute i majoritetssamhället bland svennar. Alla svennars är dessutom rasister .Det vet man bara. Man talar en svenska som är nästan obegriplig för utomstående. De kvarvarande svenska tjejerna färgar håret mörkt för att undgå de föraktfulla blickarna från de mer moraliskt högtstående invandrarkvinnorna. Man lever i en värld av skrönor från hemlandet,och ska man någonsin lämna förorten så blir det att flytta till ett annat land.
I Malmö och Göteborg har vi sett skottlossningar och rena mord en utsträckning som vi inte är vana vid här i Sverige. Olika experter uttalar sig och man talar om utsatta områden och att våldet är ett uttryck för att man befinner sig i en socialt utsatt position. Jag skulle tro att många inom sig tänker att det har med kulturella faktorer att göra ,men det vill ingen säga. Särskilt tydligt blir det när polisen ska utreda brotten. det visar sig att ingen är beredd att vittna om än med säkerhet ett flertal vet vem som gjort brottet. Detta beror framför allt på att man inte känner lojalitet med samhället. Man föredrar att lösa problemen inom familjen. Om man kommer från en miljö,där våld och vapen tillhör vardagen,är det mer sannolikt att man tillgriper våld i en problematisk situation.
Ett mångkulturellt samhälle är ett samhälle fyllt av spänningar och motsättningar,stora sociala skillnader ,ett samhälle som alltmer slits itu. Klan och hederskultur var måhända ändamålsenliga i ett samhälle och under förutsättningar som var helt annorlunda än vårt moderna eller postmoderna samhälle. Klankulturen är inte kompatibel med vårt sätt att leva idag.Ett samhälle med insprängda öar av helt andra normer och värderingar,blir som ett konglomerat med mycket spänningar och misstro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar