tisdag 16 juni 2015

Årets viktigaste pseudohändelse

Nu har vi under ett intensivt veckoslut inte kunnat undgå att Sverige är en monarki.Först har vi fått dela prinsparets kärlekslycka under en lång dag. Som pricken över i har Prinsessan Madeleine nedkommit med en son. Jag har väl aldrig varit särskilt intresserad av kungligheternas göranden och låtanden, och man kan ju zappa vidare till andra kanaler eller trycka på den röda knappen på fjärrkontrollen om man inte är trakterad. Emellertid har jag inte helt kunnat undgå den stora begivenheten eftersom en mig mycket närstående person vill se allt som rör de kungliga.
Magdalena Ribbing
                 Jag blev sittande en stund i TV-fåtöljen och lyssnade på HM Konungens middagstal. Tyvärr somnade jag innan han kommit till hälften och vaknade när talet var slut. Jag tyckte det hela var totalt intetsägande. 
        Man borde kanske inte bli förvånad ,men blev ändå fundersam när etikettsexperten Magdalena Ribbing efteråt sa att Kungen hållit ett lysande tal. Förövrigt var alla andra tal också lysande .Vilken kontrast mot hur journalister annars recenserar tal av politiker och andra i ansvarsställning .
         Över huvud taget tyckte jag att hela tillställningen var stel och uppstyltad och regisserad i minsta detalj. Lite synd tyckte jag om princeparet som måste le oavbrutet från tidiga morgonen till sent på natten . Inte normalt alls.Så klarar ju ingen av att vara hela tiden. 
          Varför är det så intressant med kungafamiljens privatliv om nu alla människor är lika i grunden ?
           Det som gör kungligheterna intressanta är just att dom i någon mening är annorlunda ,som sutte det i generna på något sätt.Samtidigt är dom som vanliga människor till vardags .Eller? Deras liv skiljer sig i så hög grad från det liv vi andra lever att man måste gå särskilda kurser för att klara av alla koder. Jag tänker på Anette Kullenbergs klassiska bok om överklassen i Sverige. Kungafamiljen är ju överklassens överklass.Det tycks som att många ändå får ut något av den pompa och ståt som kungahuset omger sig med .Ursprungligen var detta för att visa sin makt för  folket . En gång var införande av republik en huvudpunkt i Arbetarepartiets program. Nu  tycks det inte vara möjligt än.Stödet när för starkt. Man vet vad man har ,men inte vad man får.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar