Halvvägs in i Nato

                         Plötsligt hände det som länge var otänkbart ;Sverige har ansökt om medlemsskap i Atlantpakten Nato.200 år av alliansfrihet är nu historia. Å andra sidan kan man ju fråga sig hur nära samarbete med västalliansen man kan ha utan att vara medlem. Vi har ju kommit allt närmare USA och dess allierade .Förvånansvärt lite debatt har det varit i synnerhet om man jämför med vad som var i samband med vårt inträde i EU. 

                        Det har ju visat sig inte vara helt enkelt. En regiaonal stormakt med en auktoritär ledare som knappt kan stava till mänskliga rättigheter och yttrandefrihet har gjort allt för att pressa Sverige till eftergifter och få oss att ändra grundlagen. Det är över 50 år sedan det blev tillåte att häda. Det var under Olof Palmes tid som partiledare i SAP. Då hade vi inte någon tanke på att vi skulle ha en högljudd minoritet här i landet som ser koranen som överordnat landets lag. Inte förstod vi att muslimerna som grupp är oerhört lättkränkte.Undrar vad Palme hade tänkt idag om han levat.Tur för honom kanske att han slatt vara med.

                              Turkiets president Erdogan har gjort allt vad han kunnat för att sätta Sverige på plats. Nu ser det ut som att vi kommer att bli invalda i Nato-alliansen. Helt klart är det dock inte. I annat fall är det ju inte så bråttom. Vår mäktige granne i öster verkar vara alltför upptagen av att kuva Ukraina, vilket tycks bli svårare än de hade räknat  med.Ett isolerat angrepp mot Sverige från Rysslands sida förefaller i nuläget ej särskilt sannolikt.

                          Om det skulle inträffa en större stormaktskonflikt tror jag inte det spelar så stor roll vilka vi är allierade med. Man kommer säkert att i möjligaste må utnyttja Sveriges territorium .Gotland är ju som bekant ett osänkbart hangarfartyg. 

                              Nu tycks det vara helt oproblematskt att vara allierade med USA.Vi får inte glömma att Nato har en problematisk historia där man ex. stött diktaturen i Grekland. USA bombade i Vietnam en gång i tiden och man hjälpte general Pinochet med kuppen i Chile för 50 år sedan. Hur blir det om D.Trump återfår makt i USA?

                                              Det finns en from förhoppning om att ett natomedlemsskap skulle innebära att vi genast får hjälp av vå storebror i Väster om vi blir angripna. Faktum kvarstår ; i första hand får varje land ansvara för för sitt eget territorium. Nu är väl tanke den att natomedlemsskapet ska vara avskräskande ,så att inge ens kommer på idén att anfalla Sverige. I Vilket fall som helst torde det vara ett katastrofalt nederlag för president Putin att han har pressat Sverige rakt i armarna på hans huvudfiende.

                          

Läsvärt om ett svårt ämne

 För 30 år sedan när Sovjetunionen var historia, var det många som trodde att Ryssland nu skulle bli en demokrati och ett normalt land som man kunde samarbeta och göra affärer med .Många var imponerade över att unionen kunde upplösas på helt fredlig väg utan att ett skott avlossades. För egen del var jag inte fullt så naiv. Ryska impeietanken försvann inte bara för att kommunistpartiet  förlorade greppet.Att Ryssland skulle förvandlas så snabbt var ju inte realistiskt . Det satt ju kvar samma gubbar i säkerhetstjänten och i militären. Sovjet fanns ju kvar fastän utan kommunism.

                     Precis som Tyskland för 100 år sedan inte hade någon demokratisk tradition att falla tillbaka på var människorna i Ryssland impregnerade med föreställningar om det hotfulla Väst. 

När så småningom V.Putin kom till makten började det stå klart för allt fler att Ryssland var inne ppå en mycket dålig väg. Många blev bestörta när Putin sade att Sovjetunionens upplösning var historiens största geopolitiska katastrof .Från rysk synvilkel hade han ju rätt .Man kan förstå att man såg med viss oro att man nu hade Nato in på knutarna, Bufferstaterna var nu Natomedlemmar. Ukraina var problematiskt,Man hade i viss mån samma problem som Ryssland med korruption och oligarker. Landet var splittrat med en  östsida där många betraktade sig som etniska ryssar, medan de flesta ville orientera sig mot Europa och EU. Ändå kan man inte säga att den ryska minoriteten blivit förtryckt.

                                     Resten är historia som man brukar säga. Hur som helst är Ukraina en suverän stat som har rätt att fatta sina egna beslut .

                                         Att Ryssland skulle vara berett att invadera sitt grannland var nog mer än vi hade velat tro. Vi glömmer så lätt nu när det gått en tid att Europas ledare åkte i skytteltrafik till Kreml för att försöka få Putin att ta sitt förnuft tillfånga. Inga hot om sanktioner hade någon effekt. Med samma logik som USA en gång tillämpade när man vill hindra kommunismens utbredning i Asien.Putins Ryslland berett att satsa allt på ett kort för att inte Östeuropa och kanske så småningom Ryssland ska bli ett demokratiskt land.

                                   Nu har ju som bekant hittillss ingenting blivit som Putin hade tänkt sig.Det är för sent att bara dra sig tillbaka och låtsas om att inget hänt. 

                                                Vi har haft många experter och analytiker i TV:rutan under det gångna året .Mycket har vi fått veta men det mesta har vi nog inte lärt os än. Om man vill få en kunnig  och dessutom lättläst sammanfattning om det ryska hotet vill jag rekommendera Oscar Jonssons nyutkomna bok  Hotet Från Ryssland. Jonnson är doktor i krigsvetenskap  och har studerat rysk mititörstrategi och säkerhetspolitik i hela sit yrkesliv. Boken innehåller i stort sett det som alla bör känna till för att ha en realistisk uppfattning om vad Ryssland betyder för oss i Sverige.

                                    

Ingen undgår sitt öde.

                                  Ingen undgår någonsin sitt Waterloo sjöng Tosse Bark för rätt många år sedan.Tosse Bark är nog bortglömd av de flesta idag ,men nog nog låg det något i hans schlager från 1959 . Många stora män i historien har fått ett snöpligt slut om än de till en början framstod som halvgudar. Der grösste feldherr aller zeiten Adolf  H. får på något sätt utgöra prototypen för härskaren som gapade efter för  mycket och vägrade att se verkligheten. Jag såg en dokumentär härom kvällen om President Nasser ,som skulle göra  Egypten till ett rikt land och en regional stormakt .Han sågs som en frälsare och var omåttligt populär. Så småningom kom verkligheten ikapp .Han blev en alltmer hänsynslös diktator och när han förlorat Junikriget mot Israel 1967 var det inte så mycket kvar av hans gudomlighet. Kejsare Wiklhelm II drog till Nederländerna med svansen mellan benen 1918 och dog där så småningom.

                               Listan kan göras lång . Vad är det för öde som väntar den nye tsaren Vladimir Vladimirovitj Putin? Nog har han blivit rätt gammal under det sista året. När vi såg några filmsnuttar där han besöker resterna av Mariupol härförleden slog det mig att han nu är långt ifrån den virile tarzanfigur som rider barbacka med cowboyhatt på huvudet. Han har blivit en gubbe. Nog är han bra sminkad  när han gör sina framträdanden i TV. Inte ens president Putin ko9mmer att undgå sitt öde. Synd bara att så många kommer att få sina liv förstörda eller dö innan tsar Vladimir kastat in handduken. Vad som kommer efter honoim kan vi inte veta,men i slutändan kommer ryska folket att bli de stora förlorana.

Verkligheten kommer ikapp til slut.

                              När jag svänger in på Mårtesområdet med min ballongcykel ,ligger en liten valaffisch som blåst någonstans ifrån nu när det gått en  månad efter valet. På affischen kan man se en  glad och äppelkindad Ebba Busch som  är redo att regera Sverige. Annars är de flesta affischer bortstädade nu. Det var inte lite Ebba med falukorven skulle uträtta om bara S-regeringen avgick. 

Alla problem med sjukvården, gängkriminaliteten och höga bränsle och matpriser skulle man fixa lätt.

                         Utomstående bedömare menade att det skulle bli svårt att få till stånd en handlingskraftig regering med så svag majoritet. Dessutom är det ju stora ideologiska skillnader mellan de olika partierna. "Inga problem " menade statsministerkandidaten Kristersson . "Vi är överens i allt väsentligt.Det är en del detaljer som vi måste diskutera.".

                          När det gått två veckor hade man fortfarande inte lyckats få till en regering. Man behövde två veckor till.Det var med viss spänning många med mig i förmiddags väntade på att Ulf Kristersson skulle gå till talmannen Norlén och ge besked. Skulle vi ha en regering eller hade man misslyckats?Man var "nästan framme men behövde två dagar till." Tala om antiklimax! Det blev vare sig det ena eller andra .Det var tydligen mer komplicerat än man trott.

                                  Sverigedemokraten Richard Jomnshof blir ordförande i justitieutskottet.En tung post för den som vill komma tillrätta med kriminaliteten. "Det koimmer att ta lång tid att vända utvecklingen när det gäller ungdomskrimilatiteten",säger Jomshof nu. Det som varit enkelt förr blir komplicerat när man sitter med ansvaret.

                      Det blir inte helt lätt att ta över regeringsmakten.Det blir nog inte lättare sedan när man står inför verkligheten. 

                              Så går  beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.

Europa i skuggan av kriget-

                              Nu har det gått drygt  3 månader efter det att vi fick höra på morgonnyheterna att Ryssland(Jag var nära att skriva Sovjet) hade invaderat grannlandet Ukraina i full skala och på bred front. Man hade nog räknat med att kunna göra någon skags kupp och detronisera den sittande laglige presidenten Zelenskij. Nu gick det inte riktigt som den ryske presidenten V.Putin hade planerat, ukrainarna gjorde motstånd och tvingade ryssarna tillbaka så att de fick ändra sina planer .Det bidde bara en tumme ,och i slutändan blir det kanske ingenting.

                       Den initiala bestörtningen har kanske lagt sig ,men det går ändå inte att förstå att detta skulle vara möjligt . Vi har sedd gamla kolorerade domumentärfilmer från kriget som utspelade sig för 80 år sedan ,men kunde inte tänka att vi skulle se liknande saker i Europa i våra dagar.Nu har krigsrapporteringen kommit att bli en del av vardagen och till slut glömmer man kanske hur det hela började. Visst har det varit spänningar i Ukraina .Vissa grupper har känt sig besläktade med Ryssland ,andra har sett sig mer som Europeer. Statsvetaren Samuel P. Huntington förutspådde på 90-talet att det skulle kunna utbryta inbördeskrig i Ukraina på grund av de etniska spänningarna . Ett lågintensivt krig har ju pågått i 8 år i sydöstra Ukraina ,och det skulle inte kunna pågå länge om inte Rysskand stött separatisterna. Visst kan man ifrågasätta om det var riktigt att kuppa bort President Janokuvovitj.Han hade dock svikit sitt uppdrag och att han blev bortjagat var inte konstigare än att Kristian II fick lämna Stockhoms Slott och Gustav Eriksson tog över.

                        Hur man än vrider och vänder på saken är Ukraina en internationellt erkänd nationalstat, och att invadera oprovocerat och ställa till med så mycket död och förödelse går inte att försvara. Världen kommer inte att bli sig lik. När man ser gamla journalfilmer om Andra Världskriget vet man ju hur det kommer att sluta. Nu vet vi intgenting. Enligt vissa bedömare kommer kriget att kunna pågå hur länge som helst, och Ryssland kommer att bli betraktat som en skurkstat.

 

Gamla krig och nya

                    När man läser om de gamla krigen i den rikliga litteratur som finns i ämnet tänker man gärna att det var rätt onödiga krig som inte förde något gott med sig .Nog hade man förevändningar när man avlossade den första kanonsalvan. Det kunde handla om att få kontroll över handeln,att kunna ta upp tull av förbipasserande fartyg ,tillgång till en hamn eller attraktiv jorddbruksmark. kort och gott var det att tillskansa sig resurser från sin granne. 

                                  Det Nordiska Sjuårskriget mellan kusinerna Erik XIV av Sverige och kung Fredrik av Danmark slutade med freden i Stettin 1570. Då var man tillbaka på ruta 1. i princip. När det 30-åriga kriget var slut hade Sverige blivit en europeisk stormakt.Detta varade i ett drygt halvsekel när krigarkungen Karl XII begav sig till Poltava i Ukraina och avslutade Sveriges  stormaktsstid,en mörk tid i vår historia då Sverige var en militärdiktatur och ett förfluget ord kunde göra att man miste huvudet. 

                             Kalle dussin lämnade efter sig ett utarmat land .Att pesten grasserade i början av 1700-talet gjorde inte sakan bättre. 

                           De gamla krigen var inte så ärofulla som vi kanske vill tro. Man plundrade städer ,brände byar ,mördade och våldtog. Till skillnad från dagens krig hade man inte samma tekninska resurser. Striderna var mer lokala och det tog lång tid att lägga ett helt land i aska och ruiner.

                           Det krig som gått till historien som det mest onödiga och meningslösa som utkämpats har ju hittills varit Det Första Världskriget. Genom ett intrikat nät av allianser blev en lokal konflikt snart ett världskrig. Många förstod inte riktigt vad man satt igång. Man trodde att det skulle vara över på några veckor,men pågick över 4 år.

                                                  Vad ska framtidens historiker säga om det krig som rasar i Centraleuropa nu. Vår förre utrikesminister Jan Eliasson sa häromdagen att det var det mest absurda krig han sett utspelas. Då har vi inte talat om den humanitära katastrof utan motstycke i Europa sedan Andra Världskriget som utspelas i våra vardagsrum varje dag i TV.

                           Förutom de grova förbrytelser som hänt så verkar det hela vara höjden av militär inkompetens . Det mest klassiska av alla militära misstag man kan göra är att underskatta motståndaren och överskatta sig själv.

                         Hur kunde V. Putin med alla sina resurser i form av signalspaning och nätverk av spioner ta så fel beträffande Ukrainas motståndsvilja och Europas enighet?

Dårskapens triumf

                           För två år sedan satt vi ofta framför TV:n på eftermiddagen och tog emot Folkhälsomyndighetens information om Coronapandemin. Många var tagna på sängen och det gjordes nog en del felbedömningar.Mycket efterklokhet har förekommit ,men ärligt talat visste även de mest lärda inte vilken väg pandemin skulle ta. Nog tänkte jag ibland att om ändå restriktionerna skulle lyftas så man kunde leva ett normalt liv igen. Nu hade ljuset precis skymtat i tunneln och man kunde åter gå på bandy och åka buss igen.så inträffade det man inte skulle kunna tro ;Ett storkrig mitt i Europa. 

                                Fast det gått mer än en månad kan jag ännu knappast fatta att det är sant. Krig förekommer ju lite varstans i världen ,men då handlar det om gamla konflikter i form av inbördeskrig på etnisk eller religiös grund där ingendera sidan vill ge sig ellerlokala uppror som slås ner av diktatorer.

                                        Att en stat ger sig på en fredlig granne utan någon rimlig anledning övergår allt förstånd.Ryssland ,detta jätteland kan ju inte vara i behov av att lägga under sig mer landyta.Dessutom har man en åldrande  och krympande befolkning. Bara detta talar emot att man skulle vara tvingna att starta ett krig. Ekonomin är skral såvitt jag kan förstå,och ett krig kommer att tömma landet på resurser samt försvaga landet rent militärt. Sanktionerna från omvärlden gör jun inte saken bättre. Nu söker  man sig mot Kina och det blir knappast någon jämnbördig partner. Putin kommer att få dansa efter Xi:s pipa.

                             1984 gav den amerikanska historikern Brabara Tuchman ut en bok som på svenska heter Dårskapens Vägar ,från Troja till Vietnam. Den handlar om hur makthavare ofta motverkar sina egna intressen genom att ignorera kända fakta och få alltför höga tankar om sig själv. Det har funnits många kloka och framsynta kungar och presidenter ,men alltför ofta är det Macciavellis priciper som fått leda. Makthavare äe ju inte dummare än vanliga människor ,men faran består ju i att de har makt och inte vill se konsekvenserna av sitt handlande.Vår svenske kansler Axel Oxenstierna skrev en gång till sin son;"Vet dun då icke min son med huru lite klokhet världen styres.".

                              Nu är vi åter tillbaka i den gamla rustningskarusellen. Resurser som skulle gått till välfärd och infrastruktur kommer nu att gå till försvaret." Inga problem" säger populisthögern, "det är bara att prioritera" Så enkelt!!

                                        Vi vet ännu inte hur allt detta kommer att sluta .Så småningom vill alla kanske bara ha fred,och då kan man fråga sig vilket pris freden ska ha.

                                  En sak är tydlig;Vi har nog alla överskattat Rysslands militära förmåga inklusive ryssarna själva.En gång tyckte nog många här i väst att Putin var ett bra val.Nu blev det ordning och reda i ett kaotiskt rike. 

                      För något år sedan gick en TV-serie som hette historiens onda män. Här fanns hela skaran presenterad från kejsar Nero till Papa Doc Duvalier.Idi Amin ,Saddam Hussein  Stalin,Mao och naturligtvis Der führer .Nu kan man lägga till Vladimir Putin.

                                  

                               

den