Den nu pågående Mettoo-kampanjen tycks ha öppnat dammluckorna för saker som många har vetat ,andra har anat eller förstått men få har pratat öppet om. Det förekommer sextrakasserier i mediabranschen och i kulturens högborgar, alltså de institutioner som fått symbolisera den politiska korrektheten mer än andra .Varje morgon har vi sett någon media eller kulturpersonlighet uttala sig mot rasism och kvinnoförtryck. Alla har sagt sig vara feminister.
Nu har till och med en kvinnlig programledare på SR blivit anklagad. Man vill inte säga vem ,men man har berättat tillräckligt för att man inte ska behöva vara någon Einstein för att förstå vem det är. Om inte annat kommer man ju att märka när en viss programledare inte inte längre hörs i sitt vanliga program.
Nu utbrister alla feminister att så där är det ju på alla arbetsplatser. Det är dom manliga hierarkierna som är orsaken.Det kan finnas ett litet korn av sanning i detta,men jag tror nog att vissa typer av arbetsplatser är överrepresenterade,i synnerhet där som arbete och privatliv går in i vartannat.
Jag har arbetat med kvinnor i större delen av mitt vuxna liv. Nog har jag blivit anklagad för både det ena och det andra,men ingen ska dock kunna beslå mig med att jag har gjort otillbördiga närmanden på mina kollegor. Dom har väl helt enkelt inte bjudit in till detta,och dessutom har man haft annat att tänka på ,inte minst hur man ska hinna allt under den tid man har till förfogande.
I min värld skulle det behövas betydligt mindre för att bli uppkallad till chefen för ett allvarligt samtal. De som varit i högre rang än jag har nog kunnat ta sig större friheter,men även där har toleransnivån varit låg.
Den nu framlidna skådespelaren Kim Anderzon berättade på jag tror det var stjärnorna på slottet om hur härligt livet var på 70-talet. Den sexuella lössläpptheten var stor,och det var alla med på. Sickan Carlsson har berättat om att det förekom sexuella trakasserier på Filmstaden där hon arbetade på 40-talet, så nog finns detta i teaterkulturen.
Som så ofta här i livet är det väl även där som stjärnorna har kunnat ta sig friheter som inte var andra förunnat.
Nu är det ju också så att många unga killar är hämmade och osäkra i kontakten med det motsatta könet ,vilket vi har kunnat se exempel på i många datingprogram på TV. Vi är ju i mycket kulturella djur och det finns ju ingen given modell för hur vi närmar oss personer av motsatt kön. Många tjejer förväntar sig nog också fortfarande att det är killen som ska ta första steget. Det är ju ofta de som är lite fräcka som får kyssa de vackra flickorna,och nu kanske de vackra flickorna får förbli okyssta istället.
Nu har till och med en kvinnlig programledare på SR blivit anklagad. Man vill inte säga vem ,men man har berättat tillräckligt för att man inte ska behöva vara någon Einstein för att förstå vem det är. Om inte annat kommer man ju att märka när en viss programledare inte inte längre hörs i sitt vanliga program.
Nu utbrister alla feminister att så där är det ju på alla arbetsplatser. Det är dom manliga hierarkierna som är orsaken.Det kan finnas ett litet korn av sanning i detta,men jag tror nog att vissa typer av arbetsplatser är överrepresenterade,i synnerhet där som arbete och privatliv går in i vartannat.
Jag har arbetat med kvinnor i större delen av mitt vuxna liv. Nog har jag blivit anklagad för både det ena och det andra,men ingen ska dock kunna beslå mig med att jag har gjort otillbördiga närmanden på mina kollegor. Dom har väl helt enkelt inte bjudit in till detta,och dessutom har man haft annat att tänka på ,inte minst hur man ska hinna allt under den tid man har till förfogande.
I min värld skulle det behövas betydligt mindre för att bli uppkallad till chefen för ett allvarligt samtal. De som varit i högre rang än jag har nog kunnat ta sig större friheter,men även där har toleransnivån varit låg.
Den nu framlidna skådespelaren Kim Anderzon berättade på jag tror det var stjärnorna på slottet om hur härligt livet var på 70-talet. Den sexuella lössläpptheten var stor,och det var alla med på. Sickan Carlsson har berättat om att det förekom sexuella trakasserier på Filmstaden där hon arbetade på 40-talet, så nog finns detta i teaterkulturen.
Som så ofta här i livet är det väl även där som stjärnorna har kunnat ta sig friheter som inte var andra förunnat.
Nu är det ju också så att många unga killar är hämmade och osäkra i kontakten med det motsatta könet ,vilket vi har kunnat se exempel på i många datingprogram på TV. Vi är ju i mycket kulturella djur och det finns ju ingen given modell för hur vi närmar oss personer av motsatt kön. Många tjejer förväntar sig nog också fortfarande att det är killen som ska ta första steget. Det är ju ofta de som är lite fräcka som får kyssa de vackra flickorna,och nu kanske de vackra flickorna får förbli okyssta istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar