Snart 3 1/2 månad har förflutit sedan valdagen.I morgon har det gått 100 dagar om våra politikreportrar räknat rätt.Vi har fortfarande ingen ny regering,och den som till äventyrs får bilda regering riskerar att få leda en ovanligt handlingsförlamad sådan.
Man kan säga att den politiska terrängen har ändrats ,men man går fortfarande efter gamla kartor. Vi har inte två stora block utan vi har tre,eller som somliga uttrycker saken vi har fått ett 8:e parti som har drygt 17% av väljarkåren.Detta kan man ju inte komma ifrån. Nu kan partiledare högtidligen försäkra att man under inga omständigheter ska låta det 8:e partiet få något inflytande.
Nu är det ju till syvende och sist parlamentet,dvs riksdagen som fäller det sista avgörandet.
Statsbudgeten är ju redan beslutad så vem som än kommer att få bilda regering ,så kommer man att få förhålla sig till den budget som beslutats.
Den som satt mest myror i huvudet på statsvetare och kommentatorer är nog ändå Annie Lööf.Jag har länge haft svårt att hitta en röd tråd i hennes tänkande förutom att hon verkar vara helt allergisk mot socialdemokrater .Thomas Bodström har jag sagt att hon måste ha blivit biten av en socialdemokrat när hon var liten. Å andra sidan har hon bestämt sig för att på inga villkor stödja en regering som är beroende av Sverigedemokraterna.
Samtidigt stöder hon inte den sk övergångsregeringens budget,utan har då indirekt stött KD M och SD -budgeten.
Hur vill hon ha det egentligen? Hon representerar ju ett parti som har stöd av drygt 8% av valmanskåren.
Annie L. har ställt krav på Stefan Löfven som hon knappast kan ha trott att han skulle gå med på. Om Löfven hade gått henne till mötes ,i synnerhet när det gäller arbetsmarknadspolitiken, hade man lika gärna kunnat lägga ner Socialdemokratiska partiet.
Eftersom det är den borgerliga budgeten som gäller ,vore det lika bra att M .f styra med hjälp av SD.
Då kommer Sverigedemokraterna att få ansvar och kan inte på samma sätt som tidigare rida på missnöje.
Det blir ju fler val,och Sverige kommer inte att går under så lätt.
Man kan säga att den politiska terrängen har ändrats ,men man går fortfarande efter gamla kartor. Vi har inte två stora block utan vi har tre,eller som somliga uttrycker saken vi har fått ett 8:e parti som har drygt 17% av väljarkåren.Detta kan man ju inte komma ifrån. Nu kan partiledare högtidligen försäkra att man under inga omständigheter ska låta det 8:e partiet få något inflytande.
Nu är det ju till syvende och sist parlamentet,dvs riksdagen som fäller det sista avgörandet.
Statsbudgeten är ju redan beslutad så vem som än kommer att få bilda regering ,så kommer man att få förhålla sig till den budget som beslutats.
Den som satt mest myror i huvudet på statsvetare och kommentatorer är nog ändå Annie Lööf.Jag har länge haft svårt att hitta en röd tråd i hennes tänkande förutom att hon verkar vara helt allergisk mot socialdemokrater .Thomas Bodström har jag sagt att hon måste ha blivit biten av en socialdemokrat när hon var liten. Å andra sidan har hon bestämt sig för att på inga villkor stödja en regering som är beroende av Sverigedemokraterna.
Samtidigt stöder hon inte den sk övergångsregeringens budget,utan har då indirekt stött KD M och SD -budgeten.
Hur vill hon ha det egentligen? Hon representerar ju ett parti som har stöd av drygt 8% av valmanskåren.
Annie L. har ställt krav på Stefan Löfven som hon knappast kan ha trott att han skulle gå med på. Om Löfven hade gått henne till mötes ,i synnerhet när det gäller arbetsmarknadspolitiken, hade man lika gärna kunnat lägga ner Socialdemokratiska partiet.
Eftersom det är den borgerliga budgeten som gäller ,vore det lika bra att M .f styra med hjälp av SD.
Då kommer Sverigedemokraterna att få ansvar och kan inte på samma sätt som tidigare rida på missnöje.
Det blir ju fler val,och Sverige kommer inte att går under så lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar